Kategoriarkiv: systematisk teologi

Konst som vetenskapskommunikation

Nu i mars tilldelade Svenska Kulturfonden ytterligare medel till projektet ”Avtryck i det okända – Forcing the Impossible”. Till projektet inbjöds samtliga spetsforskningsenheter vid Stiftelsens för Åbo Akademi och forskningsprofilerna vid Åbo Akademi för att samarbeta med konstnärer. Av dem som tackade ja uppstod 7 olika samarbeten. Syftet är dels att träna forskarna i att tala om sin forskning med utomstående, dels att undersöka vad som händer i samtal mellan forskare och konstnärer.

Resultaten av samarbetet mellan konstnärer och vetenskapsidkare kommer att presenteras vid en Kick-off 25-27 maj, och sedan kommer olika performance, musikframträdanden och konstverk att presenteras i samband med ÅA:s inskription och Vetenskapens natt i september.

I systematikerbloggens andra poddsamtal möts postdoktorandforskaren i systematisk teologi Laura Hellsten och frilansmusikern och teologen Frank Berger. Laura sysslar i sin forskning med att analysera tvärvetenskaplig kommunikation, och är också en av de centrala aktörerna i projektet ”Avtryck i det okända”, medan Frank komponerar musik inspirerad av dialog med en forskare som fördjupat sig i den demokratiska utvecklingen i världen. Samtalet (28 min) leds av professor Björn Vikström.

(Bilderna av Laura och Frank är tagna av Kavilophotography.)

Vaccinkrigarna – poddsamtal med ÅA-forskare

SVT:s tredelade dokumentärserie Vaccinkrigarna har väckt mycket uppmärksamhet under vintern både i Finland och i Sverige. Du hittar programmen bland annat på Arenan.

Journalisterna som producerat dokumentären har under en längre tid infiltrerat nätverk och slutna grupper i sociala medier som samlar både vaccinmotståndare och vaccintveksamma. De har utgett sig för att planera en vaccinkritisk dokumentär, för att få en rad centrala aktörer såväl i USA, i Sverige som i Svenskfinland att öppna sig – dessa har nämligen mer eller mindre kategoriskt vägrat att prata med journalister från etablerad media.

Dokumentären har väckt diskussion om det moraliskt försvarbara i denna typ av journalistik, som bygger på principen ”ändamålet helgar medlen”.  Men framför allt lyfter dokumentären fram en rad viktiga och aktuella frågor som vaccindiskussionen aktualiserar: Hur ser man på kunskap och vetenskaplig expertis, vilken roll spelar föräldrars egna erfarenheter och information inhämtad på sociala medier, hur kan man som förälder få tillförlitlig information om vad som är bäst för ens barn, och hur kan hälsovårdspersonalen stöda föräldrar i deras beslutsångest? Vilka etiska och livsåskådningsmässiga värderingar och övertygelser påverkar människors agerande?

Dokumentären Vaccinkrigarna och de frågor den väcker är ämnet för det första poddsamtalet här på systematiska teologins blogg. De medverkande är doktoranden TM Laura Brännkärr-Väänänen och projektforskaren TD Carolin Ahlvik-Harju, som båda forskar inom det tvärvetenskapliga projektet VaccAtt i samarbete med psykologer. Samtalet leds av professor Björn Vikström.

Här hittar du podden (c.45 minuter)!

 

Sanningen enligt Indiana Jones

Av: Heidi Jokinen, universitetslärare i teologisk etik med religionsfilosofi

Indiana Jones är inte bara en modig äventyrare. Han är också professor i arkeologi. I filmen Indiana Jones and the Last Crusade får vi följa honom till klassrummet. Där ger han den odödliga beskrivningen av skillnader mellan arkeologi och filosofi:

Archaeology is the search for fact…not truth. If it’s truth you’re looking for, Dr. Tyree’s philosophy class is right down the hall.

Indiana Jones måste ha gjort det med glimten i ögat men för en religionsfilosof blir detta en öppen inbjudan till debatt. Dessutom har inte kopplingen mellan fakta och sanning förlorat i vikt under de 20 år som har förflutit sedan den nämnda föreläsningen. Trump, Brexit och den ökande populismen som erbjuder enkla svar för komplicerade frågor är ett exempel på detta.

