The Complete Guide to the Books by Stanley Hauerwas

Almost complete now, this is a list of all published books by Hauerwas, excluding only edited works. I have grouped the books under various headings, and all the titles of his essays are listed in the post on each book so you can easily search for a particular title using the search function on the site. I’ll be adding more themed guides as need for the arises. Anyone who wants to contribute one of those, feel free to contact me!

The Obvious Place to Start

  • The Hauerwas Reader (2001) – A big collection of articles that cover most of the themes in Hauerwas’s production. A brilliant collection, and it includes a guide to further reading.
  • The Blackwell Companion to Christian Ethics (with Samuel Wells) (2004, 2nd ed 2011) – A work that is mostly written by students of Hauerwas. Besides ”Hauerwasian” treatments of most ”ethical” themes one can imagine, it contains a long introduction written by Hauerwas and Wells that is a convenient short overview of Hauerwas’s mature position.

The Monographs

Most of Hauerwas’s books are more or less loosely themed collection of essays. There are a few books that are ”proper” books though. In chronological order:

The Long List of Collections of Essayes.

In Chronological order:

Books of Prayers, Sermons and Meditations

The Collaborations

Books written as a collaboration between Hauerwas and another writer, either so that all texts are signed by both writers, or so that the book consists of a dialogue between the two writers.

Themed Guides

Webpages and online resources

Publicerat i Hauerwas | 1 kommentar

de Gruchy (ed.): The Cambridge Companion to Dietrich Bonhoeffer

This is not one of the huge tomes that has been published by the dozens the last decade but a slimmer volume (published in 1999) that collects 13 articles about Bonhoeffer’s life and work. Largerly what you’d expect but it serves its purpose well: it gives the short biography (in fact little more than a summary of Bethge’s book), a useful overview of the then newly published complete works of Bonhoeffer, a somewhat disappointing article on the Bonhoeffer reception, to me one of the most difficult aspects of studying Bonhoeffer. Then we have articles on the key parts of his thinking: the church, Christology, Peace, Discipleship and so on. And the mandatory text on ”Bonhoeffers spirituality”.

I would have liked more references to useful studies, ”Further reading” tips in each chapter. But otherwise a useful introduction to one of the most interesting theologians of the 20th century.

Publicerat i Books read | Lämna en kommentar

Stanley Hauerwas & Jean Vanier: Ömsint liv i en våldsam värld

Den här lilla boken är mig veterligen det enda av Hauerwas som getts ut på svenska (hittills) och det är en fin liten bok. Vanier och Hauerwas skriver båda om de vidare implikationerna av L’Arche-kommuniteternas liv, om deras betydelse för kyrkan, och om kyrkans betydelse för dem. De viktigaste frågorna som behandlas är i mitt tycke frågan om det sätt på vilket L’Arche är ett fredsarbete och den varsamhets politik som de utgör. Hauerwas argumenterar mot Nussbaum vars liberala syn ger oss ”motiveringar för att hjälpa de handikappade. Däremot ger hon ingen motivation till att leva tillsammans med dem”. Det här är en mycket viktig skillnad.

Det här är en bok som får en att vilja göra saker. Sådana är alltid värdefulla.

Publicerat i Books read | Lämna en kommentar

Abbot Christopher Jamison: Rummet inom dig

Den här boken gör till en kategori som jag nästa aldrig hinner med nuförtiden – ”uppbyggelselitteratur”. Men som asketismforskare var jag förstås nyfiken på den, skriven som den är av abboten för det kloster som stod i centrum för den populära BBC-serien ”the monastery” (som jag inte sett).

Jag var ganska tveksam i början när han citerade något slags management forskning som skulle visa att ödmjuka VD:n är mera framgångsrika en arroganta skitar, men det här är faktiskt en mycket bra och lättläst introduktion till benedktinsk spiritualitet, som faktiskt går bortom – och kritiserar – ”andlighet som konsumtion”, där åtminstone jag var benägen att placera den.

Visst glider den över en del svåra frågor – kapitlet om lydnad pratar om mycket annat intressant men väldigt lite om lydnad – men speciellt betoningen på gemenskap och den konstanta kritiken av en kultur inriktad på konsumtion är lysande.

