Kategoriarkiv: Perception

Welcome again to Visual Studies – its 14th year at Åbo Akademi

Illustrating a theory about photography

An important statement of Visual Studies: From an exhibition by the artist Alfredo Jaar in 2013. Source: https://alfredojaar.net/projects/2013/

Hello! This is still the blog of the Visual Studies minor at Åbo Akademi University and I am still Fred Andersson, a Swedish art historian who has been running this business since it started in 2008. Recently I discussed the topic of blogs with some of my art history students – ”is there anyone who actually reads them anymore?”. Anyhow, we agreed that if you have a text-based blog, you probably write it mainly for your own sake, for testing ideas, using the blog as a ”sketch-pad” for more finished texts, probably also as a strategy to get rid of writing blocks. There are people who use Facebook and Instagram updates for similar reasons, sometimes posting full essays, but especially in the Smartphone mode the reading experience is not very pleasant. Let’s therefore continue with this Visual Studies blog. I guess I will still be the only one writing for it, and if you happen to be some people out there reading it, don’t hesitate to email me if you have questions or ideas (you’ll find my info in the ”Våra kurser/Our Courses” tab at this page). I had to disable the ”comments” function because of massive amounts of spam. All new entries will from now on be written in English, because over the years we have seen that to an increasing extent, exchange students are in majority among the participants of some of our courses.

A random example in Visual Studies: This image was ”made” a century ago in order to capture both the boys and the now demolished building in the background. The image ”tells us” about the situation of its making. Without text and archival information, it doesn’t tell much else. (Source: private.)

We have now, hopefully, left the COVID pandemic behind, and in the meantime the study structure at our faculty section KHF (Culture, History, Philosophy) at Åbo Akademi University has underwent some structural changes. It is, as yet, not very clear what consequences these may have for the future role of the Visual Studies subject. With continuous information work and ”marketing efforts”, for example the maintenance of this blog and the circulation of course information to mailing lists and in the Visual Studies Facebook group, I have been able to attract a sufficient number of students and to keep most of our courses running every year since 2008. However, due to other demanding tasks and the time-consuming adaptation to online teaching during the Pandemic, I have not been able to maintain these outreaching activities for the past two years, and the effects of this neglect are now clearly noticeable.

A small subject is always in a precarious position, especially at a small university with only one single individual (that is me) employed as full-time teacher and researcher of the subject. This single individual is probably even the only teacher in the whole of Finland: even though Visual Studies now exists at Tampere University also, the people there present the subject as a research network and don’t seem to offer any undergraduate courses (Tampere Visual Studies Lab, https://research.tuni.fi/visualstudieslab). Some other Finnish universities have courses in Visual Culture, which is not necessarily the same – I will soon explain why.

I have noticed that most students taking our courses are no longer aware of the existence of Visual Studies as a ”short minor” (in Swedish kort biämne) at our university, i.e. as a small program that you can choose as a parallel complement to your ”major” (in Swedish huvudämne). Some have found single courses that have been recommended as optional in other subjects or study units (in Swedish kurshelheter), others are probably interested in only certain specific aspects of Visual Studies (such as film studies), and many exchange students have realized that some of our courses are among the few in the humanities that are given in English. All this is well and good, but it is obviously time for a reminder that Visual Studies exists as a separate discipline at universities worldwide, and that there are certain reasons for its existence. These reasons are also the reasons why our courses look they way they do, and why they should preferably be taken in a certain order if you want to choose Visual Studies as your minor subject. (See the ”Våra kurser/Our Courses” tab.)

Visual Studies has an obvious connection to Art History – a much older subject that has been taught at European universities for at least 200 years. Most scholars who regard themselves as belonging to Visual Studies have a formal education as art historians, and most research groups or departments with ”Visual Studies” in their official names have been sub-sections or ”outgrowths” of departments of Art History. Because of its organizational connection to Art History, Visual Studies is typically regarded as the study of human visual culture – or more specifically as Visual Culture Studies. The difference with Art History is simply the word ”art” – Visual Culture is not limited to what we usually refer to as ”art” (for example objects exhibited at ”art galleries” or collected at ”art museums”). The history of visual culture is the history of how humankind has shaped its visual environment and developed means of visual symbolism and communication. When limited to Visual Culture Studies, research in Visual Studies normally focuses on aspects of human behavior that are dependent on culturally determined conventions and codes, the dominant research paradigm being that of cultural constructivism.

Reality: a cake moulded by language? (Source: freepik.com)

When taken to extremes, cultural constructivism tends to result in a rather limited worldview, according to which almost everything in life could be explained as dependent on language, culture and learned behavior. One case in point is the famous Sapir-Whorf hypothesis in linguistics, which states that our perception and our understanding of the world around us is shaped or ”moulded” by the terms and concepts available in our language, and not the other way around. In its strong version, which is today abandoned by most linguists, this hypothesis would potentially lead to such resasonings as this one: Let’s assume that a language has only three basic color terms, and that these are black, white and red. Then, its speakers would not be able to perceive other colors.

How are we to test if this conclusion is true? Indeed, there are still people who in their childhood only spoke a language with no other basic color terms than those mentioned – for exemple some languages spoken by indigenous groups in Australia. Today, they most probably speak English too. If, in their childhood, they were subjected to various psychological tests designed in order to determine whether they could see or not see what ”we” Westerners see, such tests would still beg the question of what it means to ”see” and to perceive. Do we have, ourselves, names for all chromatic nuances we can distinguish? Hardly so: we would then need thousands and thousands of colour terms, and be able to remember them and distinguish between them. There is no room in our verbal memory for such massive amounts of fine linguistic distinctions that only refer to color. The visual ability of distinguishing colour is evidently not dependent on the number of color terms in language. Paintings and other visual artifacts produced in cultures with limited color terminology is by no means less colorful and nuanced than in other cultures, and most probably a more developed terminology has never been needed for social interaction in the group. Similarly, the term brun in old French covered a range of nuances from brown to dark violet – there was not yet any need to attach those nuances to separate word labels.