Indiana Jones nöjer sig dock inte med paketlösningar genom att ställa fakta och fiktion, sanning och lögner mot varandra. Smart som han är gör han en skillnad mellan fakta och sanning, två begrepp som många i förbifarten skulle likställa med varandra. Med den säkerhet som Indiana leder sitt sökande efter den heliga gralen, lyckas han påpeka något spännande.

Vad sanningen är för något hör till (religions)filosofernas älsklingsteman. Ett sätt att närma sig frågar är att utgå från att det som är sant och dess negation utesluter varandra. Det är ju vanlig vardagslogik att om våren är på kommande, så är inte vintern på kommande. Men den här standardförklaringen förmår inte alltid beskriva den komplicerade verkligheten. För visst är också vintern på kommande, till slut, efter våren, sommaren och hösten. Då påstår religionsfilosofen att sanningen handlar inte bara om logiken utan även om begreppen. Plötsligt är båda påståenden sanna, att våren är på väg och att vintern är på väg. Det är säkert ungefär här som Indiana Jones tappade tålamodet.

Men att göra en skarp åtskillnad mellan sanning och fakta i stil med dr Jones är problematiskt. Arkeologin har nog genererat en hel del fakta, även för bruket inom teologin. Utgrävningar i Israel har effektivt kompletterat uppfattningar om bibelns uppkomst. Även sanningshalten i vissa bibelberättelser har kunnat fastställas genom arkeologiska fakta. Men att påstå att det finns någon entydiga fakta som gäller en gång för alla och under alla omständigheter är att göra sig skyldig till en grov förenkling av livet, och av vetenskapen.

Även en stor mängd av överensstämmande, sanna fakta kan börja brista när man ska tillämpa det i varierande mänskliga situationer. Tänk bara på frågan om vaccinationsordningen och vem som ska få vaccinet först och varför. Ett bidrag av den systematiska teologin till vetenskapen, och till livet mera allmänt, är att påpeka dessa talrika möjligheter och öppningar inom ramen för religioner och livssyner.

Jag vet inte om dr Tyree fortfarande har sina föreläsningar, men vill du veta mera om sanningen, så är det bara att söka dig till teologin vid ÅA (ansökningstiden mellan 17.-31.3.2021). Eller varför inte ta en av våra kurser vid Öppna universitet.

Om koncentrationslägrens extrema ondska

Av Heidi Jokinen, universitetslärare; Risto Nurmela, docent; Ilona Silvola, doktorand

 

En aktuell och hetsig debatt i kyrkan har uppstått med anledning av Kari Kuulas kolumn ”Eläinten teollinen käyttö muistuttaa Saatanan tuhotekoja – Jeesuksen seuraaja ei voi osallistua nykyiseen kaltoinkohteluun”, i tidningen Kirkko ja kaupunki. Kolumnen riktar hård kritik mot intensivt jordbruk och kritiserar hur produktionsdjuren behandlas. Debatten har synts även i andra medier, bland annat på debattsidorna i Hufvudstadsbladet, och även Helsingin Sanomat.

Det är en komplex debatt som handlar åtminstone om djurens rättigheter, om den kristnas plikter, om yttrandefrihet och om kyrkans stöd till jordbrukarna. Det verkar dessutom vara oklart vem som har förolämpat vem, då såväl ONM (opinionsnämden för massmedier), MTK (Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter), ärkebiskopen som chefredaktören för tidningen Kirkko ja kaupunki alla har  lagt sig i.  Kari Kuula har också hunnit be om ursäkt för de oavsiktliga bilderna som texten gav upphov till – och skriva en ny kolumn där han tar ställning till den ursprungliga kolumnen samt den debatt som uppstod.

Det är dock en punkt som verkar ha glömts bort i den pågående debatten. För att reda ut vad debatten kan handla om och för att söka eventuella utvägar ur den, är det viktigt att klarlägga detta. Kuula skriver om djur som lider i sina koncentrationsläger. Detta för tankarna till Förintelsen. Även Helsingin Sanomat verkade göra den här kopplingen då man rapporterade om debatten passligt på minnesdagen för Förintelsens offer (27 januari).

