Hjeresen: Den moderna människans dogmer 1

I det första kapitlet presenteras grundidén i boken:

Axelryckningsmentaliteten är mera utbredd än någonsin. Och ändå är den moderna människan en i högsta grad troende människa. Men hon omfattar inte den kristna tron. Tvärtom, just kyrkans förkunnelse möts med misstro. De normer och värden, som kyrkan räknar med, anses vara för osäkra och overkliga. I stället åberopar man förnuftet: Man kan väl inte begära att upplysta människor i tjugonde århundradet ska tro på alla dessa gamla historier…

För att fångar in vad det är den moderna människan tror på vänder sig Hjereson till ett antal moderna slagord, som han alltså hävdar vara dogmer. Poängen är alltså att visa att den moderna sekulära livssynen är religiös i minst lika hög grad som kristendomen, faktiskt mera religiös vilket skall visa sig. En tes som utvecklas i boken är nämligen att religion har funktionen av falsk tröst, och att kristendomen följaktligen inte är religion i egentlig mening.

Bakom alla dessa de moderna människans dogmer ligger nämligen människans tro på sig själv, på sin egen oskuld och sin egen tillräcklighet. Med denna tro värjer man sig mot den obehagliga och brutala verkligheten.

Här ser vi alltså i hur hög grad Hjereson är före sin tid, för detta är i grunden ett postmodernt drag: att visa på hur det moderna tänkandet inte alls är ”upplyst” utan snarare en möjlig berättelse om verkligheten. Vidare gör Hjereson samma drag som t.ex radikalortodoxin gör, nämligen hävdar att kristendomen är en bättre berättelse. Hjereson försökte sig alltså redan 1953 på att på ett i och för sig mindre avancerat sätt (publiken är den breda massan) likt Millbank ”outnarrate” det sekulära förnuftet.

Till sist gör han en inledande anmärkning om att många av de sekulära dogmerna har sina rötter i marxismen, även om de nu (1953) omfattas av människor på hela den politiska skalan. Här känns boken lite föråldrad, det är klart att ett sådant drag hade mera retorisk tyngd då än nu. Som vi skall se vet Hjereson dock vad han pratar om han har studerat marxistisk religionskritik rätt grundligt.

Det här inlägget postades i Hjeresen. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.