Research in perception repeatedly demonstrates that seeing is both a biological mechanism and a social activity. When someone or something draws our attention to a detail in our environment we ”attend” to that detail and tend to neglect the rest. This is shown in a well known experiment, in which people watching a ballgame don’t notice the actor in a gorilla suit entering the scene, because they are busy counting the number of times the ball is passed (Watch here, https://youtu.be/vJG698U2Mvo). Thus, vision partly works in a ”top-down” fashion, as psychologists use to say, because we constantly move our eyes and activeley seach out what we want to see or what we expect to see.

But vision also works in the opposite, ”bottom-up” direction. Raw visual data is received by the photoreceptors in our eyes (or, more correctly, in the retinas of our eyes), and is processed for the extraction of only those features and contrasts that are necessay for perception. Vision is selective and active. The supposition that we would not ”see” things if we cannot ”name” them rests on a limited understanding of the relationship between sensation and meaning, or between raw perception and developed cognition.

Neuro-electrical excitation levels of responsive fields (with ON and OFF regions) when registering different points around a light/dark border. Responsive fields only partly overlapping the borders have the highest response levels (above and below zero level), resulting in the perception of a sharp contour. (Source: Thompson, Trosciano & Snowden, Basic Vision)

Actually, ”meaning”, in a wider sense than only ”verbally expressed meaning”, is generated already at the ”primitive” level of extraction of contours by the photoreceptors. As anyone who has ever tried to draw a picture of an object would know, there are no contours ”on” the object. There are only surfaces. Producing a drawing with contours is a process akin to how the organisation of photoreceptors in networks of ”responsive fields” is optimized for the registration of changes in light intensities in a perceived scene: the borders between lighter and darker regions are decoded as contours, from which higher functions in the brain can ”conclude” what kind of object or shape we are perceiving. After some 100 years of advanced neurological science we still know very little about how this actually works. Scientists surely know how visual features, such as size, placement, orientation, colour and movement are processed by specialized regions in the brain, and that these regions are all interconnected in a neural network of amazing complexity, but there is still no clear answer to how all these features and pieces of information are coordinated and understood as something we can point to and refer to with a term in language, for example ”a ball”, ”a cube” or ”a house”.

It seems that the more we study these matters, the less we know, and the more we will refrain from simplified generalizations such as ”there is nothing outside of language!” or ”everything is biology!” Sometimes, Visual Studies can provide space for sharing and comparing contributions from different disciplines: what do historians, sociologists, linguists, computer scentists, biologists have to say about the use of visual skills in their work, and how can their own research contribute to our knowledge about the visual? To the extent that this sharing and cooperation is not limited to the humanities, Visual Studies could then be defined as a more open and inclusive field than Visual Culture Studies, or as Visual Culture Studies without ”culturalist” bias. The same is true of the developments in interdisciplinary language studies, often involving pictures and ”visual thinking” also, that are known as cognitive linguistics and cognitive semiotics.

Our courses about Perception, Eye-Tracking and Comics


Here at Åbo Akademi University in ”Swedish Finland” (svenskfinland) the sub-discipline of visual studies has existed for 12 years now, and this blog has been updated regularly or less regularly since 2012. It has been ha channel in which we inform about our courses but also about new research and new research questions in the highly interdisciplinary field of Visual studies. The current global COVID-19 situation in which almost everything we do here is done online, and in which neither students nor teachers are always even present in Finland, makes it convenient to continue this blog and to do it in English.

Basic book useful for all. Our textbook in the course Image Perception and Cognition, 2006 edition with Akiyoshi Kitaokas ”snakes”.

We always start the academic year in September and October with a course about the basic neurological and psychological principles of human vision. It is called Image Perception and Cognition and has been popular among our international exchange students during the years, as well as among students from the Åbo Akademi University (ÅAU) and the University of Turku (UTU) joint master program in biomedical visualization (BIMA). Until 2020, the course was also mandatory for all students who have chosen Visual studies as their minor/secondary subject. From this year the options will be more flexible: it is now possible to choose a more cultural/anthropological orientation and to exchange the Image Perception course for a course on visual sociology and anthropology which is usually given in April and May. However, this course is still given in Swedish only.

As another example of the wide range of disciplines and topics that can be included in courses and programs in Visual studies, this year our Image Perception course has been running at the same time as a course on the history and aesthetics of picturebooks for children. This latter course is given in Swedish by Maria Lassén-Seger, who is one of the main authorities today on culture and literature for children in the Swedish and Finland-Swedish academic community.

The Anthology Barnlitteraturanalyser (Children’s literature analyses) from 2008 with contributions by Elina Druker, Maria Lassén-Seger and others. See https://www.studentlitteratur.se/

A related topic is that of comics. From being a largely neglected and sometimes despised field for most of the 20th century (and seen as a threat to literacy and mental health by many proponents of ”high culture”), comics have started to aquire the status of the ”ninth art”, and the culture of comics has been researched from historical, cultural, folkloristic, literary, aesthetic, communicative and psychological perspectives. In psychology and psycho-linguistics, eye-tracking technology has proved useful in determining how we actually read comics (and how we read the many differents kinds of comics that exist) in comparision to how we read linear text.

Isn’t it therefore quite fitting that we should in November and December give one course about comics and another about the technology and methodology of eye-tracking? Some students with a psychological interest in comics could then follow both.

The setup we use for recordings and student projects in our eye-tracking lab. Eye-movements are measured with the infrared sensor SMI RED. Image source: https://www.researchgate.net/figure/Fig1-Hardware-setup-with-binocular-eye-tracker-SMI-RED-250_fig3_264388921

This year, however, the COVID-19 virus and the recently imposed heavier restrictions on mobility at campuses in Finland have put an end to this brilliant idea.

