Ricoeur workshop – accomodation

Accommodation

Workshop participants are responsible for their own accommodation costs. There are several good hotels in the center of Turku from which to choose. We would like to recommend two options:

Centro Hotel is a small family owned hotel in the center of the city within walking distance (15 minutes) from the workshop venue. We have been co-operating with them for a long time and they offer rooms for participants at special rates booking directly with the hotel, the booking code is PAUARV

1 person room 109€/night/room
2 person room 128€/night/room

Booking includes breakfast buffét, wifi and a gym.

A more affordable option is the Guest House of the Bridgettine Convent. It is also within walking distance, however a little further away (25 minutes): Guest House . No booking code needed.

1 person room 50€/night/room
2 person room 70€/night/room

Rooms have WC and shower; free WiFi is available.
Breakfast is included.

Travel to Turku (Åbo)

Travel

Travel information and advice can be found at the Visit Turku website

For participants travelling from abroad, Turku/Åbo is easily reachable by plane or ferry boat. Åbo Akademi University is located within a walking distance (about 15 minutes) from the city centre. From abroad, you can travel by air via Helsinki or directly to Turku, by sea you can travel from Stockholm. There are connecting, direct flights available from both Stockholm and Helsinki. The city code is TKU (Turku is the Finnish name, Åbo the Swedish name for the same city!).

Arriving by air to Turku:

Taking a taxi from Turku airport to the city centre takes around 15 minutes and costs 20–25 Euros. A bus connection to the city centre is also available (ticket costs 3-4 Euros: https://www.foli.fi/en).

Arriving by ferry boat to Turku:

Connections from Stockholm to Turku:

http://www.tallinksilja.se

http://www.vikingline.fi

A walk from the harbour takes about 45 minutes. You can also take a taxi (about 20 Euros) or bus to the city centre (3-4 Euros: https://www.foli.fi/en).

Arriving by air to Helsinki:

Bus to Turku:

If you are travelling from Helsinki, there is a direct bus connection from the airport to Turku. The trip takes 2.5 hours and costs about 30 Euros.

For more information: http://www.matkahuolto.fi

Train to Turku:

There is also a train connection to Turku/Kupittaa from the Helsinki airport via Pasila station.

For more information: https://www.vr.fi/cs/vr/en/frontpage

Key Note Speakers and Panelists: Peace and Understanding: A Ricoeurian View

Dr. Marianne Moyaert (Full Professor at the Faculty of Theology and Religious Studies, KU Leuven)

In her books Fragile Identities. Towards a Theology of Interreligious Hospitality (2011) and In Response to the Religious Other. Ricoeur and the Fragility of Interreligious Encounters (2014) Dr. Moyaert critically assesses the various models for a Christian theology of religions (exclusivism, inclusivism, pluralism, particularism) by asking how these models relate to the dialogical tension between openness and identity. She argues that we need to overcome the classical theological approach of religious plurality and move in the direction of a theological hermeneutics of interreligious hospitality. To that end she turns to Paul Ricoeur, whose philosophical and hermeneutical insights can give a new turn to the discussion of the criteria, possibilities, and particularly the limits of interreligious dialogue. For the past few years, her research has focused on the ritual dimension of interreligious encounters and especially the possibilities and limits of (Christian-Jewish) ritual border crossing. She has found that collective memories of historical conflicts between Christians and Jews still have impact on their inter-ritual relations.

Dr. Brian Gregor (Associate Professor of Philosophy, Philosophy Department, California State University)

Dr. Gregor is also President Emeritus of the Society for Ricoeur Studies, and he teaches courses in the history of philosophy, philosophy of religion, and religious studies. Dr. Gregor’s research concerns the relation between religious faith and human subjectivity. This interest has motivated his work in post-Kantian Continental philosophy (especially in such figures as Kierkegaard, Bonhoeffer, and Ricoeur), as well as his interest in ancient and medieval models of ethical and religious formation. His book A Philosophical Anthropology of the Cross: The Cruciform Self (Indiana University Press, 2013) focuses on philosophical interpretations of the cross and their significance for understanding what it means to be human. His second book, Ricoeur’s Hermeneutics of Religion: Rebirth of the Capable Self, is published in 2021 by Lexington Books/Rowman & Littlefield in their series Studies in the Thought of Paul Ricoeur.

