Kategoriarkiv: Forskning

Disputation: Salla Aldrin Salskov

Den 22.9 disputerar Salla Aldrin Salskov med sin avhandling Struggling with the personal: On epistemic habits in queer and feminist theory

Disputationen äger rum torsdagen den 22 september 2022 kl. 15 i Auditorium Armfelt, Arken, Fabriksgatan 2, Åbo. Opponent är professor Toril Moi, Duke University, USA och kustos är docent Camilla Kronqvist, Åbo Akademi.

Disputationen kan också följas på zoom:

https://aboakademi.zoom.us/j/62907478057

Så här sammanfattar Salla sin avhandling:

Avhandlingens tematik är den akademiska queerfeminismens filosofi. Avhandlingen granskar vilken roll kritiskt tänkande har inom queerfeministisk teori genom en analys av centrala teoretiska och metodologiska förförståelser inom genusforskningen sedan 1990-talet. Genom att granska hur vanemässiga sätt att tänka kring kön, språkanvändning och makt också tar form i akademiska diskussioner lyfter avhandlingen fram filosofiska perspektiv som kan utmana och bredda genusvetenskapens kritiska anspråk.

Avhandlingen granskar både akademiska och vardagliga invanda och ovana tankesätt kring kön, sexualitet, identitet, kunskap, makt och kärlek. Den diskuterar vikten av att vara uppmärksam på i vilken anda diskussioner om dessa teman förs, så att en komplex verklighet inte reduceras till polariserande, essentialiserande, fasta och låsta positioner. Avhandlingen diskuterar därmed även självförståelse och självreflexivitet som centrala för queerfeminismen, men även samtida kulturkritik överlag. Avhandlingen frågar vad det innebär att tänka filosofiskt kring kritik och lyfter fram kärlek som ett filosofiskt perspektiv som relevant för den queerfeministiska kritiken och dess förståelse av genus, identitet, politik, begär, intimitet – och kritik.

Symposium: The Illusion of an External Standpoint

Vi inleder läsåret med ett symposium för professor Martin Gustafsson med anledning av hans 50″+2″-års dag (se Wittgenstein, Filosofiska undersökningar §185 för ”+2”) den 6 september 2022. Med föredrag bidrar nuvarande och tidigare kolleger från Åbo Akademi, Uppsala universitet och University of Chicago. Symposiet är öppet för studerande, forskare och personal vid fakulteten och andra intresserade vid Åbo Akademi.

UPDATED PROGRAM

The Illusion of an External Standpoint: The Philosopher and the Ordinary
Program
10.45-11.25 Lars Hertzberg (ÅA): ”Not enough regularity to call it language?”
11.30-12.15 Stina Bäckström (Södertörns högskola): ”Reflections on the blindness of habit”
12.15-14.00 Lunch
14.00-14.45 Pär Segerdahl (Uppsala universitet): ”Voices of wisdom: Uncertainty and self-examination in a knowledge society”
15.00-16.30 50-årskaffe med fakulteten
16.30-17.00 Stefan Giesewetter (ÅA): ”The search for morally alien thought”

Plats: Auditorium Aura i CLL:s byggnad, Arken

Programblad som pdf 

Beskrivning av temat på engelska
Traditionally, philosophy is conceived as the endeavor of questioning the beliefs we ordinary hold. According to this picture, the philosopher aims at detaching himself from the everyday in order to assess the validity of our beliefs about the word, the self, etc. He asks: which of them is it truly reasonable to hold? However, during the pursuit of this quest it can appear to the philosopher that actually none of our ordinary beliefs is ultimately justifiable. He is plagued by questions like: Can there be freedom of the will when the movement of matter can be described by purely causal laws? Can we base our knowledge-claims on the testimony of our senses when our senses are known to deceive us? Here, it appears that reason is turning against itself: the attempt to test our ordinary beliefs against the standard of reason reveals that none of them can live up to this standard at all. One common reaction to this in philosophy has been to broadly accept this conclusion. Philosophers have e.g. sided with science, claiming that our ordinary picture of the world should be replaced with that of science. This, in turn, has given rise to a host of problems that philosophy has to solve, e.g. what is the status of mathematics within a causal-empirical framework that obviously depends on it? However, these philosophers think that all these problems can eventually be solved by further theorizing, i.e. further detachment from the ordinary.

