månadsarkiv: februari 2015

Kan Akademins föreläsningar vara pedagogiska?

UniPeda modul3

För knappt en månad sedan fastställde Akademins styrelse den nya examensstadagan  och förra veckan publicerades den på webben. Examensstadgan definierar bland annat den undervisning som är öppen för allmänheten samtidigt som den definierar olika klasser av undervisning, där det senare är nytt för den uppdaterade Examensstadgan. De undervisningsformer Akademin har sedan 1.2.2015 är:

  1. föreläsning
  2. gruppundervisning/ seminarium (aktiverande undervisning)
  3. laborationer/fältarbete/ övningar (praktisk undervisning)
  4. självstudier (litteraturläsning/ materialsökning/förberedelse för tentamen eller
  5. annan examination/skriftliga uppgifter/övrigt självständigt arbete som syftar till att fördjupa och tillägna sig innehållet)
  6. tentamen
  7. praktik
  8. övrigt.

Enligt universitetslagen §6 är undervisningen vid universiteten offentlig och endast av “grundad anledning kan allmänhetens möjligheter att följa undervisningen begränsas”. Åbo Akademis examensstadga definierar genom §53 vilken undervisning som inte är offentlig genom följande kriterier. Undervisningen är inte offentlig om den

  1. ordnas av andra enheter än fakulteterna och ämnena inom dem,
  2. ordnas i laboratorier eller andra för speciella behov utrustade utrymmen eller utanför akademin, eller som är övningar eller övningslektioner i övningsskolan (laborationer, fältarbete, övningar),
  3. förutsätter att deltagarna förbereder sitt deltagande i undervisningen, eller som kan jämställas med handledning (gruppundervisning, seminarier), eller
  4. i undervisningsplanen eller genom dekanus beslut av särskilda skäl har undantagits offentlighet.

Ovanstående punkter har endast förändrats minimalt [Examensstadga 2011], men exempelvis har det genom den nya Examensstadgan klargjorts, vid en strikt tolkning, att gruppundervisning inte är öppen för allmänheten. Härmed kan vi resonera att av undervisningsformer med kontaktundervisning (föreläsningar, gruppundervisning, seminarier och laborationer) så är endast föreläsningar offentliga för allmänheten. Eftersom aktiverande undervisning indirekt definieras som gruppundervisning/ seminarium och genom denna strikta tolkning av aktiverande undervisning innebär detta att föreläsaren t.ex. inte kan ge övningar till åhöraren eller dela in dem i grupper för små disskusioner vid en föreläsning.

Som universitet har vi en skyldighet att hålla offentlig undervisning, om vi inte har grundade orsaker att inte göra det. Här kan listas många skäliga orsaker, men är aktiverande undervisning en grundad orsak? Har vi genom denna tolkning av examenstadga nu målat in oss i ett opedagogiskt hörn, då vi enligt lagens andemening och våra egna definitioner primärt bör använda föreläsningar som undervisningsform? Här stöter vi nämligen på ett stort problem med att föreläsningar sällan är pedagogiska eller särdeles givande för studerande, särskilt om man ser på undervisningen ur ett konstruktivistiskt perspektiv varmed man anser att studerande själva bygger upp sin kunskap i interaktion med omvärlden.

Ett konkret exempel på detta är en föreläsning i fysik. Enligt definitionen på föreläsning, vilket är den huvudsakliga formen av undervisning inom ämnet fysik förutom räkneövningar och laborationer (som går under gruppundervisning och/eller praktisk undervisning), så skulle vi inte kunna genomför den föreläsningsform som Roger A. Freedman föreslår [Challenges in Teaching and Learning Introductory Physics, 1996] med ett cykliskt system innehållandes

  1. en snabb genomgång av teorin för ett fysikalisk fenomen (där studerande uppmanats bekanta sig med materialet på förhand),
  2. en demonstration av detta fenomen,
  3. presentation av ett problem som studenterna får lösa direkt i små grupper för att slutligen
  4. få lösningsmetodiken på problemet i fråga.

Denna cykel kan repeteras två eller flera gånger under en föreläsning och kan genom detta aktivera den enskilda studerande och på ett pedagogiskt sätt stöda inlärning och utvecklandet av nya tankebanor. Men detta system är tyvärr inte enligt en strikt tolkad Examensstadga en föreläsning, utan vi har hamnat in i kategorin gruppundervisning. Den undervisningsform vi därmed kan falla tillbaka på är en icke-aktiverande undervisningsform utan interaktion med studerande och där problemet som framställs i 3) direkt löses av föreläsaren. Denna undervisningsform understöds varken av  Freedman eller M. Saarelainens [Teaching and Learning of Electric and Magnetic Fields at the University Level, 2011], då det inte stöder studerandes inlärning av problemlösning och därmed inte utvecklar de nödvändiga tankemodellerna. Läraren kan alltså inget annat än konstatera att hon antingen måste få en ändring i kursbeskrivningen så att ingen undervisning är föreläsningsbaserad (varmed lagens andemening direkt motstrids), gå emot akademins examensstadga på definitionen av undervisning eller arbeta med pedagogiskt bakbundna händer.