Online access to one of Dr. Gregor’s articles on Ricoeur: “Ricoeur’s Askesis: Textual and Gymnastic Exercises for Self-Transformation.” Continental Philosophy Review.: https://link.springer.com/article/10.1007/s11007-017-9424-6

Dr. Cristina Vendra (Assistant Professor at the University Jan Evangelista Purkyně (UJEP) in Ústí nad Labem, Czech Republic)

Dr Cristina Vendra is a member of the Department of Contemporary and Continental Philosophy at Institute of Philosophy of the Czech Academy of Sciences (CAS) in Prague, where she is involved in a research project supported by the Czech Science Foundation (GACR) on the topic “Face of Nature in Contemporary French Phenomenology” (GAP 21-22224S).

In 2019, she obtained a joint  Ph.D. at the École des Hautes Études en Sciences Sociales (Paris, France) and at the University G. D’Annunzio (Chieti, Italy) with a dissertation, written in English, on a critical reconstruction of Paul Ricœur’s social thought.

In 2022, she was elected as Director of European Affairs of the Society for Ricœur Studies, in which she served also as Social Media Director (2018-2022) and as an active member since 2014. She has published several articles and book chapters on Paul Ricœur. She has served on program committees and organizing committees of several Ricœurian conferences and workshops.

Back to workshop homepage

Venue and Preliminary Schedule: Peace and Understanding: A Ricoeurian View

Peace and Understanding: A Ricoeurian View

September 14-16, 2023

Åbo Akademi University

Turku (Åbo), Finland

 

Venue: Arken, Faculty of Humanities, Psychology, and Theology, Tehtaankatu 2 (Fabriksgatan 2) View on map!

Preliminary schedule:

Thursday 14th September

13.00-13.30 Registration

13.30-14.00 Introduction and words of welcome

14.00-16.00 Key note by Dr. Marianne Moyaert ”Ricoeur and a social justice approach to interfaith dialogue” + discussion

16.00-16.30 Coffee break

16.30-18.30 Paper sessions (4 presentations))

19 Light dinner

 

Friday 15th September

9.00-10.30 Paper sessions (3 presentations)

10.30-11.00 Coffee break

11.00-12.30 Paper sessions (3 presentations)

12.30 Lunch

14.00-15.30 Paper sessions (3 presentations)

15.30-16.00 Coffee break

16.00-18.00 Key note by Dr Brian Gregor “Peace and Violence in the Ontology of Creation”   + discussion

19.30 Conference dinner

 

Saturday 16th September

9.00-10.30 Paper session (3 presentations)

10.30 Coffee break

11.00-12.00 Panel discussion

12 Conclusion

Back to workshop homepage

 

Call for Papers: Peace and Understanding: A Ricoeurian View

Peace and Understanding: A Ricoeurian View

September 14-16, 2023

Åbo Akademi University, Turku (Åbo), Finland

Call for Papers

Paul Ricoeur’s philosophy is known for its emphasis on the unceasing conflict of interpretations. Taking this as Ricoeur’s philosophical grand thesis would, however, be gravely misleading. In spite of acknowledging such conflict Ricoeur always sided with the possibility of shared meaning, as well as of translation and communication between different cultural contexts. Moreover, Ricoeur stressed “living a good life with and for others in just institutions” as a summation of his ethico-political views.

A workshop on Ricoeur’s contribution to the questions of war, power, violence, social justice, interreligious understanding and reconciliation will explore the notion of peace in Ricoeur’s works from his early essays on Christian socialism to his last published work on recognition. Peace will be approached not merely as a social, political, ethical, or cultural concept but also as an existential and hermeneutical challenge and possibility.

Keynotes by Professor Brian Gregor (Philosophy Department, California State University) and Professor Marianne Moyaert (The Faculty of Theology and Religious Studies, KU Leuven).

Please submit your 250-300 word proposal as an MS Word document or as a pdf file by email (bjorn.vikstrom@abo.fi) by May 15, 2023. We have received many interesting paper proposals, but as there is still room for a few more, we have extended the deadline to May 31.

The applicants will be informed of acceptance or refusal of their abstracts before the end of May. The participants, whose papers are accepted, will be asked to send an updated version of their abstract to the organizers two weeks before the workshop, in order to help the moderators and commentators in their tasks.

