Biblioteks- och kulturchef Mervi Appel studerar gärna vid sidan av jobbet.

Mervi Appel

Mervi Appel är biblioteks- och kulturchef i Jomala på Åland sedan slutet av mars i år. Vid sidan av sitt nya arbete studerar hon informationsvetenskap vid Åbo Akademis öppna universitet – grunderna i informationsvetenskap, 15 studiepoäng, var en förutsättning för att få jobbet.

– Jag har jobbat länge inom kulturförvaltning på Åland, både för landskapsregeringen och Mariehamns stad. Min tidigare erfarenhet från bibliotekssidan har jag fått genom mina tio år som projektledare och kultursekreterare i Mariehamns kulturförvaltning, där biblioteket ingick. Då hade vi tätt samarbete och många litterära projekt men jag har aldrig jobbat som bibliotekarie.

Appel är i grunden filosofie magister och konstvetare, hon har studerat konsthistoria och kulturhistoria, samt en del språk, både vid Åbo universitet och Åbo Akademi.

– I våras hakade jag på Öppna universitetets kurs i informationsledning, nu har jag egentligen redan nästan jobbat ihop de 15 studiepoäng som var det formella kravet för mitt jobb men jag kommer att fortsätta studera informationsvetenskap, det är väldigt intressant och nyttigt, säger Appel.

I kursen informationsledning har hon fått lära sig om informationssökningsstrategier, samhällets processer, om hur organisationer i företagsvärlden eller inom offentliga sektorn kan skapa mervärde med information och också vilka utmaningar man kan vänta i framtiden.

– Biblioteket i Jomala är ett kommunbibliotek men också ett skolbibliotek, det innebär att vi ska serva många olika grupper på olika sätt. Tänk till exempel på barn och unga, hur mycket stimuli de får från olika medier i olika kanaler, det är inte lätt att fokusera och förstå vad som är viktigt. Här kan biblioteken hänvisa till pålitliga källor och påminna om att var och en ska tänka själv. Vi kan försöka motarbeta fenomenet ”fake news”. Jag tror att biblioteken överlag har en viktig roll i digitaliseringen, bland annat måste vi fundera på hur vi rent praktiskt kan tillämpa den och stötta den vanliga medborgaren att hantera den, säger Appel.

Studierna hjälper henne att hålla sig ajour med samhällsutvecklingen och öppnar ögonen för möjliga nya samarbetsparter och utvecklingsmål. Hon har lärt sig en hel del om att samla och filtrera information och också om integritetsfrågor.

– Det är bra att utmana sig själv att tänka om och analysera fenomen ur olika vinklar. I studierna har vi ofta par- eller gruppdiskussioner och -arbeten. Det ger väldigt mycket, tack vare att alla har så olika bakgrund och jobbar med olika saker, man får mycket ut av diskussionerna.

– Det är ett fint sätt att lära känna sina studiekompisar, man frågar inte så mycket om varandra utan lär känna varandra genom fakta och uppgifter man delar. Det är intressant.

Det mesta av studierna sker över nätet, men i januari ska gruppen ha en närstudiedag i Åbo.

Det är egentligen första gången som Appel studerar på distans, trots att hon har studerat en hel del också utöver sin egentliga examen.

– För några år sedan studerade jag grunderna i juridik vid Öppna högskolan på Åland, men det var närstudier. En gång tidigare har jag försökt göra en kurs över nätet men det systemet var så svårt att använda rent tekniskt så jag gav upp. Nu var jag verkligen positivt överraskad över hur smidigt Moodle-verktyget fungerar. Kurserna har i regel varit väldigt bra designade och logiskt uppbyggda, så det har varit lätt att förstå var materialet finns och var man lämnar in. Det är också bra att man kan kolla på power point-presentationer och lyssna på föreläsningar när det passar en själv. Någon enstaka gång har jag varit tvungen att fråga hur det riktigt är tänkt att man ska göra med uppgiften, säger Appel.

Skulle du rekommendera studier vid Öppna universitetet åt andra?

– Faktiskt rekommenderar jag det varmt. Välj ett ämne som intresserar dig, som du kan ha konkret nytta av, då känns det särskilt givande. Studier i informationsvetenskap rekommenderar jag åt till exempel journalister och andra som jobbar med samhällsfenomen, åt någon som tänker forska eller som håller på med olika utredningar i sitt jobb. Den här utbildningen ger verktyg för det.