As our course Eye-Tracking Methodology in Visual Studies, which should have started with lab exercise in our eye-tracking test room in the beginning of November (week 45) cannot be given online for obvious reasons, it has to be cancelled. The decision is not ours. An explicit decision about cancelling the course has been issued from the Faculty board, and it now seems that similar decisions have been made at our Finnish-speaking neighbor university, the University of Turku (which harbors one of the most advanced eye-tracking labs in northern Europe).

However, we have objected that the decision does not confirm to the current COVID-19 recommendations of Åbo Akademi University  (se recent updatses HERE), which state that ”Exceptions will be made for certain courses which require presence, such as courses with laboratory sessions or internships.”

With this blog entry and with separate messages, we today inform all those who have registered for the course Eye-Tracking Methodology in Visual Studies about this situation.

Scott McCloud showing his definition of ”comics” in his own comic ”Understanding Comics” (1993)

Our course Comics: Cultural and Interdisciplinary Perspectives is, however, still open for registration in the Åbo Akademi ”Peppi” system and will start in a week from now, on Monday 26 Oct0ber. It is possible to register until the course starts. Please see our course page for more information: Våra kurser/Our courses.

The course is thematically conceived with three parts, each with a separate teacher. The first part, which deals with the character of comics as a visual medium, will be given by Mikael Andersson, deputy university teacher in Visual studies. See earlier text related to this part: ”Some words on the ’simplicity’ of comics” (October 2013).

The second part, with an approach to comics from the perspecitive of sociology and comparative literature, is usually given by Ralf Kauranen who has specialised in Finnish comics and comics production in his research, and who now works at the department of Finnish literature at the University of Turku. Kauranen has recently been responsible for the research project Comics and Migration: Belonging, Narration, Activism, financed by the Kone foundation: Comics and Migration homepage.

The third part, which deals with the connections of comics to folkloristic traditions and notions, and the role of comics in contemporary Fandom culture, will be given by Jacob Löfgren. He received his PhD in Folkloristics at Åbo Akademi University and is now affiliated with the Popular Culture Studies research node at Lund University in Sweden: Popular Culture Studies Node.

Tomorrow there will be an update here about a new book and doctoral thesis about alternative comics in Sweden: Kristina Arnerud Mejhammar’s Självsyn och världsbild i tecknade serier. Kristina defended her thesis at Uppsala University in Sweden on Friday, 18 October.

These courses will start during April and May in Visual Studies

poster_spring2015bilderbokenbildbeskowBilderbokens estetik (130022.1) 5 eller 10 sp

Kursen leds av Maria Lassén-Seger som är en av Nordens ledande experter på barn- och bilderböcker. Föreläsningarna fokuserar på bilderboken som ett särskilt medium baserat på samverkan mellan bild och text. Ett stort antal exempel på bilderböcker från olika tider studeras och analyseras. Kursen avslutas med en essäuppgift.

Kursstart: tisdag 14 april kl. 16-19, Camera Obscura (E201)

Litteratur: Maria Nikolajeva, Bilderbokens pusselbitar (grundbok)


poster_spring2015socbildVisuell sociologi och antropologi (130006.0) 5 sp

Kursen leds av Fred Andersson med föreläsningar + praktiska övningar i bilddatabasen ”Representation i bild av Body Modification” (utvecklas vid ÅA). Föreläsningarna presenterar hur fotografi används både som källa och som forskningsmetod i sociologi, antropologi och etnologi.

Kursstart: måndag 4 maj kl 10-12, Camera Obscura (E201)

Litteratur: Douglas A. Harper, Visual Sociology (grundbok),

lånas i ASA-biblioteket


vsfolderBlueye_movepathEye Tracking Methodology in Visual Studies (130030.0) 5 sp

Kursen leds av Marcus Nyström, medarbetare vid Lunds Universitets Hum-Lab – ett av Europas ledande centra för forskning om ögonrörelser, läsning och bilder. Kursen fokuserar på praktisk färdighet vid hantering av apparatur vid insamling av data, samt formulering av forskningsfrågor och analys av data. Det finns ännu plats för ytterligare några deltagare. Vi uppmanar särskilt studenter från Psykologi och från ICT-ämnena att söka – dock senast 13/4.

Kursstart: måndag 20 april (i Moodle)

Litteratur: Kenneth Holmqvist et al., Eye Tracking (grundbok)


(länkning pågår till intressant.se)

Fotots idéhistoria: disputation 9 januari

Antony_FredrikssonAntony Fredriksson (filosof, undervisar i fotografi och rörlig bild) lägger fram sin doktorsavhandling vid Åbo Akademi nästa vecka, fredagen den 9 januari. Avhandlingen har titeln ”Vision, Image, Record – A Cultivation of the Visual Field”. Opponent är professor William Rothman från University of Miami. Dagen innan disputationen, torsdagen den 8 januari kl 19.15 i rum Westermarck (Arken, Åbo Akademi) håller professor Rothman en gästföreläsning på temat: ”Emerson, Hitchcock, Film”. Vi har skrivit om Antonys forskning tidigare här på bloggen, t.ex. i mars 2013.

Länk till mer information: Avhandling i filosofi 9 januari

Avhandlingen i digital version: Vision, Image, Record – A Cultivation of the Visual Field

länkning pågår till intressant.se

Understanding Basic Vision

Contemplation of Basic Vision, according to the famous philosopher Descartes (1637)

Contemplation of Basic Vision, according to the famous philosopher Descartes (1637)

This is a little report on what we have been doing the past weeks in the Visual studies program. We now start every academic year in English, and with perception. As the title of our course book Basic Vision says, the perception course is really about the very basics of vision and brain. ”Why do you need vision science in visual studies?” some people ask, believing that visual studies is not a scientific field.

They are partly right, if we use the word ”science” in its more limited sense, meaning hard and objective science. Visual studies is a continuation of programs in Cultural Studies and ”Visual Culture Studies”, beginning in Britain in the Sixties as a part of sociology and cultural history – disciplines that some proponents of hard science would associate with witchcraft rather than science. Some people have grown tired of the one-sided ”culturalism” of these circles and proposed that Visual studies should learn less from Cultural studies and more from for example Medicine and Computer Systems.