Workshop homepage with information about travel arrangements, accommodation and registration

Contact information:

Prof. Björn Vikström, bjorn.vikstrom@abo.fi

Dr. Timo Helenius, timo.helenius@abo.fi

Undervisning i systematisk teologi läsåret 2022-2023

Hur passar kontaktundervisningen under läsåret 2022-2023 in i examen? 

Se Studiehandboken för närmare information om de olika kurserna, samt om vilka kurser som ingår i de olika modulerna.

Magisternivån

Fördjupning i systematisk teologi – gemensam modul 4 x 5 sp = 20 sp

Observera att vissa kurser har bytt namn, tag kontakt om du vill diskutera studieupplägget!

  • Systematisk teologi i kontext – läskurs på Moodle (Björn)
  • Dogmatik i historia och nutid – kontaktundervisning under period 2 (Björn)
  • Teologisk etik med religionsfilosofi i historia och nutid – läskurs på Moodle (Björn eller Heidi)

Alternativa kurser, välj en av följande:

  • Centrala teologer – läskurs, diskutera litteratur med Anni Maria eller Björn
  • Hermeneutik: texttolkning och självförståelse – kontaktundervisning under period 4 (Björn)

 

Fördjupningsblock – välj en av dessa valbara moduler beroende på ämnet för gradun (4 x 5 sp = 20 sp)

Dogmatik:

  • Fördjupning i dogmatik – 4 kurser (Anni Maria)
  • Tidig kyrklig och medeltida teologi  – 4 kurser (Anni Maria)
  • Att möta andra – 4 kurser (Anni Maria); under period 3 ges kursen Religionsteologi och religionsdialog som kontaktundervisning (Anni Maria)

Teologisk etik med religionsfilosofi:

De här modulerna har förändrats, så att det finns en modul i respektive teologisk etik, religionsfilosofi och livsåskådningsforskning

  • Fördjupning i teologisk etik – 4 kurser (Björn/Heidi), under period 2 ger Heidi på engelska kursen Theological Ethics between Theory and Praxis som kontaktundervisning. Dessutom kan man under period 3 gå kursen Religious Diversity, Minorities and the Law (Pamela Slotte), och kursen Social Exclusion: Oppression and Resistance in the Theological Imaginary of the Latin West (Laura Hellsten). Inom ämnet filosofi ges kursen Hållbarhet och etik, likaså under period 3 (Camilla Kronqvist).
  • Fördjupning i religionsfilosofi – 4 kurser (Björn/Anni Maria/Heidi) , under läsåret ges som kontaktundervisning de valbara kurserna Religionsteologi och religionsdialog (Anni Maria), period 3, samt Hermeneutik: texttolkning och självförståelse (Björn), period 4.
  • Fördjupning i livsåskådningsforskning – 4 kurser (Björn) Som kontaktundervisning ges under period 3 kursen Social Exclusion: Oppression and Resistance in the Theological Imaginary of the Latin West (Laura H)

Dessutom finns det en engelskspråkig modul utformad för Masterprogrammet i Social Exclusion, som också är öppen för andra teologer.

  • Advanced Perspectives on Social Exclusion – 4 kurser (Heidi) Av kurserna ges som kontaktundervisning Theological Ethics in Theory and Practice (Heidi), period 2, och Medieval Cosmologies and the Art of Sustainability for the future (Laura H), period 3 + 4.

 

Seminariet i systematisk teologi 10 sp – förutsätter 2 terminer aktivt deltagande med framläggande av preliminära idéer för gradun 1-2 gånger samt gradutext 2 gånger och fungerande som opponent 2 gånger; det här kan gärna spridas ut över flera terminer.  Seminariet samlas var tredje onsdag med början 21.9. (Björn, Anni Maria och Heidi)

 

Kandidatnivån

Grundstudier i teologi

Kursen Religioner och livssyner heter numera  Introduktion till teologisk etik med religionsfilosofi, 5 sp, period 1 (Heidi).  Det är en obligatorisk kurs inom grundstudierna.

Valbara kurser (Temakurs)

Kristendomens rötter 10 sp (Anni Maria + flera gästföreläsare), kursen kan avläggas i kombination med en studieresa till Rom eller utan studieresa. Period 1 + 2

Valfria kurser i enskilda teologiska ämnen:

Självstudiekurser:

Att tala om kristen tro idag 10 sp (Anni Maria)

Den lutherska bekännelsen 10 sp (Anni Maria)

Nutida teologisk etik 10 sp (Heidi)

Äktenskap och sexualitet – ett teologiskt perspektiv 10 sp (Heidi)

Från apatins dal till begärlöshetens höjder – vad betyder apatheia?