Throughout the history of philosophy however, there has been another reaction to the perceived dilemma of reason. According to these philosophers, there is actually nothing to the purported insight that our ordinary beliefs about the world, the self, etc. fail to measure up to some purported higher standard of reason. The way they see it, in this mode of thinking, the philosopher has simply detached himself too far – not only from our ordinary beliefs, as he takes himself to do, but also from any meaningful standard of assessment at all. For it is, as these philosophers argue, precisely the ordinary practices of everyday life that supply us with any applicable standards of assessment. To them, the philosopher, in judging our ordinary beliefs about the world, the self, etc.to be ultimately unjustifiable only occupies the illusion of an external standpoint. Once this has become clear to him, he can see that these beliefs – that we do have free will, that we can trust the testimony of our senses, etc. – can be reasonably held, without further theoretical justification.

The symposium with contribution from professor Martin Gustafsson’s previous colleagues at Uppsala university and University of Chicago, as well as colleagues and students at Åbo Akademi University, will explore how, in various fields of philosophy, the pull of wanting to occupy an external standpoint – of wanting to detach ourselves from the everyday – has been responsible for seemingly intractable problems. These fields will include the Philosophy of Language, the Philosophy of Action, Ethics, and Philosophical Methodology.

 

Prisad översättning

Professor Martin Gustafsson och Professor emeritus Lars Hertzberg har av svenska Kungliga Vetenskapsakademien tilldelats Letterstedtska översättarpriset 2022, för sin nyöversättning av Ludwig Wittgensteins Filosofiska undersökningar. Mer information om priset finns här. Information om själva boken finns här.

Koneprojekt: ”Muted Memories and Silenced Stories: Memoirs by Women of the Gulag Archipelago”.

Konestiftelsen har beviljat tre års finansiering för forskningsprojektet: ”Muted Memories and Silenced Stories: Memoirs by Women of the Gulag Archipelago”. Projektet är ett individuellt forskningsprojekt som leds av FD Lovisa Andén.

Lovisa beskriver sitt projekt så här:

”Projektet syftar till att undersöka vittnesskildringar från Gulag-arkipelagen skrivna av kvinnliga författare. De två författare som mer än några andra präglat vår förståelse av Gulag är Aleksandr Solzjenitsyn och Varlam Sjalamov. Bägge använder sig av fiktionaliserade narrativ för att representera den mänskliga innebörden av de sovjetiska lägren.  Tillsammans med en rad andra manliga författare har deras berättelser kommit att läsas som representativa för ”hur det var att vara i lägren”. Min utgångspunkt är att de manliga författarnas berättelser inte är representativa för kvinnors erfarenheter. När kvinnors förhållanden i Gulag beskrivs av manliga fångar fokuserar de nästan enbart på kvinnor i förhållande till män. De beskriver framför allt sexuellt tvång, påtvingad prostitution och romantiska relationer. I kvinnors berättelser, å andra sidan, spelar relationen till män endast en mindre roll. Mitt syfte är att undersöka i vilken utsträckning som skildringar skrivna av kvinnor förändrar våra etablerade narrativ om Gulag. Samtidigt syftar projektet till att, utifrån ett fenomenologiskt ramverk, undersöka hur berättelserna aktualiserar frågor om erfarenhet, representation och sanning i vittnesskildringar.

Jag kommer att använda mig av 16 vittnesskildringar som skrivits av kvinnor efter att de lämnat Sovjet. De är skrivna av belgiska, engelska, franska, tyska, lettiska, polska, skotska, svenska och ukrainska kvinnor. Deras memoarer är ursprungligen skrivna på engelska, franska, tyska och svenska och publicerade i Europa och USA. Alla vittnesskildringarna är skrivna med syftet att berätta för väst om Gulag-systemet. Den starka önskan att nå ut, att berätta de här berättelserna står i stark kontrast till att de är i de närmaste okända idag.”

Martin Gustafsson om demokratins kris

Demokratin är inte en patient som kan räddas av någon dunderkur

Demokratins kris behandlas i en mängd böcker i de senaste årens utgivning. Författarna ställer många tänkvärda diagnoser, men få riktigt övertygande kurer erbjuds. Det menar filosofiprofessorn Martin Gustafsson som framhåller att idén om demokratins egenvärde består i att den inte ser öppenhet och obestämdhet som en kaotisk ordningsstörare, utan som central för människors frihet, ansvar och värdighet. Demokratins problem är djupgående och kan inte lösas genom att försöka separera mellan fakta- och värderingsfrågor eller genom en vitalisering von oben. Det är vi själva som måste resa oss upp ur sängen.

