Av Björn Vikström, professor i systematisk teologi

Februari månads forskarseminarier i systematisk teologi var uppdelade på två dagar, med tre sessioner på torsdagen och två på fredagen (18-19.2.). Vi inledde med att behandla Oskari Juurikkalas artikel om kontemplationens roll och funktion i fundamentalteologin. Som uppskattad expertkommentator fungerade Ulf Jonsson, professor i religionsfilosofi vid Newman-institutet i Uppsala – Ulf har bland annat skrivit en av de nyaste presentationerna av fundamentalteologi på svenska Med tanke på tron (2018). (Fundamentalteologi handlar om hur vi överhuvudtaget kan tala om Gud och veta något om Gud.)

Under torsdagens andra session presenterade Ilona Silvola ett utkast till den andra artikeln i den kommande artikelavhandlingen. Hennes forskning berör hur migrationsmyndigheterna prövar asylsökandes religiösa konversion, för att utreda om denna är grund för beviljande av asyl. Frågor som aktualiseras är hur myndigheterna förstår religion och huruvida, och i så fall på vilket sätt, man kan bedöma om en annan persons religiösa övertygelse är äkta.

Torsdagen avslutas med diskussioner om Nalle Öhmans preliminära tankar kring ett eventuellt projekt kring pilgrimsvandring i skärningspunkten mellan religiösa och sekulära tolkningar och tillämpningar. Vi konstaterade bland annat att det inte är ett nytt fenomen att kommersiella och lokalpolitiska intressen vävs samman med strävan att locka människor till vissa leder. Andra intressant frågor som ventilerades gällde kroppslighet, människosyn och andlighet, samt det fåfänga i att entydigt försöka definiera vad som är en ”religiös” erfarenhet under en vandring.

Fredagsförmiddagen inleddes med Anssi Ollilainens forskningsprojekt kring den västlaestadianska rörelsen i Finland, som för tillfället inrymmer en spänning mellan en mer kyrklig och kyrkokritisk falang. Frågor där denna splittring blir tydlig gäller huruvida icke-prästvigda inom rörelsen skall kunna förrätta dop och leda nattvardsfirandet. Den här problematiken har en aktualitet och relevans i såväl Finland som Sverige, eftersom det också inom vissa andra väckelserörelser torde förekomma interna diskussioner av liknande art.

Därefter diskuterades gränsöverskridande författarskap samt teologisk tolkning av skönlitteratur och annan konst utgående från en artikel skriven av tidigare professorn Tage Kurtén, som också deltog i seminariet. Mycket av diskussionerna kretsade kring likheter och olikheter mellan akademiskt och skönlitterärt skrivande gällande feedback, publicering och bemötande från redaktörer och förlag. Ett annat spår som initierades av Tage gällde vilket etiskt ansvar man har i relation till den författare eller de intervjuobjekt, som man behandlar i artiklar och avhandlingar.

Deltagandet var igen en gång glädjande stort, mellan 13 och 17 deltagare var på plats åt gången, och samtidigt deltog över 20 personer i någon av sessionerna. Den breda erfarenhet och de skiftande infallsvinklar som deltagarna bidrar med är stimulerande för både yngre och äldre forskare. Vi behöver fortsätta att generöst stöda varandra, men också utmana varandra att tänka djupare och formulera oss skarpare.