Ordet apati för tankarna till ordets nutida betydelse och användning: det betecknar likgiltighet och oföretagsamhet, något håglöst. Man är liknöjd med allt, kanske deprimerad; inget berör.

Hos patristiska kristna författare har det grekiska ordet ἀπάθεια en annan framtoning: såsom för antikens filosofer, har termen positiva konnotationer och betyder frihet från passioner, alltså frihet från olika begär. I människosynen hos tidiga kristna författare ingår tanken av att människan kan dras mot olika negativa håll, mot synd. En sådan dragning uppfattas som ett begär. Apatheia är begärlöshet, att inte bli meddragen mot en dålig riktning.

Vi talar om penningbegär och habegär. Att begära något är att kräva eller önska något åt sig, som motsats till att göra något utan några anspråk eller egna intressen – eller motiv som äregirighet eller fåfänga. Ibland översätts ordet πάθος, passion, med ’lidelse’, men ordet ”begär” motsvarar enligt min mening bättre pathos-termens betydelse. Med begären kommer en sorts kluvenhet, ett vacklande mellan olika känslor och riktningar. Apatheia däremot innebär förmåga att handla efter eget samvete utan att bli påverkad eller provocerad av olika faktorer eller händelser. Med andra ord betyder apatheia integritet – frihet från syndens möjlighet att locka. Denna frihet kan växa gradvis.

Innebär denna orubblighet någon sorts hårdhet? Hur ser man på sin omvärld, om man inte påverkas av något? Hur förhåller man sig till lidande och orättvisor? Kan man följa krigshändelser och inte bli rörd? Är man avskild från verkligheten på något sätt?

Hos tidigkristna författare förknippas apatheia med renhet och helighet, och därmed med kärlek och ödmjukhet. Där frihet från begärens tyranni råder, glöder kärleken till Gud. Relationen till nästan präglas av oegennyttighet, inte kluvenhet. Apatheia är för dessa författare att inte reagera på lidandet på ett begärligt och lystet sätt, till exempel med ilska eller hämndbegär. Även ordlekar med πάθος (begär) och πάσχω (lida) förekommer: i ordboken för patristisk grekiska A Patristic Greek Lexicon av G.W.H. Lampe ges ἀπάθεια ordförklaringen ”obtained for men by passion of Christ”. Patristiska författare beskriver dessutom olika grader av begärlöshet: den fullkomliga begärlösheten tillskrivs Gud. Den bysantinska klosterledaren Symeon den nye teologen skriver i hymnen 36 om Guds begärlöshet och hur begärlöshet kan även skänkas människan då hon följer Kristi lidanden.

Med apatheia avses hos tidigkristna och även senare kristna författare alltså inte apatins likgiltiga dalar utan integritetens och frihetens höjder.

Karoliina Maria Schauman

Skribenten är doktorand i systematisk teologi vid Åbo Akademi

Alumniintervju: Teologiedoktor Minna Näsman – en nyfiken generalist

Av Elli Barsnes, doktorand i systematisk teologi

Minna Näsman disputerade vid Åbo Akademi år 2011 med huvudämnet systematisk teologi. Efter det har hon fördjupat sig i energibranschen i många olika roller. Näsman tänker att teologistudier har format henne och hennes karriär på ett sätt som andra ämnen inte skulle ha gjort.

Djupt och brett

Den ursprungliga orsaken för att Näsman sökte in till utbildningslinjen för teologi var helt enkelt eget intresse.

– Jag hade ganska bra betyg från skolan och många tänkte att jag var galen, eftersom jag kunde ha blivit till exempel en ekonom eller en jurist, men jag valde teologi för att det intresserade mig mest.

Näsman njöt av mångsidigheten av sina studier – som teologistuderande fick hon studera till exempel språk, sociologi, kyrkohistoria och praktisk teologi. Som sitt huvudämne valde hon systematisk teologi.

