Och engagera dina studenter! Handelshögskolans femte höstkonferens fredagen den 23 oktober hade i år budskapet ”Engagerat lärande”. Det handlade alltså om lärmiljöer och digital kompetens.
Aktuella teman bägge två. Kreativa klasslärare som slängt ut pulpeter och satsat på lärande utanför traditionella ramar har vi läst om i dagspressen. Hela grundskolan stegar mot en ny läroplan från och med nästa höst. Bland annat ska det satsas på programmering, multilitteracitet och mångvetenskap. Våra gymnasier håller på och förbereder sig inför den digitala studentexamen. Ibland känns det som om högskolevärlden hamnar på efterkälken gällande teknik, pedagogik och nytänk.
Den bästa medicinen mot en förändring är ändå att inte göra det för dramatiskt och ödesmättat. Det blir lätt kontraproduktivt att tala med universitetslärare och –lektorer i termer som att ”missa tåget”. Mats Cullhed, pedagogisk utvecklare vid Uppsala universitets Learning Lab poängterade istället att fokusera på vägen till målet. Finns det ny teknik, metoder, verktyg som kan underlätta för både studenter och lärare att genomföra en kurs? Ibland kan det vara så enkelt att det hänger på möblerna och möbleringen av ett rum.
Nyckeln till lärande är inte fast i teknik, utan i pedagogik. Därmed inte sagt att e-lärande inte kan berika din kurs. Viktigt är också att öppna upp diskussionen kring lärande på en kollegial nivå. Finns det tid är allting möjligt. Saknas tiden, är det önskvärt om ledningen kan ge lärarna utrymme till mer tid för pedagogisk utveckling och diskussion i arbetsplanerna.
Höstkonferensen både inleddes och avslutades av presentatörer med förkärlek för metaforer. I övrigt var Mats Cullhed och Alastair Creelman också rörande eniga i det mesta. Utan att på något sett upprepa varandra, kompletterade de varandra och ringade in dagens tema.
Alastair Creelman är specialist på e-lärande på Linnéuniversitetets bibliotek i Kalmar. Han avrådde starkt att låta sig dras in i en antingen-eller diskussion gällande e-lärandet. Att jämföra traditionell undervisning och e-lärande är som att välja mellan äpplen och päron. Vanligen är det en kombination av metoder som ger det bästa resultaten. Precis som Mats betonade Alastair pedagogiken som ledstjärna för lärandet. I kombination med en attraktiv lärmiljö. Är rummet oinspirerande, oberoende om det handlar om ett fysiskt rum eller en lärplattform, hämmas lärprocessen. Vilket egentligen är ganska självklart.
Alastair Creelman från universitetsbiblioteket i Kalmar är engagerad i e-lärande.
Alastair är en stor vän av creative commons (http://creativecommons.fi/, http://www.creativecommons.se/ ) och ifrågasätter behovet att låsa in kunskap. Är ditt material så unikt att ingen annan kan göra det bättre? Okej. I annat fall – dela, låna och anpassa enligt dina behov. För att bäst förbereda sig själv och studenterna för framtiden handlar det om att lära sig att lära. Alastair hårdrar detta genom att tala om att gå från charterturism till backpackning. Traditionell utbildning är som en charterresa. Intressant, lärorikt och planerat. Men planerat och arrangerat av någon annan. Du kan inte upprepa allt innehåll själv efteråt. Inte heller sitta passiv och vänta på att kursen designad just för dig ska dyka upp. För den kommer aldrig. Istället kommer arbetslivet att uppskatta backpackers, de som planerar och gör upp programmet själva. Efter en kurs eller utbildning har de kunskap att jobba själva i fortsättningen.
Jenny Sylvin, doktorand i nordiska språk och för tillfället tf lektor vid Soc och Kom i Helsingfors, pratade kring egna erfarenheter av såväl universitetspedagogik som att använda metoden omvända klassrummet (flipped classroom) i olika typer av kurser. Samtidigt fick Jenny tillfälle att presentera den pinfärska antologin ”Hur svårt kan det vara”. Sjutton lärare från Helsingfors universitet diskuterar hur de utvecklat och förnyat sin undervisning. Boken finns inte till försäljning, men är fritt tillgänglig på adressen: https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/157590/hur_sv_rt.pdf?sequence=1
Jenny Sylvin presenterar antologin ”Hur svårt kan det vara?”.
Lärare från handelshögskolan delade också med sig av erfarenheter kring engagerat lärande. Margrét Halldórsdóttir berättade om kursen Matematik för nationalekonomer där hon testat flipped classroom. Som uppbackning berättade Jasmine Nedergård hur hon upplevt kursen ur studentperspektiv. Anna Sell presenterade programmet Socrative. Med hjälp av verktyget är det lättare att kommunicera och nå ut till stora undervisningsgrupper. Johanna Lindström pratade om fördelar och nackdelar med kursbloggar. Från ÅA:s biblioteks del marknadsförde Rasmus Rantala en ny elektronisk ämnesguide, LibGuide, som kommer att lanseras senare i höst.
Synen på omvända klassrummet ur lärar- och studentperspektiv: Margrét Halldórsdóttir och Jasmine Nedergård.
