Tre dagar på pedagogisk kongress i Köpenhamn med vänner av pedagogisk forskning innebär aktuella föreläsningar, egna framträdanden, sessioner, människomöten och insikter. Allt för själ, knopp och kropp.
Kongressens tema var Learning and education – material conditions and consequences (http://nera2017.org/)
Det var främst två föreläsningar som jag kommer att minnas länge då dessa så tydligt beskriver den digitala skolutvecklingen ur ett framtidsperspektiv. Föreläsarna uppmärksammar möjligheter men lyfter också fram etiska dilemman vi i skolan står inför. Ben Williamson inledde med föreläsningen Imaginaries and materialities of educational data science. I fokus stod Big data, algoritmers samverkan (Alghoritmic governance) och smarta lärmiljöer i skola och utbildning. Jag rekommenderar hans föreläsning där han beskriver hur datavetenskapen förändrar utbildningen (https://codeactsineducation.wordpress.com/). N. Katherine Hayles föreläste kring rubriken A New Mode of Orientation: Planetary Cognitive Ecologies. Hon diskuterade kring huruvida maskiner kan tänka. Hayles medvetandegjorde oss om att iPaden verkligen KAN. Hon uppmanade oss att ställa eleverna frågor som: Varför vet iPaden var du finns? Hur kan dess kamera veta att den skall vända på bilden då du svänger på platten? Hayles långa erfarenhet känns angelägen för alla. Man kan läsa mera på hennes hemsida http://nkhayles.com/index.html.
Båda föreläsarna övertygade mig om vikten av kunskap om grundläggande programmering och datalogiskt tänkande och att vi behöver betona etiska frågor, netikett och kritiskt förhållningssätt i den digitaliserade skolan.
Den övre bilden är från Williamsons föreläsning och den nedre från Hayles.
Vårt egna framträdande var den posterpresentation Developing digital didactics som vi framförde inom projekt DiDiDi. Vi som förberett postern är undertecknad, Ulla Granfors, Ria Heilä-Ylikallio, Andreas Sundstedt och Matilda Ståhl som hjälpt oss med design och layout. Postern, som är utformad som ett spel inspirerat av Afrikas stjärna, beskriver den digitala utvecklingen vid Vasa övningsskola under 10 år. Bekanta er gärna med vår poster på DiDiDi.s hemsida https://dididi.fi/. Vår poster var uppskattad och många var glada över att få ett exemplar med sig hem i mindre A4-format. En idé många sade sig ta lärdom av. Postrarna uppskattades också för att de var tillgängliga under hela kongressen då man inte hinner ta del av alla parallella presentationer. Inom kort kommer postern att synas i ny skepnad då den ska fungera som pärmbild till vår ”Coffe Table book” – en antologi med samma namn.
Ulla Granfors och Elisabet Backlund-Kärjenmäki som posterpresentatörer.
Det hölls många parallella sessioner och nätverksmöten. Ulla och jag deltog främst i sessioner inom det övergripande temat Skolutveckling. Bland annat följande sessioner intresserade oss Changing Design of School Environment is Changing Education och Design-based research as suypporter of pedagogical development.
Vi hann också njuta av Köpenhamn och Danmarks vår och kultur under lördag eftermiddag och söndag förmiddag.
Den årliga utbildningsmässan Educa innebar för mig möjligheten att få känna den pedagogiska pulsen i möten med proffsiga föreläsare. Årets Educa öppnades av Saku Tuominen som introducerade den eminenta panelen bestående av från höger världens mr PISA Andreas Schleicher, Finlands mr PISA Jouni Välijärvi, utbildnings- och kulturminister Sanna Grahn-Laasonen, Oaj.s ordförande Olli Luukkainen och Utbildningsstyrelsens generaldirektör Olli Pekka Heinonen.
Finland klarar sig fortfarande bra i PISA men vi dalar. I bilden nertill beskriver Schleicher en av den finländska skolans stora utmaningar. I den röda cirkeln är de länder som klarar sig kunskapsmässigt över medeltalet inom naturvetenskapliga ämnena (Finland). I den lila cirkeln placerar sig de länder vars elever har en över medeltalet starkare tro på sina naturvetenskapliga kunskaper än PISA-resultaten visar. I den blå cirkeln finns de länder där eleverna är så positivt inställda till de naturvetenskapliga ämnena att de kan tänka sig ett framtida yrke inom dem. I mitten där cirklarna möts finns de länder där eleverna klarar sig bra i testet, har en bra självkänsla och god inställning till naturvetenskapliga yrken. I Finland verkar det som om ”Whatever happens in school stays in school”.
