av Beata Björklund
Yoga har blivit en ganska självklar del av många människors vardag idag. Många ser det som något avslappnande eller som en del av en hälsosam livsstil, snarare än något religiöst. Men det jag tycker är intressant är att dessa praktiker faktiskt har sina rötter i religion, framförallt hinduism och även buddhism.
Det får mig att fundera på vad som händer när något som från början är religiöst plockas ur sitt sammanhang och blir mer av en “wellness-grej”. Idag kan man gå på yoga utan att ens tänka på att det finns en religiös bakgrund, och meditation används ofta mer som ett verktyg för stresshantering än som en andlig praktik. På ett sätt kanske det gör det mer tillgängligt för fler människor, men samtidigt kan man fråga sig om något går förlorat när man tar bort den religiösa betydelsen. Forskning visar även att yoga i väst ofta avreligioniseras och omformas till ett hälsokoncept. Antony beskriver i artikeln “It’s Not Religious, But It’s Spiritual: Appropriation and the Universal Spiritual of Yoga” hur undervisningen “medvetet steriliseras från religiösa element” för att skapa en mer lättillgänglig wellness-praktik (Antony 2014, s. 64). Yoga marknadsförs därmed främst som ett sätt att uppnå “inner peace, bodily health, and spiritual fulfillment” (Antony 2024, s. 64), snarare än som en del av hinduisk religiositet.
En annan dimension till det hela är att yoga har studerats på vilken påverkan den har på den mentala hälsan. I artikeln “The relationship between yoga involvement, mindfulness and psychological well-being” diskuterar just detta. Något som dock var främst intressant för mig i denna artikel var att de kom fram till att Yoga på en mycket hög grad korrelerar med religiöst/andligt välbefinnande, vilket skulle indikera på att en djupare utövning av yogautövning skulle involvera spirituell utveckling, vilket senare leder till ett bättre välbefinnande. (Gaiswinkler, L. & Unterrainer, H.F. 2016, kap. 3.1)
Jag tycker också det är intressant hur detta kopplas till New Age och modern andlighet, där människor ofta plockar delar från olika traditioner och sätter ihop sin egen tro eller livsstil. Yoga blir då inte bara träning, utan kan också vara en del av hur man söker mening eller balans i livet. I Artikeln “Yoga in Norwegian nature: The Creation of a New Pilgrimage Practice.” skriver Glen om ett fenomen i norge som har tagit in det jag skrivit ovan, Glen skriver om hur yoga i Norge ofta kombineras med naturandligt, New Age-influenser och till och med element från samiska och fornnordisk spiritualitet. detta skapar en lokal “Norwegianization of yoga”, där praktiken anpassas till nationella värderingar och naturideal (Glen 2025, s.27).
Samtidigt kan man fundera på om det finns en risk att man “förenklar” eller till och med missförstår religioner när man använder deras praktiker på detta sätt. Är det ett problem, eller är det bara en naturlig utveckling i ett globaliserat samhälle? Det väcker också frågor om kulturell appropriering. I en artikel skriver Antony att när yoga lyfts ur sitt religiösa sammanhang “liknar den approprierade produkten ofta mycket lite det ursprungliga”(Antony 2014, s.66). Detta kan innebära att centrala filosofiska dimensioner går förlorade (Antony 2014, s.77). Men frågan är förstås, när blir då förändringen för stor? eller är det bra att det blir en så pass stor skillnad, men borde de då få heta något annat än yoga?
Det känns som att yoga och meditation är ett ganska bra exempel på hur religion inte bara finns i kyrkor eller tempel, utan också i vardagliga aktiviteter som vi kanske inte ens tänker på som religiösa längre. Glen skriver om hur yoga i Norge ofta förstås som en personlig och icke-institutionell praktik, vilket ligger i linje med sekulariseringens individualisering av religion. Yoga blir därmed en form av “lived religion”, där andlighet integreras i vardagliga aktiviteter.
- Antony, M.G. (2014). “It’s Not Religious, But It’s Spiritual: Appropriation and the Universal Spirituality of Yoga.” Journal of Communication and Religion, 63–81.
- Glein, M.G. (2025). “Yoga in Norwegian Nature: The Creation of a New Pilgrimage Practice.” Temenos – Nordic Journal for the Study of Religion, 27–47.
- Gaiswinkler, L. & Unterrainer, H.F. (2016). The relationship between yoga involvement, mindfulness and psychological well-being. Complementary Therapies in Medicine, June 2016.