There is a growing awareness that our conceptions of Nature and the Universe are now increasingly based on scientific images that are very different from those we know from earlier times. These images are visualizations of highly complex sets of data, and it is not possible to understand the principles and processes behind them if you don’t have access to some specialized knowledge. Thus, the divide between the ”two cultures” at universities (i.e. the scientific and the humanistic) tends to widen even more. If populated with open-minded people with a broad range of knowledge, Visual studies might help the two cultures talk again.

A very basic phonomenon of basic vision. The two lines are exactly the same length. Why don't they look like they were?

A very basic phenomenon of basic vision. The two lines are exactly the same length. Why don't they look like they were? (In fact, vision science is still struggling with this question.)

The first priority would be that we learn to talk about our own field of study – images and vision – in a scientific way, if only on a very basic level. This is what we do in the course Image Perception and Cognition. Our participants represent a wide range of interests and fields – some are from the humanistic field, some study computer science, and some are in the master’s program of the Bioimaging group in Turku. These bioimaging students will soon work independently with scientific imaging. Maybe they will end up in a research group studying the brain, and then contribute to bringing new knowledge to the field of vision science! Image Perception and Cognition is our most popular and successful course this far – mainly, I think, because it is basic and inter-disciplinary.

Tarja Peromaa (Image source: Visual Science Group)

Tarja Peromaa (Image source: Visual Science Group)

Being essentially ”culturalists”, me and my colleagues here at the faculty of arts must of course adopt a quite humble attitude in these contexts. How lucky we are that we have an experienced vision scientist and brilliant teacher to handle this course – Tarja Peromaa of the Visual Science Group at Helsinki University! Under her guidance, we have now read the first four chapters of Basic Vision and started to orient ourselves at ”the first steps of vision”. We are starting to understand that vision is both dynamic and selective, and we are beginning to remember the names of the different pathways, regions and cells involved in the visual system. It is like learning to talk a language. Before you know the basic terms and structures in a language, it is impossible to form sentences or to understand them. Soon, we will all know the meaning of terms such as ”cornea”, ”fovea”, ”retina”, ”ganglion cell” and ”lateral geniculate nucleus”, and understand a bit of what vision scientists are talking about when they are describing perceptual processes that art critics have been talking about all the time, but in a much more intuitive and everyday manner.

The eye as a camera (before the camera), according to Descartes.

The eye as a camera (before the camera), according to Descartes.

Vision science is not a new thing – in Europe it has been going on at least since Leonardo da Vinci tried to figure out a way to inspect the ”picture” projected inside an eye from a dead cow, hoping to see the world in the same way as a cow does. This idea was based on the same kind of misunderstanding as the diagram by Descartes that I show details of here. What misunderstanding? Well, the misunderstanding that Consciousness (of a cow or a human) is like a small person sitting somewhere inside our heads, looking at the pictures of our retinas (the ”screen” at the back wall of our eyes) like someone visiting a movie theater. The philosopher Antony Fredriksson will discuss the history of this idea in our course about moving images. Modern brain research gives ample proof that visual perception or any perception doesn’t work like that at all. In fact, there is no picture to be seen on some inner movie screen, but only a myriad of light-sensitive cells – the so called photo-receptors of the retina – each picking up a certain wavelength and intensity of light from a certain point in the environment, then sending it upwards through the numerous crossroads of the visual pathway. Somewhere – but definitely not in one place only – all these isolated signals are finally ”computed” together to form a part of our current field of consciousness. In this way, the digital camera with its receptive screen of isolated sensors is a better metaphor for vision than the traditional analogue camera.

Modern picture of the basic visual pathway. The blue patches at the center are the LGNs (Lateral Geniculate Nucleae)

Modern picture of the basic visual pathway. The blue patches at the center are the LGNs (Lateral Geniculate Nucleae)

Most people know that we have two kinds of photo-receptors in the retina – rods and cones, rods being responsible for night-time vision and cones for color perception. What happens further along the road is less common knowledge. All the different signals from the photo-receptors are ”cabled” through the two optical nerves that meet at the first crossroad – called the ”optical kiasm”. That is what you see in upper half of this picture. Then the signals from the left side of the field of vision (of both eyes) are cabled to the right side of the brain, and vice versa. This happens in the ”cables” known as the visual tracts. The signals arrive at the small nucleae with the difficult name – the Lateral Geniculate Nucleus, or LGN. They are located deep inside the brain, within each side of the central region called Thalamus. The LGNs consist of at least two types of cellular layers, responsible for transmitting different kinds of information to different parts of the cortex (the cortex is the outer, ”wrinkled” parts of the brain). In this way, high-contrast information and most color information is sent through the parvo-cellular layers, while low-contrast information about movements is sent through the magno-cellular layers. It is believed that some problems with reading and writing could be due to deficiencies of the magno-cellular system.

In the lower half of the picture above, it is shown how numerous axons forward most information to the main visual center of the cortex, which is located at the very back of your head, in the region that we call the occipital lobe. And this is where we were in the course this week, learning how different cells at this ”station nr 1” (or V1) of the visual cortex are responsible for decoding specific kinds of information, for example the orientation and position of edges.

Akiyoshi Kitaokas "ormar".

Basic Vision, 2006 edition with Akiyoshi Kitaokas "snakes".

Probably our students are already busily reading the chapters for next week’s lecture, dealing with depth perception, color perception, and movement. Then, we will learn more about other visual cortex regions apart from V1 – Vision science discovers new regions all the time! Of special importance are V4 and V8 (centers for color perception) and V5 (movement perception). Look at this cover from the 2006 edition of Basic Vision. It is a popular perceptual illusion that was created by the Japanese artist and researcher Akiyoshi Kitaoka. It is basically a pattern of striped circles-within-circles, but the illusion that they are moving and the addition av small red tongues makes it easy to interpret them as snakes. Why do they seem to move? It is actually because of the division of different signals at LGN and the fact that green-black and blue-white contrast is higher than blue-black or green-white contrast. Still unclear? The exact answer is in Chapter six in Basic Vision, and in the next post on this blog.