Min slutkläm efter öppningen:
Följande minnesvärda föreläsning var HundrED på hundra minuterhttps://hundred.org/en. Nu fick jag möjlighet att lyssna till mina favoriter Pekka Peura, Aki Luostarinen, Iida-Maria Peltomaa och Pekka Hyysalo. Peura lyssnade jag på vid två tillfällen under mässan. Hans föreläsning behöver åtminstone alla matematiker kolla in (bit.ly/peura_educa17). Pekka Hyysalos FightBack-pedagogik ser jag fram emot att höra mera om. Hyysalo borde också alla våra elever och lärare få träffa!
Till min glädje sades det vid flera tillfällen det som varje lärare vet. Både Peura och filosofen Järvilehto lyfte tydligt fram och betonade att lärande, förutom att det skall vara glädjefyllt även kräver hårt arbete.
Mässan inleddes med en höjdare och den avslutades historiskt då OAJ via Arno Kotro kunggjorde Lärarnas ed. Lärarnas ed har fått sitt namn av pedagogen Johan Comenius som verkade på 1600-talet. Eden har utarbetats av Undervisningssektorn etiska råd. Den som önskar läsa den hittar den på OAJ.s hemsidor.
Under tiden 7-10.11 fanns möjlighet för grundskolelever (7-9), gymnasister, vårdnadshavare och skolpersonal att via Wilma delta i en förfrågan om skolans lästider. Det är fint att kunna nyttja nya kommunikationskanaler också för att på detta sätt öka delaktigheten i beslutsfattande runt skolans verksamhet. Enkäten genomfördes i samarbete med Vasa stad.
Då de fria kommentarerna omfattar en hel del synpunkter, som man inte kan beslutas om på det lokala planet, så börjar resultatredovisningen med några fakta om skollagstiftningen, som styr en hel del av skolans verksamhet.
Lagstiftningen för grundskolan fastslår två hållpunkter för planeringen av läsåret:
1. Läsårets skolarbete avslutas den sista vardagen i vecka 22 (Grundskolförordningen § 7)
2. Läsåret börjar 1.8. och avslutas 31.7. Läsårets har 190 arbetsdagar. Arbetsdagarna minskas med självständighetsdagen, trettondagen och första maj då de infaller på en annan vardag än lördag. (Grundskollagen § 23)
Skolans upprätthållare beslutar om arbetsdagarnas och lovdagarnas placering inom dessa ramar. Lagstiftningen för gymnasiet har inte motsvarande skrivningar. Av praktiska orsaker följer ändå gymnasierna oftast samma lästider.
I den aktuella enkäten uttryckte många åsikten att vårterminen kunde vara längre och pågå en bit in i juni. Sådan är ju situationen i många europeiska länder. På det sättet kunde också höstterminen inledas avsevärt senare, med möjlighet att njuta ledighet ännu under sköna augustiveckor. MEN lagstiftningen sätter stopp för sådana tankar. Visst har ärendet aktualiserats, både politiskt och medialt, men ännu finns ingen förändring inom synhåll.
Datum för skolstart och skolavslutning varierar, beroende på hur kalenderåret ser ut.
Vårterminen har alla dessa år inletts efter trettondag med ett jullov som alltid varit minst två veckor, som mest ytterligare tre dagar. Kommande läsårs förslag omfattar 188 arbetsdagar med start 14.8, avslutning 2.6, två veckor jullov och en vecka höstlov. Det betyder att ett par lördagar skall läggas till. Lördagar som arbetsdag har både belackare och understödjare. Våravslutningsdagen är ju alltid en lördag. Under alla de redovisade åren har Vasa övningsskola också firat julfest en lördag under december, för att möjliggöra för fler familjemedlemmar att delta i de mindre barnens skoljulfest. Likaså har de flesta åren hållits en arbetsdag i maj i samband med Stafettkarnevalen, vanligen som en friluftsdag för alla de som inte deltar i idrottsfesten. Nu i vår är arbetsdagen 6 maj vikt för det stora arrangemanget Skolmusik 2017 som ordnas i Vasa och Korsholm. De slutliga arbetstiderna 2017-18 fastställs i olika instanser före jul. Enskilda skolor har möjlighet att placera ”sina” lördagar enligt behov.
