månadsarkiv: februari 2022

Alumniintervju: Teologiedoktor Minna Näsman – en nyfiken generalist

alumniintervju, systematisk teologi

Av Elli Barsnes, doktorand i systematisk teologi

Minna Näsman disputerade vid Åbo Akademi år 2011 med huvudämnet systematisk teologi. Efter det har hon fördjupat sig i energibranschen i många olika roller. Näsman tänker att teologistudier har format henne och hennes karriär på ett sätt som andra ämnen inte skulle ha gjort.

Djupt och brett

Den ursprungliga orsaken för att Näsman sökte in till utbildningslinjen för teologi var helt enkelt eget intresse.

– Jag hade ganska bra betyg från skolan och många tänkte att jag var galen, eftersom jag kunde ha blivit till exempel en ekonom eller en jurist, men jag valde teologi för att det intresserade mig mest.

Näsman njöt av mångsidigheten av sina studier – som teologistuderande fick hon studera till exempel språk, sociologi, kyrkohistoria och praktisk teologi. Som sitt huvudämne valde hon systematisk teologi.

– Det passade väldigt bra för en generalist som jag. Filosofiska tankegångar, metafysiska frågeställningar, allt sådant som flyger lite för högt över huvudet på andra i det vardagliga livet hade jag en förkärlek för. Jag tycker om att försöka strukturera världen genom att försöka förstå den bättre från många olika håll, och då var systematisk teologi ett naturligt val.

Teologiutbildningen i sin helhet var en övning i att tänka, tänka tillsammans med andra som har ett annat perspektiv. Det mest värdefulla som Näsman fick av sina år som teologistuderande och senare som doktorand var utmaningen att våga tänka på ett annat sätt än hon hade tänkt före.

– Speciellt åren som doktorand var en så pass hård övning i logik och konsistens av ens egna argument att det kändes som väldigt lätt att hantera diskussioner på jobbet efter det. Man kände sig väldigt snabb i sina analyser.

Enligt Näsman ökade doktorandutbildningen hennes förmåga att hantera helheter, strukturera dem och förklara dem för andra. Alla dessa färdigheter har varit till nytta i arbetslivet.

– Bara det att man klarar av en sådan kommunikation är en uppskattad egenskap i en gruppmedlem.

Näsman tänker att de färdigheter som hon har fått genom teologistudier skulle hon inte ha fått om hon hade studerat något annat ämne.

– I och med att teologi handlar om vårt förhållande till Gud eller till det transcendenta, till det heliga, är det samtidigt väldigt djupt och väldigt brett. Det omfamnar alla aspekter i ett mänskligt liv, från marinbiologi till psykologi. Om man tänker till exempel från etikens synvinkel så är tillämpningsområdena lika många som man kan identifiera områden i ett människoliv.

Teologi och elteknik

Sin doktorsavhandling skrev Näsman om livsåskådningars roll i miljökonflikter. Näsman började doktorandstudier när det uppstod en möjlighet att delta i ett tvärvetenskapligt arbete med forskare från olika ämnen. Projektet involverade forskare från offentlig rätt, marinbiologi och teologi och baserade sig på två fallstudier i Åbolands skärgård.

– Genom att vara med i projektet fick jag höra till ett större sammanhang där andligheten, spiritualiteten, etiken och teologin inte var någon egen bubbla.

När Näsman utexaminerades som teologiemagister 1995 blev hon först arbetslös. Då gick hon på en journalistikkurs arrangerad av Åbo Akademi, fick en praktikplats och fick genom det jobb i Turun radio. Före doktorsavhandlingen jobbade Näsman som TV-redaktör och -regissör på Yle och Kirkon tiedotuskeskus och efter det har hon hunnit jobba till exempel som utvecklingschef, forskningsdirektör och energichef. För tillfället koordinerar Näsman ett nationellt vätgasnätverk för offentliga aktörer med Brahestads stad som arbetsgivare.

– Vägen från doktorsdisputationen hit är inte helt rakt. Men jag påstår att den har en inre logik.

Alla jobb har haft både något bekant och något nytt som hon har velat lära sig. Ett bra exempel på detta är jobbet som ”intern kommunikationskonsult” som Näsman fick efter doktorsdisputationen.

– I och med att jag hade skrivit om en vindkraftskonflikt och analyserat hur det gick så som det gick, så fick jag mitt följande arbetstillfälle i Helsingin Energia som ville att det inte går så i ett stort bioenergiprojekt som de planerade. Jag fick använda de fyra och ett halvt åren av teoretiserande och analyserande av en konfliktsituation till att planera en kommunikationsstrategi som skulle hindra en konflikt att ske i Helsingfors.

