Välmående, studiemotivation och framtidsplaner – byggstenar för studiegången

Ens studietid kan ibland kännas mer som en livsstil än som något som förekommer vid sidan av det egna livet. För en del kan studierna kännas som en sista milstolpe innan det hägrande slutmålet: arbetslivet. För en del är det lätt att fastna i ”bubblan” och det kan kännas motigt att lämna den. Genomströmning är ett slagord som hörts och manifesterats redan en längre tid; det tar för lång tid för studerande att bli utexaminerade, personalen försöker hitta på nya sätt för att få ut studerande i arbetslivet snabbare, det kommer krav från olika håll och så vidare. Allt detta påverkar studerandenas upplevelser av studietiden, men också personalen. Vi lever i ett samhälle som dessutom värdesätter produktivitet, prestation och perfektion. I viss mån är det nödvändiga målsättningar, men det kan också gå för långt och få negativa följder.

Studieklimatundersökningen skickas årligen ut till alla första, tredje och femte årets studerande och är ett av Åbo Akademis verktyg för att kartlägga studerandenas upplevelser, erfarenheter och situation. Det är också ett verktyg för att kartlägga hur saker och ting fungerar vid Akademin ur studerandesynvinkel. Resultaten i årets undersökning följer rätt långt den linje som framkommit i tidigare års undersökningar, men några saker väljer jag att lyfta fram. Dessa har direkt inverkan på studerandenas studieförmåga och kan bidra till ökad studieglädje och således snabbare genomströmning. Resultatrapporten finns här och det finns också en powerpoint-presentation med alla tabeller och figurer, samt några centrala resultat.

Det första jag vill ta upp är studerandenas välmående. I undersökningen framkom att rätt många upplevt osund stresskänsla på grund av ogjorda studier eller på grund av oklara förväntningar. Många har också upplevt nedstämdhet på grund av studier eller något utanför studierna och en del upplever ensamhet. Det är självklart att stress, oklara förväntningar, nedstämdhet och ensamhet direkt påverkar studieförmågan. Som undervisande personal är det skäl att ingripa ifall man lägger märke till något sådant. Om du som lärare märker att någon studerande inte verkar må bra, kan du alltid försöka prata med henom. Ifall det behövs kan du uppmuntra henom att kontakta ÅA:s studiepsykolog, SHVS:s psykologer eller att diskutera med någon annan. Om du som studerande upplever att du inte vet vad som förväntas av dig eller om du upplever att du har för mycket på gång eller ogjorda uppgifter, prata med din egenlärare, den som håller kursen eller studiepsykologen/SVHS:s psykologer. Du kan diskutera med din lärare och försöka komma överens om när och hur du ska göra dina uppgifter. Ifall stressen beror på att du har för mycket att göra, är det skäl att gå igenom ditt schema och se vad som först måste åtgärdas och sedan beta av uppgift för uppgift. Även om det är viktigt att göra annat än att studera, måste du komma ihåg att universitetsstudier tar mycket tid och är krävande, men inte på något sätt oöverkomliga. Framför allt måste du komma ihåg att för många fritidsaktiviteter som fyller din tid också kan påverka ditt välmående negativt. Ibland är det som behövs en helt ledig stund då du inte gör något alls.

Det andra jag vill ta upp är studiemotivation och framtidsplaner. I undersökningen framkom det att en långsammare studietakt ofta beror på bristande studiemotivation. I kommentarerna var det många som skrev att de skulle önska mer konkret information om vad man kan göra efter examen och denna osäkerhet uppgavs i många fall som bidragande orsak till bristande studiemotivation. Ifall studerande inte vet vad deras studier och till och med enskilda kurser kan öppna för möjligheter, kan det leda till en stressande osäkerhetskänsla. Som lärare kan det vara svårt att ge tydliga svar på frågan, eftersom sanningen är att universitetsstudier kan öppna så ofantligt många dörrar och även överraskande möjligheter kan dyka upp. Här tror jag att skillnaden i tankesätt bidrar till osäkerheten. Som studerande kan det löna sig att tänka längre än specifika yrken, medan det som lärare kan löna sig att se saken ur studerandenas synvinkel. Några skrev i kommentarerna att de skulle önska tydligare kontakt mellan studierna och arbetslivet, till exempel genom att utexaminerade skulle komma och berätta om vad de gjort efter studierna och mer praktik. Detta är förstås saker som redan ordnas, men det vore skäl att utreda möjligheterna för detta inom alla utbildningsområden vid Akademin. Ifall man märker att något ämne eller någon utbildningslinje har ett välfungerande system, anamma det. Samarbete inom hela Akademin är en av våra styrkor som borde utnyttjas till fullo.