I enkäten från början av november frågades tre konkreta frågor:
1. Vilken veckodag passar bäst för höstens skolstart?
2. Hur långt skall höstlovet vara?
3. Hur långt skall jullovet vara?
Vi fick in 207 svar för Vasa övningsskola. 143 vårdnadshavare, 38 elever och 26 personal.
Enigheten var störst beträffande jullovets längd. Att börja igen efter trettondag förordades av 100 % av eleverna, 96 % av personalen och 90 % av föräldrarna.
En hel veckas höstlov stöddes av 84 % av eleverna, 57 % av föräldrarna och 50 % av lärarna.
Höststartens veckodag spelar ingen roll anser 30 % av föräldrarna (bara det inte är en fredag = 0 %). Elever och personal är ense om att tisdag eller onsdag är bäst.
Och, som sagt, en hel del kommentarer berörde också andra aspekter, som just sommarlovets placering, speciellt tiden för avslutningen, som skolan ju inte kan påverka. Jullovsstarten kommenterades också. I år blir det jullov sent, först 23.12. Så har det varit fler gånger tidigare, också fast vi haft endast 3 dagar höstlov. Visst var det underbart senaste läsår med jullov redan från 19.12, men som tabellen visar var det ett enastående år! Kalendern kan vissa år ge fördelar, vissa år nackdelar, men så fungerar ju världen. Sometimes you win, sometimes you lose and sometimes it rains!
Med tack för din medverkan!
Gun Jakobsson
På flyget hem från ESHA-konferens i Maastricht skrev vi en text för Vasabladet, då vi under veckan läst en debattartikel i Vbl med en i vårt tycke felaktig och oförtjänt negativ syn på vår finländska skola och dess framtid.
Det är djupt mänskligt att tveka inför förändringar. Det betyder ändå inte att vi alla vill nöja oss med status quo, att allt skall förbli som det är eller att allt var bättre förr. Världen förändras, i mångas tycke i en allt snabbare takt. Då kan inte heller skolan förbli densamma. Det är grunden för den skolutveckling som sker och som sätter eleven och elevens lärande i centrum.
Alla är säkert överens om att skolans centrala uppgift är att förbereda barn och unga för vuxenlivet, som idag för dem är en ganska oförutsägbar framtid. Runt om i världen har man under de senaste årtiondena formulerat förmågor för framtiden. De nya läroplanerna i Finland följer denna internationella trend som fokuserar mer på framtidens kompetenser än på kunskapsmassor som föråldras, förändras och förnyas. De sju beskrivna kompetenserna bygger alla på kunskap och en av dem specifikt på förmågan att lära sig, att ta till sig och använda kunskap.
Det viktiga nu, då skolorna skall förverkliga de nya läroplanerna är vad som sker i skolvardagen, i alla de olika lärmiljöer som skolan förväntas bruka. En grundtanke i arbetet kan något tillspetsat uttryckas sähär: vart försvinner alla nyfikna barn och varifrån kommer alla håglösa tonåringar? ”Skolanpassning”, att under nio år i grundskolan lära sig att sitta tyst och stilla och följa givna instruktioner, lämpade sig bättre för gårdagens industrisamhälle än för framtidens ännu okända strukturer. I ställer för skolanpassade elever vill vi ha engagerade och kreativa barn och unga som ges och tar ansvar för sitt eget lärande. Vi måste ställa målen långt in i framtiden: rymdfarkosten jorden har inga passagerare; vi ingår alla i besättningen!
I den offentliga debatten förefaller ”digitaliseringen” att väcka de största och värsta farhågorna. Misstron lever kvar efter de misstag som gjordes för ett tiotal år sedan då Finlands skolor och bibliotek skulle föra ut vår befolkning på den ”globala, digitala motorvägen”: pedagogiken glömdes bort. I skolan finnsförvisso mycket fingerfärdighet och viss teknisk kunskap bland barn och unga, som till delar ännu saknas hos de vuxna i personalen. Det är ändå genom den handledning lärarna ger som det pedagogiska mervärdet i de nya verktygen och de moderna läromedlen förmedlas.
Den realitet de unga lever i idag omfattar bland annat Internet och Wikipedia, men i dessa finns ingen kunskap. De förmedlar information. Kunskapandet sker i interaktiva och kollaborativa processer i och utanför klassrummet med hjälp av lärarens handledande kompetens. Handledningens uppgift är väcka elevernas nyfikenhet och utmana elevernas kreativitet för att ” vidga våra vyer, tänka kritiskt och bygga upp en hållbar livssyn”.
