Kategoriarkiv: Pedagogik

Tema konstkritik (”Art Criticism”)

Bloggen återupplivas på svenska nu de sista veckorna i november med några texter på temat Konstkritik. De är skrivna av några av mina studenter. Uppgiften har varit att skriva en recension i dagspressformat av valfri pågående konstutställning, här i Åbo eller någon annanstans i Finland. Om de har fått högsta vitsord har jag frågat om de vill att jag publicerar texten här som en liten uppmuntran.

Svårigheten var att skriva en text som inte bara beskriver verken eller berättar om bakgrunden till utställningen, utan som också är tolkande och värderande/kritisk.

Det visade sig att väldigt många av deltagarna klarade uppgiften briljant och att vi tycks ha många blivande svenskspråkiga kulturjournalister och kritiker bland våra studenter här. Frågan är bara var de ska publicera sig i framtiden och var kanalerna och finansieringen för kulturkritik kommer att finnas. Även detta diskuteras förstås på kursen.

Kursen heter ”Kultur- och vetenskapsjournalistikens genrer” och presenteras så här:

”Kursen syftar till att ge en överblick av området vetenskaps- och kulturjournalistik samt att genom praktiska övningar utveckla förmågan till eget skrivande i några av de viktigaste genrerna. Genom att ett flertal ämnen tillsammans är ansvariga för kurserna anläggs och utvecklas genomgående tvärvetenskapliga perspektiv.”

 

Första recensionen kommer upp här på måndag.

 

Karikatyr av Grandville ur ”Un autre monde” (En annan värld”), Paris 1844.

Styckningens estetik och det tredje könet

Copyright Jennifer Lindroos 2012

Copyright Jennifer Lindroos 2012

Idag vill jag visa den här bilden/textbilden av min student Jennifer Lindroos och åter igen påpeka att nej – Visuella studier bedriver ingen reklam- eller designutbildning. Men i kursen SIS (Semiotik Ikonografi Symbolanalys) får varje student göra sin egen poster som sedan analyseras av de andra deltagarna. Det är den analysen som är examinationsuppgiften. Sin poster gör studenten enligt egen förmåga – mycket enkelt eller mycket avacerat är valfritt – för det är inte kursens posters som bedöms utan bara förmågan att reflektera över arbetet. Att sedan en mängd intressanta och engagerande posters har gjort i kursen är en bonus. Jag tycker att Jennifers poster är en av de i särklass bästa från de hittills fyra år som kursen har gått. Ämnet är engagerande oavsett vad man tycker i sakfrågan och jag tror att postern direkt skulle kunna sättas in i en kampanj för att öka medvetenheten om HBT och HBT-lagstiftning i Finland. Då skulle förstås texten behöva översättas till finska, men frågan har samma aktualitet och vikt såväl i Finland som internationellt. Några länkar för den som vill läsa vidare finns här:

RFSL’s specialsidor om transsexualitet

Svenskt steriliseringskrav strider mot europakonventionen, mars 2012

Finskt upprop för lagändring, 2012

Jag har tidigare här på bloggen skrivit om det som jag kallar Styckningens estetik, och Jennifers poster ger tillfälle att lägga till några synpunkter. Vad vi ser här är ju väldigt tydligt en kollageprincip, ytterligare understruken genom att vissa delar är framställda som om de hade rivits ur en tidningssida. Att stycka sönder bilderna av verkligheten och sätta samman bitarna i nya överraskende kombinationer är något som starkt förknippas med modernismen men också med den moderna tidens ifrågasättande av fasta könsroller och identiteter (se särskilt Hanna Höchs kollage från 1920-talet). Mellan det moderna och det postmoderna är skillnaderna inte så stora som det ibland har framställts som – men nu befinner vi oss enligt vissa teoretiker i ännu ett övergångsskede, det transhumana. Bilden av ”the recombinated body” har därmed fått en förnyad och delvis förändrad aktualitet. Den har blivit en metafor för en tidskänsla där människor allt oftare känner att löken är bättre än persikan som bild av deras personligheter – att inte ha någon kärna, att bestå av lager på lager av skiftande sociala roller och konstruerade identiteter. Att inte vara något utöver sina val. Jennifer har understrukit detta genom att låta ordet CONSTRUCTED vara skrivet på samma sorts utrivna fragment som i kroppen. Men bland fragmenten finns också en symbol med en annan karaktär – ett nästan naivistiskt tecknat hjärta, brustet men hopplåstrat. En påminnelse om alla berättelser om människor som inte accepterats just för vad de är.

Länkning pågår till intressant.se

Bra och dålig visualisering

Skulle du hitta här?

Skulle du hitta här?

Visualisering eller Visualization – konsten att synliggöra det som  inte syns i vardagslag eller ens för blotta ögat. Till exempel idéer, tankemodeller, organisationers struktur, statistik, data, kemi, biologi, världen sedd uppifrån (kartor, planer). Bara ett foto (eller en satellitbild) är inte visualisering. Det krävs en bearbetning för att det väsentliga skall skiljas från det oväsentliga.

Bilden kommer till mig i ett brev med instruktioner hur jag ska ta mig till lasarettet i Trelleborg. Så snart jag fäster ögonen på papperet börjar bilden fladdra ungefär som de motsägelsefulla figurer som används i grundkurser i perception. Vilka av formerna är figur (byggnad) och vilka är grund (mark och gata?).

En gammal perceptionsregel säger att ”minsta inneslutna ytan tolkas som figur”. Här vid ”entrén” är de vita formerna minsta inneslutna yta, men de representerar inte byggnaden utan gräsplanteringar mellan parkeringen, gatan och byggnaden. Vägen, byggnaden och platserna framför byggnaden har dessutom samma gråa färg, och det finns inga linjer som skiljer vägen och parkeringen åt. Utan de infogade symbolerna hade det här varit fullständigt obegripligt.

