Ordet apati för tankarna till ordets nutida betydelse och användning: det betecknar likgiltighet och oföretagsamhet, något håglöst. Man är liknöjd med allt, kanske deprimerad; inget berör.

Hos patristiska kristna författare har det grekiska ordet ἀπάθεια en annan framtoning: såsom för antikens filosofer, har termen positiva konnotationer och betyder frihet från passioner, alltså frihet från olika begär. I människosynen hos tidiga kristna författare ingår tanken av att människan kan dras mot olika negativa håll, mot synd. En sådan dragning uppfattas som ett begär. Apatheia är begärlöshet, att inte bli meddragen mot en dålig riktning.

Vi talar om penningbegär och habegär. Att begära något är att kräva eller önska något åt sig, som motsats till att göra något utan några anspråk eller egna intressen – eller motiv som äregirighet eller fåfänga. Ibland översätts ordet πάθος, passion, med ’lidelse’, men ordet ”begär” motsvarar enligt min mening bättre pathos-termens betydelse. Med begären kommer en sorts kluvenhet, ett vacklande mellan olika känslor och riktningar. Apatheia däremot innebär förmåga att handla efter eget samvete utan att bli påverkad eller provocerad av olika faktorer eller händelser. Med andra ord betyder apatheia integritet – frihet från syndens möjlighet att locka. Denna frihet kan växa gradvis.

Innebär denna orubblighet någon sorts hårdhet? Hur ser man på sin omvärld, om man inte påverkas av något? Hur förhåller man sig till lidande och orättvisor? Kan man följa krigshändelser och inte bli rörd? Är man avskild från verkligheten på något sätt?

Hos tidigkristna författare förknippas apatheia med renhet och helighet, och därmed med kärlek och ödmjukhet. Där frihet från begärens tyranni råder, glöder kärleken till Gud. Relationen till nästan präglas av oegennyttighet, inte kluvenhet. Apatheia är för dessa författare att inte reagera på lidandet på ett begärligt och lystet sätt, till exempel med ilska eller hämndbegär. Även ordlekar med πάθος (begär) och πάσχω (lida) förekommer: i ordboken för patristisk grekiska A Patristic Greek Lexicon av G.W.H. Lampe ges ἀπάθεια ordförklaringen ”obtained for men by passion of Christ”. Patristiska författare beskriver dessutom olika grader av begärlöshet: den fullkomliga begärlösheten tillskrivs Gud. Den bysantinska klosterledaren Symeon den nye teologen skriver i hymnen 36 om Guds begärlöshet och hur begärlöshet kan även skänkas människan då hon följer Kristi lidanden.

Med apatheia avses hos tidigkristna och även senare kristna författare alltså inte apatins likgiltiga dalar utan integritetens och frihetens höjder.

Karoliina Maria Schauman

Skribenten är doktorand i systematisk teologi vid Åbo Akademi