– Det passade väldigt bra för en generalist som jag. Filosofiska tankegångar, metafysiska frågeställningar, allt sådant som flyger lite för högt över huvudet på andra i det vardagliga livet hade jag en förkärlek för. Jag tycker om att försöka strukturera världen genom att försöka förstå den bättre från många olika håll, och då var systematisk teologi ett naturligt val.

Teologiutbildningen i sin helhet var en övning i att tänka, tänka tillsammans med andra som har ett annat perspektiv. Det mest värdefulla som Näsman fick av sina år som teologistuderande och senare som doktorand var utmaningen att våga tänka på ett annat sätt än hon hade tänkt före.

– Speciellt åren som doktorand var en så pass hård övning i logik och konsistens av ens egna argument att det kändes som väldigt lätt att hantera diskussioner på jobbet efter det. Man kände sig väldigt snabb i sina analyser.

Enligt Näsman ökade doktorandutbildningen hennes förmåga att hantera helheter, strukturera dem och förklara dem för andra. Alla dessa färdigheter har varit till nytta i arbetslivet.

– Bara det att man klarar av en sådan kommunikation är en uppskattad egenskap i en gruppmedlem.

Näsman tänker att de färdigheter som hon har fått genom teologistudier skulle hon inte ha fått om hon hade studerat något annat ämne.

– I och med att teologi handlar om vårt förhållande till Gud eller till det transcendenta, till det heliga, är det samtidigt väldigt djupt och väldigt brett. Det omfamnar alla aspekter i ett mänskligt liv, från marinbiologi till psykologi. Om man tänker till exempel från etikens synvinkel så är tillämpningsområdena lika många som man kan identifiera områden i ett människoliv.

Teologi och elteknik

Sin doktorsavhandling skrev Näsman om livsåskådningars roll i miljökonflikter. Näsman började doktorandstudier när det uppstod en möjlighet att delta i ett tvärvetenskapligt arbete med forskare från olika ämnen. Projektet involverade forskare från offentlig rätt, marinbiologi och teologi och baserade sig på två fallstudier i Åbolands skärgård.

– Genom att vara med i projektet fick jag höra till ett större sammanhang där andligheten, spiritualiteten, etiken och teologin inte var någon egen bubbla.

När Näsman utexaminerades som teologiemagister 1995 blev hon först arbetslös. Då gick hon på en journalistikkurs arrangerad av Åbo Akademi, fick en praktikplats och fick genom det jobb i Turun radio. Före doktorsavhandlingen jobbade Näsman som TV-redaktör och -regissör på Yle och Kirkon tiedotuskeskus och efter det har hon hunnit jobba till exempel som utvecklingschef, forskningsdirektör och energichef. För tillfället koordinerar Näsman ett nationellt vätgasnätverk för offentliga aktörer med Brahestads stad som arbetsgivare.

– Vägen från doktorsdisputationen hit är inte helt rakt. Men jag påstår att den har en inre logik.

Alla jobb har haft både något bekant och något nytt som hon har velat lära sig. Ett bra exempel på detta är jobbet som ”intern kommunikationskonsult” som Näsman fick efter doktorsdisputationen.

– I och med att jag hade skrivit om en vindkraftskonflikt och analyserat hur det gick så som det gick, så fick jag mitt följande arbetstillfälle i Helsingin Energia som ville att det inte går så i ett stort bioenergiprojekt som de planerade. Jag fick använda de fyra och ett halvt åren av teoretiserande och analyserande av en konfliktsituation till att planera en kommunikationsstrategi som skulle hindra en konflikt att ske i Helsingfors.

Tänka som en hel människa

När det kommer till att hitta sin plats i livet tänker Näsman att mycket hänger på egen motivation.

– Så har jag sagt till mina barn också – så länge ni håller er trogna till det som ni verkligen skulle vilja göra så går det bra.

– Jag upplever världen så att jättemycket hänger på din motivation. Har du den lågan så är det sak samma hur mycket arbete det tar, du kommer inte att märka att du svettas. Har du inte den lågan så gör du inte arbetet, och det är med arbete som man kommer framåt.

Med sin arbetslivshistoria vittnar Näsman starkt om hur viktigt det är med metakunskaper.

– Sakinnehållsmässigt kan du lära dig vad som helst på arbetsplatsen – till exempel elteknik eller TV-regisserande. Arbetsgemenskapen kommer nog att hjälpa dig på traven.

– Det är jättemycket lättare än om du har lämnat ogjort det som speciellt teologistudierna i sin bredd kan ge dig.