Hur får du jobb, studier och övrigt liv att gå ihop?

– Jag tycker jag hittat en bra rytm, jag försöker sätta mig in i materialet och göra uppgifterna tidigt under veckan kvällstid. Deadline är oftast följande måndag. Alltid går det inte att göra uppgifterna på vardagskvällarna då får man stiga upp klockan åtta på lördag och söndag för att göra uppgifterna klara. Varje vecka är det inte heller lika mycket arbete med studierna. Vid behov kan man få lite uppskov och komplettera uppgifter om man inte hunnit till en deadline, ibland är det ju svårt om man har en arbetsresa eller något stort projekt eller evenemang att ordna på jobbet. Det är bra att det finns en viss flexibilitet.

– Man måste ha självdisciplin. Och jag tycker faktiskt att den här utbildningen är så intressant och givande att jag gärna jobbar lite extra för det här.

Anmälningen till vårens kurser vid Åbo Akademis öppna universitet är öppen, kolla in kursutbudet på: abo.fi/opu

Text: Mia Henriksson

Marianne Tanttinen

Marianne Tanttinen har utsetts till årets vuxenstuderande 2019 vid Åbo Akademis öppna universitet. Motiveringen till utmärkelsen är att Marianne har studerat flitigt under flera års tid vid Öppna universitetet. Hon har visat en imponerande bredd i sitt val av ämnen då hon avlagt kurser i konstvetenskap, filosofi, genusvetenskap, historia, religionsvetenskap, sociologi och teologi – och dessutom med höga vitsord.

Marianne uppvisar studieglädje, är nyfiken och ivrig att diskutera, hon är aktiv på kurserna och tar fördomsfritt till sig nya tekniska hjälpmedel. Marianne Tanttinen är född 1946 och bor i Träskända, hon är pensionär och jobbade tidigare inom mediebranschen.

Vi gratulerar henne och önskar lycka till med fortsatta studier. Åbo Akademis öppna universitet utser varje år ”årets vuxenstuderande” bland sina studerande.

Vill du också studera vid Öppna universitetet? Anmälningen till vårens kurser är öppen, kolla in kursutbudet på: abo.fi/opu

Varmt tack till Öppna högskolan på Åland för en fin 50-årsfest ,
det var roligt att få fira tillsammans med vår långvariga samarbetspart!

Enhetschef Bo Nygård och Rainer Juslin

Jubilarerna på rad

Vi uppskattar den otvungna och personliga dialogen med er och ser fram emot
ett fortsatt öppet samarbete -lycka till i framtiden!

Mirre Schauman och Öpuplanerarna Johanna och Christina

Öpus gåva, skålen och buketten

Johanna, Katarina och Emil

Christina, Katarina, Johanna och Emil

Nyhetsbrev innehåller intressanta artiklar, bl.a. om

• Pilgrimsvandrarna hämtade svarsgåva från Trondheim till Åbo
• Hållbarhetsfrågor i fokus vid Centret för livslångt lärande
• Redan trött av arbetandet? Fäst uppmärksamhet vid återhämtningen
• Lär känna din plast och hantera den rätt

Nancy Pettersson

Årets ÖPU-lärare 2019, mera stolt kan jag inte bli! Jag är glad att det arbete jag gjort sedan 2001 vid Åbo Akademis Öppna universitet uppskattas och jag har utan tvekan utvecklats under åren i mitt sätt att hjälpa studerande framåt i sina studier.

Mitt mål som ÖPU-lärare och handledare på kurserna inom ämnet informationsvetenskap är att stöda och uppmuntra de studerande, för det är inte alltid enkelt att vara vuxenstuderande. Motivationen är hög men man studerar oftast vid sidan av sitt arbete, familj och allt från glädje till sorg ryms med under de tre år studierna tar. Jag vill också att kurserna skall vara uppbyggda så att de är givande och intressanta för alla, det betyder t.ex. omväxlande övningar under kursens gång. På så sätt har de studerande alla chanser att utvidga sin kunskap sig på bästa sätt. Ett ambitiöst mål kan tyckas, men alla har vi ett mål. Jag vill ge alla en chans att studera ämnet, som ger en bra grund att stå på i vårt digitala, informationsspäckade och ständigt uppkopplad samhälle… på gott och ont.

