Kategoriarkiv: Kim Holmberg

Forskning på den sociala webben

Kim Holmberg“When you can measure what you are talking about
and express it in numbers, you know something about it”.
Lord Kelvin, 1824-1907

I ett tidigare inlägg här i forskarbloggen berättade jag att jag nu jobbar som post doc forskare vid University of Wolverhampton (Go Wolves!). Jag jobbar i ett projekt där vi analyserar den vetenskapliga komunikationen på Twitter och bl.a. kartlägger informationens spridning över nätverk. Metoderna som vi använder kan enkelt används för andra ändamål också och av en del av dessa tänkte jag lite skriva om nu.

Den sociala webben är en enorm informationskälla där man relativt enkelt kan samla in mänskors åsikter, tankar och diskussioner. I princip kan man samla allt vad mänskorna skriver på webben. Det finns speciellt för akademiskt ändamål designade web crawlers som kan under en viss tid samla inlägg från givna rss flöden från t.ex. bloggar eller olika diskussionsforum. Twitters api tillåter att man kan begränsat samla in meddelanden som mänskorna skriver där. Twitter har faktiskt blivit en guldgruva för forskning, både marknadsforskning men även forskning om vetenskaplig kommunikation, informationens spridning, mänskors åsikter om olika saker, osv. osv. Man använda Twitter meddelanden för att analysera vad mänskorna tycker om olika produkter, brand, vetenskapliga artiklar, upptäckter, forskning, etc. Om man inte har tillgång till verktyg som samlar in meddelanden från t.ex. Twitter så kan man också köpa meddelanden. Till exempel företaget Gnip är en mellanhand som säljer material från Twitter och många andra sociala medier. Hälften av alla meddelanden under ett års tid från Twitter får man köpa för ett sexsiffrigt tal, och det är också massor med företag som köper (eller samlar själv) materialet för att undersöka vad mänskorna skriver om dem och deras konkurrenter.

I slutet av 2011 skickades ca 250 miljoner meddelanden på Twitter varje dag, så om man samlar ens en bråkdel av detta (vilket man är tvungen till eftersom Twitter begränsar antalet meddelanden som man genom deras api kan samla in) så behöver man a) program som klarar av att hantera denna s.k. big data, och b) datorer som klarar av att utföra de nödvändiga operationerna inom rimlig tid. Att indexera några hundratusen meddelanden kan med en ”normal” bordsdator ta en dag eller två, så med moderna tablet datorer och notebooks kan man helt glömma bort.

Vad kan man sedan göra med all denna data man samlat in? För det första måste man komma ihåg att så gott som allt material som man samlar in på webben innehåller en massa skräp. Om man t.ex. samlar in meddelanden som nämner Apple för att analysera Apples (företagets) synlighet på webben så får man garanterat även meddelanden som handlar om äppelpaj (apple pie). Så utmaningen är att få fram det som är värdefullt, få fram signalerna som indikerar något intressant, från den enorma mängden av meddelanden.

För det aktuella projektet har jag hittills samlat in över en miljon meddelanden från Twitter. Genom att under ett par månaders tid samla in meddelanden som innehållit vissa ämnes- och forskningspsecifika termer samt meddelanden som forskare inom vissa ämnen skrivit, har vi nu en mängd meddelanden som borde innehålla vetenskaplig kommunikation. Men som en snabb analys visar så innehåller materialet även en hel del s.k. false positives, dvs positiva träffar men som inte sen heller innehåller det man varit ute efter att samla. Det kan vara t.ex. ord eller förkortningar som använts i olika meningar eller på olika språk.

Ett sätt att hitta det mest intressanta från en mängd meddelanden är att mäta ordfrekvenser. Ett enkelt sätt är att kopiera texterna eller rss flödet in i Wordle, som ger ett ”ordmoln” med ordfrekvenserna. Man kunde t.ex. direkt mata in flödet från en viss blogg eller spalt i ett diskussionsforum och få en översikt om vad diskuteras. Ett annat sätt att analysera data är att göra tidsserier. Man mäter då frekvenserna som vissa ord använts under en viss tid för att se om det hänt något överraskande som plötsligt fått mänskorna att diskutera och kommentera ämnet i fråga. Drömmen för en forskare (och säkert även journalister) skulle ju vara att upptäck en motsvarande frekvensökning i diskussionerna före ämnet som diskuteras hunnit bli en nyhet i traditionell media. Med andra ord att hitta nyheterna före det blir nyheter. Från ordfrekvenserna kan man alltså se de mest använda orden, som man sedan kan använda för tidsserier för att se när dessa ord använts. Man kan då också plocka ut de meddelanden där ordet i fråga har använts för att göra ytterligare innehållsanalys på materialet.

