Julbrev 2017

Kära Mikko!

 

I år har jag valt att dela in mitt brev till dig i två huvudsakliga delar, nämligen en som handlar om allvarliga ting och en som innehåller glädjande händelser.

Ett svårt tema är den verkligt omfattande kampanjen för kvinnors rätt till sin egen kropp, #metoo eller Dammen brister eller vad den kallats. Jag hade hoppats att akademin skulle gå fri men så gick det inte. Vi har varit tvungna att ta ställning på grund av att det visat sig försiggå otillbörliga kontakter inom vårt samfund. Nu har vi utarbetat processer och också vidtagit åtgärder för hur vi ska bemöta människor som berörts av olämpliga handlingar. Makt och hierarki är svåra att behärska, kan vi konstatera. Det behövs också vett och empati.

Också forskningsetiska frågor aktualiseras i en sådan här situation. Jag tackar styrelsen för att man fattat beslutet att överföra sådana ärenden till kanslern, som såsom en utomstående person, en icke-kollega, kanske har lättare för att se på ärenden av denna typ utan att vara moraliskt, ekonomiskt eller känslomässigt bunden.

Ännu ett allvarligt tema har jag, nämligen dagens inrikespolitiska strävanden efter att strypa finlandssvenskheten. Vilka följder får de för Åbo Akademi? Här gäller det verkligen att vara alert, vaksam, misstänksam och helst pro-aktiv på alla sätt. Jag tänker inte måla fan på väggen här och nu, jag hoppas att du och dina närmaste kollegor har scenariot helt klart för er.

Och nu över till de glädjande temana. Ett av dem som ligger mig väldigt varmt om hjärtat är arbetet för förföljda människor. Det var en högtidlig stund då jag fick delta i ett seminarium som befäste att Åbo Akademi nu är en medlem av nätverket Scholars at risk. Nu hoppas jag verkligen att det också leder till konkreta resultat, att vi kan erbjuda någon trakasserad forskare en fristad och att hen faktiskt också tar emot den. Också det arbete som akademin lagt ner på att göra livet drägligare för flyktingar och asylsökande måste nämnas. Ett universitet vars profilområde är minoriteter kan helt enkelt inte blunda för de asylsökande som bor i landet, de har nu väntat i två år på att få besked om framtiden. Det är alldeles för länge, de mår inte alls bra. De av våra studenter och anställda som ger av sin tid och sina pengar för att hjälpa ska vi vara stolta över. De gör en mänskligt sett stor insats.

Akademin har i år fått mycket pengar utifrån, verkligt mycket, både i vår medelinsamling och genom välformulerade ansökningar om understöd för forskning. Det har lett till att åtminstone jag har tyckt att det känns som om arbetet varit lugnare än på länge. Jag menar inte att vi arbetat mindre, tvärtom har vi arbete upp över öronen och mer därtill, men det känns som om det varit ett mera harmoniskt arbete. Årets professor (Erik Bonsdorff) har varit en verkligt god ambassadör för oss och årets lärare (Nina Kivinen) har också utsetts vid Åbo Akademi. Jag är stolt över våra framgångar både som forskande och undervisande universitet. Och de goda resultaten i insamlingen vittnar dels om hårt arbete för att nå dem men också om att Åbo Akademi är välförankrad i det finlandssvenska, för att inte säga det finländska samhället. Museet Ett hem är prisbelönt liksom också Arken fått ett arkitekturpris, ett verkligt vackert bokverk är färdigt och många av de anställda har fått olika slag av utmärkelser under detta år. På Åbo Akademis bibliotek och Tritonia finns två hela samlingar som fått plats bland Unescos kulturarv! Det du, det är inte illa!!! Du har en lojal, effektiv och god personal som du kan och ska vara glad över. Motsatsen vore hemsk.

Nästa år får du vara värd för ett år av festligheter. Jag har haft glädjen att presentera programmet för dig efterhand som det mognat och jag vill härmed tacka dig både för synpunkter och stöd – och kritik – på alla möjliga olika sätt. Jag hoppas att vi alla, och jag menar verkligen ALLA, ska kunna roa oss, få vetenskaplig inspiration, få nya idéer för hur man kan lösa administrativa problem och få nya perspektiv på oss själva i världen under detta hundraårsfirande. Alla med och utan anknytning till akademin är välkomna att delta i de evenemang som ordnas. Vi börjar den 18 januari med en ljusfest som har en svans på Kåren, så vi alla kan se akademin idag och igår (nostalgi, nostalgi!). Årets tema är ju Kunskap igår, idag, imorgon!

Att vara rektor är ett arbete som säkert innehåller ett visst mått av besvikelse. Mycket går som smort, men ibland stretar det emot. Jag ska ge dig ett gott råd för hur du kan göra när det jäklas. Jag har fått det av Bengt Cidden Andersson, känd för sina korta träffsäkra aforismer:

Det ska småjävlas lite.

För går det bra

slår åskan ner

och allt blir en askhög.

 

Har det gått bra en dag

brukar jag såga av en bräda

10 cm för kort

bara för att jävlas lite

med mig själv.

 

Lika väl som lagom lycka är bäst är lagom olycka bäst. Om du själv skapar lite olycka kan du förhoppningsvis hindra stor olycka att ske.

God jul och ett gott nytt år med lagom av allt önskar jag dig och de dina och hela Åbo Akademi!

Ulrika

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fyll i rätt siffra (detta är för att förhindra skräppost): * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.