Ämnet informationsvetenskap kan man studera via ÖPU till en omfattning av 60 sp och de flesta är ute efter just 60 sp. En del vill jobba inom biblioteksvärlden, andra inom den privata sektorn och en tredje studerar ämnet av rent och skärt intresse för allmänbildningens skull. Sedan finns det också enskilda kurser som under årens lopp väckt extra mycket intresse. En sådan kurs är Informationssökning, som lockar andra än de som vill läsa ämnet till en omfattning av 60 sp. Ämnet är väldigt allmänbildande med tanke på det samhälle som vi lever i idag.

Det är med glädje jag fortsätter mitt arbete med att försöka ge tydliga instruktioner till kursdeltagarna, beakta vuxenstuderandes livspussel, ge konstruktiv feedback och vara lättillgänglig.

Tack!

Planerare Nancy Pettersson, årets ÖPU-lärare 2019

Utbildningsplanerare Nancy Pettersson har valts till årets Öpu-lärare vid Åbo Akademis Öppna universitet. Pettersson, som har jobbat vid Öppna universitetet i 18 år, valdes med motiveringen att hon är en energisk och glad lärare. Hon är lätt att ta kontakt med och beaktar flexibelt vuxenstuderandes livssituation i studierna. Utnämningen bygger på respons som kommit in via kursresponsen på Öppna universitetets kurser.

Se en kortfilm på överräckningen.

En karriär fylld av skratt, upptåg och glädje inom fortbildningen tar nu slut.

Trappan i Kosmorama

Den som tog de branta, dammiga trapporna upp till Kurscentralen och Kosmorama på 1990-talet kunde mötas av en grupp anställda som under personalmötena utförde talkoarbete kring kursbroschyrer – någon vek broschyrerna, någon kuverterade och någon annan klistrade. En av dem var Pian Åkerlund. På den tiden pryddes anslagstavlan i kafferummet av små lakoniska tidningsutsagor om fiskbilen, berättar hon:

– Det stod ”Fiskbilen kör i dag”, ”På torsdag kör inte fiskbilen”, ”I morgon kör fiskbilen igen” och så vidare. Det var den inredningsdetaljen som gjorde att jag efter ett första besök tänkte att här vill jag jobba, skrattar Åkerlund.

Så blev det också. Sedan hon först anställdes för att utarbeta en familjeterapeututbildning 1989 har Kurscentralen, och det som sedermera blev Fortbildningscentralen och numera Centret för livslångt lärande, varit Åkerlunds arbetsplats. Minnena från åren i Kosmorama är många, och goda.

– Atmosfären på den  tiden var mycket familjär och demokratisk. Personalmötena inleddes med en runda där alla berättade vad de hade på gång, vi var väl underrättade om varandras framgångar och tillkortakommanden. Vid lunch gick vi i samlad tropp till Skatteverkets matsal, minns Åkerlund.

En dator – rena rama trolleriet!

Arbetet skilde sig på många sätt från dagens arbetsmiljö. På Kurscentralen satt fyra personer i samma arbetsrum och delade på en dator.

– Att få bekanta sig med en dator var något enastående, kom man åt att skriva på den kunde man sväva ut i versaler, bold, färg och gud vet vad, det var rena rama trolleriet! skrattar hon.

Ofta skrev Pian Åkerlund ändå brev för hand. Hon har sparat gamla brev till potentiella lärare där den enkla frågan ”Vill du undervisa?” kunde utfyllas till en hel A4 med inslag om världens gång och senaste nytt. Faxen var också flitigt i bruk, speciellt i korrespondens med rikssvenska gästföreläsare. Faxnumret uppgavs alltid under telefonnumret och Åkerlund kan fortfarande höra den speciella signalen när hon av misstag ringde till en fax. Till kurserna vid Öppna universitetet anmälde man sig via personligt besök eller per telefon. På den första anmälningsdagen ringlade en lång kö utanför dörren redan före klockan 8 på morgonen, minns Åkerlund.

Pian Åkerlund

Kavla upp ärmarna och rycka in där det behövs

Initialt anställdes Pian Åkerlund för ett enda projekt, att planera en familjeterapeututbildning. Efter att ha fött sin andra son fick hon i uppdrag att utveckla ämnet psykologi inom Öppna universitetet. Ganska snart började hon även arrangera fortbildningskurser, som introducerade nya psykologiska teman, många gånger med experter från Sverige. Hon var också involverad inom temaområdet Organisationsutveckling och ledarskap och har bidragit med föreläsningar inom såväl projektverksamheten som kurser vid Öppna universitetet. Det intensiva arbetet med ledarskapsseminariet Kompetens pågick i många år med flera hundratal deltagare. Arbets- och rollfördelningen var inte så tydlig de första åren men det fanns en otrolig solidaritet och energi i arbetsgruppen.

