Den här veckan funderar jag lite på valfrihet och välbefinnande. Som rubriken avslöjar så är mina tankar än så länge rätt så spridda gällande det här ämnet. Även om texten inte är så väl bearbetad eller genomtänkt hoppas jag ändå att det kan väcka några tankar hos er läsare!

Av en ren händelse råkade jag för en tid sedan se ett videoklipp med Malou von Sivers där hon hade bjudit in två gäster för en filosofisk diskussion. Gästerna i det här programmet var ekonomen Kjell A Nordström och journalisten Åsa Beckman. Sekvensen jag fastnade för bestod av en filosofisk diskussion om valfrihet och huruvida valfrihet är en förbannelse eller frihet. Kjell A Nordström spontana svar var att valfrihet egentligen är en förbannelse medan Åsa Beckman ansåg att det i huvudsak var frihet. Nordström menade att ångest är priset för frihet och berättade också att människan till sin natur inte tycker om osäkerhet och att för många val skapar osäkerhet. Idag fokuserar man också på att maximera sitt liv på ett sätt som man inte gjorde/hade förutsättningar för tidigare. I programmet kom de således också in på kopplingen mellan valfrihet och ungdomars psykiska ohälsa. Kan den relativt nya, omfattande valfriheten vara en orsak till ungdomars psykiska ohälsa? De diskuterade att en stor rädsla hos många ungdomar verkar vara att välja fel, delvis på grund av antalet valmöjligheter som finns idag.

Programmet fick mig att tänka på det som jag själv har läst om välbefinnande och valfrihet när jag planerade kursen ”Välbefinnande som socialpolitisk verksamhet”. I texterna diskuterades bland annat varför ”vi” som objektivt sett har det så bra ändå kan må så dåligt. En bov i dramat kan faktiskt vara den ökade valfriheten. En ökad valfrihet innebär inte alltid ökat välbefinnande utan kan tvärtom leda till ökad stress. Vi lever idag ett långt liv som innefattar en mängd olika val och har idag också många valmöjligheter som inte tidigare funnits. När valfriheten blir större kan samtidigt en press uppstå: man borde ta ut så mycket som möjligt av sitt liv eftersom vi har objektiva förutsättningar för det. Risken blir att man hela tiden strävar efter mer, utan att stanna upp och uppskatta allt man redan har.

Enligt Timo Hämäläinen[1] behövs en förändring i synen på välbefinnande till en mera holistisk syn där också dagens samhällsbild tas i beaktande. Enligt honom finns det fortfarande en föreställning i samhället att ju fler valmöjligheter en individ har, desto högre välbefinnande har individen. Men har vi människor faktiskt kapaciteten att hantera hur många valmöjligheter som helst? Det finns så mycket man kunde och ”borde” göra. Människans möjlighet att utnyttja valfriheten begränsas ändå av två faktorer: ens egen mentala kapacitet och tid [1]. När valfriheten och individens mentala kapacitet och tid hamnar i obalans riskerar det leda till att individen överskrider gränsen för vad man egentligen har förutsättning för att hantera. Gör man detta under en längre tid har det en negativ inverkan på välbefinnandet. Kan denna obalans vara en delorsak till att många idag drabbas av utmattning och utbrändhet?

Valfrihet och dess eventuella negativa inverkan på välbefinnande är viktigt att uppmärksamma men samtidigt måste man också komma ihåg att den valfrihet vi har idag till största delen är positiv. Var (och vad) skulle vi vara utan valfriheten?

[1] Hämäläinen, T. (2014). In search of coherence: sketching a theory of sustainable well-being. In Hämäläinen,  T.  J.  &  Michaelson,  J. Well-Being and Beyond.  Broadening the Public and Policy Discourse, pp. 17-67. Cheltenham, UK: Edward Elgar Publishing.