Nu har nästan hälften av vårt jubileumsår gått. Vi har firat i mörker och kyla, i strålande sol och hetta. Vi har firat högtidligt och intimt, hört på allvarsamma föredrag och roat oss kungligt, fått njuta av fin musik, både profan och sakral.Vi har haft gäster från främmande land och vår egen stad, gäster som visat ett enormt intresse för vad vi sysslar med i vardagen. För det mesta har vi dessutom haft glädjen att se Akademins egen personal och studenter uppträda på olika sätt och de har allesammans gjort det med den äran.

En stor del av personalen hade anmält sig till promotionen i maj. Många satt med under själva promotionsakten och kom också med till middagen på Åbo slott. Det var glädjande att se alla som var där, ett fyrahundratal! Promotionen smyckades särskilt av en ny talarstol designad av Stefan Lindfors med stark anknytning till Akademin. Talarstolen fick deltagarna att associera till olika fenomen. Själv tänkte jag på Jona i valfiskens buk, han som slukades och under tre dagar tänkte ut en lösning på sina problem, och efter det kom ut i världen igen. Något liknande händer nog med den som vill promoveras. Visserligen tar det inte bara tre dagar att skriva en doktorsavhandling men problemlösning är det utan tvekan fråga om. I andanom stänger alla doktorander in sig och kommer ut igen efter disputationen på samma sätt som alla promovender går in i talarstolen och kommer ut igen.

Efter själva promotionen följde en gudstjänst i Åbo domkyrka. Biskop Björn Vikström, alumn från Åbo Akademi predikade och musiken var komponerad av Ulf Långbacka. Hans mässa, full av symbolik även om den inte framfördes i sin helhet, gjorde sig mycket väl i sammanhanget som också bestod av textläsningar som utgjorde hälsningar från flera andra religioner eller andliga traditioner. Detta var inte bara ekumenik utan rentav en mångreligiös ceremoni som underströk Akademins försök att vara ett inkluderande och djärvt universitet.

Ulf Långbacka stod också för den nya kantat som uruppfördes i Trefaldighetskyrkan i Vasa i mars 2018. Den är en i serien av kantater till Åbo Akademis ära som inleddes med Jean Sibelius musik till Jarl Hemmets text Jordens sång. Jordens sång uppfördes också på promotionen i år, där deltog Brahe Djäknar och Floror ur flera generationer. Den äldsta kördeltagare jag såg var aktiv student under slutet av 1950-talet. Akademiska orkestern, vår stöttepelare i alla väder, bidrog till njutningen. Ulf Långbackas nya kantat kommer att uppföras i Åbo konserthus den 28 oktober. Den rekommenderas på det varmaste. Vacker musik med många överraskande effekter!

Nu är ju jubileer inte det allra viktigaste som ett universitet kan sysselsätta sin personal med. Givetvis är det kvaliteten på undervisning och forskning, ekonomiska realiteter och personalens och studenternas välbefinnande som ska stå i centrum för all verksamhet. Ett jubileum ger dock gemenskap och stolthet, glädje och en känsla av samhörighet, och om man betänker förutsättningarna för Åbo Akademi som ett universitet som tillkommit för en minoritet i sitt land men som har lyckats behålla den profilen och dessutom bredda den till att gälla ett internationellt erkänt forskningsuniversitet kan vi räta på ryggen ännu lite mera.

Vi är snart mitt i sommaren, denna underbart varma och vackra variant vi har i år. Jag önskar alla jag samarbetat med och alla som på annat sätt arbetar vid Åbo Akademi vederkvickande ferier och semestrar för att hösten inte ska kännas tung och lång. Då ska vi ta hand om den andra hälften av vårt jubileum! Följ med vad som händer och läs Akademins hemsida!