Alla inlägg av Björn Vikström

Ricoeur workshop – accomodation


Workshop participants are responsible for their own accommodation costs. There are several good hotels in the center of Turku from which to choose. We would like to recommend two options:

Centro Hotel is a small family owned hotel in the center of the city within walking distance (15 minutes) from the workshop venue. We have been co-operating with them for a long time and they offer rooms for participants at special rates booking directly with the hotel, the booking code is PAUARV

1 person room 109€/night/room
2 person room 128€/night/room

Booking includes breakfast buffét, wifi and a gym.

A more affordable option is the Guest House of the Bridgettine Convent. It is also within walking distance, however a little further away (25 minutes): Guest House . No booking code needed.

1 person room 50€/night/room
2 person room 70€/night/room

Rooms have WC and shower; free WiFi is available.
Breakfast is included.

Travel to Turku (Åbo)


Travel information and advice can be found at the Visit Turku website

For participants travelling from abroad, Turku/Åbo is easily reachable by plane or ferry boat. Åbo Akademi University is located within a walking distance (about 15 minutes) from the city centre. From abroad, you can travel by air via Helsinki or directly to Turku, by sea you can travel from Stockholm. There are connecting, direct flights available from both Stockholm and Helsinki. The city code is TKU (Turku is the Finnish name, Åbo the Swedish name for the same city!).

Arriving by air to Turku:

Taking a taxi from Turku airport to the city centre takes around 15 minutes and costs 20–25 Euros. A bus connection to the city centre is also available (ticket costs 3-4 Euros:

Arriving by ferry boat to Turku:

Connections from Stockholm to Turku:

A walk from the harbour takes about 45 minutes. You can also take a taxi (about 20 Euros) or bus to the city centre (3-4 Euros:

Arriving by air to Helsinki:

Bus to Turku:

If you are travelling from Helsinki, there is a direct bus connection from the airport to Turku. The trip takes 2.5 hours and costs about 30 Euros.

For more information:

Train to Turku:

There is also a train connection to Turku/Kupittaa from the Helsinki airport via Pasila station.

For more information:

Key Note Speakers and Panelists: Peace and Understanding: A Ricoeurian View

Dr. Marianne Moyaert (Full Professor at the Faculty of Theology and Religious Studies, KU Leuven)

In her books Fragile Identities. Towards a Theology of Interreligious Hospitality (2011) and In Response to the Religious Other. Ricoeur and the Fragility of Interreligious Encounters (2014) Dr. Moyaert critically assesses the various models for a Christian theology of religions (exclusivism, inclusivism, pluralism, particularism) by asking how these models relate to the dialogical tension between openness and identity. She argues that we need to overcome the classical theological approach of religious plurality and move in the direction of a theological hermeneutics of interreligious hospitality. To that end she turns to Paul Ricoeur, whose philosophical and hermeneutical insights can give a new turn to the discussion of the criteria, possibilities, and particularly the limits of interreligious dialogue. For the past few years, her research has focused on the ritual dimension of interreligious encounters and especially the possibilities and limits of (Christian-Jewish) ritual border crossing. She has found that collective memories of historical conflicts between Christians and Jews still have impact on their inter-ritual relations.

Dr. Brian Gregor (Associate Professor of Philosophy, Philosophy Department, California State University)

Dr. Gregor is also President Emeritus of the Society for Ricoeur Studies, and he teaches courses in the history of philosophy, philosophy of religion, and religious studies. Dr. Gregor’s research concerns the relation between religious faith and human subjectivity. This interest has motivated his work in post-Kantian Continental philosophy (especially in such figures as Kierkegaard, Bonhoeffer, and Ricoeur), as well as his interest in ancient and medieval models of ethical and religious formation. His book A Philosophical Anthropology of the Cross: The Cruciform Self (Indiana University Press, 2013) focuses on philosophical interpretations of the cross and their significance for understanding what it means to be human. His second book, Ricoeur’s Hermeneutics of Religion: Rebirth of the Capable Self, is published in 2021 by Lexington Books/Rowman & Littlefield in their series Studies in the Thought of Paul Ricoeur.