Eleverna utmanas att aktivt söka och fördjupa sin kunskap också med andra källor än läraren och den traditionella skolboken. Den gamla skolan lärde oss främst att söka de rätta svaren. I den nya skolan uppmuntras eleverna att formulera de viktiga frågorna och söka lösningar till relevanta och aktuella problem. I stället för passiva kunskapskonsumenter vill skolan se framväxandet av en ”maker-kultur” med engagerade aktiva producenter av ny kunskap. Framför allt måste dagens skola ingjuta hopp inför framtiden hos de unga. Skolan skall kännas meningsfull, den skall vara utmanande och erbjuda möjlighet att utveckla goda relationer mellan människor.
Digitaliseringen i skolvärlden är endast en del av den pågående skolutvecklingen och kanske den bit som bjuder på de största förändringarna. Inom Åbo Akademi pågår samarbetsprojektet Didaktiska dimensioner i digitalt lärande eller DiDiDi, som initierades inom Vasa övningsskola för mer än 10 år sedan. Projektet söker och utvecklar de mångfacetterade möjligheter den digitala världen erbjuder för att utveckla arbetet i våra skolor. På projektets hemsidor (https://dididi.fi/) publiceras forskning som genomförts i form av konferenspresentationer, artiklar och bokkapitel, pedagogikstuderandes kandidat- och magisteravhandlingar samt en doktorsavhandling ochpågående postdoktoral forskning. En central uppgift är att sprida goda modeller, vilket sker i olika nätverk som skapats lokalt, regionalt och nationellt.
Nyss hemkomna från en europeisk skolledarkonferens kan vi konstatera att Finland fortfarande lyfts fram som ett gott exempel där skolutvecklingen har rätt riktning. Genom den kultur av delade goda erfarenheter som växer fram finns gott hopp att de nya läroplanerna för den finländska skolan skall förverkligas så att dagens unga besitter kompetenser för framtiden.
Onsdagen 5.10 fick vi besök av Joe Moretti som arbetade med elevgrupper och lärare under hela dagen. Moretti är en ledande expert i Europa på användning av pekplattor i undervisningen. Han är en motiverande, energisk och inspirerande person som är intresserad av jämställt lärande och tillgänglighet. Under dagen ordnades workshoppar med eleverna och senare på eftermiddagen ett fortbildningstillfälle för lärarna.
Nedan beskriver lärarna Jenny Teir och Minna Rimpilä om sina erfarenheter av det som behandlades under två av workshopparna med Moretti.
Book Creator
Applikationen Book Creator är ett verktyg där eleverna kan skapa kreativa böcker och kombinera bild, film, text och ljud. De kan enkelt spela in sin egen röst och sätta in ljud till boken. Gratisversionen är tyvärr inget att rekommendera. Den har för många begränsningar för att arbetet ska vara motiverande och varierande.
Många lärare känner till Book Creator som applikation och använder den i undervisningen. Det nya för vår del som deltog i workshopen var hur eleverna smidigt delar sin bok med läraren eller någon annan elev i klassen via AirDropen. Således kan eleverna jobba i par med samma tema på varsin iPad och i något skede sammanföra sina arbeten till en helhet. På detta sätt kan även läraren kommentera och ta del av elevernas arbeten.
Book Creator är användbar i alla ämnen men kräver tid så att slutprodukten blir så attraktiv och meningsfull som möjligt.
Bloxels
Bloxels är egentligen en typ av förenklad kodning utan att skriva kod. Med hjälp av konkretiserande Bloxels-plattor och klossar i olika färger skapar eleverna ett landskap för sitt spel. Med iPaden scannar de sedan plattans landskap och får in det till appen för spelet. Bloxels bas är ett rutsystem med 13×13 rutor som alla kan vara en del av spelplanen.
Eftersom eleverna jobbar i fem grupper får de direkt fem olika landskap som kan kopplas ihop. Klossarna finns i åtta olika färger med olika egenskaper. Varje färg kan dessutom ha olika egenskaper beroende på hur man använder designverktyget. Spelkaraktären kan exempelvis få extra krafter genom att komma till en kloss av en viss färg, simma genom de blåa klossarna som är ”vatten” eller starta om från check points som kan sättas in i spelet. Det går också att infoga text som kommer fram då karaktären når en viss kloss i banan. Texten kan vara information, en instruktion, ett meddelande eller något annat som passar in. För att inte servera allt på en gång, ger Moretti eleverna enbart gröna klossar att jobba med i början. De ska själva undersöka vilka funktioner de andra färgernas klossar har och efter en tid får de presentera sina resultat för resten av gruppen.