Detta innebär, först och främst, att lära sig att tänka.

– Tänka som en hel människa som respekterar andra tänkande människor.

Öppenhet, publicering och evaluering

Björn Vikström, professor i systematisk teologi

Jag spinner vidare på den del av Tage Kurténs text som handlar om vetenskapens ideal om öppenhet. Mina erfarenheter från handledning av doktorander och arbetet inom Forskningsetiska nämnden vid Åbo Akademi visar att empirisk forskning idag är utsatt för två motsatta impulser. Å ena sidan finns det en stark strävan till att forskningsdata och forskningsresultat skall göras maximalt tillgängliga, å andra sidan kräver lagarna och regelverket gällande hanterandet av personuppgifter att allt material anonymiseras så långt det bara är möjligt.

Det här är naturligtvis inte den enda situationen i livet där två i sig goda strävanden är svåra att förena. Ekvationen är inte omöjlig att få att gå ihop – men detta förutsätter många gånger en delikat balansgång.

Det faktum att såväl statsmakten som forskningsfinansiärer allt oftare förutsätter att resultaten görs öppet tillgängliga kräver ett nytänk även ifråga om publicering. Tidskrifter som är beroende av att någon betalar för att texterna utvärderas, redigeras och publiceras är av förståeliga skäl restriktiva när det gäller att bevilja öppen tillgång. Lösningen att forskaren eller den institution som hen företräder skall betala tidskriften för att ge ”Open access” (av olika grad) till texten rimmar emellertid dåligt med själva intentionen med öppen vetenskap, eftersom det här kan leda till att bara de resursstarka kan leva upp till finansiärernas krav på Open access.

Det här dilemmat har fått vissa i den akademiska världen att på allvar börja fundera på om det skulle vara bäst att forskarna eller universiteten själva skötte publiceringen av sina artiklar och forskningsresultat och lade ut dem på nätet. Även om proffsig layout av artiklar höjer deras läsbarhet och förbättrar läsupplevelsen är det trots allt inte så svårt för en lekman att åstadkomma ett nöjaktigt resultat.

Det här aktualiserar en annan av de frågor som Tage lyfte i sin bloggtext, nämligen hur texters värde och nivå kan och skall utvärderas. Det finns många avigsidor med dagens utvärderingssystem inom den akademiska världen, där man tämligen mekaniskt mäter publikationers antal, deras klassificering och hur ofta man citeras av andra forskare. Vi är många som hyser betänkligheter mot detta system, men ändå tror jag att de flesta håller med om att peer review och liknande expertpaneler ger trovärdighet och tyngd åt ett bidrag. Därmed inte sagt att systemet skulle vara felfritt; varje bedömning påverkas oundvikligen av de sakkunnigas personliga preferenser och antipatier.

Det kollegiala samtalet där vi utmanas att tänka klarare och formulera oss bättre kan sägas vara vetenskapens livsnerv. Seminarier, konferenser och disputationer handlar alla om att kritiskt pröva andras argument och tolkningar. Trygga och välfungerande forskningsmiljöer kännetecknas av att det är tillåtet att presentera halvfärdiga texter och preliminära slutsatser, för att med andras hjälp kunna vidareutveckla resonemangen.

Även om dylika kritiska samtal kan fortsätta även efter att en artikel har publicerats tror jag ändå att vi med tanke på vetenskapens trovärdighet och tillförlitlighet bör bevara distinktionen mellan dylika ”work-in-progress” och vetenskapliga publikationer. När vi inför framtiden letar efter olika alternativa publiceringsformer bör fungerande evalueringsprocesser vara en högt prioriterad fråga. Det berättigade kravet på vetenskapens öppenhet får inte leda till att evalueringen blir slappare.

Den öppna kulturen och dess fiender

Av Tage Kurtén, professor

Under andra världskriget skrev filosofen Karl Popper boken ”The Open Society and its Enemies”. Alltifrån Platon har det, enligt Popper, funnits uppburna tänkare som beskrivit det ideala samhället. Dessa utopier har underbyggt auktoritära politiska system som hyllat principen ”ändamålet helgar medlen”. För att nå det goda samhället kan man inte ge undersåtarna något inflytande. Systemet är slutet. Dessa tänkare, och de makthavare som följer deras idéer, är därför fiender till det öppna samhället.

