Vad vet vi om verkligheten bakom en bild, eller en image? I höstas kom en student in till mig och ville ha råd om en uppsats hon hade skrivit om den brittiska sångerskan Susan Boyle. Jag hade aldrig hört talas om Boyle och fick göra en del research. Det visade sig att Susan Boyle var en medelålders kvinna med enkel bakgrund, vardagligt utseende och grovt språk, men med en fantastisk sångröst. Hon hade aldrig förut sjungit i något offentligt sammanhang när hon blev uttagen till TV-showen ”Britain’s got talent” i april 2009. Hon gjorde succé och blev under en kort tid en uppmärksammad artist innan pressen blev för stor och hon drog sig tillbaka. Studentens uppsats var en mycket noggrann bildanalys av en kort sekvens ur TV-sändningen där Boyle för första gången sjunger för juryn. Analysen handlade om hur juryns och publikens förakt för Boyle framhävdes genom miner och blickar och hur montagetekniken förstärkte kontrasten i ålder och utseende mellan Boyle och de andra. Ett givet ämne för studier av så kallade ”mass mediated rituals” och deras dramaturgi. Man kan bläddra igenom alla YouTube-klipp som finns om Boyle och förundras över hur skillnaden mellan ”before” och ”after” framhävs, som när hon genomgår en ”makeover” för tidskriften Harper’s Bazaar:
Fotografen och photoshopexperten Stephanie Valentin har senare använt ett fotografi av Boyle som material för en demonstration av hur effektivt man kan ljuga med photoshop. Hon påpekar att av alla hennes videos på YouTube är det ”tyvärr” just denna som haft flest träffar, vilket säger en del om ämnets sensationsvärde:
Semiotikern Göran Sonesson skriver år 1992 att det i en bild alltid finns ”transformationsregler” som bestämmer hur omgivningens tredimensionella former överförs till bildens platta former. Man han skriver också att i en teckning eller målning gäller reglerna ”enskilt för varje detalj” medan de i ett foto gäller ”globalt för hela bilden” (boken ”Bildbetydelser” 1992, s. 280). Fotot uppstår ju genom att optisk information (i form av fotoner) träffar en kemisk eller digital sensor i en så kallad kamera. Detta sker samtidigt för alla punkter i hela bilden (alltså globalt) och reglerna måste bestå av olika bildkonventioner som finns inbyggda i såväl kamerans teknik som i sättet man väljer att ta bilden på.
Idag är nästan alla bilder digitala. ”Remake” och ”post production” finns överallt. Sekundsnabbt överförs bilder mellan olika media och manipulationsverktyg. Programmet Photoshop innehåller transformationsregler som är identiska med de möjligheter som programmet erbjuder. Vissa fungerar globalt (till exempel rotationer och förvrängningar), vissa på detaljnivå och lokalt (som ”paintbrush”). Att skilja mellan teckning och foto är inte längre så lätt som Sonesson tog för givet ännu 1992.
(länkning pågår till intressant.se, bloggportalen.se)