För någon vecka sedan deltog jag i ett seminarium arrangerat av Professorsförbundet. Temat var ”bildning” och den fråga som ställdes löd ungefär: Är Finland ett bildat land, på finska: Onko Suomi sivistynyt maa? En intressant fråga som jag inte vill besvara här.

Däremot vill jag fundera något kring begreppet bildning. Inom universitetsadministrationen och också inom forskningen dyker det med jämna mellanrum upp ord som blir till ett slags mantran. Inom vetenskapen leder detta till ett grishofenomen så att alla forskare med självaktning uttrycker sig med hjälp av just det ordet, ett ord som dittills ofta knappast alls beaktats. Inom universitetsadministrationen gäller detsamma. Bildning har blivit ett sådant nu. I Finland vill vi alltså inte längre bara ha utbildning inom universiteten utan också bildning. Detta begrepp är oklart, det betyder till exempel, som så ofta, inte detsamma på olika språk. Och innehållet ändras genom tiden. Men idag är det ett modeord och administrativ text är bäst om den innehåller det så att mottagarna i maktens boningar åtminstone tror att de vet vad universiteten vill göra med begreppet.

Bildning kommer på svenska från det tyska ordet Bildung, präglat av Wilhelm von Humboldt i övergången mellan 17- och 1800-talen, dvs. borgerlighetens, bourgeoisiens, framväxttid och är en produkt av den tidens samhällsstruktur, där en samhällsklass växte fram vars medlemmar varken var jordägande adel, präster, bönder eller hantverkare med klart definierade yrken.

Men vad Humboldt räknade som Bildung på sin tid är för länge sedan förlegat i vår. Länge tänkte man sig bildning som längregående studier av kultur och filosofi, latin, klassisk litteratur, gärna också på grekiska. Idag verkar detta förlegat. Bildning är alltså ett föränderligt fenomen. Frågan blir då förstås vilken betydelse vi lägger in i ordet i våra universitetsadministrativa texter.

Men alla dessa, som vi anser vara, förlegade ämnen var inte nog i sig för bildning, utan de användes för att skapa en bild av en förädlad människa: en människa med de antika idealen  hjältemod, viljestyrka, jämlikhet (inom vissa gränser), medmänsklighet och livssyn som mål. Dessa ideal skulle leda till en utvecklad analytisk förmåga, det vill säga en förmåga att ifrågasätta och argumentera, så att människan genomgick en personlighetsutveckling.

Vilka ideal ska vi ha idag för en bildad människa? Vilken personlighetsutveckling önskar universitetsadministratörerna att universiteten ska erbjuda studenterna? Det finns listor på vad som karaktäriserar bildning idag. Dit hör motståndet mot omänsklig behandling av andra, förmågan att förstå varandra, att kompromissa och förhandla, förmågan att reflektera över människans roll i historia, nutid och framtid, ansvar, ett kultiverat beteende, självbehärskning med mera.

Allt detta är vackra ideal, de kräver en ständig tankeprocess, ständig reflexivitet och medvetandegörande av ens egna svagheter hos den enskilda individen. Detta passar utmärkt i en tid då individualism och självanalys firar triumfer.

Jag har en cynisk läggning och är ofta föraktfull. Men under min yrkeskarriär med många olika slag av människor i många olika åldrar och från många olika geografiska och ämnesmässiga områden har jag försökt hålla fast vid ett uttryck som hjälpt mig på många sätt, nämligen ”Man ska spara på föraktet – med tanke på de många behövande” (Ann-Kristin Schewelev ca 1998)! Tänker man så blir bildning att verkligen försöka visa intresse för andra människor, ta hänsyn till dem, deras tankar, värderingar, att respektera dem och acceptera att de har andra livsideal än man själv.

Risken är här att man hamnar in i en kulturrelativism. Anything goes! Men så får det inte vara: då hamnar vi i den situation vi i många fall är idag, då faktiskt nästan anything goes, både när det gäller stora saker som politiska ideal, samhälleliga reformer, människovärdet och små saker som hur man klär sig eller hur man stavar till orden ”noggrant” och ”tidskrift”, två av de allra svåraste orden i svenskan! Därför behövs absolut ”svansen” på mitt uttryck: ”Med tanke på de många behövande.” Svansen leder vidare från självreflektion till att tänka på den andre för att se om just han behöver föraktet. Men en bildad människa måste alltid ta itu med sitt eget förakt och göra något åt att det gjort sig påmint just i en viss situation.