Läs hela artikeln på Respons.

Martin Gustafsson om Martin Hägglunds Vårt enda liv

Mer framgångsrik kritik av kapitalismen än av religionen

Martin Hägglund ställer i sin uppmärksammade bok Vårt enda liv – Sekulär tro och andlig frihet en sekulär tro mot en religiös. Han menar att den religiösa tron på en evig existens efter döden gör oss likgiltiga för förluster i våra ändliga liv och därmed hindrar oss från att utveckla omsorg om andra. Men Hägglund karikerar de religiösa tänkare han anför, för de är väl medvetna om den förtvivlan som oundvikliga förluster orsakar i detta liv. Tron hjälper dem att hamna i ett permanent tillstånd av hopplös förtvivlan. Då ter sig hans kritik av kapitalismens inneboende motsägelse när det gäller dess syn på värde mer framgångsrik och den tvingar läsaren till djupgående reflektioner. 

Läs hela artikel på Respons’ sidor.

Julläsning: Litteratur och filosofi

För den som inte får tillräckligt med hårda klappar på julafton, kommer här lite digitala lästips inför julhelgen. Boken Där kunskapen tätnar som moln: Essäer om litteraturen som kunskapsfält och kunskapsform, redigerad av litteraturvetarna Claes Ahlund, Katarina Båth och Anna Möller-Sibelius, är resultatet av ett fruktbart samarbete mellan ämnena litteraturvetenskap, filosofi och etnologi vid Åbo Akademi

Bland de filosofiska bidragen kan du läsa Camilla Kronqvists tankar om poeten Katarina Frostensons K och Ylva Gustafssons reflektion om Jenny Tunedals diktsamling Rosor Skador. Båda poeter tar sin utgångspunkt i filosofiska texter, Frostenson hos Simone Weil och Tunedal hos Ludwig Wittgenstein, och Kronqvist och Gustafsson läser poeterna med, och i Kronqvists fall mot, filosoferna.

Göran Torrkulla och Hugo Strandberg diskuterar mötet med litteratur, och i Strandbergs fall film, mer specifik Dardennebrödernas Sonen. De pekar på hur mötet med film och litteratur, och möten kring litteratur och film, som i filosofernas filmcirkel kan vara en väg till sjävkännedom och fördjupad förståelse.

Alexander Öhman fortsätter att utforska läsandet av diktare och filosofer som ett sätt att ”läsa sig själv”, och frågar vad som sker i detta läsande. Nicholas Lawrence, tidigare doktorand vid ämnet, noterar att läsandet av filosofer, förstås också är en form av läsning, och frågar hur det egna tänkandet får rum och formas i det här läsandet.

God jul och gott nytt år tillönskas alla filosofer och vänner av filosofi!

Koneprojekt: Vittnesmål och kollektivt minne i historisk forskning

Konestiftelsen har beviljat tre års finansiering för forskningsprojektet: ”Doing Justice to Experience: Relations to the Difficult Past in History and Memory”. Projektet leds av Jonas Ahlskog, som kommer att arbeta inom projektet tillsammans med Natan Elgabsi.

Så här beskriver Jonas projektet:

”Vilken roll borde vittnesmål och kollektivt minne ha för professionell historisk forskning? Att besvara den här frågan är det huvudsakliga målet för detta forskningsprojekt. Projektet erbjuder, å ena sidan, en fördjupad förståelse för de sätt på vilka vittnesmål och minne har en berättigad roll inom historisk forskning. Å andra sidan erbjuder projektet också teoretiska verktyg för att försvara den historiska forskningens auktoritet i relation till kollektivt minne och vittnesmål. Till skillnad från samtida verk inom fältet som tenderar att nedtona skillnaden mellan historia och minne, argumenterar detta projekt för att det är enbart genom att iaktta metodologiska och begreppsliga skillnader som vittnesmålets och minneskunskapens roll inom historisk forskning kan förstås.”

Martin Gustafsson: Hur filosofera om AI?

Hej och välkomna till filosofiämnets blogg! Filosofi kan ju handla om nästa vad som helst, så var beredda på att alla möjliga frågor kan komma att diskuteras här. Det kan röra sig om mer än 2000 år gamla bekymmer, eller om dagsaktuella ämnen – eller om både och på samma gång, eftersom frågor man ibland tror är alldeles nya i själva verket diskuterades redan av Platon.