För bilderna nedan har jag använt ca 60 000 meddelanden som forskare inom ’astrophysics’ har skrivit under ett par månaders tid. Jag använder denna data för att lite demonstrera vad som är möjligt att göra. I bilden nedan kan man se en lista på alla meddelanden i den data som jag nyligen samlat som innehåller ordet *mars*. Man kan också se hur mars kan handla om planeten mars eller om mars choklad. I nedre delen av bilden ser man hur begreppet *dark matter* har använts i Twitter meddelanden. Man kan tydligt se att mot slutet av data insamlingsperioden har det hänt något som fått mänskorna att tweeta mera om dark matter. Det har hänt något som ökat mänskornas intresse för detta. Men från denna bild vet vi då inte ännu om mänskorna är rädda eller oroliga för forskning om dark matter eller positivt inställda till nya upptäckter vid CERN. För att kunna säga något om det måste man kvalitativt analysera materialet. De tidiga topparna i datan är antagligen s.k. false positive, eventuellt spam. Nogrannare analys visar säkert om detta är fallet.

En annan sak som kan vara intressant att analysera är hur informationen spridits och via vem det spridits. T.ex. i forskning om marknadsföring kan det vara intressant att hitta personer som befinner sig i sådan position i sina sociala nätverk att de kan påverka en massa andra personer. Bilden nedan visar hur meddelanden som astrofysikerna skrivit spridit sig i deras sociala nätverk, med riktningen för meddelanden utsatt.

Nedan samma data med en annan visualisering, som jag personligen anser ge mera information. Grafen nedan är gjord med Pajek och Kamada-Kawai algoritm. Kamada-Kawai betraktar alla länkar som om de vore fjädrar mellan noderna (forskarna i det här fallet) som drar noderna närmare varandra tills det hittas balans mellan alla krafterna i nätverket.

Man kan t.ex. se att Twitter användarna PlutoKiller, BadAstronomer och neiltyson är i såna positioner där de har inflytande på många andra personer, många andra som följer med vad de skriver. De har också en del inlänkar till sig, det vill säga personer som de följer, vilket gör att de också är i positioner där de har tillgång till ny information och nya idéer. Men från den första bilden kan vi se att åtminstone ett av meddelanden som neiltyson skickat handlade om Mars choklad, vilket väcker vissa misstankar. Närmare innehållsanalys krävs alltså.

Det ska bli spännande att dyka djupare in i de ca 1 miljon Twitter meddelanden som vi har samlat hittills. Vem vet vad som döljer sig i data mängden.

Detta var mitt sista blogginlägg på ÅAs forskarblogg. I fortsättningen kan du följa med mina inlägg på http://kimholmberg.fi/. Inläggen där publiceras oregelbundet och sällan 🙂

Tid för forskning

Kim HolmbergDå var sommaren slut och studenterna har återvänt till akademi kvarteren. Inte längre så tyst och lugnt i korridoren som det var för en månad sedan. Ett säkert tecken på att höst terminen har börjat är att man får en epost som påminner om att skriva ett inlägg i forskarbloggen. Detta är också en tid som för många forskare betyder att tiden att göra egen forskning är nu slut. Nu är det undervisningen och handledningen, diverse arbetsgrupper och nämnder och andra möten, skrivande av olika evalueringar och granskningar, samt skrivande av finansieringsansökningar, som kommer att ta upp det mesta av tiden. Och sen på kvällar, veckoslut, då man sitter i flygplan eller tåg, eller då man sover, har man tid med den egna forskningen. Så har det åtminstone varit för mig under de senaste åren.

