Grundkunskaper i att läsa, skriva och räkna utgör basen för OECDs PISA-program. Utan skriftspråk och matematik skulle antikens högkulturer inte sått de frön som så småningom skulle leda till vår civilisation. I tonåren fascinerades jag av den engelska zoologen och filantropen Lancelot Hogbens Matematik för Miljoner, en blandning av kulturhistoria och matematik. Hogben berättar hur siffrorna var nödvändiga, då fenicierna gjorde affärer med kinesiska handelsmän. Varorna hämtades längs en tidig föregångare till Sidenvägen. Bankväsendets gryning under 1200-talet krävde algebra och en allt mer avancerad aritmetik. Mendels ärftlighetslagar grundade sig på sannolikhet, o.s.v.

Finland har halkat efter i poängen, men ligger fortfarande nära PISA-toppen. Med undantag för de asiatiska tigrarna är vi ändå jättebra. Framgångarna i Shanghai, Singapore och Korea bygger på traditionell skoldisciplin och den för asiater karakteristiska tävlingsmentaliteten, medan våra unga i allt högre grad styrs av en inre flow-motivation. Sättet att påverka motivationen är en stor utmaning för dagens psykologer och pedagoger. OAJs ordförande Olli Luukkainen säger i Helsingin Sanomat: ”det viktigaste är att lära barnen att sträva framåt och anstränga sig”. Gott nog, men det gäller att balansera mellan tvång och egen vilja.

Det digitala samhället bärs upp av ungdomen, de behärskar både tekniken och de sociala medierna, här har lärare-elevrollerna blivit ombytta. Finland har haft framgångar inom den växande spelindustrin. I botten ser vi en begivenhet för stora utmaningar. Något av samma anda, som fick Linus Torvalds att fundera ut ett nytt ”open source” operativsystem. IT-företag och spelutvecklare kännetecknas av fria arbetsformer, istället för hierarkier gäller arbetsfördelning. Inbördes förtroende minskar tävlan mellan individer, den verkliga motspelaren är marknaden. Något att tänka på för universiteten, vars marknadsvärde mäts med de utexaminerades framgång i livet.

Undervisningsmetoderna står vid ett vägskäl. All tänkbar information finns på nätet, men riktig kunskap föds först då data och sammanhang skapar en förståelse i hjärnan. Skolklassen är en sociala miljö där lärarens roll som visionär och vägvisare är avgörande för inlärningsprocessen.

Faktum kvarstår, för att läsa, skriva och räkna behövs övning och åter övning. Lärarens uppgift är att locka fram behovet till denna ansträngning, med sitt eget kunnande och sin egen motivation. Det gäller för universiteten att se till att lärarnas kunskapsprofil svarar mot samhällets behov.

Tre arbetsgrupper överlämnade sina rapporter till rektor den 28.2.2013. Teman för rapporterna är: Utbildning, Struktur och Vision. Rapporterna är olika upplagda, men alla har ett klart budskap, ÅA behöver utvecklas. Grupperna är konstruktiva, man undviker direkt kritik av nuvarande strukturer, enheter eller personer. Många idéer är värda att beakta.

Utbildning
Rapporten ger en översiktlig bild av ÅAs nuläge. Tabellerna visar på klara brister. Man fäster sig bl.a. vid den långsamma genomströmningen. Somliga studieinriktningar har ett exceptionellt litet antal studerande, i flera fall är närvaroprocenten dessutom låg. Söktrycket kunde vara större på områden som teologi och kemiteknik. I vissa fall har man bra rekrytering, men alla antagna ställer inte upp. Ställvis är bortfallet nära 50 %.

Tre områden, pedagogik, psykologi och biovetenskap, uppvisar en normenlig studietid på 5,5 -6 år. På ett par områden är studietiden över 8 år. Förhållandet mellan avlagda magisterexamina och uppsatta mål var mycket lågt år 2012, flera institutioner uppvisar ett glapp på över 25 %. Alltför stor optimism hämnar sig i kommande finansiering.

Struktur
Gruppen har varit både innovativ och konkret. Man strävar efter en platt organisation genom att slopa fakultetsområdena och koppla institutionerna direkt under rektor. Två prorektorer utses, en för utbildning och en för forskning. Prorektorerna fungerar som ordförande i undervisningsnämnden respektive forskningsnämnden. Kommunikationen mellan rektorat och institutioner förbättras med en prefektkonferens.

Särskild uppmärksamhet riktas mot förvaltningen och dess servicefunktioner. Man föreslår en centralisering till fyra byråer: personal, ekonomi, undervisning och allmän universitetsservice. Här lyfter man fram ett av universitetens grundproblem, byråkratin. Genom att öka förvaltningens serviceengagemang vill man avlasta institutioner, prefekter, professorer m.fl. en del av de administrativa rutinerna.

