– Titta en traktor! Det här är ju som i Farmington, sa den unga som såg en traktor . . .

Birgitta Wahlberg… konfunderad lyssnade jag på kommentarerna i landsbygdsrestaurangen och ännu mera konfunderad blev jag då samtalet vid bordet framskred: ”Jag skulle nog inte kunna bli en kirurg för jag har så obehag av blod och inälvor”, sa en av de unga töserna samtidigt som hon tuggade i sig en biff …

Kära unga, skulle jag ha velat säga, det är ingen spelare ni har bakom fönstret och du min tös äter just nu en del av en djurmuskel, som innehåller blod. Muskeln har tillhört en kännande varelse som dödats, eller slaktats som det mildare uttryckt heter, bland annat för människans kulinariska vanor. Cirka 57 miljarder landdjur och en biljon vattendjur går varje år döden till mötes enbart för den här orsaken (globalt mätt). Det är inga små mängder det är frågan om varken i antal djur eller i grad av lidande (även om man skulle lämna diskussionen om produktionsdjurshållningen och behandlingen av djur åt sidan).

Där, töserna mina, har ni något att tugga på, tänkte jag. Självfallet sa jag inget. Det vore fult att blanda sig i vad folk lär eller icke lär sina barn och dessutom brukar det hållas som var och ens egensak vad den önskar proppa i sig. Med undantag av vegetarianer och veganer. Ät vegetarisk mat och du hittar dig själv svarande mellan tuggorna på en rös frågor om bland annat proteinintag, sojaprodukter, vitaminer och djurhållning. För att inte tala om att du blir en promenerande kokbok för dem som vill ”pröva på något nytt”. Bra så för det tvingar en att sätta sig in i olika aspekter på ett djupare plan och att även sprida informationen genom till exempel sociala medier. Det blir mera systematiskt på så sätt. Allt detta bjuder man så gärna på, men andra vägen fungerar frågeställandet nog inte. Det är ett faktum. Men som sagt – bra så.

Oberoende av att vi idag vet att människan klarar sig väl utan kött och att det finns en mängd olika produkter genom vilka smaklökarna kan tillfredställas samt ett tillräckligt näringsintag säkerställas, sitter rättfärdigandet av köttätandet fortfarande hårt. Ibland motiveras det med att vara naturligt – ibland nödvändigt – även om argumenten klingar dåligt både med naturens tillstånd på land och till sjöss samt med folkhälsan. Ibland beskylls vegetarianer och veganer för att vara elitistiska och orealistiska. Vad kan dock vara mera elitistiskt än att sätta sig själv över andra levande varelser då det inte är nödvändigt för överlevnaden? Eller att döda kännande varelser? Är inte det elitistiskt om något? Idag finns det flera vetenskapligt verifierade argument som stöder vetskapen om att det för både människan, djuren och naturen är bättre att människan inte alls – eller i en mycket liten utsträckning – äter kött. Men ändå sitter gamla sedvänjor och tron hårt. Jag har i tidigare bloggskrifter konstaterat att det är de kommande generationerna som kommer att bedöma vår vishet eller ovishet i nutid. På samma sätt som vi har gjort och fortfarande gör beträffande de visheter eller grymheter som vi eller de tidigare generationerna tillgripit under respektive levnadstid. Vi kan dock alla påverka våra egna handlingar och närmiljö mer än någonsin tidigare.

Även om det ibland kan kännas hopplöst har vi en skyldighet att agera för de svagare i samhället. Under min gästforskarperiod i Sydafrika förra året uttryckte jag det enligt följande under ett seminarium som hölls vid Constitutional Court auditorium av Compassion in World Farming (SA): ”We are obligated to act even if we know that we will only partly be successful.” Det bör vi hålla fast vid både rättsligt och moraliskt, och både i nationella och internationella sammanhang. Det är vår skyldighet som intellektuella, tänkande människor gentemot dem som inte har en röst i vårt samhälle – och det kan vi göra på olika plan varav vissa saker är genomförbara dagligen, vissa på ett längre tidsperspektiv. Det gäller bara att medvetandegöra och utmana sitt tänkande och därefter göra de behövliga förändringarna i beteendet.

Den här bloggskriften kommer att vara den sista för min del på grund av att nya utmaningar väntar i livet. Jag vill passa på att tacka mina läsare och önskar att diskussionerna om djur och djurrätt fortsätter här eller i andra forum.

Om Birgitta Wahlberg

Jag är polities doktor (offentlig rätt) från ÅA. Min doktorsavhandling handlade om lagstiftningen och förvaltningen av djurskyddsärenden gällande de djur som vi använder till livsmedel. Efter disputationen vikarierade jag professorn i off.rätt år 2012 och efter gästade jag Universitetet i Johannesburg (SAIFAC) som forskare under sex månader. Nu är jag hemkommen till Finland igen och arbetar som forskare vid ÅA. Mitt forskningstema för tillfället är djurens rättsliga ställning och dess betydelse i lagstiftningen.

One thought on “– Titta en traktor! Det här är ju som i Farmington, sa den unga som såg en traktor . . .

  1. Väl skrivet, så här är det. Förändring skulle det bli om folk var lika väl medvetna om realiteten och ha kunskap om djurindustrin, näringslära, ekologi etc. Tyvärr väljer de flesta ännu att blunda för verkligheten och fortsätter sin konsumtion av djurprodukter som tidigare. Bra att en oberoende forskare på detta vis försöker väcka medvetenhet i frågan, lycka till med fortsatta utmaningar!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *