Viljan att slutföra, kunde beskrivas som Marianne Tanttinens ledstjärna som studerande. I snart 20 år har hon studerat som hobby och när hon väl blev pensionär smällde hon till med att avklara en magisterexamen.
Tanttinen utsågs till Årets vuxenstuderande vid Öppna universitetet vid Åbo Akademi (Öpu) i december 2019. Motiveringen var att hon under flera års tid studerat flitigt, visat en imponerande bredd i sitt ämnesval och dessutom avlagt sina kurser med höga vitsord. Det står också i motiveringen att Marianne uppvisar studieglädje, är nyfiken och ivrig att diskutera, hon är aktiv på kurserna och tar fördomsfritt till sig nya tekniska hjälpmedel.
Marianne Tanttinen
Marianne Tanttinen är född 1946 och bor i Träskända. Det var i början av 2000-talet som hon kom i kontakt med Öpu då hon deltog i kurser i konstvetenskap som var förlagda i Helsingfors.
– Hela livet har jag varit intresserad av konst. När det sedan fanns möjlighet att studera i Helsingfors nappade jag på. Först avklarade jag grundstudierna, sedan ytterligare ämnesstudier småningom.
Flera år senare när Tanttinen blev pensionär kände hon att hon vill slutföra det hon börjat. Hon ville avklara en magisterexamen i konstvetenskap, och det gjorde hon åren 2013–2016.
– Då hade jag redan kommit långt i mina studier via Öpu, och hade också avklarat mitt biämne genusvetenskap. Det krävdes endast lite komplettering av de ämnesstudier i konstvetenskap som jag avklarat vid Öpu, innan jag kunde påbörja de fördjupade studierna som jag sedan avlade som inskriven studerande vid ÅA.
Som ung studerade hon psykologi och hade en kandidatexamen i humanistiska vetenskaper i bagaget. Innan pensioneringen jobbade Tanttinen inom mediebranschen.
Varför ville du ta en examen i konstvetenskap?
– Visst insåg jag att jag yrkesmässigt inte kommer att ha nytta av min examen men på något sätt irriterade det mig att jag aldrig avlagt en magisterexamen utan stannade vid kandidat. Jag ville slutföra det, säger Tanttinen.
Hon tillägger ändå att hon haft nytta av allt hon studerat.
– Allt nytt jag lärt mig har gett mig något, och studierna har alltid varit en givande hobby för mig. En del löser korsord, jag går på Öpukurser, skrattar Tanttinen.
De Öpukurser Tanttinen gick i Helsingfors i början av 2000-talet gav henne vänner för livet. På kursen hittade ett gäng konstintresserade kvinnor varandra och bildade en klubb som fortfarande sammankommer, går på utställningar och åker på resor.
På senare tid har de Öpukurser Tanttinen gått varit digitala kurser, det vill säga studierna har skett över nätet.
– Det är klart att man inte lär känna deltagarna på samma sätt då, men vi för en hel del diskussioner inom ramen för kurserna. Det är både roligt och viktigt att få diskutera med varandra och inte endast läsa och skriva för sig själv. De är väldigt givande diskussioner då alla har så olika bakgrund och erfarenheter, säger Tanttinen.
Även om Tanttinen nu har sin magisterexamen fortsätter hon studera. Just nu tar hon kurser i sociologi och religionsvetenskap.
– Och jag har precis börjat en kurs i ekologisk hållbarhet. Det är ett helt nytt ämnesområde för mig, ett ämne som det talas och skrivs mycket om och jag vill kunna se kritiskt på det som skrivs, säger Tanttinen.
Nu har hon inget mål för vad hon ska studera eller hur mycket. Förra våren gick hon så många kurser samtidigt att hon tyckte att det sociala livet led en aning.
– Jag har faktiskt aldrig lämnat en kurs på hälft, utan slutfört dem jag anmält mig till. Det som är fint med Öppna universitetet vid Åbo Akademi är att man betalar en terminsavgift, många andra ställen tar betalt per studiepoäng. Det är bättre så här, då kan man studera och ta fler kurser an efter, enligt tid och intresse.
Vem skulle du rekommendera Öpustudier åt?
– Alla! Men det passar bra åt min ålderskategori, alltså pensionärer. Jag har lätt att hänga med och känner mig inte gammal och dessutom har jag mera tid nu som pensionär. Jag skulle också rekommendera Öpustudier åt unga som inte genast kommer in dit de vill på universitetet. Via Öpu får man en grund som man sedan kan bygga vidare på.
Text: Mia Henriksson
Hemmet är fortfarande en av de farligaste platser att vistas på som kvinna, ändå är kvinnor oftare rädda för att röra sig utanför hemmet då det är mörkt eller sent på dygnet. Samtidigt som män mer sällan är rädda för att röra sig i offentlig miljö, där de är mycket mer utsatta än i hemmet. För andra kan stället där de placerats för sin egen trygghet vara ett otryggt ställe; tillnyktringsceller, barnhem, vårdinstitutioner, skolor.