Det här är en bok man sätta i handen på en person som kanske har en erfarenhet av diverse österländska eller New Age-aktiga sammanhang och är nyfiken på vad kristendomen handlar om. Jag tror faktiskt att jag skall göra just det. Men den kunde också fungera väl t.ex. på en kurs i kristen monastisk tradition (kanske jag gör det också nån gång om någon är intresserad…)

Publicerat i Books read | 2 kommentarer

Kyrkans tidning recenserar Om kristet motstånd

De svenska tidningarna börjar vakna! I dagens Kyrkans Tidning skriver Mikael Löwegren att boken är ”en av de viktigaste böcker som kommit på länge.”:

Boken har en skärpa som stundtals svider i det egna skinnet. Vad gör egentligen reklamen, underhållningskulturen och teven med mig? Och hur förhåller jag mig till sådant som den moderna världen med självklarhet framställer som eftersträvansvärt: ambition, effektivitet, konsumtion …?

Men Hagman lämnar inte en fadd smak av trist moralism efter sig. Istället för att spela på vårt redan dåliga samvete föreslår han sådana asketiska övningar som att äta långa luncher för att öva tålamod, hålla upp en dörr för den som kommer efter för att öva gästfrihet, varje dag läsa Bibeln som ”motgift mot det sätt att tänka som kommersiella och politiska intressen vill tvinga på oss”. De avslutande tankarna om den gemensamma gudstjänsten placerar nattvardsmåltiden i centrum av det kristna motståndet.

Publicerat i Om Kristet Motstånd | Lämna en kommentar

Hjeresen: Den moderna människans dogmer 12

Hjeresen avslutar sin märkliga bok med en reflektion kring hur dessa moderna dogmer används. Utmärkande är att alla anävnder dem som de vill, att de inte bildar någon helhet någon övergripande världsbild, människosyn eller samhällssyn. Personer med helt olika politisk åskådning kan till exempel använda samma dogm. Poängen är denna:

Hemligheten är, såsom antytts mer än en gång, att varenda av den moderna människans dogmer har formulerats som ett försök att slippa se verkligheten i ögonen. De är ett uttryck för samma tendens att förneka fakta.

Här är det värt att påpeka att flera av dessa dogmer uppkommit inom ramen för en mer eller mindre seriös samhällskritik. Men de används inte så, utan som Hjeresen visar, för raka motsatsen, som olika vägar att ta verkligheten på allvar, primärt de sanningsanspåk som kristendomen gör, som alls inte alltid är bekväma.

Mera specifikt verkar den moderna människan vara panikartat rädd för att ta ställning. Det verkar vara detta draget hos tron som mer än något annat skrämmer människor till att gömma sig i de moderna dogmerna. Man vill inte stå för att något är gott, något annat är ont. Det handlar inte om det verkligt svåra det ibland kan vara att i en situation säga vad som är gott och ont, utan att i de ganska många situationer där det faktiskt är tämligen klart verkligen stå för denna insikt.

Denna flykt är, som Hjeresen många gånger påpekat, inget annat än det som kristendomen kallar synd. Hjeresen tillspetsar kopplingen: ”Människan spelar Gud, därför att hon har gjort fiasko som människa”.

Och detta är sammanfattningen av Hjeresens bok:

Hur paradoxalt det än låter för tjugonde århundradets människor, så kommer kyrkan inte med illusioner. Nyktert och sakligt avslöjar hon all den surrogatnykterhet och surrogatsaklighet, som människor skryter med. Ty hon vet – inte tack vare sin egen visdom, utan därför att hon själv har blivit övertygad genom att möta Gud i Jesus Kristus – att människornas hela fiasko beror på, att de inte vill finna sin rätta plats som Guds skapelser.

Publicerat i Hjeresen | Lämna en kommentar

Sci-fi summer roundup.

After about 5400 pages of sci-fi I a happy to drop this theme. It went too far took too long, and did not yield enough interesting perspectives to be worth it. Of course, I did it for fun, but in the end it was more bloody-minded-ness that kept me going than enjoyment, and that, admittedly is rather pointless. It would have helped if some of these books were not so hellishly long.

It all began with me happening to pick up that absolutely delightful little novel by Moorcock. This happened while I was quite tired after a hard year of teaching and was in need of a break. I got curious about to what degree similar things were out there – of course I read quite a bit of sci-fi as a kid – things that I even now too would be inspired by. Guided part by chance – raiding my fathers collection – part by google (i found this useful) I decided to read the following titles, that I have previously reviewed on this blog. My theme was political sci-fi, that is I tried to avoid space adventures and things that focus on technology too much. Religion became a secondary focus.