Vision
Visionsgruppen gör rätt för sitt namn, man indikerar hela 59 förslag till förbättringar. En stor del hänför sig till reformer inom studiemiljön. Studentkårens innovativa förarbete har satt sina tydliga spår. Här några speciellt aktuella reformförslag: bredare kandidatutbildning, större rekryteringsansträngningar, fokusering på kärnverksamheten, digital infrastruktur, program för ledarskaps- och verksamhetsutveckling.

Hur går vi vidare?
Samtliga rapporter ägnar rätt liten uppmärksamhet åt ÅAs huvuduppgift: att utbilda kunniga yrkesmänniskor för vissa klart uttalade områden. ÅA har profilerat sig vetenskapligt starkt och som ett resultat disputerar årligen ett aktningsvärt antal doktorer. Utan en frisk tillströmning av begåvade studenter till magisterprogrammen kan man inte idka framgångsrik forskning.

Magisternivån leder till följande centrala yrken: klasslärare, ämneslärare, präster, psykologer, ekonomer, statsvetare (offentlig sektor), biologi- och bioteknologiexperter, geologer, kemister, diplomingenjörer, IT-experter. Det vore av stort finlandssvenskt intresse att utbilda egna jurister vid ÅA. Dessa behövs inom rättsväsende, förvaltning och näringsliv. Likaså vore det önskvärt att kunna bygga på farmaceututbildningen till full provisorsexamen. I båda fallen tvingas studerande söka sig till andra universitet för att erhålla en högre examen. Detta begränsar intresset för ÅA som första sökalternativ.

Tillgången på information och kunskap har totalt förändrat det pedagogiska utgångsläget. Dagens ungdom styrs av flow-upplevelser, man chattar och smsar, nyfikenheten driver en att söka svar via internet. Lärarens uppgift blir i allt högre grad att skapa entusiasm och ”puffa” studerandena i olika ämnesinriktningar, sedan motiverar intresset själva inlärningen. Föreläsningarnas tyngd läggs på helheten inte detaljerna.

Ett brett kandidatprogram (som alla grupper efterlyser) skall samla studeranden inom ett visst fakultetsområde kring så många gemensamma kurser som möjligt. Detta ger de bästa förutsättningarna för ett moget val av specialisering i ett senare skede. Dessutom finns det behov av en ny typ av allmänbildning: social kunskap (kommunikation och människokunskap), insikt i ekonomi, etiska aspekter. Även matematiska färdigheter och it-vana krävs i dagens samhälle. Oberoende av det kommande yrket kan ett extra språk vara nyttigt: franska, spanska, ryska, till exempel. Historia är fascinerande och bra i globala kontakter.

Ett viktigt element vid utvecklingen av ÅA är behovet av teamwork. Speciellt avgörande är samarbetet inom fakultetsområden och institutioner. Huvudmål, bästa tänkbara utbildning, bör gå före personliga intressen. För detta krävs ledarskapstänkande och attitydförändringar. Flera institutioner har redan insett detta.

Åbo Akademis 2010 års reformer var ett viktigt steg i rätt riktning, stora institutioner, tre fakultetsområden. Denna modell kunde fungera även i framtiden, om man på fakultetsområdesnivå inrättar ett styrorgan (fakultetsråd) med ansvar för utbildningsstrukturens innehåll, koordinering av kurser och en systematisering av doktorandutbildningen. Prorektor är ordförande och besluter över 25 % av de anslag som nu går direkt till institutionerna. En modifiering av den nuvarande organisationen är enklare än strukturgruppens förslag. Fakultetsråden har en högre status än de två föreslagna nämnderna. Prorektorerna blir resultatansvariga för söktryck (attraktivitet) och genomströmning (studietid), medan institutionen svarar för kurskvalitet, antal examina samt vetenskapliga resultat.

Administrationen får inte bli alltför centraliserad. På institutionsnivå behövs stödpersonal för ett stort antal uppgifter med anknytning till studentservice och forskning. Varje institution behöver en administrativ chef, som förbereder och verkställer ärenden inom prefektens ansvarsområde.

Som kansler vill jag inte ta ställning till förslagen om nedskärningar eller sammanslagningar. Dessa väcker starka känslor och ställer hinder för en konstruktiv förnyelseanda. Andra reformer får visa vägen till framtida prioriteringar.

Sammanfattningsvis:
1. Behovet av olika utbildningar vid ÅA klarläggs, t.ex. genom kontakter till tankesmedjan Magma. Utbildningarnas namn moderniseras.
2. ÅAs förvaltningsinfrastruktur analyseras av en utomstående part med erfarenhet av administrativ effektivitet.
3. ÅAs organisation ses över, planering och koordinering av utbildningsstrukturer och doktorandutbildning ges till ett eget organ med prorektor som resultatansvarig person.

Jarl-Thure Eriksson