Online access to one of Dr. Gregor’s articles on Ricoeur: “Ricoeur’s Askesis: Textual and Gymnastic Exercises for Self-Transformation.” Continental Philosophy Review.:

Dr. Cristina Vendra (Assistant Professor at the University Jan Evangelista Purkyně (UJEP) in Ústí nad Labem, Czech Republic)

Dr Cristina Vendra is a member of the Department of Contemporary and Continental Philosophy at Institute of Philosophy of the Czech Academy of Sciences (CAS) in Prague, where she is involved in a research project supported by the Czech Science Foundation (GACR) on the topic “Face of Nature in Contemporary French Phenomenology” (GAP 21-22224S).

In 2019, she obtained a joint  Ph.D. at the École des Hautes Études en Sciences Sociales (Paris, France) and at the University G. D’Annunzio (Chieti, Italy) with a dissertation, written in English, on a critical reconstruction of Paul Ricœur’s social thought.

In 2022, she was elected as Director of European Affairs of the Society for Ricœur Studies, in which she served also as Social Media Director (2018-2022) and as an active member since 2014. She has published several articles and book chapters on Paul Ricœur. She has served on program committees and organizing committees of several Ricœurian conferences and workshops.

Back to workshop homepage

Venue and Preliminary Schedule: Peace and Understanding: A Ricoeurian View

Peace and Understanding: A Ricoeurian View

September 14-16, 2023

Åbo Akademi University

Turku (Åbo), Finland


Venue: Arken, Faculty of Humanities, Psychology, and Theology, Tehtaankatu 2 (Fabriksgatan 2) View on map!

Preliminary schedule:

Thursday 14th September

13.00-13.30 Registration

13.30-14.00 Introduction and words of welcome

14.00-16.00 Key note by Dr. Marianne Moyaert ”Ricoeur and a social justice approach to interfaith dialogue” + discussion

16.00-16.30 Coffee break

16.30-18.30 Paper sessions (4 presentations))

19 Light dinner


Friday 15th September

9.00-10.30 Paper sessions (3 presentations)

10.30-11.00 Coffee break

11.00-12.00 Paper sessions (2 presentations)

12.00 Lunch

13.00-14.00 Walk / Guided tour

14.00-15.30 Paper sessions (3 presentations)

15.30-16.00 Coffee break

16.00-18.00 Key note by Dr Brian Gregor “Peace and Violence in the Ontology of Creation”   + discussion

19.30 Conference dinner


Saturday 16th September

9.00-10.30 Paper session (3 presentations)

10.30 Coffee break

11.00-12.00 Panel discussion lead by Dr Cristina Vendra

12 Conclusion

Back to workshop homepage


Call for Papers: Peace and Understanding: A Ricoeurian View

Peace and Understanding: A Ricoeurian View

September 14-16, 2023

Åbo Akademi University, Turku (Åbo), Finland

Call for Papers

Paul Ricoeur’s philosophy is known for its emphasis on the unceasing conflict of interpretations. Taking this as Ricoeur’s philosophical grand thesis would, however, be gravely misleading. In spite of acknowledging such conflict Ricoeur always sided with the possibility of shared meaning, as well as of translation and communication between different cultural contexts. Moreover, Ricoeur stressed “living a good life with and for others in just institutions” as a summation of his ethico-political views.

A workshop on Ricoeur’s contribution to the questions of war, power, violence, social justice, interreligious understanding and reconciliation will explore the notion of peace in Ricoeur’s works from his early essays on Christian socialism to his last published work on recognition. Peace will be approached not merely as a social, political, ethical, or cultural concept but also as an existential and hermeneutical challenge and possibility.

Keynotes by Professor Brian Gregor (Philosophy Department, California State University) and Professor Marianne Moyaert (The Faculty of Theology and Religious Studies, KU Leuven).

Please submit your 250-300 word proposal as an MS Word document or as a pdf file by email ( by May 15, 2023. We have received many interesting paper proposals, but as there is still room for a few more, we have extended the deadline to May 31.

The applicants will be informed of acceptance or refusal of their abstracts before the end of May. The participants, whose papers are accepted, will be asked to send an updated version of their abstract to the organizers two weeks before the workshop, in order to help the moderators and commentators in their tasks.

Workshop homepage with information about travel arrangements, accommodation and registration

Contact information:

Prof. Björn Vikström,

Dr. Timo Helenius,

Undervisning i systematisk teologi läsåret 2022-2023

Hur passar kontaktundervisningen under läsåret 2022-2023 in i examen? 