Länkning pågår till intressant.se

Perception, Imagology and Visualization this year

Professor Anthony Johnson

Professor Anthony Johnson

After the student’s texts last week, I will now publish some posts in English, due to our current courses in English and all the positive interest that we receive from exchange students!

On this Thursday two of our courses in Visual Studies will start, and both are given in English. The first one is simply called Image Perception and Cognition, and it explains the basics in current neurological and psychological knowledge about the human visual system. You will learn some anatomy of the brain and the mechanisms at different stages in its processing of visual information. It will be a mind-boggling and exciting journey, all the way from the ”simple” registration of light at the retina, up to the cognitive job of consciously interpreting what we see!

The second course to start this Thursday is very different from the first one, so this way you really have a chance to get a clue of how broad and open the field of Visual studies really is! It is a course in arts and literature, given by our professor in English language and literature, Anthony Johnson, whom you see a picture of here. He is a legendary lecturer, and a jazz musician too.

The subject of his course is not so far away from psychological concerns as one might believe, because it is really about Imagology – a research field created by scholars who want to understand the mental images we form, for example when we read a certain text. In some respect, imagology was founded almost 100 years ago, when the American journalist and scholar Walter Lippmann developed his theory on the stereotypes we use when we describe members of certain nations or groups.

Anthony’s course is called Cultural Imagology – An introduction, and because it is about cultural imagology, he will not only talk about national and social stereotypes but also about the way people conceive of literature, geography and music. In the first lecture this Thursday, he will however begin with defining what an image is, or could be.

For those of you registered in the Image Perception and Cognition course, I will give an introduction on this Thursday, September 5th at 2 PM, in the Arken building of human sciences and languages here in Turku, room E201 (Camera Obscura). Then there is a one hour pause, and at 4 PM Anthony Johnson’s lecture starts in the same room. It will last for two hours.

Maybe you are a biologist or a student of computer systems who is also interested in art and literature, or maybe you are a student of literature who wants to know how the brain works? Then you are welcome to attend both courses!

Screen-Ddump from looking at tissue layers in BioImageXD.

Screen-dump from looking at tissue layers in BioImageXD.

In October and November I will myself give a course on Comics together with Folkloristics and Sociology. Further information in English is here. At the end of January a fourth Visual Studies course in English starts. Its name is Visuality and Visualization of Information.

This course will really give rich opportunities of combining arts with knowledge of the brain, because it is about why certain design strategies are better than others. We will use a textbook by the American psychologist Colin Ware, who is currently one of the internationally most acclaimed scientists in the expanding field Visualization.

This is a field in which neurological research, which may seem technical and abstract to many, is really put to practise in the form of effective strategies for visualization. It could be of use for marketers and web designers, but not the least for students and scholars who want to communicate research visually. There is a joint Master’s program in Bioimaging between Åbo Akademi University and Turku University, and many of our perception students have been from there. The Turku Bioimaging center (se link at top right here) has generously given all of us an opportunity to see how modern visualization works. They have created the free image processing tool BioImageXD that anyone can download at the BioImageXD page.

After downloading and opening the program, you can experiment yourself with multi-layer microscope images that you download as a free sample package at the SourceForge download page (see links at the bottom of the BioImage XD download page). The image that I show here is from a session that me and one of my students had with the program. We noticed that the possibility of generating views in 3D really added a lot to the precision of the visualization. In the Visuality and Visualization of information course we will study both simple and complex visualizations, ranging from comic books to medicine and physics, and at the end you will have the opportunity to realize a new visualization yourself.

For more inspiration, see:

”Genes to Cognition” page with an interactive 3D brain (very good for training at the Image Perception and Cognition course)

A short text defining Imagology

A Vimeo lecture on visualization by Colin Ware


länkning pågår till intressant.se

Visuella studier – aktuellt och gjort

Är du ett FAN? Gå vår kurs COMICS!

Är du ett FAN? Gå vår kurs COMICS!

Det har varit tystnad här på bloggen ett tag – men det innebär inte att det har varit brist på aktivitet i ämnet. Tvärtom. Ämnets lärare har gett kurser under april och maj – ”Den rörliga bilden” (Antony Fredriksson, se tidigare inlägg), ”Bilderbokens estetik” (Maria Lassén-Seger), ”Bildsociologi” (Jenny Wiik) och ”Nutidskonst” (Öppna Universitetet, Fred Andersson). Till hösten ges kursen ”Visuell Analys” som kombinerad nätkurs och närstudium i Jakobstad – se info här:

Sommaruniversitetet i Vasa, filialen i Jakobstad: ”Visuell analys” okt-nov 2013

De flesta studenter har lämnat huset, men vi lärare jobbar nu desto intensivare med att förbereda höstens kurser. Höstens första kurs i Visuella studier är som tidigare år grundkursen i bildperception som går på engelska med psykologen och hjärnforskaren Tarja Peromaa som lärare. Tarja är en mycket uppskattad lärare som kan konsten att förklara på ett strukturerat och lättfattligt sätt. Vill du gå kursen ska du leta efter kursnamnet ”Image Perception and Cognition” eller kurskoden 130000.0, anmälan är öppen via systemet Min Plan för studerande vid Åbo Akademi eller Turun Yliopisto ända fram till 6 september.

