månadsarkiv: februari 2021

Om koncentrationslägrens extrema ondska

systematisk teologi,

Av Heidi Jokinen, universitetslärare; Risto Nurmela, docent; Ilona Silvola, doktorand

 

En aktuell och hetsig debatt i kyrkan har uppstått med anledning av Kari Kuulas kolumn ”Eläinten teollinen käyttö muistuttaa Saatanan tuhotekoja – Jeesuksen seuraaja ei voi osallistua nykyiseen kaltoinkohteluun”, i tidningen Kirkko ja kaupunki. Kolumnen riktar hård kritik mot intensivt jordbruk och kritiserar hur produktionsdjuren behandlas. Debatten har synts även i andra medier, bland annat på debattsidorna i Hufvudstadsbladet, och även Helsingin Sanomat.

Det är en komplex debatt som handlar åtminstone om djurens rättigheter, om den kristnas plikter, om yttrandefrihet och om kyrkans stöd till jordbrukarna. Det verkar dessutom vara oklart vem som har förolämpat vem, då såväl ONM (opinionsnämden för massmedier), MTK (Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter), ärkebiskopen som chefredaktören för tidningen Kirkko ja kaupunki alla har  lagt sig i.  Kari Kuula har också hunnit be om ursäkt för de oavsiktliga bilderna som texten gav upphov till – och skriva en ny kolumn där han tar ställning till den ursprungliga kolumnen samt den debatt som uppstod.

Det är dock en punkt som verkar ha glömts bort i den pågående debatten. För att reda ut vad debatten kan handla om och för att söka eventuella utvägar ur den, är det viktigt att klarlägga detta. Kuula skriver om djur som lider i sina koncentrationsläger. Detta för tankarna till Förintelsen. Även Helsingin Sanomat verkade göra den här kopplingen då man rapporterade om debatten passligt på minnesdagen för Förintelsens offer (27 januari).

Förintelsen saknar motstycke.

Det är inte möjligt att likställa förintelsen med någon aktivitet eller händelse utan att ta ställning till graden av ondska i de olika aktiviteterna. Gör man det, råkar man i förbifarten tona ner förintelsens extrema ondska. Detta var knappast någonsin Kuulas avsikt.

Samtidigt ger djurfabriker uttryck för flera olika problem av etiska slag. Dessa problem är inte främmande för kyrkan heller. Uppgiften att bruka och bevara jorden, som härrör ur skapelseteologin, kräver att kyrkan och de kristna ständigt är på jakt efter det rätta, även när intensivekonomi diskuteras. Av rädsla för jordbrukarnas reaktion borde inte kyrkan tiga, utan medvetet söka det goda. Misstag händer, men man lär sig av misstagen.

 

(Bilden av George Morland – Art UK, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=97419407)

Februariseminariet 2021

seminarier, systematisk teologi

Av Björn Vikström, professor i systematisk teologi

Februari månads forskarseminarier i systematisk teologi var uppdelade på två dagar, med tre sessioner på torsdagen och två på fredagen (18-19.2.). Vi inledde med att behandla Oskari Juurikkalas artikel om kontemplationens roll och funktion i fundamentalteologin. Som uppskattad expertkommentator fungerade Ulf Jonsson, professor i religionsfilosofi vid Newman-institutet i Uppsala – Ulf har bland annat skrivit en av de nyaste presentationerna av fundamentalteologi på svenska Med tanke på tron (2018). (Fundamentalteologi handlar om hur vi överhuvudtaget kan tala om Gud och veta något om Gud.)

Under torsdagens andra session presenterade Ilona Silvola ett utkast till den andra artikeln i den kommande artikelavhandlingen. Hennes forskning berör hur migrationsmyndigheterna prövar asylsökandes religiösa konversion, för att utreda om denna är grund för beviljande av asyl. Frågor som aktualiseras är hur myndigheterna förstår religion och huruvida, och i så fall på vilket sätt, man kan bedöma om en annan persons religiösa övertygelse är äkta.

Torsdagen avslutas med diskussioner om Nalle Öhmans preliminära tankar kring ett eventuellt projekt kring pilgrimsvandring i skärningspunkten mellan religiösa och sekulära tolkningar och tillämpningar. Vi konstaterade bland annat att det inte är ett nytt fenomen att kommersiella och lokalpolitiska intressen vävs samman med strävan att locka människor till vissa leder. Andra intressant frågor som ventilerades gällde kroppslighet, människosyn och andlighet, samt det fåfänga i att entydigt försöka definiera vad som är en ”religiös” erfarenhet under en vandring.

Fredagsförmiddagen inleddes med Anssi Ollilainens forskningsprojekt kring den västlaestadianska rörelsen i Finland, som för tillfället inrymmer en spänning mellan en mer kyrklig och kyrkokritisk falang. Frågor där denna splittring blir tydlig gäller huruvida icke-prästvigda inom rörelsen skall kunna förrätta dop och leda nattvardsfirandet. Den här problematiken har en aktualitet och relevans i såväl Finland som Sverige, eftersom det också inom vissa andra väckelserörelser torde förekomma interna diskussioner av liknande art.