– Jag har från och till dessutom ”ärvt” planering av andra ämnen än psykologi vid Öppna universitetet. Många gånger har det gällt att kavla upp ärmarna och rycka in där det behövts. Men det har känts viktigt att också upprätthålla lärarrollen och själv undervisa, säger Åkerlund.

Av de egna fortbildningskurserna kommer Åkerlund speciellt ihåg kursen ”Kvinnopsykologi/Kvinnor och depression” med en erfaren och inspirerande kursledare från Sverige.

– Fortfarande vittnar flera av de deltagarna om att det är den bästa kurs de någonsin deltagit i, och jag har förstått att en grupp deltagare än i denna dag samlas i en litteraturcirkel. Det kan vi kalla livslångt lärande!

Förändringar i takt med tiden

Inom undervisningen upplever Åkerlund att den största förändringen har skett i och med utvecklingen av nätkurser. Numera erbjuds introduktionskursen i psykologi varje år med en stor mängd deltagare från hela landet.

– Grundkursen i psykologi var faktiskt den första kurs som var helt och hållet nätbaserad vid Öppna universitetet vid Åbo Akademi. Kanske jag inte ännu då var övertygad om nätkursernas förträfflighet, utan mera utgick från ett praktiskt behov, funderar Åkerlund.

Undervisningsinslagen har gått från telefonföreläsning och telefonhandledning, flerform, Lotus Learning Space, Blackboard, Moodle, Adobe Connect till inslag med Zoom.

– Flerform, det låter som något från apoteket, men konceptet var mycket meningsfullt med tutorer som tillsammans med deltagarna träffades i smågrupper kring ett givet material, skrattar Åkerlund.

Inom ämnet psykologi ser Pian Åkerlund tekniken som den största möjliggöraren till kunskapsutveckling. Hon minns när hon undervisade i utvecklingspsykologi på 1990-talet och videofilmningen började förmedla en helt annan syn på den tidiga utvecklingen, det tidiga samspelet mellan föräldrar och barn och den viktiga anknytningen. Revolutionerande har även alla nya metoder för hjärnavbildningar som gett information om olika representationer i hjärnan varit. Åkerlund betonar också att psykologin idag är mer gränsöverskridande med många andra ämnen.

Skratten, upptågen, glädjen

Utöver arbetet förde tiden på arbetsplatsen med sig många skratt. Festerna som arrangerades på 1990-talet framstår i backspegeln i ett upphöjt skimmer. Åkerlund minns speciellt skratten, upptågen, glädjen och festdukningarna.

– Vi hade många fina fester, till exempel en vårfest på Gadolinia med en magnifik buffé, uppträdanden av dansteatern Eri och Klockrikegruppen och Agneta Stark som diskuterade kvinnor och ekonomi. Eller Domus inflyttningsfest, en skulpterad isbar på den -20-gradiga balkongen och en bejublad revy där ”Elisabet Rehn” och ”Martti Ahtisaari” tävlade om applåderna. Och vid +25 grader på Nordiskt Forum, seminarierna som lockade så många kvinnor att vi måste flytta ut på Domus innergård, de avslutades sedan med en fullsatt ”hattfest”, berättar Åkerlund.

Också framöver hoppas Pian Åkerlund på många skratt och glada upptåg – gärna tillsammans med barn och barnbarn. På frågan om vad hon ser fram emot att göra som pensionär svarar hon glatt:

– Jag ska dansa mera! Och umgås med mitt barnbarn. Jag vill också tillbringa mer tid med vänner och släktingar som inte bor här i Åbo, pensionärsrabatten må ju användas! Och så får jag koncentrera mig på skönlitteratur nu när jag mer kan avstå från facklitteraturen.

Maria Holmberg

Kurt Långkvist

Han har avtjänat tre livstidsdomar vid Åbo Akademi, som han själv skämtsamt uttrycker det. Och alla som känner Kurt Långkvist vet att skämten och skrattet ligger nära till hands för honom. 36 år vid Akademin har det blivit, när han till våren avslutar sin anställning som utbildningsplanerare och lärare i rättsvetenskap vid Centret för livslångt lärande för att bli pensionär. Men någon traditionell pensionärstillvaro kommer han inte att avnjuta – åtminstone inte till en början.