Efter att ha hållit i trådarna för de fyra senaste höstkonferenserna, tycker jag att det är roligt att så många haft intresse att engagera sig. I år lyckades vi samla 80 personer som antingen följde med hela eller delar av dagen, på plats eller på distans. Deltagarantalet har ökat för varje år sedan den första höstkonferensen 2011. Jag hoppas att det finns möjlighet till engagemang också framledes, även sen handelshögskolans period som kvalitetsenhet inom utbildning slutar nu vid årsskiftet. Uppenbarligen finns det intresse för ett gemensamt pedagogiskt forum inom Åbo Akademi.
Cecilia Lundberg
Projektkoordinator
Materialet från höstkonferensen hittas på: https://www.abo.fi/personal/videoseminarier
Jag undrar om det inte är väldigt naturligt att vi i någon mån pedagogiskt ”släpar efter” på universitetsnivå jämfört med t.ex. grundskolan? Vid universitetet sätts pedagogiken inte precis alltid först, och det är begripligt, eftersom forskningen är så central. Men man kan ju önska att den kommer åtminstone kommer på andra plats, inte sist och på undantag. Hur vi än vänder oss så får vi ändå så småningom utvecklas i ungefär den riktning som grundskolan har stakat ut, eftersom det är där våra kommande studenter om fyra år går just nu. Där får de en förförståelse som vi måste utgå ifrån i undervisningen, både vad gäller ämneskunskap och pedagogik. Annorlunda uttryckt: Skolan lär inte bara eleverna hur vad de ska veta och hur de ska tänka, utan också hur de ska lära sig. Det dagens grundskolelever lär sig skiljer sig antagligen på alla punkter jämfört med vad våra nuvarande studenter lärde sig, för att inte tala om vad de flesta av oss lärare vid ÅA lärde oss. Vi kanske borde bli bättre på att komma ihåg det.
Hankens höstseminarium i år var verkligen inspirerande, precis som fjolårets; det här skulle verkligen vara något att bygga på och göra en längre tradition av! Engagerat lärande – är det inte just i det som hela behållningen av sådana här pedagogiska konferenser ligger: engageras genom att inse att man delar både sina problem och sina möjligheter till lösningar med andra, känna igen sig, få bekräftelse på det man redan gör och just genom det hitta nya ingångar och ta till sig nya idéer? Vi behöver ett årligen återkommande pedagogiskt evenemang som är öppet för hela ÅA, men med plats för mer specialiserade inslag också.
Både Cullhed och Creelman var utmärkta föreläsare, men som lärare i kommunikation och vetenskapligt skrivande var det naturligtvis speciellt trevligt att lyssna till Jenny Sylvin som har hållit kurser som påminner om mina. Spännande att känna igen sina egna goda idéer, med lite andra premisser och vissa skillnader i utförandet, men ändå, så mycket lika. Samma problematik, samma strävan – lite olika lösningar. Innehållet i undervisningen har ju för det mesta ett starkt samband med undervisningsmetoderna (på tal om multilitteracitet, som bland annat kan innebära att olika ämnesinnehåll och forskningsmetoder genererar olika genrer som bör tolkas på olika sätt). Ändå finns det mycket som kan inspirera, engagera och samla lärare inom många olika discipliner. Som på höstkonferensen, till exempel. Mer sådant!
Likt Kati håller jag med om att årets upplaga av Hankens höstkonferens var bra och att en tradition kring den här typens konferenser skulle vara bra att upprätthålla. Jag tror att åtminstone de som närvarade fick olika input i sin egen pedagogiska verksamhet, åtmistone att reflektera över.
Framför allt fick man insyn i metoder som andra använder sig av och tankar kring hur man kan förhålla sig till undervisningssituationen. Personligen blev jag och funderade över de möjligheter de olika presentationerna kunde medföra i den egna undervisningen och i vilken grad jag kan utnyttja dem redan i pågående period. Creelmans ”kom ihåg” gällande användandet av olika internetkällor kom som en bra påminnelse om de möjligheter och skylldigheter vi har gentemot det material vi utnyttjar (t.ex. bildkällor) i vår undervisning.
En annan tanke som jag dessvärre inte kan förbise är den verklighet som de fina idéerna ”borde” implementeras i. Verkligheten ser å ena sidan olika ut för olika ämen och möjligheter i undervisingssituationer ser olika ut beroende på om man har en studentgrupp på 15 respektive 80 eller 120 studenter. Å den andra finns det många personer som adminsitrerar en kurs bara en eller två gånger vilket inte heller ger möjlighet i samma utsträckning att testa sig fram vad som fungerar eller om en version framom en annan fungerar bättre. Detta å sin sida kan i bästa fall leda till att kurser byggs upp så att vem som helst kan hålla den nästa gång kursen ges, men så är inte fallet kring kurser som man innehållsmässigt vill utveckla, pga. aktuell forskning eller egna preferenser i undervisningsmetoder – något som åtminstone universitetspedagogiken uppmuntrar till. Vad jag vill komma till är att det finns många fina tankar kring att utveckla det pedagogiska arbetet, men att förutsättningarna och sammanhanget inte alltid möjliggör det. Förväntningar (från olika håll – ämnet, studenter, administration, universitet) och möjligheter samt resurser drar inte riktigt åt samma håll.
Ändå vill jag påstå att man får inspiration och energi av att få ta del av andras pedagogiska erfarenheter, även om de inte skulle gå att anpassa i det egna sammanhanget.