Men missförstå mig inte. Jag tycker väldigt mycket om att undervisa och handleda, och det är oftast trevligt att vara med i olika arbetsgrupper. Olika evalueringar och granskningar av andras artiklar vet jag inte om jag kan säga att jag skulle tycka om, men man kan väl inte (alltid) bara äta vispgrädden från kakorna heller. För att hinna med allt så gäller det att prioritera, och då är det tyvärr ofta så att många andra saker går före forskningen. I år är jag dock i en lite annorlunda situation. Från och med våren i år fungerar jag som post doc forskare i University of Wolverhampton, UK. Jag har kvar en del timmar vid ÅA, men största delen av min tid går åt den forskning jag gör i Wolves. Detta kommer säkert att märkas även i mina inlägg i denna blogg.

Forskningsprojektet som jag är med i heter ”Cascades, Islands, or Streams? Time, Topic, and Scholarly Activities in Humanities and Social Science Research” och det som Wolverhampton komponenten (de övriga komponenterna är Indiana University, USA, och Université de Montréal, Canada) i projektet gör är att vi undersöker vetenskaplig kommunikation på Twitter. Just nu som bäst samlar vi in några miljoner meddelanden från Twitter som kan anses höra till den vetenskapliga kommunikationen och i ett senare skede analyserar vi dessa både kvantitativt och kvalitativt. Målet med delprojektet är att dels kartlägga den vetenskapliga kommunikationen som pågår i Twitter, men också att hitta mönster och/eller skillnader mellan olika vetenskapsområden. Det övergripande målet är att analysera om den vetenskapliga kommunikationen i sociala medier kunde eventuellt (någon dag) användas som ett mätinstrument för artiklars, forskares eller forskargruppers synlighet (och kanske impact?) och kanske ersätta eller komplettera användningen av citeringar. Eventuellt kan detta ge upphov till mera rättvisa instrument än citeringarna idag är. Men mera om detta i framtiden. Projektet har först börjat och just nu samlar vi data.

Internetforskning vid Åbo Akademi

Kim HolmbergFör ett par veckor sedan hade internetforskarna vid Åbo Akademi sitt första möte. Detta var den första gången som man fick se hur mångsidig och intressant internetforskning det pågår vid Åbo Akademi. Det är synd att vi inte tidigare vetat något om varandra, men det skall vi nu korrigera.

Cirka 20 forskare deltog i mötet och lika många tog kontakt och beklagade sig över att de inte kunde delta den här gången. Jag tror att alla fakultetsområden var representerade på mötet och nästan lika många ämnen var representerade som det var forskare på plats. Mötet inleddes med korta presentationer i pecha kucha stil där alla presenterade sig själv och sin forskning. Internet forskningen vid Åbo Akademi är verkligen mångsidigt, med forskning om mobil användning av webben till politikers bloggar och från psykologiska aspekter hos webbanvändarna till hur informationen sprider sig på webben.

Internetforskarna är ofta ganska ensamma med sin forskning. De närmaste kollegerna behöver inte finnas vid det egna ämnet eller det egna universitetet utan de kan finnas var som helst på jorden. Till exempel, de forskare som jobbar med samma metoder och frågor som jag gör (dvs webometriska metoder för att kvantitativt analysera webben och webbens fenomen) finns i Storbritannien, Spanien och Sydkorea. Jag tror att många andra internetforskare vid Åbo Akademi är i samma situation och därför är det viktigt att träffas och lär känna varandra. Vi kan lära oss massor från varandra och hjälpa varandra. Kanske kan detta leda t.o.m. till sampublikationer i framtiden och ökad produktivitet (en möjlighet som bör betonas i dessa tider då allting mäts i antalet publikationer). Jag ser många spännande möjligheter med det samarbete som inleddes under detta första mötet och det ska bli spännande att se vart detta för oss.

Det vi forskar i varierar, men metoderna kan vara de samma eller de kan vara användbara för olika ändamål. Det är också därför som vi i framtiden kommer att organisera bl.a. metodseminarier och andra möjligheter för utbyte av tankar. Till att börja med har vi startat en epostlista för att underlätta kommunikationen i gruppen. Om du anser att du också är en internetforskare vid Åbo Akademi, kom med på urlen: https://mailman.abo.fi/mailman/listinfo/internetresearch.

Networking meeting for Internet researchers at Åbo Akademi

Distributing to every Internet researcher at Åbo Akademi. Feel free to forward.

