Month: June 2026

av Beata Björklund

Yoga har blivit en ganska självklar del av många människors vardag idag. Många ser det som något avslappnande eller som en del av en hälsosam livsstil, snarare än något religiöst. Men det jag tycker är intressant är att dessa praktiker faktiskt har sina rötter i religion, framförallt hinduism och även buddhism.

Det får mig att fundera på vad som händer när något som från början är religiöst plockas ur sitt sammanhang och blir mer av en “wellness-grej”. Idag kan man gå på yoga utan att ens tänka på att det finns en religiös bakgrund, och meditation används ofta mer som ett verktyg för stresshantering än som en andlig praktik. På ett sätt kanske det gör det mer tillgängligt för fler människor, men samtidigt kan man fråga sig om något går förlorat när man tar bort den religiösa betydelsen. Forskning visar även att yoga i väst ofta avreligioniseras och omformas till ett hälsokoncept. Antony beskriver i artikeln “It’s Not Religious, But It’s Spiritual: Appropriation and the Universal Spiritual of Yoga” hur undervisningen “medvetet steriliseras från religiösa element” för att skapa en mer lättillgänglig wellness-praktik (Antony 2014, s. 64). Yoga marknadsförs därmed främst som ett sätt att uppnå “inner peace, bodily health, and spiritual fulfillment” (Antony 2024, s. 64), snarare än som en del av hinduisk religiositet.

En annan dimension till det hela är att yoga har studerats på vilken påverkan den har på den mentala hälsan. I artikeln “The relationship between yoga involvement, mindfulness and psychological well-being” diskuterar just detta. Något som dock var främst intressant för mig i denna artikel var att de kom fram till att Yoga på en mycket hög grad korrelerar med religiöst/andligt välbefinnande, vilket skulle indikera på att en djupare utövning av yogautövning skulle involvera spirituell utveckling, vilket senare leder till ett bättre välbefinnande. (Gaiswinkler, L. & Unterrainer, H.F. 2016, kap. 3.1)

Jag tycker också det är intressant hur detta kopplas till New Age och modern andlighet, där människor ofta plockar delar från olika traditioner och sätter ihop sin egen tro eller livsstil. Yoga blir då inte bara träning, utan kan också vara en del av hur man söker mening eller balans i livet. I Artikeln “Yoga in Norwegian nature: The Creation of a New Pilgrimage Practice.” skriver Glen om ett fenomen i norge som har tagit in det jag skrivit ovan, Glen skriver om hur yoga i Norge ofta kombineras med naturandligt, New Age-influenser och till och med element från samiska och fornnordisk spiritualitet. detta skapar en lokal “Norwegianization of yoga”, där praktiken anpassas till nationella värderingar och naturideal (Glen 2025, s.27).

Samtidigt kan man fundera på om det finns en risk att man “förenklar” eller till och med missförstår religioner när man använder deras praktiker på detta sätt. Är det ett problem, eller är det bara en naturlig utveckling i ett globaliserat samhälle? Det väcker också frågor om kulturell appropriering. I en artikel skriver Antony att när yoga lyfts ur sitt religiösa sammanhang “liknar den approprierade produkten ofta mycket lite det ursprungliga”(Antony 2014, s.66). Detta kan innebära att centrala filosofiska dimensioner går förlorade (Antony 2014, s.77). Men frågan är förstås, när blir då förändringen för stor? eller är det bra att det blir en så pass stor skillnad, men borde de då få heta något annat än yoga?

Det känns som att yoga och meditation är ett ganska bra exempel på hur religion inte bara finns i kyrkor eller tempel, utan också i vardagliga aktiviteter som vi kanske inte ens tänker på som religiösa längre. Glen skriver om hur yoga i Norge ofta förstås som en personlig och icke-institutionell praktik, vilket ligger i linje med sekulariseringens individualisering av religion. Yoga blir därmed en form av “lived religion”, där andlighet integreras i vardagliga aktiviteter.

• Antony, M.G. (2014). “It’s Not Religious, But It’s Spiritual: Appropriation and the Universal Spirituality of Yoga.” Journal of Communication and Religion, 63–81.
• Glein, M.G. (2025). “Yoga in Norwegian Nature: The Creation of a New Pilgrimage Practice.” Temenos – Nordic Journal for the Study of Religion, 27–47.
• Gaiswinkler, L. & Unterrainer, H.F. (2016). The relationship between yoga involvement, mindfulness and psychological well-being. Complementary Therapies in Medicine, June 2016.

av Fanny Holmström

Trots att många moderna samhällen blir mindre religiösa verkar människor fortfarande söka liknande sammanhang. Även om man tidigare trodde att religion skulle försvinna med moderniseringen har det dock så inte skett. Istället har religioner antagit nya former. Kan det vara så att människan har ett inneboende behov av religion eller ersätter vi bara religion med nya trossystem?

Religionernas roll är långt mer komplex än sekulariseringsteorierna tidigare förutsåg. Trots att vetenskap och rationalisering har förändrat människors världsbild fortsätter religion att erbjuda till exempel gemenskap, mening och ett sammanhang för människor. Religion idag blir allt mer individualiserad och integreras i personliga livsberättelser, vilket Beckford och Demerath (2007) beskriver som en del av modernitetens ökade valfrihet.

