Ni känner säkert till tävlingen Robinson. Så heter den i Sveriges TV, men den har en motsvarighet i finsk TV. Tävlingen går ut på att en grupp människor placeras på en ö i söderhavet där de skall klara vardagen med knappa förnödenheter. De knappa förnödenheterna snabbar på förloppet att skapa irritation och rivalitet mellan medtävlarna. Tävlingen går ut på att tävlarna får rösta ut varandra tills det endast finns en segrare kvar. Under tävlingens förlopp kan man bli immun från att röstas ut genom att vinna någon deltävling. Detta är konceptet i stora drag, men det intressanta är hur medtävlarna agerar sinsemellan. Man skapa pakter, dvs. en grupp medtävlare lovar att inte rösta ut varandra, så att personerna inom pakten kan vara med länge i tävlingen. Man kommer överens om att rösta bort obekväma personer, gnällspikar röstas bort eftersom de är jobbiga och smarta innovativa röstas bort eftersom de ses som ett hot. De som vinner Robinsson brukar vara baksluga egoister som kan läsa av spelets gång eller ganska osynliga medelmåttor.

En dag slog det mig att utvecklingen inom universitetsvärden i dag förefaller som en Robinson tävling. Först tar tävlingsledningen (UKM) och minskar på universitetsanslagen så att alla blir tvungna att leva på ett existensminimum. Därefter skapas ett hot om att medtävlarna (universitetets olika ämnen) kan försvinna. Sen är tävlingen i gång. Deltagarna börjar se över sin strategi för att hållas med i tävlingen så länge som möjligt. Man börjar lyfta fram medtävlares svaga punkter och förstorar dem. T.ex. kan det omtalas att ämnet x inte har producerat en enda doktor på de två senaste åren. Detta skall man skvallra om till prefekten eller en prorektor eller varför inte nån i styrelsen. Vad man inte nämner är att ämnet x producerade 3 doktorer för tre år sedan och har en stark magisterproduktion. Sina egna fördelar förstoras i samma utsträckning.

Vidare kan tävlandena skapa pakter, dvs. ämnen utser lämpliga medtävlare som lovar varandra att dyrt och heligt hålla ihop i vått och torrt och se till att ämnen utanför pakten kan röstas bort.

Vidare kan vissa medtävlare skaffa immunitet. Det får man genom att vinna någon deltävling arrangerad av tävlingsledningen (UKM). Dessa deltävlingar är ganska ensidiga – de går ut på att ragga forskningsfinansiering. Det som här gäller är att få sin normala forskningsverksamhet att passa in i ett nytt ramprogram inom Finlands Akademi, Tekes eller EU. Lyckas man bra med detta kan man få en sköld (ursäkta spjutspets) av tävlingsledningen eller av domarkåren (rektor + styrelsen). Lyckas man få en sköld blir man immun, man kan inte röstas ut och kan då sitta och mysa självupptaget en stund. Vidare kan domarkåren skapa regler, utöver sköldarnas immunitet, som gynnar medtävlare som tävlar på mer perifera öar än på huvudön Åbo.

Verkar det bekant? Om man bara vrider och vänder på universitetsämnenas situation idag och ser på det från ett utanförperspektiv, så ter det sig som om allt vad universiteten genomgår just nu endast är en kopia av ett lyckat TV-underhållningskoncept. Det gäller alltså att fundera på hur man spelar sitt spel. Ser dina medtävlare och domarkåren på ditt ämne som om det var en gnällspik eller som den var smart och innovativ bör du byta strategi. Om det ses på ditt ämne som det var en bakslug egoist eller som en osynlig medelmåtta har ditt ämne stora chanser att vinna i Robinsonakademin. Dags för öråd!