Här i den allra första bloggen ska jag ta upp ett hett ämne: AI. Som filosof blir jag ibland ombedd att yttra mig om AI, och jag har både gett kurser och skrivit artiklar i ämnet. Men inte sällan blir jag frustrerad över vad jag antas ha att bidra med. Ofta förväntas jag säga något spännande och kittlande om möjligheten av ”artificiellt liv” och ”tänkande maskiner”, och jag förmodas ha lust att spekulera i om datorerna en gång kommer att utveckla en ”superintelligens” som tar makten över oss alla.

Men det intresserar mig inte. Sådana ”kittlande” spekulationer bör ses för vad de är: vilseledande distraktioner som leder bort tanken från de reella utmaningar och problem som den snabba utvecklingen av AI-system och den ivrigt påhejade digitaliseringen redan nu innebär.

Dagens AI handlar om utvecklingen av avancerade algoritmer som tillämpas på den enorma mängd data som hela tiden samlas in från oss när vi använder mobiltelefoner, kontokort, sociala medier, och så vidare. Dessa algoritmer är oerhört kraftfulla, men att kalla det de håller på med för ”tänkande” förefaller mig inte det minsta frestande. 60-, 70- och 80-talens AI såg annorlunda ut, och där fanns en reell strävan att utveckla program eller nätverk som verkligen liknade mänskligt tänkande. Även om den strävan var missriktad, var det begripligt att många filosofer trodde att systemen kunde lära oss något väsentligt om och kanske till och med återskapa tänkande i mänsklig mening. Medan det är få seriösa filosofer som har liknande förhoppningar idag. Dagens AI är avancerad ingenjörskonst och ger sig i realiteten inte ut för att vara något annat. Insikter i tänkandets natur får vi söka på annat håll.

Vilka är då de reella utmaningarna och problemen? De har att göra med makt och pengar. De som idag styr över utvecklingen av AI i västvärlden är de fem stora giganterna på internet: Google, Facebook, Amazon, Apple och Microsoft. Som Paul Nemitz, juridikprofessor och en av EU:s ledande experter på området, påpekar i en alldeles ny artikel som alla borde läsa , härrör dessa bolags makt ur fyra sammanhängande källor: (1) deras enorma ekonomiska rikedom, (2) deras stora och ökande kontroll över det offentliga samtalets och de demokratiska valsystemens infrastruktur, (3) deras insamling av våra personliga data i vinstsyfte, samt (4) deras makt över utvecklingen och integreringen av AI-tillämpningar, en utveckling som de hemlighåller från offentlig insyn. Dessa bolag gör sitt allra bästa för att motverka att AI-teknologin regleras i lagstiftning.

Istället för lagstiftning vill bolagen förbättra ”etiken” på området. Och här är ytterligare en fälla man kan gå i som filosof: att man fastnar i en moraldiskussion istället för en diskussion om lagstiftning och affärsmodeller. Skillnaden mellan etiska regler och lagstiftning är ju att lagstiftning ger möjlighet till reell maktutövning: bryter någon mot lagen kan samhället straffa lagbrytaren och tvinga fram en förändring. Inte undra på att de fem nätgiganterna vill att vi diskuterar etik i stället för juridik!

Men på alla andra teknikområden är det självklart att det finns reglerande lagstiftning. Som Nemitz påpekar lär sig varje arkitekt under sin utbildning att byggnader måste uppföras i enlighet med demokratiskt stiftade lagar. Och vi vet hur det går när sådana lagar inte finns och vi istället litar till de vinstmaximerande byggherrarnas ”etik”: Hus rasar samman och människor dör. Varför skulle det vara annorlunda när det gäller AI?

Nemitz skräder inte orden: de fem nätgiganternas korståg mot lagstiftning gör att demokratin utsätts för en kniptångsmanöver där teknologin anfaller från ena sidan och populister och diktatorer från den andra. Att som filosof i denna krissituation fokusera på frågor om superintelligens innebär bara att ägna sig åt verklighetsflykt. Uppgiften är istället att få ner diskussionen på jorden och tillsammans med experter från andra vetenskapsgrenar sätta sig ner och fundera såväl principiellt som konkret kring de reella motåtgärder som det demokratiska samhället måste vidta för att överleva den digitala utvecklingen.

Avslutningsvis ett par exempel på hur bra kritiska diskussioner av det slag jag efterlyser kan se ut. Läs och kolla in följande:

Cathy O’Neils bok Weapons of Math Destruction

Zeynep Tufekcis artiklar i New York Times och TED-talks, t.ex. det här.