I det öppna samhället får individen delta i beslut om gemensamma frågor. Olika sätt att förstå både det goda samhället och hur man kan arbeta för det får komma till tals. Varje makthavare måste vara underkastad kontroll – av de övriga. Ett öppet samhälle förutsätter därför demokrati. Ingen part får ges all makt. Det öppna samhället innebär ett ständigt ifrågasättande, av makthavare och av idéer.

Öppenhet och slutenhet gäller inte bara samhälle och politik. Alla sidor av vår mänskliga kultur präglas av samma spänning. Den kristna enhetskulturen var t.ex. stark i Finland ända in på 1900-talet. Kyrkans maktposition gick hand i hand med en given uppfattning om vad som är rätt och fel inom kulturens olika områden. Öppenheten var kringskuren.

Ända in på 1960-talet uppfattade t.ex. de flesta att kyrkan på något sätt står för moral och etik. Idag kan man diskutera moralfrågor helt utan sidoblickar på vad kyrkan anser (också om Päivi Räsänen skulle önska att det vore annorlunda).

Mycket tidigare, i början av 1900-talet, lösgjorde sig litteratur och författarskap från kyrkligt förmyndarskap. Den kulturkampen har bl.a. förra ärkebiskopen, Kari Mäkinen, undersökt i sin doktorsavhandling. De förändringarna sågs som en befrielse av författarskrået. En sluten kulturell atmosfär byttes ut mot frihet och öppenhet.

Är alltså den öppna kulturens fiende idag nedlagd? Det tror jag knappast. Men idag är det andra institutioner som bestämmer inom kulturens olika sfärer.

Framväxten av vår moderna, sekulariserade kultur bygger idémässigt på arv från renässansen och upplysningen. Dagens vetenskap är ett av de starkaste institutionella uttrycken för denna modernitet. Men denna institution har många ansikten. Den ökade kunskap vetenskapen ger oss är i princip något gott. Men också den tas emellanåt i bruk på ett problematiskt sätt. I fel händer kan också den bli till öppenhetens fiende.

I min bok ”Moralisk öppenhet” (2016) vill jag visa hur upplysningens tro på förnuftet bl.a. kunnat leda till tanken att vi kan lösa etiska problem på teoretisk och rationell väg. En vetenskapsgren, etiken, har hos vissa av dess företrädare utvecklats till en normativ lära. Tanken på en rad etiska experter angående olika delar av våra liv har vuxit fram.

Då är det inte längre kyrkan som hotar vår moraliska frihet. Ett normativt regelverk läggs utifrån på oss av en annan instans. Och den instansen riskerar i sin tur bli en fiende till en öppenhet i vår kultur.

Något liknande kan vi se på litteraturens område. För hundra år sen tändes en hoppets låga hos den enskilda författaren. Nu skulle hen få skriva som hen själv ville. Och på många  sätt försöker man också idag uppmuntra till kreativt skrivande. Men också på det litterära fältet finns tendenser som verkar i motsatt riktning.

Det litterära etablissemanget innehåller en rad olika instanser. Förlagens ekonomer och litterära redaktörer, kulturredaktörer i tidningar och tidskrifter, litteraturkritiker och –recensenter, fondmecenater, alla anlägger de innehållsliga synpunkter på en författares alster. Och författarens frihet kringskärs på många sätt. Många ser sannolikt det här som en naturlig del av det samspel som utgivande av litteratur kräver. Författarens ensamrätt till sin text består bara så länge den ligger i skrivbordslådan.

Men liksom i fråga om etik kan vi också här stöta på ett fenomen i anslutning till humanistisk vetenskap. Många av de ovannämnda aktörerna inom det litterära etablissemanget är nämligen utbildade litteraturvetare. Det är gott och väl, så länge systemet inte sluter sig.

Liksom etiska experter, kan också experter på litteratur övergå från att analysera och tolka sitt föremål (litteratur) till att normera hur föremålet bör vara. Istället för en kyrklig förmyndare får då författaren dras med en vetenskaplig ”expert”.

Med några exempel har jag här försökt antyda att våra humanistiskt inriktade vetenskaper, som velat öppna upp olika kulturella uttrycksformer, under vissa omständigheter kan förvandlas till den öppna kulturens fiender. Öppenheten i vår kultur kringskärs i så fall av en mäktig institution.