– Jag inleder min ledighet på en fredag, men påföljande måndag startar en ny nätkurs i rättsvetenskap som jag är lärare på vid Öppna universitetet, förklarar Långkvist.

Det roliga med arbetet

Som lärare har Långkvist också trivts bäst under alla sina år Åbo Akademi. Undervisningen ligger nära hans hjärta, och han har föreläst på uppskattningsvis 300 kurser genom åren. Genom åren har han sett utvecklingen gå framåt på många sätt, bland annat har andelen nätbaserade kurser ökat för hans del från 0 till 70-80%. Fördelen med studier online är att kurserna når fler, och att alla kan ta del av ämnen som intresserar, oavsett boningsort eller livssituation i övrigt. Sina bästa minnen har han ändå från föreläsningskurserna, där han ofta avslutar  föreläsningarna med en vits i sann Peter Snagg-anda. Även tentamenssvar kan vara underhållande, konstaterar Långkvist.

– Genom åren har jag stött på både det ena och det andra som har framkallat ett gapskratt. I ett svar rekommenderades att anlita ”lantmejeribyrån” vid styckning av en lägenhet. Som svar på en annan fråga uppmanade någon till läsning av kurslitteraturen. ”För närmare information, se kurslitteraturen” stod det, skrattar Långkvist.

Få upp ögonen för det roliga med att studera

För studenterna har klimatet blivit allt vassare med åren, upplever Långkvist. Takten är hård och pressen på studenterna är högre än den var under 1970-80-talet, vilket har påverkat möjligheten att ta in information hos de yngre årskullarna. Läsförståelsen är inte som på 1980-talet, nu när studierna ska gå undan och många kurser ska avläggas på kortare tid. Som lärare poängterar Långkvist vikten av att inte stressa studenterna, de ska också få upp ögonen för det intressanta och roliga med att studera. På Centret för livslångt lärande, eller det som hette Fortbildningscentralen (FC) när Långkvist inledde sin anställning vid arbetsplatsen 1994, har det också hunnits med en hel del roligheter genom tiderna.

– FC hade t.ex. en gång i tiden ett eget band och festerna var kända tack vare en fantasirik skara anställda som ville festa ordentligt och långt in på nätterna.

Numera säger sig Långkvist inte orka med fester i samma utsträckning, och hans hobbyn är också av det lugnare slaget. I hemmet finns ett stort antal böcker, LP-skivor och en frimärkssamling. För den nyblivna pensionären och samlaren återstår att försöka minska på samlingarna, men också att få tid att sätta sig ner och plöja igenom de böcker som ännu är olästa. Dessutom avser han att inte längre gå efter klockan utan skaffa sig nya rutiner. Sitt stora intresse för amerikansk politik ser han också all anledning att trappa upp ytterligare som pensionär, och president Trump ger honom goda möjligheter till detta.

Som ett avsnitt av Robinson

Arbetslivet har bjudit på många utmaningar, och inom rättsvetenskaperna har Långkvist ständigt tvingats uppdatera sina kunskaper. Till de största förändringarna inom ämnet räknar Långkvist Finlands EU-medlemskap 1995, den ökade betoningen på mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt miljörättens allt viktigare roll inom lagstiftningen. I och med att lagstiftningen ändras hela tiden kan man inte stagnera som lärare eller utbildningsplanerare i rättsvetenskap. Till sin efterträdare och till andra nyanställda har han egentligen bara ett enda råd, nämligen att inte lyssna till andras råd.

– Man kan – och ska – givetvis fråga, men det bästa är ändå att följa sin egen röst, säger Långkvist.

Som nyanställd upplevde Långkvist att varje ny arbetsdag var som ett avsnitt av dokusåpan Expedition Robinson; ständigt nya utmaningar och spännande arbetsuppgifter att ta itu med. För en arbetsmyra är det lätt hänt att dyka djupt ner i arbetet, men han vill också påminna om att man aldrig får tillbaka en förbrukad dag.

– Det sägs att det inte finns någon som ångrar att de inte jobbade mer när de ligger på sin dödsbädd, och det ligger nog något i det, säger han.

Det Kurt Långkvist säger sig komma att sakna mest med arbetslivet är kollegorna. Som tur är fortsätter arbetet med de nätbaserade kurserna ännu ett tag, och han har för avsikt att titta in på arbetsplatsen också framöver och ”sabotera” arbetsdagen för de tidigare arbetskamraterna.

Maria Holmberg