Dear colleagues,

Many of us are doing Internet research, but few of us know about each other. To correct this I’m organizing a networking meeting for every researcher and PhD student conducting Internet research at Åbo Akademi, and of course anyone interested in Internet research are welcome to join us. The meeting will take place on April 24th at 2pm in ASA C122 (Lilla Auditoriet).

The goal with this meeting is to network and to learn more about each other and the research we are doing. A long term goal is to increase collaboration between the Internet researchers at Åbo Akademi, and perhaps even organize joint methods seminars and workshops in the future. A second goal for the meeting is to discuss how we should continue from here.

It will be an informal event with free coffee/tea and cake (thanks to prorector Malin Brännback) with Pecha Kucha style presentations by all attendees and with plenty of time for networking. Please prepare two PowerPoint slides for the presentation, one with your contact details and one about your research. Send the slides to me and I’ll put them all together into a single presentation.

Please register by sending an email to kim.holmberg [at] abo.fi on April 19th at latest (so that I know how much cake to get). Please mention any dietary restrictions.

Hope to see you all on the 24th of April.

With kindest regards,

Kim Holmberg

PS. If you can’t come to the meeting this time, but would like to keep posted about possible future events then please let me know.

#Kony2012

Kim HolmbergOm du är aktiv på Twitter eller Facebook har du knappast kunnat undvika att höra om #Kony2012 eller #StopKony under de senaste 2-3 veckorna. #Kony2012 (http://www.kony2012.com/) handlar om en kampanj som gått främst i sociala medier för att få fast Joseph Kony och få honom inför rätten. Det sätt hur snabbt kampanjen spridits i sociala medier har även väckt webbforskares intresse.

Det hela handlar om en 30 minuters video som välgörenhetsorganisationen Invisible Children gjort och publicerat på YouTube:  http://www.youtube.com/watch?v=Y4MnpzG5Sqc. I videon presenteras krigsherren och ledaren för Lord’s Resistance Army i Uganda Joseph Kony. Joseph Kony är efterlyst av den internationella domsstolen för krigsbrott, för att ha kidnappat barn och tvingat dem till barnsoldater. Det finns ingen tvekan om att Joseph Kony borde stoppas och fängslas, men videon har även väckt en hel del kritik bl.a. för att den simplifierar en mycket komplex och svår sak, och för att endast en bråkdel av pengarna som Invisible Children får går till välgörenhet. För en sammanfattning och analys av kritiken läs Ethan Zuckermans Unpacking Kony 2012. Kampanjen har ju egentligen nu först börjat, så personligen tycker jag att det är kanske för tidigt att kritisera den. Med denna oerhört framgångsrika kampanj har Invisible Children fått världens uppmärksamhet och det ska bli intressant att se vad de gör med den.

Från en webbforskares synvinkel och utan att (desto mera) ta ställning till den kritik som kampanjen #Kony2012 fått, har kampanjen varit intressant att följa med. I skrivande stund har #Kony2012 videon setts på YouTube i nästan 83 000 000 gånger, och videon publicerades först den 5. mars. Visserligen publicerades videon på Vimeo redan ett par veckor tidigare (20.2.2012, http://vimeo.com/37119711), men först efter att den publicerades på YouTube så började den sprida sig i sociala medier. Och spridits har den gjort. Ingen video har tidigare spridits så snabbt som denna. Det beräknas att endast på 6 dagar hade 100 000 000 mänskor sett den (Visible Measures, 12.3.2012). Den video som kommer närmast är Susan Boyles uppträdande i Britain’s Got Talent; för henne tog det 9 dagar för att ha synats på 100 000 000 mänskors näthinnor. Framgången på YouTube är även mer förvånansvärt då man vet att det är fråga om en 30 minuters ”dokumentär”, dvs helt någonting annat än musikvideon som vanligtvis toppar YouTube statistiken. På Twitter spreds länken till YouTube med en oerhörd hastighet av över 1000 meddelanden (tweets) per minut och på Facebook har det grundats 10-tals eller kanske 100-tals sidor och grupper i stöd för kampanjen.