Tänka som en hel människa

När det kommer till att hitta sin plats i livet tänker Näsman att mycket hänger på egen motivation.

– Så har jag sagt till mina barn också – så länge ni håller er trogna till det som ni verkligen skulle vilja göra så går det bra.

– Jag upplever världen så att jättemycket hänger på din motivation. Har du den lågan så är det sak samma hur mycket arbete det tar, du kommer inte att märka att du svettas. Har du inte den lågan så gör du inte arbetet, och det är med arbete som man kommer framåt.

Med sin arbetslivshistoria vittnar Näsman starkt om hur viktigt det är med metakunskaper.

– Sakinnehållsmässigt kan du lära dig vad som helst på arbetsplatsen – till exempel elteknik eller TV-regisserande. Arbetsgemenskapen kommer nog att hjälpa dig på traven.

– Det är jättemycket lättare än om du har lämnat ogjort det som speciellt teologistudierna i sin bredd kan ge dig.

Detta innebär, först och främst, att lära sig att tänka.

– Tänka som en hel människa som respekterar andra tänkande människor.

Öppenhet, publicering och evaluering

systematisk teologi

Björn Vikström, professor i systematisk teologi

Jag spinner vidare på den del av Tage Kurténs text som handlar om vetenskapens ideal om öppenhet. Mina erfarenheter från handledning av doktorander och arbetet inom Forskningsetiska nämnden vid Åbo Akademi visar att empirisk forskning idag är utsatt för två motsatta impulser. Å ena sidan finns det en stark strävan till att forskningsdata och forskningsresultat skall göras maximalt tillgängliga, å andra sidan kräver lagarna och regelverket gällande hanterandet av personuppgifter att allt material anonymiseras så långt det bara är möjligt.

Det här är naturligtvis inte den enda situationen i livet där två i sig goda strävanden är svåra att förena. Ekvationen är inte omöjlig att få att gå ihop – men detta förutsätter många gånger en delikat balansgång.

Det faktum att såväl statsmakten som forskningsfinansiärer allt oftare förutsätter att resultaten görs öppet tillgängliga kräver ett nytänk även ifråga om publicering. Tidskrifter som är beroende av att någon betalar för att texterna utvärderas, redigeras och publiceras är av förståeliga skäl restriktiva när det gäller att bevilja öppen tillgång. Lösningen att forskaren eller den institution som hen företräder skall betala tidskriften för att ge ”Open access” (av olika grad) till texten rimmar emellertid dåligt med själva intentionen med öppen vetenskap, eftersom det här kan leda till att bara de resursstarka kan leva upp till finansiärernas krav på Open access.

Det här dilemmat har fått vissa i den akademiska världen att på allvar börja fundera på om det skulle vara bäst att forskarna eller universiteten själva skötte publiceringen av sina artiklar och forskningsresultat och lade ut dem på nätet. Även om proffsig layout av artiklar höjer deras läsbarhet och förbättrar läsupplevelsen är det trots allt inte så svårt för en lekman att åstadkomma ett nöjaktigt resultat.

Det här aktualiserar en annan av de frågor som Tage lyfte i sin bloggtext, nämligen hur texters värde och nivå kan och skall utvärderas. Det finns många avigsidor med dagens utvärderingssystem inom den akademiska världen, där man tämligen mekaniskt mäter publikationers antal, deras klassificering och hur ofta man citeras av andra forskare. Vi är många som hyser betänkligheter mot detta system, men ändå tror jag att de flesta håller med om att peer review och liknande expertpaneler ger trovärdighet och tyngd åt ett bidrag. Därmed inte sagt att systemet skulle vara felfritt; varje bedömning påverkas oundvikligen av de sakkunnigas personliga preferenser och antipatier.

Det kollegiala samtalet där vi utmanas att tänka klarare och formulera oss bättre kan sägas vara vetenskapens livsnerv. Seminarier, konferenser och disputationer handlar alla om att kritiskt pröva andras argument och tolkningar. Trygga och välfungerande forskningsmiljöer kännetecknas av att det är tillåtet att presentera halvfärdiga texter och preliminära slutsatser, för att med andras hjälp kunna vidareutveckla resonemangen.

Även om dylika kritiska samtal kan fortsätta även efter att en artikel har publicerats tror jag ändå att vi med tanke på vetenskapens trovärdighet och tillförlitlighet bör bevara distinktionen mellan dylika ”work-in-progress” och vetenskapliga publikationer. När vi inför framtiden letar efter olika alternativa publiceringsformer bör fungerande evalueringsprocesser vara en högt prioriterad fråga. Det berättigade kravet på vetenskapens öppenhet får inte leda till att evalueringen blir slappare.