Se Studiehandboken för närmare information om de olika kurserna, samt om vilka kurser som ingår i de olika modulerna.


Fördjupning i systematisk teologi – gemensam modul 4 x 5 sp = 20 sp

Observera att vissa kurser har bytt namn, tag kontakt om du vill diskutera studieupplägget!

  • Systematisk teologi i kontext – läskurs på Moodle (Björn)
  • Dogmatik i historia och nutid – kontaktundervisning under period 2 (Björn)
  • Teologisk etik med religionsfilosofi i historia och nutid – läskurs på Moodle (Björn eller Heidi)

Alternativa kurser, välj en av följande:

  • Centrala teologer – läskurs, diskutera litteratur med Anni Maria eller Björn
  • Hermeneutik: texttolkning och självförståelse – kontaktundervisning under period 4 (Björn)


Fördjupningsblock – välj en av dessa valbara moduler beroende på ämnet för gradun (4 x 5 sp = 20 sp)


  • Fördjupning i dogmatik – 4 kurser (Anni Maria)
  • Tidig kyrklig och medeltida teologi  – 4 kurser (Anni Maria)
  • Att möta andra – 4 kurser (Anni Maria); under period 3 ges kursen Religionsteologi och religionsdialog som kontaktundervisning (Anni Maria)

Teologisk etik med religionsfilosofi:

De här modulerna har förändrats, så att det finns en modul i respektive teologisk etik, religionsfilosofi och livsåskådningsforskning

  • Fördjupning i teologisk etik – 4 kurser (Björn/Heidi), under period 2 ger Heidi på engelska kursen Theological Ethics between Theory and Praxis som kontaktundervisning. Dessutom kan man under period 3 gå kursen Religious Diversity, Minorities and the Law (Pamela Slotte), och kursen Social Exclusion: Oppression and Resistance in the Theological Imaginary of the Latin West (Laura Hellsten). Inom ämnet filosofi ges kursen Hållbarhet och etik, likaså under period 3 (Camilla Kronqvist).
  • Fördjupning i religionsfilosofi – 4 kurser (Björn/Anni Maria/Heidi) , under läsåret ges som kontaktundervisning de valbara kurserna Religionsteologi och religionsdialog (Anni Maria), period 3, samt Hermeneutik: texttolkning och självförståelse (Björn), period 4.
  • Fördjupning i livsåskådningsforskning – 4 kurser (Björn) Som kontaktundervisning ges under period 3 kursen Social Exclusion: Oppression and Resistance in the Theological Imaginary of the Latin West (Laura H)

Dessutom finns det en engelskspråkig modul utformad för Masterprogrammet i Social Exclusion, som också är öppen för andra teologer.

  • Advanced Perspectives on Social Exclusion – 4 kurser (Heidi) Av kurserna ges som kontaktundervisning Theological Ethics in Theory and Practice (Heidi), period 2, och Medieval Cosmologies and the Art of Sustainability for the future (Laura H), period 3 + 4.


Seminariet i systematisk teologi 10 sp – förutsätter 2 terminer aktivt deltagande med framläggande av preliminära idéer för gradun 1-2 gånger samt gradutext 2 gånger och fungerande som opponent 2 gånger; det här kan gärna spridas ut över flera terminer.  Seminariet samlas var tredje onsdag med början 21.9. (Björn, Anni Maria och Heidi)



Grundstudier i teologi

Kursen Religioner och livssyner heter numera  Introduktion till teologisk etik med religionsfilosofi, 5 sp, period 1 (Heidi).  Det är en obligatorisk kurs inom grundstudierna.

Valbara kurser (Temakurs)

Kristendomens rötter 10 sp (Anni Maria + flera gästföreläsare), kursen kan avläggas i kombination med en studieresa till Rom eller utan studieresa. Period 1 + 2

Valfria kurser i enskilda teologiska ämnen:


Att tala om kristen tro idag 10 sp (Anni Maria)

Den lutherska bekännelsen 10 sp (Anni Maria)

Nutida teologisk etik 10 sp (Heidi)

Äktenskap och sexualitet – ett teologiskt perspektiv 10 sp (Heidi)

Från apatins dal till begärlöshetens höjder – vad betyder apatheia?

Ordet apati för tankarna till ordets nutida betydelse och användning: det betecknar likgiltighet och oföretagsamhet, något håglöst. Man är liknöjd med allt, kanske deprimerad; inget berör.