Flera av oss har varit uppmärksammade eller aktiva även utanför Akademin under våren. Jenny Wiik arbetar också som författare och illustratör och debuterade i höstas med ungdomsboken Bildbindaren på Schildt & Söderströms förlag. Maria Lassén-Seger hör till landets främsta experter på just böcker för barn och ungdom, och hennes kurs ”Bilderbokens estetik” får varje år mycket god respons. Om du är intresserad av bilderböcker och vill hålla dig orienterad om vad som händer på det området är det ett bra tips att läsa Marias regelbundna recensioner av nya böcker i Hufvudstadsbladet. Tidningen verkar inte längre publicera nyare recensioner online, men här är några från förra året:

Om Jenny Wiiks ”Bildbindaren

Om Maria Turtschaninoffs ”Flickor som går dit de inte får”

Om Ulf Starks och Linda Bondestams ”Allt det här”

Även Mia Österlund som är universitetslärare i litteraturvetenskap här vid ÅA recenserar barnböcker i Hbl, några exempel:

Om Maijja och Anssi Hurmes ”Under täcket”

Om Camilla Mickwitz ”Jason, Emilia och de små tanterna” (nyutgåva)

Fred Andersson (undertecknad) deltar sedan hösten 2011 i det nordiska nätverket för forskning om tecknade serier – ett annat område där förhållandet mellan ord och bild står i centrum. NNCORE, som nätverket heter (Nordic Network for Comics Research) hade sin första internationella konferens i Helsingfors den 23-25 maj. Koordinator för konferensen var professor Kai Mikkonen som bland annat har skrivit den viktiga boken Kuva ja sana (Bild och ord). Nätverket har en hemsida som ligger under Syddansk Universitet i Odense, och som man når via följande länk: NNCORE, Syddansk universitet. Forskare från Finland, Sverige, Danmark, Norge, Island och Estland deltar. För nätverket har Fred Andersson skrivit en essä för en planerad engelskspråkig antologi med texter av medlemmarna.

Våra ÅA-ämnen Folkloristik, Visuella studier och Sociologi ger till hösten i samarbete en ny engelskspråkig kurs om tecknade serier och fandom, den kultur som växer fram bland fans till böcker och serier i fantasygenren. Kursen heter ”Comics – Interdisciplinary and cultural perspectives” och startar den 25 oktober. Fred Andersson inleder med serieteori de tre första veckorna (se också inlägg 2 juni förra året), sedan föreläser Ralf Kauranen om sociologiska aspekter (3 veckor) och Jacob Löfgren om fandom (3 veckor). Ralf Kauranen är medlem i NNCORE och har disputerat på en avhandling om 1950-talets finska debatt om seriers ”skadlighet”. Se den här artikeln om Ralf från 2008. Jacob Löfgren är doktorand i folkloristik och forskar om fankulturen kring den brittiske författaren Terry Pratchetts karaktärer. Se den här artikeln om Jacobs projekt. Kursen är öppen för alla intresserade vid Åbos två universitet, precis som de ordinarie kurserna i Visuella studier.

Andra engelskspråkiga kurser som vårt ämne ger under 2013-14 är ”Cultural Imagology – An introduction” (se också tidigare inlägg från i höstas) och ”Visuality and Visualization of Information”. Båda kurserna tar upp viktiga aspekter på bilder som kunskapsförmedlare idag – mer om detta senare i veckan!

länkning pågår till intressant.se

Är vårt seende historiskt?

Tack för ditt inlägg Fred. För att fortsätta på tanken om seendet som historiskt så bör det påpekas att det här är en ganska omstridd uppfattning inom idehistorisk och estetisk forskning. Som Fred påpekar handlar min avhandling om att förstå hur förändringar inom filosofi, vetenskap och kulturen över lag har konsekvenser för hur vi använder våra sinnen (och vice versa). Det här blir tydligt om vi ser på brytningspunkter inom bildkonstens historia. Då man under 1800-talets senare hälft började måla i impressionistisk still handlade det inte enbart om att vissa visionära målare uppfann ett nytt sätt att måla på, det innefattade också att de här konstnärerna upptäckte ett nytt sätt att använda synsinnet på. Det berättas om Cézanne att han ofta jobbade på flera dukar samtidigt för att fånga en specifik tidpunkt i målningen (se bilderna ovan alla målade av Cézanne vid Mont Sainte-Victoire, 1904-1906). Cézanne insåg att då han försöker återge de färg- och ljusförhållanden som han såg då han betraktar ett visst landskap under en viss tidpunkt, så jobbade han egentligen med en omöjlig uppgift. Varje minut, ja inom vissa omständigheter t.o.m. varje sekund, ändras ljusförhållandena ute i naturen. Ifall en målning skall fånga ljusförhållandena under en specifik tidpunkt måste målaren egentligen sammanställa ett kollage av olika synintryck. Cézanne målade på en duk, och när ljusförhållandena ändrades övergick han till nästa osv., för att sedan återkomma till respektive dukar då ljuset återgått till ungefär vad det var tidigare. Man kan säga att Cezanne renodlade ett visst sätt att se, han var uppmärksam på hur föränderligt och flyktigt ett visst synintryck är, och hur ljusförhållandena ständigt förändrar den synliga världen. Därför målade han samma vy gång på gång. Trots att han insåg att varje synintryck är flyktigt, ville han fånga en specifik vy, ljusförhållandena under en vis tipunkt. Han insåg den filosofiska omöjligheten i det som han åtog sig. Varje synintryck är endast en sekvens i ett ständigt förlopp och en ständig förändring.

Poängen med det här exemplet är att det inte är en slump att Cezanne i slutet av 1800-talet undersökte de här nya sätten att använda sin uppmärksamhet och sitt synsinne på. Fotografiet hade möjliggjort att man kunde fånga en specifik stund på bild. Fotografiet fixerar eller ”fryser” stunden. D.v.s. i och med fotografiets uppkomst kunde man börja se hur en vy ser ut då man plockar den ur det kontinuum och den föränderlighet som vår vardagliga synupplevelse innebär. Man kunde säga att impressionismen föds på grund av den uppfattning om det synliga som fotografiet bär med sig.