En annan regel säger att avbrutna linjer tolkas som om de tillhör grunden. Här inne i byggnaden finns en vit kvadrat som står för ett tomrum (en ljusgård) men eftersom  den skär av en linje och dessutom är ljusare än omgivningen är det mer naturligt att se den som en form/figur. Den här lilla detaljen bidrar ganska mycket till förvirringen i bilden.

Bättre nu?

Bättre nu?

Antagligen har sjukhuset ont om pengar, eller också finns ingen färgskrivare. Bilden är en svartvit fotokopia av den riktiga planen, som är i färg. I hastigheten har man väl inte noterat att den svartvita varianten är obegriplig. I färgbilden kan de röda partierna klart skiljas från de grå (fastän de har samma ljushet, se den grå bilden) och de olika betydelserna identifieras genom vardaglig association: hus är ofta röda men sällan gröna, gräs är grönt, asfalt är grå.

Men det är fortfarande en otydlig visualisering. Åtskillnaden mellan ”hus” och ”övrigt” är fortfarande bristfällig. Om gräset och asfalten hade haft samma ljushet (och inte som nu, när istället byggnaden och asfalten har samma ljushet) hade det varit bättre. Ännu bättre hade det varit om både gräset och asfalten varit grå, men med mörkare grått i gräset. Närmast husen hade det då alltid varit så här:

På så sätt hade inte gräsytorna som nu varit ljusare än huset. Ljuare ytor är lättare att se som figur och därför finns det fortfarande ett visst ”flimmer” i färgbilden. Och att ”gräs är grönt” är faktiskt helt oväsentlig information för den som vill hitta rätt ingång i ett sjukhus.

Med en kanske något ansträngd matematik har jag räknat ut att den svartvita bilden innehåller 2 bitar (bits) information och att färgbilden innehåller 3 bitar. Det beror på att färgen tillför valmöjligheten ”färg eller inte färg?”. Den svartvita bilden innehåller för litet information för att visualiseringen ska bli tydlig, men distinktionen ”rött eller grönt?” är överflödig i färgbilden.

Fast kanske har problemet med de här bilderna egentligen mest att göra med vad som i tidig perceptionspsykologi kallades gestalt- eller helhetsperception. Och för beskrivningen av detta är informationsteori ett ganska trubbigt redskap.

Länkning pågår till intressant.se

Vem behöver humanister? (3)

(c) Julia Numan 2012

(c) Julia Numan 2012

Denna poster har skapats av min student Julia Nyman i kursen SIS (Semiotik Ikonografi och Symboler). Till examinationen hör att under kursens gång göra en poster för ”en idé man brinner för, en organisation eller grupp som man tillhör”. Men inte bara för posterns skull, utan som en väg till fördjupad förståelse av teorier om visuell kommunikation. Julia valde att göra en poster för arrangemanget ”Vem behöver humanister?” som äger rum här i hus Arken, auditorium Armfelt, imorgon onsdag kl. 18. Det blir intressant! Julias poster sammanfattar ganska bra den attityd som ofta möter humanister i dagens samhälle. ”Vad intressant att du läser filosofi, vad ska du bli på riktigt?

De semiotiska (teckenteoretiska) modeller som vi nu gjort posters för att förstå handlar om att se och att läsa, och hur dessa processer samverkar när vi tar till oss information effektivt. Inte minst tecknade serier är exempel på detta. (Att tecknade serier ofta använts som pedagogiskt hjälpmedel är ett förbisett faktum.) Det har sagts att det trots skillnader i medium, funktion o.s.v. ändå finns tre kriterier som alla meddelanden måste uppfylla: de måste återge något som kan observeras eller tänkas, de måste etablera kontakt med mottagaren och de måste vara artikulerade. Hur skapar en bild- eller postermakare kontakt med publiken? I Julias poster uppstår kontakten i första hand via de skrivna orden i en tankebubbla. Men tankebubblan är en visuell representation (återgivning) av något som inte kan observeras visuellt – en tanke. Bildfiguren (Auguste Rodins berömda Tänkaren) är sluten i sig själv och etablerar ingen kontakt med oss. Han sitter också på ganska långt avstånd inne i det ”rum” som bilden utgör.

Postern är artikulerad genom att bubblan och det skrivna befinner sig ovanför bilden och genom att Tänkaren tittar mot högersidan som har mer tomrum än vänstersidan. I tomrummet kunde man lägga till skriven information om arrangemangets tid och plats och innehåll, och det har också gjorts i andra versioner. På så vis uppstår en åtskillnad mellan det abstrakta (ett allmänt påstående) och det konkreta (en person som påstår), mellan nuet (enskilt grubbel) och det som ska komma (diskussionen).

På liknande vis kan man som skribent få rådet att ”ta det allmänna först och detaljerna sedan”, att skapa artikulation mellan olika begreppsliga nivåer.

Postern återger alltså en mental process hos en mänsklig aktör (representation), kontakten med oss sker via ord (interaktion), och det finns artikulation mellan uppe och nere, vänster och höger (komposition). Det är ungefär i de termerna vi har diskuterat ”visuell grammatik” de senaste veckorna. På den mest allmänna nivån, alltså. De tre ”metafunktioner” som forskarduon Kress & van Leeuwen anser finns i alla bilder och visuella kompositioner kallar de representation, interaktion och komposition.

Men poängen med övningen är inte att göra en poster som ska stämma överens med Kress & van Leeuwens teorier utan att undersöka vilken giltighet de har i praktiken. Kombinationen av teori, observation och självständig operation ger tankarna fastare form.

Länkning pågår till intressant.se