Ha eller vara en kropp

Det tredje könet

Vad är din kroppsbild, Body Image? Är du nöjd med dig själv, är du nöjd med din kropp? Kanske tycker du att du är för fet eller för smal, skulle du vilja vara mer manlig eller mer kvinnlig än vad du själv tycker att du är? Kanske upplever du det som att den du egentligen är inte stämmer överens med den kropp du har – sådan den nu har kommit att bli, eller sådan den varit sedan du föddes. Man behöver inte vara materialist för att tycka att man faktiskt är sin kropp, som om ens kropp och ens person är ett, men då är kroppen inget problem. Annat är det när ens kropp ger en smärta och lidande eller när man upplever den som något främmande. Som något man har och som man inte tycker sig kunna göra något åt. Det här tycker jag är mycket viktiga problem att diskutera inom Visuella studier, för de har att göra med hur normer och ideal i vårt samhälle reproduceras och sprids visuellt. Vi planerar en temavecka om detta i maj i anslutning till den svenske forskaren Hans T. Sternudds projekt Smärtans semiotik.

Debatten om transpersoner, det tredje könet och könskorrektion börjar ta fart även i Finland, men är inte lika omfattande som i Sverige. Där har kravet att slopa lagen om sterilisering och könskorrektion varit en av det senaste årets hetaste politiska frågor, och till slut har även socialministern Göran Hägglund varit tvungen att vika sig i frågan. Här i Åbo ser vi att frågan engagerar studenterna – flera deltagare i min kurs SIS har till exempel gjort posters på temat.

Monica Ålgars, pressbild från ÅA

Idag var det disputation i psykologi här i huset. Monica Ålgars disputerade på sin avhandling Shapes and Sizes – Body Image, Body Dissatisfaction and Disordered Eating in Relation to Gender and Gender Identity (Former och storlekar – Kroppsbild, kroppsmissnöje och ätstörning i relation till genus och könsidentitet). Opponent var den amerikanska forskaren Ruth F. Striegel. Diskussionen kretsade först kring Ålgars statistiska resultat som redan fått viss uppmärksamhet i media: inte bara finska ungdomar utan också finska vuxna (52 % kvinnor, 38 % män) uttrycker missnöje med sin kropp. Bland de något över 11.000 tillfrågade i Ålgars undersökning säger 1 % av männen och 11 % av kvinnorna att de medvetet framkallat kräkningar efter måltider.

Längre in i disputationen kom opponenten in på Ålgars metodiska och teoretiska utgångspunkter. Till skillnad från humanister arbetar forskare i psykologi oftast med att pröva noggrant formulerade hypoteser kring strikt avgränsade problem med hjälp av statistiska data. Men även i sådan vetenskap handlar en del av forskningen om att formulera nya hypoteser genom att ställa olika teorier mot varandra. Biologiskt grundade teorier har varit vanligare inom vissa skolor av psykologer. Sociokulturella teorier och förklaringar betonas förstås gärna av psykologer med social- eller gruppsykologisk inriktning. Men nu kom de biologiska teorierna i fokus, och under ett särskilt namn: evolutionistiska teorier.

Skulle önskningar om en annorlunda kropp vara grundade i den urgamla konkurrensen om det bästa genetiska arvet? Skulle symmetrisk ansiktsform och andra visuella egenskaper ursprungligen ha signalerat genetisk perfektion? Men om driften till sexuellt urval och reproduktion är grunden till kroppsmissnöje – hur förklarar man då logiken i ett beteende som skapar infertilitet och i sista hand kanske död? Märkliga frågor som åtminstone jag hade svårt att koppla till den konkreta undersökningen av det nutida Finland i Ålgars studie. Hennes smak för evolutionistiska förklaringar verkar inte helt relevant i sammanhanget. Särskilt inte som en stor del av studiens fokus är på en grupp som avviker från den biologiska normen – transpersonerna.

En serie intervjuer som Ålgars redovisar i sin studie verkar bekräfta vad hon antog i en omdebatterad artikel i Ikaros nr 2 2010, nämligen att biologiska män med önskan att bli kvinnor eftersträvar smalhet för att motsvara dagens skönhetsideal för kvinnor. Detsamma verkar gälla biologiska kvinnor med önskan att bli män, men naturligtvis av andra skäl – man försöker banta bort kroppens kvinnliga drag.

Kroppsmissnöje och ätstörningar är vanligast hos flickor och kvinnor, och problemen bland pojkar och män har hittills ägnats begränsat intresse. Men undersökningar som har gjorts, av bland andra socialvetaren Rasmus Isomaa i Åbo, visar att män generellt är rädda för undervikt snarare än övervikt. Enligt Isomaas undersökning av 606 tonåringar i Jakobstad upplevde 16,2 % av pojkarna att de var underviktiga, medan bara 3,1 % av dem verkligen var det (enligt medicinsk norm). Bara 4,9 % av flickorna upplevde sig som underviktiga, 44,5 % som överviktiga.