Hos patristiska kristna författare har det grekiska ordet ἀπάθεια en annan framtoning: såsom för antikens filosofer, har termen positiva konnotationer och betyder frihet från passioner, alltså frihet från olika begär. I människosynen hos tidiga kristna författare ingår tanken av att människan kan dras mot olika negativa håll, mot synd. En sådan dragning uppfattas som ett begär. Apatheia är begärlöshet, att inte bli meddragen mot en dålig riktning.

Vi talar om penningbegär och habegär. Att begära något är att kräva eller önska något åt sig, som motsats till att göra något utan några anspråk eller egna intressen – eller motiv som äregirighet eller fåfänga. Ibland översätts ordet πάθος, passion, med ’lidelse’, men ordet ”begär” motsvarar enligt min mening bättre pathos-termens betydelse. Med begären kommer en sorts kluvenhet, ett vacklande mellan olika känslor och riktningar. Apatheia däremot innebär förmåga att handla efter eget samvete utan att bli påverkad eller provocerad av olika faktorer eller händelser. Med andra ord betyder apatheia integritet – frihet från syndens möjlighet att locka. Denna frihet kan växa gradvis.

Innebär denna orubblighet någon sorts hårdhet? Hur ser man på sin omvärld, om man inte påverkas av något? Hur förhåller man sig till lidande och orättvisor? Kan man följa krigshändelser och inte bli rörd? Är man avskild från verkligheten på något sätt?

Hos tidigkristna författare förknippas apatheia med renhet och helighet, och därmed med kärlek och ödmjukhet. Där frihet från begärens tyranni råder, glöder kärleken till Gud. Relationen till nästan präglas av oegennyttighet, inte kluvenhet. Apatheia är för dessa författare att inte reagera på lidandet på ett begärligt och lystet sätt, till exempel med ilska eller hämndbegär. Även ordlekar med πάθος (begär) och πάσχω (lida) förekommer: i ordboken för patristisk grekiska A Patristic Greek Lexicon av G.W.H. Lampe ges ἀπάθεια ordförklaringen ”obtained for men by passion of Christ”. Patristiska författare beskriver dessutom olika grader av begärlöshet: den fullkomliga begärlösheten tillskrivs Gud. Den bysantinska klosterledaren Symeon den nye teologen skriver i hymnen 36 om Guds begärlöshet och hur begärlöshet kan även skänkas människan då hon följer Kristi lidanden.

Med apatheia avses hos tidigkristna och även senare kristna författare alltså inte apatins likgiltiga dalar utan integritetens och frihetens höjder.

Karoliina Maria Schauman

Skribenten är doktorand i systematisk teologi vid Åbo Akademi

Öppenhet, publicering och evaluering

Björn Vikström, professor i systematisk teologi

Jag spinner vidare på den del av Tage Kurténs text som handlar om vetenskapens ideal om öppenhet. Mina erfarenheter från handledning av doktorander och arbetet inom Forskningsetiska nämnden vid Åbo Akademi visar att empirisk forskning idag är utsatt för två motsatta impulser. Å ena sidan finns det en stark strävan till att forskningsdata och forskningsresultat skall göras maximalt tillgängliga, å andra sidan kräver lagarna och regelverket gällande hanterandet av personuppgifter att allt material anonymiseras så långt det bara är möjligt.

Det här är naturligtvis inte den enda situationen i livet där två i sig goda strävanden är svåra att förena. Ekvationen är inte omöjlig att få att gå ihop – men detta förutsätter många gånger en delikat balansgång.

Det faktum att såväl statsmakten som forskningsfinansiärer allt oftare förutsätter att resultaten görs öppet tillgängliga kräver ett nytänk även ifråga om publicering. Tidskrifter som är beroende av att någon betalar för att texterna utvärderas, redigeras och publiceras är av förståeliga skäl restriktiva när det gäller att bevilja öppen tillgång. Lösningen att forskaren eller den institution som hen företräder skall betala tidskriften för att ge ”Open access” (av olika grad) till texten rimmar emellertid dåligt med själva intentionen med öppen vetenskap, eftersom det här kan leda till att bara de resursstarka kan leva upp till finansiärernas krav på Open access.