Karl Marx ansåg att religion fundamentalt är ideologisk, en illusion och mekanism för social kontroll för den härskande klassen att behålla makt. Religion används för att få arbetarklassen att acceptera samhällets ordning och orättvisor genom att till exempel ge hopp om belöning efter döden (Beckford & Demerath, 2007).

Emile Durkheim menade å sin sida att religion främst fungerar som en källa till social sammanhållning, där samhället hålls ihop genom gemensamma idéer och värderingar – ett delat “moral university”. I grunden för ett delat moraliskt universum och social sammanhållning ligger delningen mellan det sakrala och profana. Sakrala är de saker som uppfattas som speciella och är avgränsade av särskilda regler, såsom mänskliga rättigheter, barndom och flaggan i USA och Frankrike. Det profana är det vardagliga och vanliga. Religion är ändå inte synonymt med det sakrala. Religionen fungerar som stöd för det sakrala. Det sakrala kommer först, och religion ovanpå det. På samma sätt som att ingenting är sakralt i sig utan skapas av människor, avgörs inte heller det sakrala av religionen utan av människor.

Max Weber såg människor som till grunden rationella som handlar utifrån en logik, även då det kommer till religion. Han såg därmed att religion har sitt ursprung i samtida behov, inte i vad som händer efter döden. Dessa teorier kan således hjälpa oss att förstå hur religionen driver och används i samhället.

Nya religiösa och minoritetsrörelser har under de senaste årtiondena ökat, och fortsätter att öka. Nya religiösa rörelser (NRM) kan ses som en motreaktion mot sekulariseringen, där gamla traditionella kyrkor tappar inflytande uppstår ett tomrum som dessa nya rörelser fyller. Även globaliseringen bidrar till nya former genom att sprida idéer vilket skapar nya hybridformer av religioner, exempelvis yoga och meditation i väst, samt amerikansk pentekostalism i Afrika och Latinamerika (Beckford & Demerath, 2007).

Även om traditionella institutionella kyrkor minskar runtom, finns fortfarande de viktiga komponenterna kvar på olika sätt. För att förstå mer om vilka dessa faktorer är borde man se närmare på olika teorier om varför människor blir religiösa. Tre inflytelserika teorier är socialization theory, deprivation theory samt rational choice theory. Enligt socialization theory formas religion genom uppväxt och omgivning. Familj, skola och samhället lär människor vad individen ska tro på och vilka värderingar som är viktiga, varefter dessa internaliseras och blir personens egna. Man blir alltså religiös eftersom man socialiseras in i en religion (Furseth & Repstad, 2006).

Enligt deprivation theory fyller religion ett tomrum och avsaknad av något. Olika former av denna avsaknad kan till exempel bero på ekonomiska, sociala eller psykologiska orsaker, exempelvis en person med lägre social status eller som lider av sjukdom. Religion kan där ge hopp, mening och trygghet (Furseth & Repstad, 2006).

Rational choice theory handlar om att människor väljer religion på ett rationellt sätt och strävar efter att få ut det mesta med minst möjliga ansträngning. Enligt teorin tänker man sig att bli religiös handlar om att få fördelar genom det på ett personligt meningsfullt sätt (Furseth & Repstad, 2006). Samtidigt finns kritik mot alla dessa teorier, men de kan ändå bidra till att belysa orsakerna till varför människor blir religiösa.

Frågan kan även studeras mer psykologiskt, till exempel överensstämmer Abraham Maslows behovshierarki med mycket av det som tidigare beskrivits som religioners viktiga funktioner. De fem nivåerna är fysiska behov, trygghet, gemenskap, självkänsla och självförverkligande. Av dem kan man argumentera för att religion kan ge hopp och säkerhet på nivån för trygghet. Religion kan även bidra till gemenskap, till exempel församlingar och grupper skapar en känsla av tillhörighet. När det kommer till självkänsla kan sägas att religion kan vara en stor del av identiteten och samtidigt ge en känsla av att vara viktig. Religion kan därtill även
fungera som ett verktyg självförverkligande, till exempel för att utvecklas och hitta livsmening.

Människor fortsätter alltså att söka efter gemenskap och något heligt och sakralt, även om det tar sig nya former. I dag kan istället politiska rörelser, konspirationsteorier, miljörörelser och wellnesskultur fungera som substitut för religion. Kanske kunde man också se sekularism i väst som en slags religion? Utifrån Durkheims idéer om sakralt och profant kan man argumentera för att västerländska värderingar är sakrala för oss, till exempel mänskliga rättigheter, vetenskap och demokrati. Kanske är det därför många i väst är så rädda för andra kulturers inflytande, just för att vår kultur och våra värderingar i sig är vår religion?

Litteraturhänvisning:

Beckford, J. A., & Demerath, N. J. (2007). The SAGE handbook of the sociology of religion. SAGE Publications.

Furseth, I., & Repstad, P. (2006). An introduction to the sociology of religion: Classical and contemporary perspectives. Ashgate. https://doi.org/10.4324/9781315262642