Det här är nu ett exempel på, på vilket sätt det synliga är historiskt, hur även sinnesförnimmelsen är en dynamisk del av vår kultur. Sen fins det flera forskare som kritiserat uppfattningen om att synsinnet är kulturellt och historiskt (tex. Arthur Danto). Dom hävdar att ögat som är ett biologiskt organ, inte förändrats under de senaste tusentals åren och därför är vårt synsinne alltid konstant, oberoende av kulturen och historia. Och det fins någonting korrekt i det här resonemanget. Till exempel om jag på grund av att jag är närsynt ser saker på ett annorlunda sätt än andra som inte är närsynta, är det givetvis inte en kulturell eller historisk skillnad de handlar om, utan en fysiologisk skillnad, mina ögon är fysiologiskt formade på ett annat sett än deras ögon som har normal syn. Att hänvisa till kultur fungerar inte som förklaring till varför synsinnet är format på ett visst sätt. Men det är inte det som de moderata forskarna (här fins en hel del knäppgökar också) som påvisar samband mellan historiska förändringar egentligen påstår. Att säga att vårt seende är historiskt betyder inte att vårt synsinne skulle förändras p g a av att våra kulturella omständigheter förändras. Men vårt förhållningssätt till vårt synsinne förändras, vi lär oss nya sätt att vara uppmärksamma på. Och de här förändringarna kommer också att inverka på vad vi får syn på (och på vad vi blir blinda för).


Anmälning till kursen ”Den rörliga bilden” öppnar på lördag, den 16e, via Min Plan. Man kan anmäla sig ända fram till den 12e mars. Mer information om kursen finns här:

Den rörliga bilden (pdf)

Kurs i mars – den rörliga bilden och seendets historia

Inuti Heidi Lunabbas "Sauna Obscura" i Åbo. Bildkälla http://www.turku2011.fi/en/event/saunalab-sauna-obscura_en

Inuti Heidi Lunabbas ”Sauna Obscura” i Åbo. Bildkälla http://www.turku2011.fi/en/event/saunalab-sauna-obscura_en

Årets första kurs, ”Semiotik, Ikonografi och symbolanalys” har nu pågått ett tag med en liten men trogen grupp studenter. I mars startar Antony Fredrikssons kurs ”Den rörliga bilden” och samtidigt ger jag själv också en kurs om konsten efter 1950 Öppna Universitetet. Antony blev licentiat förra året med en avhandling som han lade fram i ämnet filosofi år 2011. Avhandlingen handlar om seendets och fotografins historia och heter To Discover and to Create – A Genealogy of the Concept of Visual Record. Kursen ”Den rörliga bilden” följer i viss utsträckning samma spår som avhandlingen – den ger en historisk bakgrund till fotografins och filmens betydelse för vår tids visuella kultur.

Filmen som teknologi utgår från fotografin, och fotografin utgick i sin tur från Camera Obscura (”det mörka rummet”) som beskrevs redan på 1000-talet men som blev ett hjälpmedel för för tecknare och målare under 1600- och 1700-talen. Konstnären Heidi Lunabba är en entusiast för Camera Obscura och har byggt flera stora sådana, bland annat en i form av en bastu under kulturhuvudstadsåret i Åbo.

Utan att kunna tala för Antony tror jag att hans kurs handlar om att seendet har en historia, en tanke som kan verka främmande i början. Att fotografi och film har en historia är lätt att förstå, men att skriva seendets historia kräver att man ser seendet som kulturellt betingat och inte bara som något biologiskt. Forskaren Jonathan Crary, som Antony hänvisar till i avhandlingen, har visat att filosofins och naturvetenskapens ideer om seendet förändras efter 1820-talet, då Camera Obscura ersattes av fotografin. Före fotografin dominerade en rationalistisk perceptionsmodell präglad av filosofen Descartes, som beskrev kropp och själ som helt åtskilda. I rationalistiska beskrivningar av seendet reflekteras synbilden som en kopia eller ”representation” inne i huvudet, och därinne tittar själen på bilden – som i en Camera Obscura! Fast om det vore så, så skulle det lilla själsliga ”jaget” inne i huvudet i sin tur innehålla en kopia och en annan liten åskådare som i sin tur innehåller en kopia och… Modellen hamnar i vad som brukar kallas ”oändlig regress”, ett tecken på att det är något som är fel på den från början.

Efter uppfinnandet av fotografin befinner sig såväl fotografiet som filosofernas synbilder utanför Camera Obscura, och det mentala seendet börjar mer och mer beskrivas som en subjektiv process snarare än en objektiv kopia. Själen trängs gradvis ut ur naturvetenskapens synteorier och överlämnas till kulturhistoriker och andra humanister. En mer materialistisk naturvetenskap växer fram. Samtidigt kräver tillväxten av information och medier i samhället ett annat och mer aktivt seende när hjärnan ständigt ska anpassa sig till nya och annorlunda arrangemang av text och bild. Seendeforskningen anpassar sig till den nya situationen och börjar mer och mer betona hur seendet är aktivt och undersökande – psykologin avlägsnar sig alltmer från Descartes kopior. Seendets karaktär förändras och teorierna om seendet förändras – dessa förändringar hänger samman, och seendet har en historia.

länkning pågår till intressant.se

Vad är visuell analys? (3)

Bild insamlad till databas "Body Modification"

Bild insamlad till databas "Body Modification"

Igår nämnde jag skillnaden mellan direkt och indirekt analys – men vad skiljer en direkt analys från vilken snabb, vardaglig beskrivning som helst? Och går det verkligen inte att skilja mellan beskrivning och analys? Vad är det i så fall för mening med att använda ordet ”analys” alls?

Svaret är att bara en snabb beskrivning inte är en analys, men att analysen börjar med att man gör ett stort antal sådana beskrivningar. Målet kan vara att skapa en taxonomi för klassifikation av ett stort bildmaterial, men analysen kan också gå ut på att analysera hur vissa grupper av människor (till exempel olika åldersgrupper) beskriver bilder. Därför är det i ämnen som etnologi och sociologi man har använt sig mest av direkt analys av bilder.