Det här dilemmat har fått vissa i den akademiska världen att på allvar börja fundera på om det skulle vara bäst att forskarna eller universiteten själva skötte publiceringen av sina artiklar och forskningsresultat och lade ut dem på nätet. Även om proffsig layout av artiklar höjer deras läsbarhet och förbättrar läsupplevelsen är det trots allt inte så svårt för en lekman att åstadkomma ett nöjaktigt resultat.

Det här aktualiserar en annan av de frågor som Tage lyfte i sin bloggtext, nämligen hur texters värde och nivå kan och skall utvärderas. Det finns många avigsidor med dagens utvärderingssystem inom den akademiska världen, där man tämligen mekaniskt mäter publikationers antal, deras klassificering och hur ofta man citeras av andra forskare. Vi är många som hyser betänkligheter mot detta system, men ändå tror jag att de flesta håller med om att peer review och liknande expertpaneler ger trovärdighet och tyngd åt ett bidrag. Därmed inte sagt att systemet skulle vara felfritt; varje bedömning påverkas oundvikligen av de sakkunnigas personliga preferenser och antipatier.

Det kollegiala samtalet där vi utmanas att tänka klarare och formulera oss bättre kan sägas vara vetenskapens livsnerv. Seminarier, konferenser och disputationer handlar alla om att kritiskt pröva andras argument och tolkningar. Trygga och välfungerande forskningsmiljöer kännetecknas av att det är tillåtet att presentera halvfärdiga texter och preliminära slutsatser, för att med andras hjälp kunna vidareutveckla resonemangen.

Även om dylika kritiska samtal kan fortsätta även efter att en artikel har publicerats tror jag ändå att vi med tanke på vetenskapens trovärdighet och tillförlitlighet bör bevara distinktionen mellan dylika ”work-in-progress” och vetenskapliga publikationer. När vi inför framtiden letar efter olika alternativa publiceringsformer bör fungerande evalueringsprocesser vara en högt prioriterad fråga. Det berättigade kravet på vetenskapens öppenhet får inte leda till att evalueringen blir slappare.

Dansens dag – något för kyrkan?

Laura Hellsten, TD, projektforskare

Det var en gång en pandemi. Den samiska teologin lär oss att benämna sjukdomar med sina rätta namn. Gör man det ger man dem inte för mycket kraft och då insjuknar man inte själv i rädsla. Pesten bör heller inte göras vred och upprörd med förlöjligande namn, för då kan den inte ses för vad den är: en förändrande och uppbrytande kraft. Idag vill jag ställa frågan: vad har COVID-19 lärt kyrkorna i Sverige och Finland om Gudstjänstfirandet?

Den här tiden förra året pågick det en ganska stark diskussion om de nya formaten på Gudstjänsterna i och med pandemiläget. Bland annat lyftes frågan upp om möjligheten, eller bristen på den, att fira nattvard virtuellt. Det jag tycker att föll i skymundan med den debatten, och som det kanske kunde vara läge att prata om nu, är frågan om hur församlingen kan tjäna i Gudstjänsten och hur Gudstjänsten kan tjäna sina medlemmar i och med de nya formaten. Framför allt vill jag ställa frågan: vilket sorts kunnande kommer att behövas av församlingens medarbetare i framtiden när det antagligen är så att virtuella Gudstjänster är något vi kommer att få leva med, och njuta av, även efter att COVID-19 ruskat om våra liv?

I Fresta församling utanför Stockholm, skapades en mässa inför Dansens dag den 29. april, 2021. I och med mina kontakter till dansare i Sverige, som uppstått genom min forskning om dans och teologi i västliga kyrkan, blev jag inbjuden att delta. Tyvärr fick jag inte in en passande lucka i min kalender för att bidra. Det är istället nu, efter att ha sett mässan som Kajsa Franke, Titti Hvenare, Martin Östergren och deras team av medarbetare har skapat tillsammans med församlingens medlemmar, som jag är redo att ge mitt bidrag.

En av de första insikter som slog mig när jag såg på mässan (som jag kanske snarare skulle kalla för en förlängd andakt) var att kursen Kristendom, Konst och Kultur, som professor emeritus Tage Kurtén en gång i tiden höll, gjorde någonting  potentiellt oerhört viktigt för blivande systematiska teologer. Jag ser med glädje att en ny kurs för teologer, som ska fokusera på temat konsten och kristendomen, nu håller på att utformas. Frågorna som dansmässan aktualiserar väcker även kritiska tankar i mig angående huruvida den kommande kursen i tillräckligt hög grad kommer att kunna stöda studenter och församlingarnas personal, till exempel med formandet av virtuella mässor. I detta inlägg hoppas jag kunna lyfta fram några av de aspekter som mina frågor kretsar kring.