Min sista fråga blir nu: Är det universitetens sak att sköta detta? Svaret ligger förmodligen hos den enskilda individen. Universitetens uppgift är åtminstone att stödja individen i bildningsprocessen, de kan och ska erbjuda möjligheten till bildning men mottagligheten varierar och processen tar i varje fall tid, mycket mera än de fem år vi och våra studenter har till vårt förfogande.

###########################################################################

Jag vill tacka för mina fem år som kansler, det har varit ett givande uppdrag. Mycket sällan har jag, vilket har kunnat vara fallet förut, tänkt att ”detta har jag fått för mina synder”. Det kan ju rent teoretiskt hända att jag inte haft synder att sona, i alla fall har det varit ett rent nöje att vara kansler för Åbo Akademi, ett av de allra finaste och mest bildade universitet vi har i detta land. Tag vara på det, utveckla det, så att våra efterkommande kan vara ”med akademien väl tillfreds”!

God jul och gott nytt år!

Dear Doctoral Students, today I would like to speak a little about the future.

I guess that most of you in this room want to defend a doctoral thesis someday. That is why you are here at Åbo Akademi University taking part in our Research Day. Certainly, I do not know what dreams you might have, or how you look forward to a life as a doctor, but I guess that these thoughts and dreams are quite central to you and that they are surrounded by pink lights, white clouds, and jingle bells.

However, somebody may also combine this dream with a little fear, partly fear about how the defence will succeed, partly fear also about what you are going to do afterwards. Great changes often cause fear, for you cannot know what they will bring.

In Finland the defence is hardly ever really difficult. You have to write your dissertation yourself, and unless you sleep when so doing, you will, in detail, be aware of the text. If you have been working for many years, and moreover, if you are working with a dissertation consisting of articles it may be more difficult exactly to remember details and reasons for hardships. When you sit there, at your desk, waiting for the D-day, you should read your text again and again, and certainly, you will see your mistakes, but don’t be afraid when you find all weaknesses. Weaknesses will always be there. I felt relieved when, in the corresponding situation, one of my friends told me that there is no such thing as a perfect book. It is a good thing if you get aware of the mistakes, for then you can do something about them, at least you can try and find a good reason for them, or another way out of the situation.

Try to remember the process when you made up your mind concerning your subject. Why did you pick that very field of research, why did you formulate yourself in a specific way when you wrote about the object of your work? Why did you pick these very theories? And what methods were available, when you chose the ones you see in your dissertation. And why? Why did you build up the dissertation with this structure? And then, what are your results? Which of them is most important, do you think? And why do you think it is important? Try and figure out why you have worked as you have worked. Then, when thinking about the defence, remember that you are the greatest expert on your own text! However, when it comes to the real defence, you have to be humble, for this is the day and the show of the opponent. Then you must find polite and convincing words. Your terminology must fit the one you have used in the book and it must be consistent and consequent.

When you read your text, you should be aware of all small mistakes that you misspelt, or the problems you met with when you tried to order your indices alphabetically, for indeed an opponent can tease you and ask why you have written a word in a wrong way or why you put P before O in the list of references. In these cases, it is better to surrender and admit your mistakes than to try to explain.

The defence is an end-point of a long process during which you lived in quite a different way than others do. You had a great freedom to come and go as you wanted, you might work in the nights provided you labs and libraries were reachable. You will never ever have that freedom again. But this freedom was also a test of your responsibility. You have seen that nobody else would finish your work. If you really wanted to reach a result, you had to work on your own. This feeling of responsibility should grow when you work, and you should keep it awake and active for the rest of your life. However, it is your own preferences that decide on how you want to use this rest. There will probably not be anybody looking after you, or putting you to bed on time for tomorrow’s tribulations. You will have to realize and accept it.

After a defence, some of you will probably stay in academia. You will see that what you now think is a free life for professors and teachers, working when they want to, coming to the office when they are needed for some hours, reading what they like to read and so forth, is nothing but an illusion. Their work is certainly the best work in the world, but it is also regulated chaos. Hundreds of things meet university people every day. We arrive in our office thinking to achieve several small results here and there, but every ten minutes we are interrupted and can start our real work first after our colleagues have left their offices in the afternoon. Anyhow, I would never have changed my position, there are so many advantages connected to academic work.