Jag vill avsluta med några uppmaningar till studerande och lärare.

Studerande,
• strukturera din tid så att du hinner med det du vill göra,
• planera inte in för mycket, studierna är trots allt det viktigaste just nu,
• kom ihåg att koppla av ibland,
• kontakta din egenlärare eller den som håller kursen ifall du märker att du har problem med dina uppgifter,
• kom ihåg att du själv ansvarar för dina studier,
• fråga igen vad som förväntas av dig ifall du är osäker,
• sök hjälp och stöd ifall du upplever stress, nedstämdhet eller ensamhet och det påverkar din studieförmåga och livet överlag, det finns många olika stödtjänster vid Akademin.

Lärare,
• var lyhörd för dina studerandes önskemål och behov,
• försök tänka dig in i deras situation och svara så tydligt du kan på deras frågor om arbetsliv, studiekrav och så vidare,
• ifall du märker att någon studerande inte mår bra, prata med henom eller vägled henom vidare
• uppmuntra och försök lösa problematiska situationer hellre än att underkänna direkt, men inom ramarna för likabehandling,
• ställ krav på dina studerande, men sådana krav som hjälper dem att höja sin egen nivå och gå framåt som universitetsstuderande,
• ge tydliga instruktioner, förklara vad som menas med uppgiften och försök kontextualisera det du behandlar i undervisningen.

3 thoughts on “Välmående, studiemotivation och framtidsplaner – byggstenar för studiegången

  1. Tack för inspirerande läsning, det behövs! 🙂

    OM du är intresserad;
    Läs gärna mitt inlägg om lärarutbildningen och hur dålig jag tycker den är. Hur ska man ändra lärarnas situation och status när utbildningen har så låg nivå? Detta är värt att uppmärksammas!

  2. Studiemotivation och välmående är viktiga frågor som vi diskuterar alltför lite. Under hösten har jag och en kollega initierat ett projekt (inom en kurs i Universitetspedagogik) där vi utvärderar den statsvetenskapliga utbildningen i Vasa. Vi har skickat ut en enkät och kommer i mitten av november även att ha en diskussion med studerande om just studiemotivation och engagemang.

    Det som kom fram i enkäten var att den upplevdes som positiv i och med att det var ett specifikt ämne som utvärderades och frågorna var därför mer specifika än studieklimatsundersökningen. En öppen kommunikation mellan studerande och föreläsare/personal om vad som fungerar bra och dåligt känns som ett första steg i riktning mot mer motiverade studerande. I enkäten kom det också fram många utmaningar och förslag till förbättring. En sak som ofta lyfts fram är att studerande gärna vill vara mer aktiva på föreläsningar, ha fler diskussioner och bli bättre på muntliga presentationer och att argumentera. Förhoppningsvis känns det även motiverande för föreläsare att höra detta!

  3. Det finns mycket i studenternas liv som universitetet inte kan påverka, så det gäller för ÅA att koncentrera sig på det som kan påverkas. Ett av de allra viktigaste kriterierna för att få studenter att trivas med studierna men ändå bli klara i tid är väl att målet som hägrar i fjärran, efter examen, är tydligt. Då är det viktigt att så snart som möjligt ha ens några av alla de alternativa yrken som examen kan leda till synliga, precis som studenterna själva har önskat. Studierna blir mer målmedvetna om studenten redan från början t.ex. kan välja biämne eller söka sommarjobb/praktikplats hos ”rätt” arbetsgivare, med en klar målsättning.

    En annan, närliggande fråga är hur studenterna faktiskt ska komma in i arbetslivet inom sitt eget studieområde (men helst utan att arbetet ”slukar” studenten redan före examen). Här tror jag att praktikperioder är en av nycklarna. Inom flera studieinriktningar finns de redan, men inom de ämnen där möjligheterna i arbetslivet kanske är som mest diffusa saknas de. Det leder lätt till studenter som blir rädda att utexamineras utan arbetserfarenhet, eller med ”fel” arbetserfarenhet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Fyll i rätt siffra (detta för att förhindra skräppost) * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.