Spänningen mellan att erfara, tala om och analysera konst utan att spjälka sönder konstverket till obetydligheter är en av de utmaningar som jag tar med mig in i följande diskussion. Min önskan är att du som läser detta inlägg börjar med att stilla dig för att njuta av en andakt som sänder budskap till alla dina sinnen. Efter det tar vi fram vår granskande blick och djupdyker i några av detaljerna.

Det första vi möts av är kyrkoherden, som i egenskap av präst välkomnar oss till gemenskapen och firandet av mässa tillsammans. Han inleder med att försvara dansens plats i gudstjänsten. Med erfarenhet från min forskning förstår jag att en sådan inledning är befogad – dans i kyrkan väcker ofta frågor. Samtidigt tänker jag att jag istället för den mycket förenklade historiska redogörelsen gärna skulle ha hört mer om kroppens teologi och kanske några ord om gudstjänstens plats i församlingen. Han nämner visserligen inkarnationens mysterium och den ordcentrerade lutherska traditionen. Som forskande teolog tänker jag ändå att deltagaren istället kunde få hjälp med att uppleva en inbjudan till alla de möjligheter för hur delaktighet i denna Gudstjänst kunde samskapas. Som deltagande församling är vår uppgift inte enbart att lyssna till ordet som förkunnas, utan vi får kontemplativt betrakta symboliken som utspelas i bildspråket: vi får själva röra oss i rummet i takt med musiken och låta spegelneuronerna mimikera rörelserna av dansarnas lemmar i våra egna kroppar. Vi får stämma in i lovsången med vår egen stämma och låta oss ledas av Den Helige Ande i att höra de budskap om befrielse, helande och återupprättelse av delaktigheten i den större berättelsen som utspelar sig i denna Gudstjänst. I de små detaljerna ligger en djup mystik dold.

Detta är inte första gången som jag märker att just dansare och koreografer är de som lyckats plocka upp den skala av mångtydigheter och flerbottnade meningssammanhang som ett visuellt framförande av Gudstjänst i online-format öppnar upp för. Detta handlar inte om någon ytlig idé om estetik eller marknadsförande “branding” utan om upplevelsen av att ljud, ljus, rörelse, ord och rum invävs i en intrikat ”matta” som ger stöd för att kunna möta Gud. Jag frågar mig själv hur många av Svenska kyrkans eller Borgå stifts medarbetare som har ord för att förklara det som sker. Givetvis: att förklara är inte allt – många saker talar till oss även när vi inte har ord för det. Däremot skulle jag förvänta mig att den teologiska utbildningen gav färdigheter i att kunna skärpa sinnet för att Se, forma hjärtat för att Uppfatta och utrusta med ord för att Medskapa.

Jag skall exemplifiera vad jag tänker mig att en teologiskt skolad blick kunde uppfatta i mässan. Denna är ingen uttömmande förklaring, men litet kött på orden.

Inledningsvis erbjuder den första sången en omfamning av treenigheten som en introduktion för temat “Tillit till Guds omsorg”. Här har vi tre kvinnor som står vid altarkoret i en liknande position som den i den kända ikonen om Guds treenighet. Bildspelet inbjuder till en gemenskap – i samklang med sångtextens ord om att vara älskad, sedd och känd.

Som koreograf bryter Kajsa Franke upp med dansens sjukliga kroppsideal och vårt samhälles fixering vid “perfekta” kroppar. Detta gör hon genom att inbjuda till och öppna upp för, rörelser som utförs av, och passar för, en mångfald av kroppar. Med i denna kropparnas tillbedjan finns kvinnor, män, unga, barn och äldre – i alla former och storlekar.

Det är en förkunnelse om befrielse!

