frequently asked questions

En kampanj startad av några kristna rörelser ledde igen till mediastorm och att några tusen skrev ut sig ur kyrkan. Varför uppfattar vissa kristna människor denna fråga vara så viktig att man anser att den är värd att ta strid om med det omgivande samhället?

Sex mellan personer av samma kön nämns – kanske – sju gånger i Bibeln, en bok med över 1500 sidor. Två av dessa omnämnanden kan säga finnas i viktiga texter, men det är ändå svårt att argumentera för att frågan är av central betydelse i Bibeln. Detta tror jag att de flesta kristna är överens om – i jämförelse med läran om skapelsen, med hur människan blir frälst, samt med Israels folks historia är frågor om sexualitet perifera. Orsaken att synen på homosexuella människor får så stor uppmärksamhet är att den frågan, tillsammans med frågan om prästers kön, har kommit att fungera som markörer för bibeltrohet. Om du verkligen är bibeltrogen följer du bibelns bokstav även i dessa frågor, som går i mot den allmänna åsikten.

Här finns ett uppenbart trovärdighetsproblem. Det finns andra frågor som helt klart är centralare i bibeln som de flesta som vill vara ”bibeltrogna” inte alls ger den uppmärksamhet de ger frågor om sexualmoral och kön. Det mest flagranta exemplet är antagligen frågan om att ge och ta lån som Jesus själv upprepade gånger uttalar sig skarpt om. I en av de absolut viktigaste texterna för kristendomen, bönen Fader vår, lär Jesus oss be ”Förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss”. Detta tolkas i allmänhet andligt, men det är tämligen klart att det Jesus hävdar är att om vi vill att Gud skall förlåta oss våra synder, så krävs det att vi efterskänker de skulder andra kan ha mot oss. Jesus säger också i Lukas 6: ”Skall ni ha tack för att ni lånar åt dem som ni tror kan betala tillbaka? Också syndare lånar åt syndare för att få samma belopp tillbaka. Nej älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen.” Jesus pratar om pengar.

Det finns många flera exempel – många liknelser t.ex. – som tyder på att detta var ett centralt tema i Jesu undervisning. Det är alltså klart att den som verkligen vill vara trogen mot Jesu ord på inget sätt kan vara involverad i bankverksamhet så som vi känner den idag, eller ta del i det ekonomiska system vi har som på alla nivåer bygger på låntagande mot ränta.

Min poäng här är inte att anklaga konservativa för att inte kunna sin bibel eller för att vara inkonsekventa. Frågan kvarstår – varför uppfattar man det som viktigare, religiöst viktigare, att vara strikt i frågor om sexualitet än i frågor om ekonomi? En stor del av orsaken är denna. I motsats till vad som tidigare var fallet har religion, precis som sexualitet, blivit starkt förknippat med privatlivet. I ett liberalt samhälle är privatlivet något man kan acceptera stor variation i, så länge det inte inkräktar på det offentliga, dit till exempel ekonomi hör. Detta förklarar varför många anser att kristen tro är speciellt relevant när det gäller frågor om det sexuella – båda fenomenen uppfattas höra hemma i den privata sfären. Det förklarar också varför det sekulära samhället reagerar så starkt när troende för ut denna fråga i det offentliga – man bryter ett av det liberala samhällets tabun.

För att kristna skall kunna klarare välja frågor som är värda att kämpa för, och kampen mot kapitalismen är i mitt tycke en sådan, skulle det krävas att man lär sig bryta sig lös från detta liberala mönster och inse att kristendomen primärt handlar om hur vi lever tillsammans – inte alls bara om vårt privatliv.

Publicerad i Vasabladet 6.4.2011

1. Gudstjänstdeltagande. Sju procent av finländarna deltar i en gudstjänst minst en gång i veckan. För högmässan är siffran antagligen lägre. Det betyder att över 70 procent av kyrkans medlemmar inte gör det. Orsakerna är antagligen flera: man vet inte varför gudstjänsten är viktig, man antar att gudstjänstdeltagande inte kräver kunskap eller övning. Eftersom dessa missförstånd också är vanliga bland kyrkans anställda och aktiva innebär det också att många gudstjänster firas på ett sätt som gör det svårt att se meningen med dem. Alla dessa är avgörande frågor som kyrkan borde satsa på.

2. Utbildning i kristen tro. Idag tar varken kyrkan, staten eller familjerna ansvaret för att föra den kristna tron vidare till nästa generation. Vidden av detta problem är svår att överblicka, den största risken är att genuin kännedom om kristen tradition ersätts av bokkunskap för en elit och okunskap för resten.

3. Individualism. Människor som tror att livet går ut på att man skall klara sig själv har ingen möjlighet att begripa kristen tro. Kyrkan borde aktivt arbeta för att på alla nivåer motarbeta denna för vårt samhälle centrala föreställning.

4. Skilsmässorna. Utan att skuldbelägga någon eller anklaga dem som skiljer sig är det klart att det på sikt är ett stort problem för hela samhället och därmed kyrkan att allt fler barn växer upp i under förhållanden som inte är optimala för en trygg uppväxt. Igen är orsakerna många ock komplexa men för kyrkan är ett speciellt viktigt problem den idé om romantisk kärlek som är så stark i vårt samhälle och inte sällan får färga av sig även i kyrkans tal om kärlek, t. ex. vid vigslar.

5. Barnens plats i kyrkan. En kyrka utan barn är död. Det innebär att kyrkan inte bara behöver satsa på barnverksamhet (vilket man gör), utan att all verksamhet borde utformas med tanke på barns deltagande. Det gäller speciellt (alla) gudstjänster.

Publiscerad i Kyrkpressen 14/2011.