Förintelsen saknar motstycke.

Det är inte möjligt att likställa förintelsen med någon aktivitet eller händelse utan att ta ställning till graden av ondska i de olika aktiviteterna. Gör man det, råkar man i förbifarten tona ner förintelsens extrema ondska. Detta var knappast någonsin Kuulas avsikt.

Samtidigt ger djurfabriker uttryck för flera olika problem av etiska slag. Dessa problem är inte främmande för kyrkan heller. Uppgiften att bruka och bevara jorden, som härrör ur skapelseteologin, kräver att kyrkan och de kristna ständigt är på jakt efter det rätta, även när intensivekonomi diskuteras. Av rädsla för jordbrukarnas reaktion borde inte kyrkan tiga, utan medvetet söka det goda. Misstag händer, men man lär sig av misstagen.

 

(Bilden av George Morland – Art UK, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=97419407)

Februariseminariet 2021

Av Björn Vikström, professor i systematisk teologi

Februari månads forskarseminarier i systematisk teologi var uppdelade på två dagar, med tre sessioner på torsdagen och två på fredagen (18-19.2.). Vi inledde med att behandla Oskari Juurikkalas artikel om kontemplationens roll och funktion i fundamentalteologin. Som uppskattad expertkommentator fungerade Ulf Jonsson, professor i religionsfilosofi vid Newman-institutet i Uppsala – Ulf har bland annat skrivit en av de nyaste presentationerna av fundamentalteologi på svenska Med tanke på tron (2018). (Fundamentalteologi handlar om hur vi överhuvudtaget kan tala om Gud och veta något om Gud.)

Under torsdagens andra session presenterade Ilona Silvola ett utkast till den andra artikeln i den kommande artikelavhandlingen. Hennes forskning berör hur migrationsmyndigheterna prövar asylsökandes religiösa konversion, för att utreda om denna är grund för beviljande av asyl. Frågor som aktualiseras är hur myndigheterna förstår religion och huruvida, och i så fall på vilket sätt, man kan bedöma om en annan persons religiösa övertygelse är äkta.

Torsdagen avslutas med diskussioner om Nalle Öhmans preliminära tankar kring ett eventuellt projekt kring pilgrimsvandring i skärningspunkten mellan religiösa och sekulära tolkningar och tillämpningar. Vi konstaterade bland annat att det inte är ett nytt fenomen att kommersiella och lokalpolitiska intressen vävs samman med strävan att locka människor till vissa leder. Andra intressant frågor som ventilerades gällde kroppslighet, människosyn och andlighet, samt det fåfänga i att entydigt försöka definiera vad som är en ”religiös” erfarenhet under en vandring.

Fredagsförmiddagen inleddes med Anssi Ollilainens forskningsprojekt kring den västlaestadianska rörelsen i Finland, som för tillfället inrymmer en spänning mellan en mer kyrklig och kyrkokritisk falang. Frågor där denna splittring blir tydlig gäller huruvida icke-prästvigda inom rörelsen skall kunna förrätta dop och leda nattvardsfirandet. Den här problematiken har en aktualitet och relevans i såväl Finland som Sverige, eftersom det också inom vissa andra väckelserörelser torde förekomma interna diskussioner av liknande art.

Därefter diskuterades gränsöverskridande författarskap samt teologisk tolkning av skönlitteratur och annan konst utgående från en artikel skriven av tidigare professorn Tage Kurtén, som också deltog i seminariet. Mycket av diskussionerna kretsade kring likheter och olikheter mellan akademiskt och skönlitterärt skrivande gällande feedback, publicering och bemötande från redaktörer och förlag. Ett annat spår som initierades av Tage gällde vilket etiskt ansvar man har i relation till den författare eller de intervjuobjekt, som man behandlar i artiklar och avhandlingar.