Det verkar som om kampanjen skulle plötsligt ha kommit från ingenstans, men de preliminära analyserna (av webbforskare Danah Boyd och forskare Gilad Lotan) som redan publicerats på webben har visat att den första vågen där #Kony2012 spreds kom från unga, vita kristna i USA. Det vill säga personer som organisationen Invisible Children redan under flera års tid rekryterat framgångsrikt för att sprida organisationens budskap. Invisible Children har under de senaste åren besökt flera skolor och universitet i USA för att sprida sitt budskap och rekrytera medlemmar till organisationen. Så hela denna gräsrotsnivå fanns redan på plats före #Kony2012 lanserades, det gällde bara att mobilisera dem. Forskarna Gilad Lotan och Danah Boyd har kommit fram till de här resultaten genom att analysera hur information om #Kony2012 spreds på Twitter kombinerat med en mera kvalitativ analys om användarprofilerna hos dem som spred informationen. Mera om dessa resultat kan läsas på http://blog.socialflow.com/post/7120244932/data-viz-kony2012-see-how-invisible-networks-helped-a-campaign-capture-the-worlds-attention.

Den andra vågen kom från kändisarna som spred budskapet vidare i sociala medier och detta var det som Invisible Children gjorde fiffigt. Budskapet i filmen på YouTube är att bara tillräckligt många mänskor vet om Joseph Kony och hans brott och pressar beslutsfattarna (i USA) så måste de göra något. I videon uppmuntras alla att sprida informationen och göra Kony världsberömd. För detta ges också verktyg. Invisible Children insåg att kändisarna som kan nå miljoner med mänskor i sociala medier är i en nyckel position i att sprida informationen vidare. Så de gjorde det möjligt för vem som helst att enkelt kontakta någon av dessa nyckelpersoner som Invisible Children hade utsett. Med hjälp av verktyg på kampanjens webbsajt kan vem som helst skicka ett meddelande åt Lady Gaga, Oprah, eller George W. Bush på Twitter och be dem delta i kampanjen och sprida informationen vidare. På det här sättet kunde kampanjen egentligen ”tvinga” kändisarna att delta. Då några tusen mänskor hade skickat meddelanden till t.ex. Oprah så hade hon egentligen inget annat val än att sprida informationen vidare till sina ca 10 miljoner följare på Twitter, åtminstone inte om hon ville få slut på alla meddelande som kom till henne.

De existerande strukturerna och de innovativa (moraliska?) sätten att få kändisarna att delta var i nyckelroll för att kampanjen spreds så snabbt som den gjorde. På det här sättet mobiliserade Invisible Children massorna och lyckades med att skapa den hittills mest framgångsrika kampanjen i sociala medier. Det ska bli mycket intressant att se hurudan kampanj eller viral video som slår de rekord som #Kony2012 nu gjort.

****************

Diskussion om #Kony2012 kan även ses på http://arenan.yle.fi/video/1331837443261 (Obs!, YLE FST5, 15.3.2012).

Presidentval på sociala medier

Kim HolmbergKan ett presidentval i Finland vinnas med hjälp av sociala medier? Det är säkert en fråga som presidentkandidaterna har frågat sig redan en längre tid. Sociala medier är en gemensam benämning för en hel massa olika webbtjänster som alla har vissa gemensamma eller liknande egenskaper och funktioner; mänskorna kan vara i kontakt med varandra med hjälp av dem, innehållet i tjänsterna är helt eller nästan helt skapat av användarna, och delar av innehållet eller hela innehållet finns öppet på webben. Webbtjänster som Facebook, Twitter, Google Plus, LinkedIn, och YouTube har blivit nästan synonymer för fenomenet, men det finns hundratals andra tjänster som också kan räknas som sociala medier.