Eleverna fortsätter med att designa sina egna karaktärer till spelet och karaktärerna animeras för att kunna exempelvis gå, hoppa eller flyga. Under skapandeprocessen kan eleverna testa sin karaktär i en testbana och då de är nöjda med resultatet kan karaktären sättas in i banan som eleverna skapat. Mer avancerat blir det då Moretti visar hur man ställer in och modifierar bakgrunder. Det finns massor av möjligheter för att, utgående från samma bas, få ett personligt spel. Det finns också en hel del färdiga lösningar som kan användas om eleverna upplever att de inte vill designa själva.
För att ge feedback kan man byta iPads mellan grupperna, visa sina karaktärer på storskärm för klassen, testspela varandras banor eller dela karaktärer och banor med varandra. Beroende på hur arbetet läggs upp kan man exempelvis träna samarbete, textskrivning, feedback eller tolkning av data.
ProV står för Professionell utveckling genom vejledning och är ett nordiskt samarbetsprojekt finansierat av Nordplus Horisontal, med deltagare från Høgskolen i Sørøst-Norge, Notoddens kommun i Norge och Högskolan i Halmstad, Laholms kommun i Sverige samt Åbo Akademi tillsammans med Vasa övningsskola.
28-31.8.2016 hölls workshopar i Osbecksgymnasiet i Laholm. Vi var ett trettiotal deltagare från Norge, Sverige och Finland. Det var speciellt roligt att möta pedagoger från olika stadier och ämnen men även att träffa såväl representanter från skolledning och universitetsvärlden. I Norge har samtal med handledare bandats och analys av arbetet pågår. Osbecksgymnasiet har erhållit övningsskolestatus under projektets gång och delar med sig av processen inom ramen för projektet. Vid ÅA har fokusgruppintervjuer genomförts och analys av detta presenterades.
Det var intensiva dagar med mångsidigt program. Intressant var diskussionen kring handledning som paraplybegrepp och uppskattad var även diskussionen kring teoretisk och praktisk kunskap under ledning av Eva Bjerkholt. Vägledning är en arena men det är också ett redskap. Likaså är det modeller för att bygga relationer.
Ett av fokusområdena under läsåret 2016-2017 är handledning. Lärarna vid Vasa övningsskola kommer, i mindre grupper, att fokusera på ett område inom handledning som intresserar dem. Vi hoppas att vi får ett givande handledningsår!
Det börjar dra ihop sig till avfärd. Ikväll höll vi föräldramöte tillsammans med ungdomarna och gick igenom resans program och lite om hur deras CanSat ska fungera. Burken kallas MESS (Modern Emergency Supply System) och tanken är att den ska vara ett sätt att leverera nödproviant och lokalisera överlevare vid t.ex. jordbävningar i svårtillgängliga områden. Detta är egentligen version 2 av satelliten (version 1 flög i Andøya i april) och kallas därför också MESS-IER (Modern Emergency Supply System – Improved Emergency Response).
Så här ser MESS Mk. 2 (MESS-IER) ut före avfärd.
Efteråt passade vi på att jobba ett par timmar med att få den strulande GPS-antennen att fungera. Efter en hel del lödande och fixande fick vi in signal igen! Och så böjde vi ihop en hållare åt antennen som ska fästas ovanpå burken. På bilden ser man hur projektet ter sig just nu då allt är nästan klart. Och imorgon blir en spännande dag med presskonferens, finjusteringar och packande!
Måndag 20.6 (dag -1)
Presentation av MESS-IER för en samlad presskår.
Vi började dagen med lite pressinfo inför avfärden. Sen gjorde vi de sista testerna och förberedelserna. Men ack och ve! GPS-antennen fungerar inte pålitligt trots alla våra försök att löda om den! Ibland får vi signal och ibland inte. Tyvärr finns det inget mer att göra åt det just nu utan vi får lita på att vi hinner fixa om det på plats.
