Jerusalem av Ann Edholm and Tom Sandqvist. Ålands konstmuseum i Mariehamn, 10 november 2019 – 6 januari 2020. (Texten ingår i serien recensioner skrivna av deltagarna i kursen Kultur- och vetenskapsjournalistikens genrer).

Den 9 november är det datum då man brukar uppmärksamma minnet av novemberpogromen 1938 i det nazistiska Tyskland, de händelser som också kallas Kristallnatten. I år inföll det på en lördag så det blev ett väl valt tillfälle när Ålands konstmuseum höll vernissage för installationen Jerusalem, skapad av konstnären Ann Edholm och konstvetaren Tom Sandqvist.

Bildkälla: Ålands konstmuseum. Den finlandssvenske konsthistorikern Tom Sandqvist har skrivit boken Jerusalem som en del av installationen. Det går inte att köpa den från någon bokhandel, utan endast där installationen ställs ut. Boken kostar 10€ i Ålands museums butik.

Redan utanför lägger jag märke till en reciterande röst som berättar om ”sammansvetsande tidsfördriv” och räknar upp beställningslistor över olika varor. Fastän det inte sägs ut associerar jag ganska snart till de kollektiv som utgjordes av vaktstyrkorna vid olika fång- och förintelseläger under kriget, och vid en närmare titt på det utställda materialet visar det sig handla om just det.

En person sitter lyssnande med slutna ögon på den enda stolen i utställningsrummet Qben (kuben), jag blir lite rädd att störa med mitt stilla prasslande. Insidans väggar visar fyra stycken stora abstrakta målningar med snarlika grafitgrå motiv. En femte, lite mindre målning i rött och svart hänger också där. Motivet är flera långa och vassa spetsar, som likt lansar eller spjut pekar snett mot varandra. Efter en stunds betraktande av alla målningar på samma gång framträder ett sorts mönster, som har med tudelning och vassa spetsar att göra.

Diagonalt mot lyssnarstolen hänger också en liten bild, den är Tom Sandqvists montage i blandteknik som visar en grupp uniformerade människor av båda könen stående på en bro. En av dem håller ett dragspel, alla ser glada och uppsluppna ut. Tvärs över bilden går en grov, lodrät svart balk.

Det blir en egendomlig effekt av att höra rösten på bandet samtidigt som man tittar på bildens människor, vilka uppenbarligen hörde till personalstyrkan som verkställde tredje rikets ”instrumentellt teknologiska utrotning” enligt utställningskatalogen. Intill lyssnarstolen finns också en liten monitor där en skakig handvideo visar en gudstjänst i Jerusalems Gravkyrka, och ett blädderexemplar av Tom Sandqvists bok ”Jerusalem”. Av den finns bara hundra exemplar, enkom tillverkade för installationen. Texten består av olika reflektioner kring staden Jerusalem och vad den symboliserar.

Den kopplingen, ”drömmen om det himmelska Jerusalem, som gick upp i rök”, synes för mig personligen inte tillföra så väldigt mycket. Jag tänker först att det säkert har med min, och många andras, rätt problematiska förhållande till den israeliska statsmakten med dess militärteknokratiska slagsida. Och sedan att konstnärerna möjligtvis har räknat med just den associationsgången också…

Under lördagens följande programpunkt, som består av däckbytarbestyr med familjen, vandrar tankarna ofta tillbaka till det som fanns i Qben på Ålands konstmuseum. Det kan nog ses som ett betyg på att man blivit berörd av installationen.

Jonna Kevin