Det har skrivits om hur sociala medier ökar demokrati eftersom alla har samma möjligheter att använda sociala medier, oberoende av budget. Egenskaperna hos sociala medier gör dem också till perfekta verktyg för att föra valkampanj på. Med sociala medier kan kandidaterna nå en massa potentiella väljare och de kan i sin tur föra budskapet vidare till sina vänner, som igen kan föra det vidare till sina, osv. Detta är också styrkan med sociala medier: effektiviteten av informationens spridning. I skrivande stund har de två kandidaterna som är kvar 102 514 (Haavisto) och 89 629 (Niinistö) personer som gillar dem på Facebook, 11 908 (Haavisto) och 10 634 (Niinistö) personer som följer dem på Twitter, och 230 124  (Haavisto) och 176 916 (Niinistö) ”videotittningar” på YouTube. I sociala medier har Haavisto en liten men tydlig försprång. Även andra analyser av webbaktiviteten visar på fördel för Haavisto. Se t.ex. Icerockets TrendTool som visar trender i blogosfären och Google Insights for search som visar hur vi i Finland sökt efter kandidaterna i Google. Men kan man säga något om valets slutresultat på basen av dessa siffror? Nej, det tror jag inte. De här siffrorna visar att aktiva webbanvändare stöder Haavisto, men det finns en massa väljare som inte är med i Facebook eller som inte använder Twitter.

Styrkan med sociala medier är som jag nämnde hur effektivt informationen kan sprida sig. Haavisto har över 100 000 personer som gillar honom på Facebook och över 10 000 personer som följer med honom på Twitter. Vi vet också att personer som har en profil på Facebook har i medeltal 130 vänner och Twitter användarna har i medeltal 130 följare. Detta betyder att rent matematiskt har 13 miljoner personer på Facebook och 1,3 miljoner personer på Twitter sett att deras vänner eller bekanta öppet stöder Haavisto. Nu måste vi ju förstås komma ihåg att de sociala nätverken på Facebook överlappar med varandra till stora delar. Med andra ord, två personer som är vänner med varandra på Facebook, har också en hel del gemensamma vänner, och därför kan man inte säga att 13 miljoner olika mänskor har fått informationen om Haavistos kampanj på Facebook. Vi vet inte heller hur många av personerna som verkligen sett att deras vänner gillat en kampanj. En del har kanske inte loggat in på Facebook på en längre tid och därför gått miste om informationen. Vi vet inte heller hur många som verkligen blivit påverkade av det. Men det som är klart är styrkan med budskap som sprider sig i sociala medier. Om vi ser att en nära vän gillar ena av kandidaterna kan vi bli påverkade av det, eftersom vi uppskattar vår väns åsikter, vi tror på hans eller hennes rekommendation. Det att 10 000 okända personer gillar en kandidats valkampanj betyder kanske ingenting för oss, men om 10 av våra närmaste vänner gör det så kan det vara att vi blir påverkade.

Det att antalet vänner på Facebook och följare på Twitter båda i medeltal är ca 130 är inte slumpmässigt. 130 (eller ungefär 130) är faktiskt ett mycket intressant tal. Inte tack vare Shakespeares 130:de sonat och inte heller för att Zeus tempel i Aten blev blev färdigt år 130. Det att antalet vänner på FB i medeltal är cirka 130 är intressant tack vare professor Robin Dunbar, som genom sin forskning inom evolutionär antropologi har kommit fram till att våra hjärnor klarar fysiskt av att upprätthålla nära kontakter med ca 150 personer. Våra hjärnor klarar inte alltså av över 150 nära vänner, och det verkar som om sociala nätverkssajter på webben inte har ändrat detta. Så om du har över 150 ”vänner” på Facebook kan jag berätta för dig att de är inte alla dina vänner. 🙂

Det som är kanske det mest intressanta fenomenet när det gäller det aktuella presidentvalet i Finland och sociala medier är hur väljarna öppet berättar eller visar vem de röstat på och vem de kommer att rösta på. Valhemligheten har varit nästan helig i Finland. Man har inte berättat åt sina grannar vem man röstar på och man har knappt berättat det ens åt sin man eller fru. Men idag berättar vi det öppet åt våra sociala nätverk på webben, och det här är något som någon borde forska i. Vad har ändrat? Varför tycker vi inte att vi behöver hålla valhemligheten längre? Är det tack vare öppenheten som sociala medier ”tvingar” på oss som vi gör det? Har vi nu blivit lärda att vi måste dela allt på webben? Kan detta öka öppenheten och demokratin?

Vad tycker du? Och har du öppet berättat vem du röstar på?

———————————————–

Kandidaternas statistik på Facebook kan du följa med på https://www.facebook.com/Facewatchers.

Mera om presidentval och sociala medier hittar du på YLE Vega Åbolands arkiv: http://www.svenska.yle.fi/nyheter/regionartikel.php?id=9127.