(c) Julia Numan 2012

Denna poster har skapats av min student Julia Nyman i kursen SIS (Semiotik Ikonografi och Symboler). Till examinationen hör att under kursens gång göra en poster för ”en idé man brinner för, en organisation eller grupp som man tillhör”. Men inte bara för posterns skull, utan som en väg till fördjupad förståelse av teorier om visuell kommunikation. Julia valde att göra en poster för arrangemanget ”Vem behöver humanister?” som äger rum här i hus Arken, auditorium Armfelt, imorgon onsdag kl. 18. Det blir intressant! Julias poster sammanfattar ganska bra den attityd som ofta möter humanister i dagens samhälle. ”Vad intressant att du läser filosofi, vad ska du bli på riktigt?”

De semiotiska (teckenteoretiska) modeller som vi nu gjort posters för att förstå handlar om att se och att läsa, och hur dessa processer samverkar när vi tar till oss information effektivt. Inte minst tecknade serier är exempel på detta. (Att tecknade serier ofta använts som pedagogiskt hjälpmedel är ett förbisett faktum.) Det har sagts att det trots skillnader i medium, funktion o.s.v. ändå finns tre kriterier som alla meddelanden måste uppfylla: de måste återge något som kan observeras eller tänkas, de måste etablera kontakt med mottagaren och de måste vara artikulerade. Hur skapar en bild- eller postermakare kontakt med publiken? I Julias poster uppstår kontakten i första hand via de skrivna orden i en tankebubbla. Men tankebubblan är en visuell representation (återgivning) av något som inte kan observeras visuellt – en tanke. Bildfiguren (Auguste Rodins berömda Tänkaren) är sluten i sig själv och etablerar ingen kontakt med oss. Han sitter också på ganska långt avstånd inne i det ”rum” som bilden utgör.

Postern är artikulerad genom att bubblan och det skrivna befinner sig ovanför bilden och genom att Tänkaren tittar mot högersidan som har mer tomrum än vänstersidan. I tomrummet kunde man lägga till skriven information om arrangemangets tid och plats och innehåll, och det har också gjorts i andra versioner. På så vis uppstår en åtskillnad mellan det abstrakta (ett allmänt påstående) och det konkreta (en person som påstår), mellan nuet (enskilt grubbel) och det som ska komma (diskussionen).

På liknande vis kan man som skribent få rådet att ”ta det allmänna först och detaljerna sedan”, att skapa artikulation mellan olika begreppsliga nivåer.

Postern återger alltså en mental process hos en mänsklig aktör (representation), kontakten med oss sker via ord (interaktion), och det finns artikulation mellan uppe och nere, vänster och höger (komposition). Det är ungefär i de termerna vi har diskuterat ”visuell grammatik” de senaste veckorna. På den mest allmänna nivån, alltså. De tre ”metafunktioner” som forskarduon Kress & van Leeuwen anser finns i alla bilder och visuella kompositioner kallar de representation, interaktion och komposition.

Men poängen med övningen är inte att göra en poster som ska stämma överens med Kress & van Leeuwens teorier utan att undersöka vilken giltighet de har i praktiken. Kombinationen av teori, observation och självständig operation ger tankarna fastare form.

Länkning pågår till intressant.se