Samtidigt begår hon inte den miss som ofta sker i folkkyrkan när man vill inkludera alla och mässan lätt blir banal. Särdeles väl framkommer spänningen i kristendomens budskap i att få vila i en “mäktig” Gud – där sårbarhet och styrka möts – i det andra stycket: Vila i din Väntan. Någon kanske undrar vad detta är för  slags “spektakel” – att hänga upp en silkestrapets i en medeltida kyrka. Jag önskar att alla teologer visste att just samspelet med under, mänskligt omöjliga skeenden och lekfullhet med kyrkorummets potential är exakt vad den kristna Gudstjänsttraditionen varit oslagbara med att skapa utrymme för. Till exempel biskop Hemmings skrinläggning i Åbo Domkyrka år 1514 beskriver Carl Henrik Martling på följande sätt: “Levande fåglar släpptes lösa i kyrkan och brinnande bollar av blånor och krut bringades att explodera under valven för att ge illusionen av blixt och dunder.” (2001, 58.) Själv skulle jag inte använda ordet illusion utan snarare tala om potentialen av att uppfatta hur den sensoriska känslan i rummet direkt tilltalar kroppens egen intelligens och vara frimodig nog att arbeta utgående från de förutsättningarna.

När Kajsa så skickligt lindar in sig i silket och hänger högt uppe nära taket känns det i magbottnen på mig hur också jag längtar efter att bli buren av så starka händer att jag kan ge mig hän i fritt fall. Samspelet mellan orden i sången om ljus, vår, ångest och smärta porträtteras mästerligt av kroppen som virvlar i luften mellan Jesu Kors och det bländande ljuset från dom välvda öppningarna i stenväggen. Till och med tygstycket som lindar sig på marken under strofen grät – här är det tydligt att det är någon med skolad blick som har klippt ihop bildmaterialet med stor omsorg.

Liturgiskt är det också vist att i sekvensen lägga musiken, bildspelet och kropparnas rörelser före ordet. Först får vi se och uppfatta – sensoriskt förnimma. Det är först när ett rum har skapats i mitt inre som jag är färdig att ta in ordet som prästen förkunnar – mitt lyssnande har någonstans att landa. Samspelet mellan tro, tillit och omsorg får en helt annan betydelse när mina muskler förkunnar känslan av att vara inlindad i ett sidenband som stramar sig om min kropp.

Även andra liturgiska detaljer klaffar – exempelvis de gröna kläderna och hur utmaningen med att porträttera Jesusgestalten som en feminin kraft bemöts när sången talar om styrka. I den kristna traditionen av mystik fungerar just samspelet mellan det maskulina och feminina och övergången från det ena till det andra som sinnebilden av den förvandling vi kan få uppleva när vi växer närmare Gud.

Det enda som för mig ter sig som mindre genomtänkt är placeringen av musikern och ett elpiano inom det “allra heligaste” i altarkoret. I amerikansk och frikyrklig kontext är det väldigt vanligt att lovsångsbandet får uppta hela “scenen” och på ett väldigt problematiskt sätt bli fokuspunkten för tillbedjan. Detta skulle jag önska att inte upprepades i våra online format. Jag är säker på att det finns en kreativ lösning även för detta när kunnandet i församlingarna ökar.

Slutligen knyter även inslagen an till en äldre tradition av kristendom genom att bygga slutvälsignelsen, i en keltisk anda med de talande orden:

Må du vara helig, stark och skapande,
Må du lära känna Jesu glädje,
Må du dansa vilt i andens vinddrag,
Må Guds härlighet få fortsätta att växa i dig,
försiktigt, kraftfullt och ödmjukt.
Må du vaggas av värme och läkedom,
och må du alltid vara i Guds visdom och kärlek…

Med dessa ord och den inbjudan till deltagande i dansen i Guds skapelse som kyrkokören och församlingens dansare stämmer in i vid Postludiet, är jag slutligen närd i kropp, sinne, ande och själ. Detta är vad jag längtar efter att varje Gudstjänst  ska ge – och även kalla mig att föra vidare – in i min vandring med mina medmänniskor. Jag är stärkt, förlöst och fylld med glädje!

Nu vill jag utmana dig att byta ut den teologiskt granskande blicken mot den tillbedjande blicken och sedan delta i mässan på nytt. Kan mässan nu spela i dig på nya strängar? Kanske sådana du inte visste att du hade i dig? Samtidigt vill jag också kasta bollen vidare och fråga dig: vilka verktyg kunde berika din inlärning för att utveckla kapaciteten att skapa Gudstjänster i din församlingsgemenskap med ett likartat djup? Är det månne detta teologernas kommande kurser kunde fokusera på?