Michael Moorcock

Frank Herbert

Brian Aldiss

Ursula K LeGuin

It is pretty clear to me that LeGuin’s book is the only one of these that is absolutely worth reading apart of entertainment value. It is a solidly good novel that opens up countless questions. Moorcock was the one I enjoyed the most, along with the first few Dune books. The shorter of Aldiss’s books were also fun, I likes the 80-minute hour the best but Helliconia was a drag.

So, did I learn anything? Well, as my reading progressed it occurred to me that I was exploring the idea of ”entertainment” something I treat very briefly and rather harshly in my book Om Kristet Motstånd. I needed some more material to reflect about what positive and negative aspects occur when we do stuff ”just for fun”. As an experience it kind of failed, as it turned out to be less fun than I hoped, but I have reflected a bit about what part serious ideas play when we enjoy something. I guess this varies, but my main point is probably that we are trained to enjoy different things. This means that it probably isn’t because of some inherent personality feature that I enjoyed the books that explored the kind of ideas that are philosophical the most, whereas the one’s that relied on action and romance etc. left me bored. It is because I am trained to think about those things. And this means others could be trained likewise i.e. we can be trained to enjoy worthwhile things.

Publicerat i Books read | 2 kommentarer

Brian Aldiss: Helliconia

My Sci-fi summer went into overtime, but now I am done. I will return with a wrap-up post shortly but first a few words on this book.

Oh dear, what a disappointment this book was. As I wrote earlier, Aldiss’s writing seemed to be going in an interesting direction, and the premiss of this book sounds so interesting, but unless what you are looking for in a book is a really accurate and realistic description of life on a planet that revolves around two stars, this really does not deliver.

First of all, it is way too long. Three books (In one volume in my case) of a combined 1050 pages is a lot of text when all you got is essentially one idea to explore. That idea is admittedly interesting: It is the concept of a planet that has a very long year, about 2500 earth years, and thus goes through a long cycle of cold ice-age type climate, then a long spring, a very hot summer of several hundred years and so on. And Aldiss develops this concept on several levels, geology, biology, ecology and culture. The problem is that he is so fascinated with these elements of the book that he forgets to develop characters, story or anything else to keep us interested through all those pages. Essentially this would have been a great novella.

It fails on several other levels as well. For example, how come that a culture that develops in such a different environment from earth seems to develop technology in exactly the same order as us?

Aldiss has this idea about realism. He writes in an interesting little text about how the younger generation avoided ”the rational” in order to write more fantastic fiction with heroes and faster than light travel. They do not follow the rules! While this might be considered a noble cause (maybe), Aldiss rational is little more than boring. We get characters that do not know what they are doing and do not accomplish much. That is ”realistic”, and could be interesting if done well. Here it is just boring.

The other idea that I thought would be interesting is that earth watches this strange planet, and this activity has some profound effects on life on earth. Or so we are told. In fact there is a separate story about earth that especially in the third book turns into one of the most awful versions of the Gaia-theory (and it is pretty awful to begin with) I have run across. And the reason it is not really related to the main story is ”realism”. It takes a thousand years for the signals to travel between the two planets!

Maybe I am just to old – there was a time when I could read endless volumes and just enojoy it. I have read Edding’s Belgarion series twice I think, and it is quite weak at times. I have read most of what Stephen Donaldlson’s writings, but they are brilliant all the way. Here the only thing that kept me reading was, again, that I finish books I read, and that I was hoping for some kind of magnificent tragedy in the end when Helliconia approaches winter again.

It didn’t deliver.

Publicerat i Books read | Lämna en kommentar

Sändaren recenserar Om kristet motstånd

Första recensionen i en svensk tidning! Sändaren har en lång recension där Magnus Nordqvist kontrasterar min syn med en svensk folkrörelsetradition där engagemang i politiska partier har setts som lika naturligt som engagemang i andra föreningar.

Ska jag ta hand om min broder? Ja, det är självklart att jag ska göra det. Det är ju vad min tro handlar om.
Att gå in i ett parti var inte något särskilt dramatiskt beslut, det var en förening som andra, till för att lösa en uppgift.

Många recensenter har tagit fasta på denna poäng i min bok – att politiskt engagemang i partier – framför allt på nationell nivå – är korumperande och därför något som kristna inte borde syssla med. Det är intressant att detta uppfattas som vara det mest provocerande i en bok där jag bland annat sågar underhållning, tv, vinprovning och både liberal och konservativ kristendom. Ett gott tecken om ni frågar mig!