Satellit och reservsatellit med tillbehör
Tisdag 21.6 (dag 0)
Vi är iväg! Efter tre varv i röntgenmaskinen och en ganska lång förklaring (med hänvisning till ”läs mer i dagens Vasablad”) så fick också vår specialgjorda burkväska komma med. Den innehåller den nya MESS-IER, den gamla MESS som reservsatellit och diverse reservdelar, antenner och annat som kan vara bra att ha.
Det blev en ganska lång resdag med byten i Stockholm och Frankfurt innan vi kom fram till Lissabon sent på kvällen. Men kul att allt gått bra så här långt.
Onsdag 22.6 (dag 1)
Hur spenderar man en ledig förmiddag i Lissabon? Jo, med att söka upp en obskyr elektronikshop i en avlägsen gränd i hopp om hjälp med en ny GPS. Tyvärr var butiken stängd då vi kom fram, men vi fick en fin promenad på stan i alla fall.
Tyvärr var butiken LEDs and Chips stängd.
Lissabon i förmiddagssolen.
Sen träffade vi några av de andra lagen vid flygplatsen och åkte med buss till Santa Cruz där tävlingen hålls. Alla lagen har ett eget arbetsbord i en hangar vid flygfältet. Och vi fortsätter jobba med GPS-problemen.
I väntan på GPS-signal…
Santa Cruz är en vacker liten kuststad med dramatiska klippor och sandstränder där emellan. Just idag är kusten insvept i dimma vilket i och för sig stör utsikten men å andra sidan håller temperaturen behaglig.
Klipporna i Santa Cruz.
Torsdag 23.6 (dag 2)
Dramatiken fortsätter! Sent igår fick vi låna en ny gps av danska laget, de hade med sig tre stycken. Och idag fick vi den kopplad och den funkar!!! Men nu har båda återstående danska gpsar börjat strula så vi kanske måste ge tillbaka deras andra reserv! Båda lagen jobbar nu intensivt tillsammans för att lösa de gemensamma problemen.
Mer sistaminuten-lödning!
Tyvärr har problemen med GPS fortsatt hela eftermiddagen. Men laget fick ta en paus i problemsökandet för att skicka en lagmedlem upp i ett flyglan för att göra ett testsläpp och testa att de övriga systemen åtminstone är ok.
Rasmus klädd för flygtur.
Ready for lift-off.
Vi hade ett litet problem med fallskärmen och burken träffade asfalten med hög hastighet. Ramen blev lite böjd och strömbrytaren hoppade i av-läge, men efter lite små justeringar med en tång fungerar allt igen. Men eftersom fallskärmen inte fungerade perfekt får vi göra en flygning till under kvällen.
En lätt deformerad burk.
Sedan var det dags för den första presentationen av projektet inför domarna, som verkade gilla vår idé.
Pre-flight presentation inför juryn.
Och efter en hel eftermiddag med mer jobb ser det just nu ut som allt funkar! Det andra flygsläppet fungerade som planerat och vi har fått klarsignal för imorgon. Men det har tagit otaliga timmar och vi har varit tvungna att slakta typ tre chip och fyra antenner, ett STORT TACK till våra goda vänner från Danmark och Norge för generösa bidrag till metallinsamlingen! De har nu också de fått alla sina system att funka så allt borde vara klart för imorgon!
Lätt begagnande GPS-chips och antenner
Medan laget jobbar kan coachen passa på att bekanta sig mer med näromgivningarna. Underbara stränder och atlantens vågor!
Stranden i solljus.
Fredag 24.5 (dag 3)
Dagen började tidigt med säkerhetsgenomgång kl. 7.00. Som vanligt i raketsammanhang blev dock de första uppskjutningarna framflyttade lite grann på grund av vädret, vi väntar på att morgondimman ska lätta. Enligt nya schemat är vår uppskjutningstid 11.30 lokal tid (13.30 finsk tid), vilket tyvärr betyder stekande middagssol över oss. Nu gäller det att fixa det sista, testa alla system och packa solskydd!
Lagen förbereder sig för uppskjutningen.
MESS-IER packad och klar.
Med ett liten hälsning från en av våra partners…
Tyvärr hänger molnen envist kvar på 800m då vi behöver klart upp till minst 1000m. Ny uppskjutningstid för oss 14.00. Men det kanske hinner ändra ännu…
De två första raketerna kunde avfyras som planerat med två burkar i varje. Men just då det var vår och det tjeckiska lagets tur drog nya moln in. Det blev en lång väntan ute på fältet som de studerande använde för att lära känna varandra bättre.
Finska, tjeckiska och tyska studerande väntar tillsammans.