Saying this, I also have to state that not everybody can find his or her place at a university. A doctoral degree is good, it is a good starting point for any kind of higher positions in society.  You will find that the subject of your research was not the most important outcome of the long work, but the main outcome was the fringe of how to find information, how to decide on this and that, how to write clearly, how to argue in a logical way, and how to convince people that your idea is the best idea, and how to be working with anybody even with a head ache or after your baby cried all night. Fidelity and persistence are the most important values within research and within working life as a whole.

Research Day 9.12.2019

Åbo Akademis donatorskväll den 30.11.2019

Fru Styrelseordförande, bästa gynnare och vänner av Åbo Akademi!

Hjärtligt välkommen till Åbo Akademi. Det är roligt att som avgående kansler få tala för en publik som säkert känner till Åbo Akademi på olika sätt. Någon har studerat här, någon har arbetat eller arbetar här, någon har kanske någon anhörig som studerat eller får sitt levebröd här. Jag behöver inte som under hundraårsjubileet berätta om hur Stiftelsen för Åbo Akademi såg till att pengar fanns för att grunda Åbo Akademi. Jag behöver inte beskriva utvecklingen sedan dess eller skildra de olika byggnadernas historia. Allt det finns numera tryckt och publicerat.

Det har blivit en tradition att anordna denna typ av donatorskvällar just på kvällen före första advent, en kväll som avslutas med studentkörerna Brahe Djäknars, Florakörens och Akademiska Orkesterns traditionella adventskonsert sedan decennier. Vi vet alla hur fina våra musiker är och att de fört ut akademin i den internationella studentkörsvärlden. Må de få existera, arbeta och utvecklas under en lång framtid.

Men det är inte bara musik vi ägnar oss åt. Under de drygt hundra år som akademin existerat har vi alltid varit mycket framstående inom naturvetenskaper och teknik. Just nu då universiteten i Finland försöker profilera sig för att erbjuda landets befolkning utbildning och forskningsresultat på en så bred bog som möjligt har Åbo Akademi tre av fyra profiler som placerar sig huvudsakligen inom naturvetenskap och teknik. Det är dags att utöka vårt sortiment genom att fördjupa och vidga vår verksamhet på det människovetenskapliga fältet. Vi har ju huvudansvaret för utbildning och forskning på hela det svenska området i Finland.

Att Åbo Akademi är en port som leder från Finland till Norden är förmodligen en truism för de flesta här. Svenskan är Åbo Akademis varumärke. Men vad betyder det? Ja, att allt sker på svenska, hela administrationen, det mesta av undervisningen och umgänget, utom det som sker på engelska, vetenskapens lingua franca. Ändå har drygt 20 procent av akademins studenter och forskare finska som sitt modersmål, men det har de avstått från att använda inom studierna och på arbetsplatsen. Detta är beundransvärt. Många studenter som kommer från finska skolor är mycket ambitiösa och brukar klara sina studier galant.

Visserligen kan man kanske se det som snudd på diskriminering att finskan inte gärna ska användas i undervisningen medan engelskan är välsedd. Det korrekta eller inkorrekta i denna attityd bör emellertid någon annan än jag belysa.

Åbo Akademi som Finlands port till Norden kan ses som en öppning till kontakter med forskare och kollegor i de andra nordiska länderna. Det berikar ömsesidigt. Men den öppningen kan också uppfattas som en dörr till emigration. Man har på senare tid bekymrat sig över att alltför många unga finlandssvenskar flyttar till Sverige. Ofta blir de kvar där. På det sättet kan vi säga att vi ”föödd opp griisn åt ana gubbi” när vi satsar resurser på någon som inte blir kvar. Men sådan är verkligheten och inom EU råder fri rörlighet mellan medlemsländerna, så där är ingenting att säga om det. Dessutom är våra unga kunniga och tillför sin nya hemort någonting positivt.