Därefter diskuterades gränsöverskridande författarskap samt teologisk tolkning av skönlitteratur och annan konst utgående från en artikel skriven av tidigare professorn Tage Kurtén, som också deltog i seminariet. Mycket av diskussionerna kretsade kring likheter och olikheter mellan akademiskt och skönlitterärt skrivande gällande feedback, publicering och bemötande från redaktörer och förlag. Ett annat spår som initierades av Tage gällde vilket etiskt ansvar man har i relation till den författare eller de intervjuobjekt, som man behandlar i artiklar och avhandlingar.

Deltagandet var igen en gång glädjande stort, mellan 13 och 17 deltagare var på plats åt gången, och samtidigt deltog över 20 personer i någon av sessionerna. Den breda erfarenhet och de skiftande infallsvinklar som deltagarna bidrar med är stimulerande för både yngre och äldre forskare. Vi behöver fortsätta att generöst stöda varandra, men också utmana varandra att tänka djupare och formulera oss skarpare.

Vad är systematisk teologi vid Åbo Akademi?

systematisk teologi, ,

Av Björn Vikström, professor i systematisk teologi

All teologi är kontextuell. Vare sig vi är medvetna om det eller inte färgas våra tolkningar och våra val av forskningsfrågor eller teman för föreläsningar av den verklighet som vi lever i.

Det här är en begränsning på både gott och ont. Att relatera undervisning och forskning till vår akademiska, kulturella och samhälleliga situation ger relevans och aktualitet åt det teologiska arbetet. I andra vågskålen ligger risken för inåtvärmande självtillräcklighet, som aktivt måste motarbetas.

Systematisk teologi vid ÅA inbegriper officiellt dogmatik, religionsfilosofi och teologisk etik, men även patristik och livsåskådningsforskning spelar en viktig roll inom ämnet. Det här innebär att såväl kursutbudet som forskargemenskapen täcker en mångfald av existentiella teman, religiösa föreställningar och handlingar, etiska övervägningar, undersökningar av livsåskådningar med mera.

Materialet, metoderna och frågeställningarna anknyter till de andra teologiska disciplinerna men också t.ex. till filosofi, religionsvetenskap, litteratur- och konstvetenskap, samhällsvetenskap, miljöbiologi och psykologi. Ämnet systematisk teologi har under åren deltagit i olika tvärvetenskapliga projekt med discipliner som mänskliga rättigheter, miljöbiologi och offentlig förvaltning. Inom forskningen av vaccinationsattityder har vi för tillfället ett nära samarbete med psykologin. De här projekten är bra exempel på hur den teologiska forskningen kan visa sig vara både kontextuell och relevant. Jag vill utmana mig själv och andra systematiker att skapa nya fruktbara och gränsöverskridande samarbetsformer inom Åbo Akademi och internationellt.

Vem är vi inom ämnet? Tre lärare, för tillfället ungefär 6 studerande som skriver eller planerar för sina magisteravhandlingar, och ett forskarseminarium bestående av 14-16 doktorander och äldre forskare. Under förra året disputerade fyra inom systematisk teologi, och beroende på hur slutspurten förlöper kan vi förvänta oss nästan lika många under detta år. Den breda floran av forskningsintressen framgår av ämnets hemsida.

En sådan kreativ och bred forskargemenskap förutsätter att vi handledare är beredda att gå utanför vårt bekvämlighetsområde, läsa in oss på nya teman, men också lyckas etablera samarbete med sakkunniga inom andra universitet  och andra discipliner. Teologin vid ÅA har av gammalt starka band i synnerhet till det övriga Norden – men också till universitet i Tyskland och på andra håll. Möjligheten för våra doktorander och lärare att delta i internationella forskarskolor och nätverk är livsviktigt för en liten enhet. Minst lika viktigt för oss är att odla och stärka samarbetet med teologerna i Helsingfors och Joensuu.

Pandemirestriktionerna har paradoxalt nog underlättat möjligheten att i forskarseminarierna engagera sakkunniga från andra länder. Det är betydligt lättare att be personer medverka en timme över nätet, än resa till Åbo. Även för seminariedeltagare som kommer från olika håll i landet och övriga Norden har deltagandet underlättats.  Det ”nya normala” efter pandemin tror jag kommer att innebära att vi fortsätter med dessa distansseminarier, som komplement till forskarseminarier på plats i Åbo.

Mina egna forskningsintressen har under de senaste åren gått från boken om gästfrihetens teologi till undersökningar av relationerna mellan populism, nationalism och religion. För tillfället håller jag tillsammans med kolleger på med två olika artiklar om minoritetsteologi. Det här är ett tema med stor nationell och internationell aktualitet, och som dessutom knyter an till ett av Åbo Akademis profileringsområden. Här ser jag igen ett sätt på vilket den systematiska teologin kan kontextualiseras både i vår akademiska och vår samhälleliga kontext.