Efter många förseningar blev det uppskjutning i en liten spricka mellan molen vid 17.30-tiden. Allt fungerade som planerat och vi fick bra data – inklusive gps – via radiolänken!!! Nu återstår det att se om funktionärerna hittar den ute i terrängen.
Satelliten överlämnas till uppskjutarna.
Satelliten i luften, data kommer ner!
Efter oss kunde ytterligare två raketer avfyras men sedan blev vädret på nytt sämre och de sista burkarna måste släppas från flygplanet istället.
Efter en lång väntan blev det plötsligt bråttom och full aktivitet hos lagen då arrangörerana försökte få upp flera raketer i en liten molnglugg.
Spänningen fortsatte, skulle de hitta vår satellit i terrängen trots att det började bli mörkt ute?Men till vår enorma glädje så återfanns vår burk och då vi fick den levererad vid niotiden blinkade och pep den fortfarande och den sände data precis som planerat! Det verkar som att vårt uppdrag lyckats mer eller mindre fullständigt!
Nu återstår bara en lång midsommarnatt som laget säkert aldrig kommer att glömma, då de ska analysera allt data, rita diagram och kartor, och sätta ihop en presenation som måste vara klar kl. 9 imorgon!
Glad midsommar allihopa!
Lördag 25.6 (dag 4)
Det blev en kort natt för många av lagen men alla verkar ha fått ihop något att presentera. Det är spännande att se så många olika slags satilliter med en massa kreativa idéer!
Portugal
Nederländerna
Storbritannien
Italien
Polen
Och presentationerna är igång! Först ut är Tysklands lag.
Tyskland presenterar.
Lagens presentationsordning är hemlig och avslöjas bara an efter. Spänningen är påtaglig. Men strax före lunchpausen är det vår tur!
Koncentrerade miner.
Presentationen är i full gång!
Och nu kl 15.45 lokal tid har alla lagen presenterat sina resultat. Domarna drar sig tillbaka och vi väntar igen.
Den nordiska delegationen
Efter ett par timmars paus börjar alla vara på plats för prisutdelning.
Deltagarna samlade för att höra resultaten.
… och de tre första är…
3 Irland
…
2 Tyskland
…
1 Portugal!
Grattis till värdiga vinnare! Inget nordiskt lag i top 3 i år, men kanske nästa år! Domarna gav inte ut någon information om de övriga placeringarna, men i diskussionerna efteråt berömde de vår idé som en av de bästa. Och vårt lag var ett av de få som faktiskt lyckades helt med sitt uppdrag! Grattis till övningsskolans lag för ett fantastiskt arbete med att få allt att funka!
De portugisiska vinnarna. Grattis!
Vårt lag fick mycket positiv feedback av arrangörerna trots att det inte riktigt räckte till en top-tre placering.
Vi avslutade sista kvällen med att äta pizza tillsammans med några av alla de nya vänner som veckan gett.
En sista solnedgång i Atlanten.
Söndag 26.6 (dag 5)
Igen en tidig morgon och igen en försening. Bussen från hotellet kom iväg med sedvanlig portugisisk fördröjning på ca 45 minuter och vi fick springa genom terminalen och tränga oss före i alla köer för att hinna med planet. Antagligen hann inte vårt bagage med, men det vet vi först då vi är framme i Vasa. Alla är trötta och de flesta i laget kommer säkert att sova gott i planet. Nu är det bara några timmar kvar tills vi är hemma igen!
SUHO och HARRE, som står för Suomen harjoittelukoulujen opettajat och Harjoittelukoulujen rehtorit, reste i början av april till Stockholm på initiativ av SUHO. Från Vasa övningsskola deltog SUHO:s styrelsemedlem Kerstin Nyman och HARRE:s styrelsemedlem Gun Jakobsson. För programupplägget stod SUHO:s Anne Ainoa från Viikin normaalikoulu tillsammans med Suk-Hi Cho, internationell koordinator vid Stockholms universitets enhet för utbildning och forskning. Suk-Hi har skrivit en kort rapport om programmet som kan läsas på adressen: http://www.su.se/lararutbildningar/vfu/student/2.22149/tv%C3%A5-dagars-finskt-svenskt-erfarenhetsutbyte-om-%C3%B6vningsskolor-1.278663
Jag ger här endast några personliga reflektioner, utöver det Suk-Hi skriver.