Vi kan också konstatera att unga med finska som modersmål vid Åbo Akademi har lärt sig svenska på ett sätt så att språket räcker till för ett arbete och gott liv i Sverige, Norge, Danmark och i förlängningen i resten av Europa för att språkinlärningen går lättare ju flera språk man kan. Ergo borde flera finska studenter med sina gymnasiekunskaper i svenska som grund komma till Åbo Akademi för att lära sig ännu mera och bättre svenska. Engelskan är i och för sig helt bra, men det är ett misstag att tro att man klarar sig med den överallt. Man behöver inte åka längre än till en av EU:s huvudorter, Strassburg, för att inse att engelskan inte räcker till i vardagslivet. Mera och bättre svenska gäller för övrigt också de finlandssvenska studenterna. Många av dem är osäkra på sitt språk och otrygga i yrkeslivet.

Vi kan också vända på steken. På vilket sätt kunde Åbo Akademi bli Nordens port till Finland. Rektor von Wright ser detta som en strategisk möjlighet för akademin. Finlands näringsliv har uttryckt en önskan om en större immigration till Finland. Vad betyder detta? Jo, bland annat att flera nordbor skulle vilja komma för att bosätta sig och arbeta i Finland. Men vad är det för ett land de kommer till? Samhället är inte särskilt älskvärt eller ens vänligt, språket är svårt och liknar förmodligen ingenting av de andra som nordbor kan, landet har inte en mathistoria som Italien, ekonomi som USA, eller höga alper som Schweiz. Ändå är Finland ett av världens rikaste länder, det är inte svårt att nå och egentligen har man det mycket bra här. Vi står oss fortfarande rätt så bra i PISA-undersökningarna, vi är bra på skeppsbygge och vi kan allt om isbrytare. Men detta räcker inte till. Vi måste antingen framställa oss som ett exotiskt och spännande folk bestående av idel ”de andra”, eller också erbjuda en större palett av utbildningar som unga i Norden kan skaffa sig framför allt i Finland. Då måste vi börja med att bli ett ännu mera kultiverat land och visa att vi kan vara vänliga och gästfria och att man kan klara sig i Finland också utan perfekt kunskap i finska.

Vi bör alltså aktivera Åbo Akademis rekrytering av studenter som inte kan svenska och i praktiken erbjuda dem ännu mera undervisning i det svenska språket. Det fordrar förstås en omläggning av studiegången och resurser för mera undervisning men vilket företag vill inte satsa på sitt varumärke, i vårt fall svenska språket? Samtidigt borde vi också fostra våra studenter med ännu större fermitet till mångspråkighet. Ju flera språk man kan desto bättre är det, desto attraktivare är man på arbetsmarknaden och desto större behållning har man av livet. Det är inte bara en och två som fått ett efterlängtat arbete just på grund av hens språkkunskaper. I dagens skola erbjuds kurser i främmande språk men de hålls bara om ett visst antal elever anmäler sig till den utbildningen. Om något år kommer det kanske inte flerspråkiga elever från gymnasierna då antalet intresserade elever varit för litet för att hålla kurs. Då blir det svårt att meddela undervisning i och på andra främmande språk än engelska inom Åbo Akademi. Följden av det kan man lätt räkna ut. Isoleringen ligger runt hörnet. Porten från Norden är visserligen öppen men alltför få går igenom den.

Under några år har det varit svagt med ansökningar till ämnena inom det tekniska fältet. Det gäller Åbo Akademi lika väl som inom resten av Europa. Akademin har satsat stort på att locka abiturienter till den utbildningen. Bland annat försökte man fånga upp dem redan i högstadiet och samarbetet med skolorna har burit frukt.

Med denna modell för att aktivera unga människor för studier borde det gå att locka också till språkstudier. Det kunde vara Åbo Akademis utvidgade varumärke att studenter och lärare här utan möda och utan sura miner läser vetenskaplig litteratur inte bara på svenska, engelska och på finska, utan också på flera språk. Vi borde därför satsa på språkinlärningskurser. Men, och detta är mycket viktigt, hela tiden måste vi minnas att de studenter som har svenska som modersmål måste stärkas i sin finlandssvenska identitet. Vi vet nämligen att identiteten är en kulturell konstruktion som ändras i livets olika situationer. Därför kan en människa än framhäva, än förtiga en del av den, beroende på vad som är tjänligt och optimalt. Som svenskt universitet i Finland bör Åbo Akademi se till att också den svenska identiteten får en grundläggande position hos dem som studerat här. Då kan vi också göra anspråk på att ses som Nordens port till Finland.

Alltså, varmt välkomna till en trevlig kväll i goda vänners lag.