En typisk situation är den där en etnolog har ett antal bilder som föreställer livet i en by för många decennier sedan. Det finns fortfarande några få personer i livet som minns människor och byggnader som fanns då. De intervjuas genom att de får se bilderna, och de spontana minnen som bilderna väcker spelas in och skrivs ner. Inom antopologi/etnologi finns det en särskild term för detta: ”photo elicitation”.

Men den allra största andelen av direkt visuell analys är idag så spridd att vi knappast längre lägger märke till den – nämligen ”taggning” av digitala bilder. Att ”tagga” innebär idag oftast att du öppnar bildens metadata (i Windows högerklick, sedan ”properties”, sedan ”details” och ”tags”). Orden du sedan skriver in för att beskriva bilden gör att den kommer upp i sökningar på de orden i bildprogram som Picasa, på Internet eller i en databas. Bilden på ”dödskallemannen” är till exempel taggad med termerna:

ansikte; extrem; färg; högkontrast; man; omättad; opersonlig; piercing; polykulturell; ring; stav; tatuering,

samt webbadressen där bilden hittades: http://my.opera.com/Zaphira/albums/show.dml?id=673992

Bilden ingår i en insamling och taggning av över 1500 bilder som fotografen Eddie Svärd (se flickr) gjorde på uppdrag av mig tidigare i år. Syftet var dels att få en första överblick över det visuellt (och etnologiskt) intressanta fenomenet BM (body modification), dels att pröva hur en mer systematisk taggning kan gå till. En mer utförlig beskrivning från den 25 maj finns här. För att göra bilderna sökbara utifrån vissa specifika frågeställningar hade jag i förväg definierat en lista av standardtermer och ordnat dem enligt vad vi kan kalla EBB-taxonomin (Eakins, Briggs & Burford, ”Image Retrieval Interface” 2004). Den här taxonomin använder vi också i kursen ”Visuell analys”.

Taxonomin har nio nivåer som enligt Eakins/Briggs/Burford motsvarar de statistiskt vanligaste kategorierna i folks spontana beskrivningar av bilder. Tre nivåer handlar om ”Perceptionsdata” (som färg), ”Basgeometri” (som komposition) och ”Rumslighet” (eller Visual Extension.) Exempelbilden har tre taggar från perceptionsnivån: färg, omättad och högkontrast. Den fjärde nivån handlar om det ”semantiska” innehåll vi ser direkt, som man, ansikte, tatuering, ring, stav. Följande fyra nivåer handlar mest om det vi inte ser direkt i bilden utan  ”abstraherar” ur olika kunskaper och känslor. Det rör sig om ”kontextuell abstraktion”(inomhus, hem), ”kulturell abstraktion”(piercing, polykulturell), ”emotionell abstraktion” (opersonlig, extrem) och ”teknisk abstraktion” (ring, stav: vilken metall?). (Jag ser att ”stav” nog är fel term. Personen har snarare piggar som opererats in vid näsroten – se bilden.) Den nionde nivån, slutligen, är ”metadata” – alltså det som aldrig kan vara synligt i en ren bild, till exempel uppgifter om datum och webbadress.

För att få en begreppslig bild av fenomenet BM förberedde jag också ett ”system network”. Det är en typ av diagram som kan användas för att åskådliggöra komplexa begrepp. Här blev diagrammet en utgångspunkt för den visuella sorteringen och analysen, eftersom det visar vad jag som både professionell (i visuell analys) och amatör (i någon sorts ”etnologi”) förväntar mig att vi ska hitta därute. Jag antog att BM kan delas in i ”mönstrad hud”, ”piercing”, ”implantat och kirurgi” samt ”självskada”. De tre första kategorierna uppfattas som hedonistiska och bejakande medan den fjärde är destruktiv. De destruktiva innebörderna kan beskrivas som ”dysmorfi” (faktisk eller inbillad fysisk brist) och ”dysfori” (motsatsen till eufori). Diagrammet ser ut så här:

Möjliga typer av Body Modification idag. (c) Fred Andersson 2012

Möjliga typer av Body Modification idag. (c) Fred Andersson 2012

Jag har naturligtvis argument för varje nivå i schemat – särskilt de som kan verka underliga. Det är en brist att jag fortfarande inte har fått någon respons på indelningen. Efter mycket tvekan och ändringar bestämde jag mig för att tatueringen kan delas in i underkategorierna ”old school” och ”polykulturell” med argumentet att istort sett allting idag är polykultur bortsett från en medveten renodling av äldre bildtraditioner, t.ex. gamla sjömanstatueringar och annan ”old school”.

Den ovanliga ansiktstatueringen i bildexemplet kan t.ex. återfinnas i gängkultur i Mexiko, men dödskallemotivet går också tillbaka på pre-columbiansk dödskult. Resultatet är polykultur som kan upprepas var som helst i världen av någon annan person som identifierar sig så starkt med dödens symbol att han vill bli ett med den, outplånligt och oåterkalleligt.

Detta är något som kan intressera en etnolog eller en religionsforskare, medan jag som bildforskare är mer intresserad av själva bilderna som iscensättningar av personernas identitet och känslor.  Här blir det viktigt med frågor som ”vilken vinkel är bilden tagen ur?”, ”är det en närbild eller en distanserad bild?”, ”är den personlig eller opersonlig?”, ”hur bidrar kontrast och färger till stämningen?” Det kan finnas intressanta mönster i hur olika grupper väljer att utforma sina bilder.

För att kunna säga något trovärdigt om detta räcker det inte med att titta på bara några få bilder – det behövs tusentals. Taxonomier och scheman hjälper oss att få en första överblick och att hitta det som är intressant att studera. Om studenter är intresserade skulle det kanske kunna bli några kandidatuppsatser med utgångspunkt i materialet. Som sagt skulle såväl religionsvetare och etnologer/folklorister som konst/bildvetare kunna hitta aspekter att studera.

länkning pågår till intressant.se