Besöket i Bäckahagens skola gladde speciellt genom entusiastiska lärare som speciellt uppskattade kontakten till universitetet och den forskningsprofilering som växer fram tack vare den nya kopplingen. Något för oss att överväga var arrangemanget att en person från universitetet kontinuerligt fanns på övningsskolan några dagar i veckan.
Vi vet det från förr och fick det bekräftat: Sverige ligger långt framme i jobbet med nyanlända barn och vuxna. I skolans värld talades om språkutvecklande arbetssätt som en gemensam policy, som inte specifikt riktar sig till någon grupp utan stöder alla barns språkliga utveckling. Modersmålslärarna vid VÖS har t.ex. fått del av planscher med tips för genre-skrivning, som vi fick med oss.
Bekant för oss i Finland är ju också det svaga intresset för lärarutbildning bland unga i Sverige. Lovvärt är nu det svenska initiativet, där flera lärosäten samverkar för att ge kompletterande och behörighetsgivande studiemöjligheter för nyanlända personer med utländsk lärarutbildning. Också på denna punkt kan vi i Finland säkert ta del av de svenska projekten och forma dem för eget bruk.
Och som vanligt: stor behållning hade vi också av att TRÄFFAS, att umgås och samtala om bekymmer och glädjeämnen i vårt gemensamma värv: att utbilda kunniga lärare för Finlands framtid.
Vi träffade också Katarina Rejman, tidigare ÅA numera SU, Institutionen för språkdidaktik.
Vad lärde jag mig av Harre, eNorssi och Majakka-Fyren?
Den första dagen deltog jag i övningsskolrektorernas vårdag (Harre).
På agendan stod:
– Resultaten från lärarnas arbetstidsundersökning.
– Den forskning som övningsskolorna bedriver med fokus på forskningsetiska frågor
– Övningsskolorna som en del av lärarutbildningsreformen
Höstens eNorssi seminarium och TutkoKe-symposium (symposium kring forsknings- och försöksverksamhet) är i Jyväskylä 31.8.-2.9.2016. Temat är ”Bildning, lärande och handledning”. Inkommande vår 27.-28.4.2017 är det vår tur att för första gången stå värdar för eNorssis vårdagar! Tema och ett utkast till program behöver vara färdigt inom augusti för att kunna presenteras i Jyväskylä!
Mitt tredje seminarium som också avslutade veckan ordnades av Utbildningsstyrelsen för skolorna inom utvecklingsskolnätverket Majakka-Fyren. Nätverksskolornas uppgift är att vara föregångare gällande skolutvecklingen i Finland och det sker via den fördomsfria innovativa försöksverksamheten som anknyter till den nya läroplanen. Till nätverket hör 177 skolor och 38 kommuner. Nätverksskolorna publicerar sina pågående utvecklingsprojekt på hemsidan som heter Orchidea. För att kunna ta del av skolornas pågående utvecklingsarbete behöver du registrera dig via adressen: https://site.orchideapp.com/Majakka/Account/Register/
Vasa övningsskolas bidrag på hemsidan Orchidea är fenomenbaserade utvecklingsprojektet ”Utmaningen” i åk. 7-9. Du kan naturligtvis bekanta dig med årets ”Utmaningar” direkt på vår skolas hemsida: http://www.abo.fi/vos/79
Olli Vesterinen från UKM avslutade Fyrenseminariet med visionen ”Finland – i spetsen för utbilning, kunnande och modernt lärande!
”Kun innostuu niin onnistuu – Inspireras och du lyckas”!
Emelie Alaviitala från Vasa övningsskola deltog i Job-shadow -dagen.
Fredag 15.4 fick nio gymnasister från olika skolor i Vasa pröva på att vara företagschef för en dag. Deltagarna hade vunnit Job-shadow-dagen genom att i samband med Energy Week skriva en arbetsansökan och CV som skickades till YES-österbotten, en organisation som arbetar med ung företagsamhet. I samarbete med Vasek och energiföretag i regionen utvaldes vinnare som fick en minnesvärd dag med insikt i vad olika jobb i chefsposition kan innebära.
Från övningsskolan deltog Emelie Alaviitala från årskurs 2. Hon fick tillbringa dagen tillsammans med Marica Lassus, kommunikationsdirektör på Wärtsilä. Dagen avslutades med en gemensam palaver hos Vasek där deltagarna och de skuggade cheferna fick dela med sig av sina erfarenheter från dagen. Vi ser fram emot nästa års tävling!
