Konestiftelsen har beviljat tre års finansiering för forskningsprojektet: ”Muted Memories and Silenced Stories: Memoirs by Women of the Gulag Archipelago”. Projektet är ett individuellt forskningsprojekt som leds av FD Lovisa Andén.

Lovisa beskriver sitt projekt så här:

”Projektet syftar till att undersöka vittnesskildringar från Gulag-arkipelagen skrivna av kvinnliga författare. De två författare som mer än några andra präglat vår förståelse av Gulag är Aleksandr Solzjenitsyn och Varlam Sjalamov. Bägge använder sig av fiktionaliserade narrativ för att representera den mänskliga innebörden av de sovjetiska lägren.  Tillsammans med en rad andra manliga författare har deras berättelser kommit att läsas som representativa för ”hur det var att vara i lägren”. Min utgångspunkt är att de manliga författarnas berättelser inte är representativa för kvinnors erfarenheter. När kvinnors förhållanden i Gulag beskrivs av manliga fångar fokuserar de nästan enbart på kvinnor i förhållande till män. De beskriver framför allt sexuellt tvång, påtvingad prostitution och romantiska relationer. I kvinnors berättelser, å andra sidan, spelar relationen till män endast en mindre roll. Mitt syfte är att undersöka i vilken utsträckning som skildringar skrivna av kvinnor förändrar våra etablerade narrativ om Gulag. Samtidigt syftar projektet till att, utifrån ett fenomenologiskt ramverk, undersöka hur berättelserna aktualiserar frågor om erfarenhet, representation och sanning i vittnesskildringar.

Jag kommer att använda mig av 16 vittnesskildringar som skrivits av kvinnor efter att de lämnat Sovjet. De är skrivna av belgiska, engelska, franska, tyska, lettiska, polska, skotska, svenska och ukrainska kvinnor. Deras memoarer är ursprungligen skrivna på engelska, franska, tyska och svenska och publicerade i Europa och USA. Alla vittnesskildringarna är skrivna med syftet att berätta för väst om Gulag-systemet. Den starka önskan att nå ut, att berätta de här berättelserna står i stark kontrast till att de är i de närmaste okända idag.”

Mer framgångsrik kritik av kapitalismen än av religionen

Martin Hägglund ställer i sin uppmärksammade bok Vårt enda liv – Sekulär tro och andlig frihet en sekulär tro mot en religiös. Han menar att den religiösa tron på en evig existens efter döden gör oss likgiltiga för förluster i våra ändliga liv och därmed hindrar oss från att utveckla omsorg om andra. Men Hägglund karikerar de religiösa tänkare han anför, för de är väl medvetna om den förtvivlan som oundvikliga förluster orsakar i detta liv. Tron hjälper dem att hamna i ett permanent tillstånd av hopplös förtvivlan. Då ter sig hans kritik av kapitalismens inneboende motsägelse när det gäller dess syn på värde mer framgångsrik och den tvingar läsaren till djupgående reflektioner. 

Läs hela artikel på Respons’ sidor.

Konestiftelsen har beviljat tre års finansiering för forskningsprojektet: ”Doing Justice to Experience: Relations to the Difficult Past in History and Memory”. Projektet leds av Jonas Ahlskog, som kommer att arbeta inom projektet tillsammans med Natan Elgabsi.

Så här beskriver Jonas projektet:

”Vilken roll borde vittnesmål och kollektivt minne ha för professionell historisk forskning? Att besvara den här frågan är det huvudsakliga målet för detta forskningsprojekt. Projektet erbjuder, å ena sidan, en fördjupad förståelse för de sätt på vilka vittnesmål och minne har en berättigad roll inom historisk forskning. Å andra sidan erbjuder projektet också teoretiska verktyg för att försvara den historiska forskningens auktoritet i relation till kollektivt minne och vittnesmål. Till skillnad från samtida verk inom fältet som tenderar att nedtona skillnaden mellan historia och minne, argumenterar detta projekt för att det är enbart genom att iaktta metodologiska och begreppsliga skillnader som vittnesmålets och minneskunskapens roll inom historisk forskning kan förstås.”