Demonstranten Ali i Basra igår (svt, Aktuellt)

Pratade just med en kollega om att åka Finlandsfärja och om folk som gör livet surt för städarna genom att ta sina exkrementer och lägga dem under sängkläderna i hytterna när de lämnar båten. Tänkte då att det måste vara den sortens människor som  har gjort den senaste stora YouTubebomben, Innocence of Muslims. En ”film” så dåligt gjord och med en sådan total frånvaro av anständighet att en länk till den eller en bild ur den skulle kännas som att själv lägga sig i en av de smutsade sängar vi talade om. Som de flesta kommentatorer konstaterat måste den vara gjort enbart med syfte att provocera fram konflikt, och medan historien nu rullas upp blir det allt tydligare att det är en komplicerad härva av svek och bedrägeri som ligger bakom.

Nyhetsrapporteringen har hittills fokuserat på ”Sam Bacile”, psudonym för N. B. Nakoula, en 55-årig dömd knarkhandlare och penningsvindlare som brutit mot protokollet för sin villkorliga frigivning genom att operera via Nätet under pseudonym. Men det mesta av finansieringen verkar komma från ett kaliforniskt mediacenter för produktion av extremistisk kristen propaganda – den uppgiften kom idag från Associated Press via Northwest Asian Weekly. Skådespelare vittnar om att de aldrig fått se hela manus och att de blivit lurade att tro att filmen skulle handla om något helt annat. Konspirationsteorierna har redan börjat ta fart – från Iran kommer till exempel det sedvanliga utpekandet av Israel. Men vilka intressen som i slutändan kan tjäna på det kaos som filmen skapat kommer att visa sig först när intresset för de enskilda upphovspersonerna och deras smuts har klingat av. Enligt medieernas vanliga logik är det personerna som får nästan allt intresse just nu.

En sak är i alla fall säker – fyra amerikanska diplomater har redan dött till följd av filmen, och igår dödades minst 23 personer, och 200 skadades, under upplopp i Pakistan. Det var det årliga dagen till Muhammeds minne som gick överstyr när folk uppmanades att göra den till en dag för protester mot Muhammedfilmen. Ett eländigt stycke skräp av några fuskande charlataner har därmed blivit dödlig visuell politik. Men även med hänsyn till islams förbud mot att ens avbilda profeten är det mycket mer än så som ligger bakom protesterna, påpekar mellanösternkännaren Vincent Durac i The Irish Times idag. Demonstranten Alis ord om oljebolagen (se bilden) är värda att minnas i det sammanhanget. När däremot Staffan Heimersson tar upp frågan i sin kolumn i Aftonbladet verkar han helt ovillig att diskutera de större politiska sammanhangen.

Som om det inte vore nog med filmen har också den franska satirtidningen Charlie Hebro demonstrerat sin yttrandefrihet i ett uppslag där man förstås gör narr av hela historien – men den nyansen uppfattas tyvärr knappast av människor som redan är uppretade. Alltså har även tidningen utsatts för hot, och Frankrike befinner sig idag i praktiken i undantagstillstånd, med förbud mot demonstrationer. Det som nu händer skärper drastiskt det globala säkerhetsläget, till förmån för krigshetsare i alla läger. Samtidigt ser vi en kulturell konflikt mellan två helt olika sätt att förhålla sig till bilder och bilders makt.

länkning pågår till intressant.se