Kan vi ifrågasätta den nuvarande definitionen av föreläsningar? Varför skall begreppet endast inkludera den förmedlande undervisningen? Om fallet är så att all form av interaktivitet är förbjuden under föreläsningar kommer då lärare i framtiden att hålla föreläsningar överhuvudtaget eller kommer all undervisning sakta men säkert att bytas ut mot gruppunderivsning? Kan vi omforma begreppet föreläsningar så att det innebär mer än förmedlemande undervisning så att den även inbegriper aktiverande moment? Om vi tolkar att definitionen av föreläsning inte exkluderar aktiverande undervisning fastnar vi i nästa moment, vad menar med “förutsätter att deltagarna förbereder sitt deltagande i undervisningen”? När vill vi inte att den studerande har förberett sitt deltagande till en undervisning?

Vi har alltså enligt vår strikta tolkning hamnat i ett skruvstäd mellan två dokument som inte stöder den pedagogiska inlärningen hos studenten. Hur ska vi som lärare kunna ge en högklassig utbildning om vi inte tillåts vara pedagogiska utan att göra det på bekostning av lagens andemening eller Examensstadgans formulering?

Å andra sidan kan vi genom en väldigt lös tolkning av Examensstadgan konstatera att en utomstående aldrig behöver förbereda sitt deltagande i föreläsning, gruppundervisning eller seminarie och därmed utan problem kan delta i all denna undervisning. Detta vållar däremot uppenbarligen mer huvudbry än det löser för läraren som läser Examensstadgan, men det tar i alla fall bort alla pedagogiska restriktioner.

Alex Björkholm och Joakim Slotte

 

Litteraturförteckning

Verktygsbacken öppnas

UniPeda modul3, , , , , , , ,

arbetshörna 3

Under flera år har jag föreläst och hållit kurser på olika ställen, också på Åbo Akademi och jag har haft förmånen att få bygga upp större föreläsningshelheter. Både att planera föreläsningar och att sedan möta studenter för att tillsammans fundera på olika frågor har jag upplevt givande och inspirerande. Att hålla kurser, har alltid triggat mig. Tyvärr har det ofta varit något jag fått göra utöver mitt kliniska arbete som talterapeut och inte som en del av det.

Från början av november 2014 fick jag förmånen att börja arbeta på Åbo Akademi som lärare inom logopedi. Miljön var bekant, kollegerna bekanta, men väldigt mycket var också nytt. Ny administration, nya webbportaler, nya arbetshelheter som jag bekantat mig med. I och med anställningen blev jag ämnesansvarig för kurser jag tidigare hållit som timlärare.

Ett av de första råden jag fick som nyanställd, var att ta del av UniPeda kurser. Så plötsligt hittar jag mig själv i en helt ny värld. Jag läser litteratur, är på föreläsning och tar del av föreläsningar på webben. Och jag inser hur mycket det finns att lära. Att det finns tankar och idéer som andra funderat på och forskat i, som kan ge mig stöd i min önskan att hela tiden att utveckla mina föreläsningar. Det är som om en stor verktygsback plötsligt öppnats mitt i mitt föreläsningssnickeri. Jag får upp ögonen för att det finns flera verktyg än mina hemsnickrade.

En av de första webföreläsningarna jag lyssnade på var ”Teaching Teaching and Understanding Understanding from a Student Learning Perspective” med John Biggs Tankar kring hur man undervisar, och för vem. Vad är målet eller vem tillhör målen. Egentligen kanske inte helt nytt, men framfört på ett så tydligt och bra sätt att budskapet inte kunde göra annat än fastna.

Kursen kring lärandemål har också varit en ögonöppnare. Tanken att ha målsättningar för kurser har väl funnits mer eller mindre diffust i mitt bakhuvud under tidigare år. Nu fick jag konkreta redskap att formulera mål, tydliga både för studeranden och för mig själv. Blooms taxonomi gav mig nya tankar på hur verbalt formulera innehållsmässigt specifika mål. De ny kunskaper jag har fått om lärandemål har också för mig själv förtydligat uppbyggnaden av tentamen och hur mäta de lärandemål som satts upp.

Johanna Björkells föreläsning ”The Complete Course Package for Higher Education Teachers (planning, assessing, evaluating, grading, fairness etc.) or How to Make Your Students Hand in Things On Time” gav mig nya tankar kring såväl tentamen och bedömning men också uppbyggandet av innehållet i mina kurser. Begrepp som ”must know”, ”should know” och ”nice to know” har varit bekanta för mig från verksamhetsplanering, men mina ögon öppnades för hur begreppen också kan appliceras i undervisningsplaneringen. Tankar kring hur jag kopplar kriterierna från undervisningsplanen till bedömningen av kursen och lärandemålen upplevde jag viktiga och behövliga för mig.

I mitt kliniska arbete är det auditiva korttidsminnet/ arbetsminnet en central del och något jag mycket funderat på. Ändå insåg jag hur jag förbisett detta i undervisningen och inte insett att det jag själv upplever som logiska helheter, för en studerande kan upplevas som en massa små fragment, svåra att hålla i minnet. Elmgrens bok öppnade mina ögon för det som borde ha varit en självklarhet för mig. Reaktion på olika kombinationer av utmaningar bearbetad efter Daloz 1999 gav mig också en tydlig visuell påminnelse om hur stöda den studerande i lärandeprocessen.

Som en nyanställd lärare sedan november har de senaste månader varit intressanta och lärorika. Jag har redan nu kunnat ta i användning några av redskapen från den nyupptäckta verktygsbacken, och att planera och genomföra kurser har fått betydligt djupare dimensioner för mig.