En poäng här är att jag tror att våra samhällen har förändrats – något som Nordqvist också antyder. Det fanns kanske en tid när våra nordiska välfärdssamhällen hade en syn på människan och samhället som var tillräckligt likt kristendomen för att ett samarbete skulle vara naturligt. Jag tror inte så är fallet. Därför tror jag Nordqvist uppfattat mig rätt när han skriver:

Men om man i stället för en alternativ politik söker en grund för en annorlunda politik, så blir resultatet ett annat. Då kan den vara värdefull också för oss i en kristen folkrörelsetradition som söker vägar framåt i en värld bortom den svenska välfärdstatens.

Publicerat i Om Kristet Motstånd | Lämna en kommentar

Yogan och vi

Under sensommaren har en debatt kring yoga rasat i Vasabladet som gjort många människor arga, roade, rädda och uppgivna. Så finns det något man kan säga för att klargöra situationen?

Vi kan börja med att fråga oss vad det är i yoga, i dess stora mångfald av former som attraherar. Jag tror man grovt kunde säga att det är två saker, och i båda fallen handlar det om brister i vår egen kultur.

Det första handlar om en brist i västerländsk medicin, vars rötter ligger i studiet av döda kroppar, och därför är dålig på att förstå kroppens rörelser. Här har det indiska tänkande en radikalt annorlunda bakgrund och därför en kunskap som många upplever kompletterar den västerländska synen på kroppen. Därför söker folk sig till yoga för att få hjälp med stela muskler och ont i nacken, och kan ofta också få hjälp. Det handlar helt enkelt om att ta del av århundraden av samlade erfarenheter om hur kroppen fungerar.

Den andra orsaken hänger ihop med en av västvärldens stora tragedier: förlusten av enheten mellan kropp och själ. Den moderna västerländska filosofin (jag brukar skylla på Descartes) upphöjer förnuftet och nedvärderar kroppen, och har väldigt svårt att förstå hur det ena kan påverka den andra. Det här dilemmat har en rad följder, och en av dem är att vi har en specifik västerländsk tanke om andlighet som något som skilt från både kropp och samhälle i övrigt.

På vilket sätt syns detta i yoga-debatten? På två sätt.

Dels ser vi det i tanken att yoga ”bara är träning” och därmed på inget sätt berör själen och därmed frågor om religion. Man är medveten om yogans religiösa bakgrund men är inte intresserad av den.

Dels ser vi det i tanken att yoga eftersom det hänger ihop med hinduism måste vara andligt och därför av stor betydelse för religiösa frågor. Och eftersom den västerländska synen – och framför allt den nordeuropeiska – traditionellt sett inte ägnar kroppen så stor uppmärksamheten har man svårt att se det kroppsliga i yogan som något annat än ett sätt att försöka ”locka folk”.

Den första synen är problematisk eftersom det vi gör med vår kropp alltid påverkar vem vi är på alla nivåer: identitetsmässigt, moraliskt, relationsmässigt. Det innebär att yoga kan vara både positivt eller negativt, beroende på person, sammanhang och omständigheter.

Den andra synen är problematisk för att den innebär en syn på andlighet och religion som hela tiden för bort från det vardagliga och jordnära till det abstrakta och vidskepliga. Ofta kommer man också att ytterligare förstärka denna dualism, eftersom man känner att man måste hävda det andligas betydelse gentemot det materiella och kroppsliga.

För att illustrera. Risken med yoga är inte så mycket att man på ett sluttande plan fångas av onda andliga makter. Risken är konkretare – risken är att man blir lurad av oärliga människor ute efter pengar, eller kanske av destruktiva sekter som använder yogan för att locka till sig folk. Det här gäller givetvis inte bara yoga utan också till exempel kristendom, för att inte tala om vår tids stora fanatismer som försäljning av näringstillskott, tvättmedel och ett visst amerikanskt elektronikmärke. Detta är vår tids ”andliga mörker”.

För att stå emot sådana risker behöver vi en sund andlighet där det kroppsliga och det själsliga, det andliga och det materiella hålls ihop, så att vi utvecklar en känslighet för hurudana företeelser som är nyttiga och vilka som är skadliga. Det som behövs är vishet, inte fördömanden.

Publicerad i Vasabladet 4.9.2011
Publicerat i kolumner | 2 kommentarer