Deltagandet var igen en gång glädjande stort, mellan 13 och 17 deltagare var på plats åt gången, och samtidigt deltog över 20 personer i någon av sessionerna. Den breda erfarenhet och de skiftande infallsvinklar som deltagarna bidrar med är stimulerande för både yngre och äldre forskare. Vi behöver fortsätta att generöst stöda varandra, men också utmana varandra att tänka djupare och formulera oss skarpare.

Vad är systematisk teologi vid Åbo Akademi?

Av Björn Vikström, professor i systematisk teologi

All teologi är kontextuell. Vare sig vi är medvetna om det eller inte färgas våra tolkningar och våra val av forskningsfrågor eller teman för föreläsningar av den verklighet som vi lever i.

Det här är en begränsning på både gott och ont. Att relatera undervisning och forskning till vår akademiska, kulturella och samhälleliga situation ger relevans och aktualitet åt det teologiska arbetet. I andra vågskålen ligger risken för inåtvärmande självtillräcklighet, som aktivt måste motarbetas.

Systematisk teologi vid ÅA inbegriper officiellt dogmatik, religionsfilosofi och teologisk etik, men även patristik och livsåskådningsforskning spelar en viktig roll inom ämnet. Det här innebär att såväl kursutbudet som forskargemenskapen täcker en mångfald av existentiella teman, religiösa föreställningar och handlingar, etiska övervägningar, undersökningar av livsåskådningar med mera.

Materialet, metoderna och frågeställningarna anknyter till de andra teologiska disciplinerna men också t.ex. till filosofi, religionsvetenskap, litteratur- och konstvetenskap, samhällsvetenskap, miljöbiologi och psykologi. Ämnet systematisk teologi har under åren deltagit i olika tvärvetenskapliga projekt med discipliner som mänskliga rättigheter, miljöbiologi och offentlig förvaltning. Inom forskningen av vaccinationsattityder har vi för tillfället ett nära samarbete med psykologin. De här projekten är bra exempel på hur den teologiska forskningen kan visa sig vara både kontextuell och relevant. Jag vill utmana mig själv och andra systematiker att skapa nya fruktbara och gränsöverskridande samarbetsformer inom Åbo Akademi och internationellt.

Vem är vi inom ämnet? Tre lärare, för tillfället ungefär 6 studerande som skriver eller planerar för sina magisteravhandlingar, och ett forskarseminarium bestående av 14-16 doktorander och äldre forskare. Under förra året disputerade fyra inom systematisk teologi, och beroende på hur slutspurten förlöper kan vi förvänta oss nästan lika många under detta år. Den breda floran av forskningsintressen framgår av ämnets hemsida.

En sådan kreativ och bred forskargemenskap förutsätter att vi handledare är beredda att gå utanför vårt bekvämlighetsområde, läsa in oss på nya teman, men också lyckas etablera samarbete med sakkunniga inom andra universitet  och andra discipliner. Teologin vid ÅA har av gammalt starka band i synnerhet till det övriga Norden – men också till universitet i Tyskland och på andra håll. Möjligheten för våra doktorander och lärare att delta i internationella forskarskolor och nätverk är livsviktigt för en liten enhet. Minst lika viktigt för oss är att odla och stärka samarbetet med teologerna i Helsingfors och Joensuu.

Pandemirestriktionerna har paradoxalt nog underlättat möjligheten att i forskarseminarierna engagera sakkunniga från andra länder. Det är betydligt lättare att be personer medverka en timme över nätet, än resa till Åbo. Även för seminariedeltagare som kommer från olika håll i landet och övriga Norden har deltagandet underlättats.  Det ”nya normala” efter pandemin tror jag kommer att innebära att vi fortsätter med dessa distansseminarier, som komplement till forskarseminarier på plats i Åbo.

Mina egna forskningsintressen har under de senaste åren gått från boken om gästfrihetens teologi till undersökningar av relationerna mellan populism, nationalism och religion. För tillfället håller jag tillsammans med kolleger på med två olika artiklar om minoritetsteologi. Det här är ett tema med stor nationell och internationell aktualitet, och som dessutom knyter an till ett av Åbo Akademis profileringsområden. Här ser jag igen ett sätt på vilket den systematiska teologin kan kontextualiseras både i vår akademiska och vår samhälleliga kontext.