Många kanske tänker att världen redan är utforskad och att vi bland annat känner väl till alla växt- och djurarter som förekommer på jorden. Så konstigt som det kanske kan kännas, är vi långt ifrån att ens känna till alla stora djurarter trots att forskarna hittills har beskrivit drygt 1,7 miljoner arter av djur, växter, lavar, svampar och alger. Encelliga organismer som bakterier finns inte ens med på den här listan, eftersom artrikedomen bland dem är ännu större och artbestämningen har hittills före de moderna molekylära metoderna varit mycket osäker och svår. Trots detta nästan hisnande antal kända arter upptäcks det kontinuerligt nya arter både när och fjärran. De nya arterna är inte alltid heller gömda i de djupaste oceanerna eller i de tätaste djunglerna, och de behöver inte heller vara mikroskopiskt små, utan nya och till och stora arter kan upptäckas även i ”helt civiliserade” och bebodda områden. Flera gånger per år får man läsa i vanliga dagstidningar om upptäckter av nya, spännande arter på olika håll i världen.

Foto: Valter Weijola

Även om Åbo Akademi inte har en inriktning i taxonomi eller till exempel zoogeografi, förekommer forskare med anknytning till vårt universitet alltid nu och då  i samband av även den här typen av upptäckter. Rätt nyligen kunde man läsa i tidningen om upptäckten av en ny varanart i Indonesien som gjordes av Valter Weijola, doktorand vid Åbo universitet. År 2012 hade Valter Weijola hittat en ny varanart på en ö i Papua Nya Guinea som sedan beskrevs i en vetenskaplig tidskrift och döptes till Varanus semotus. Arten är ett rovdjur och kan växa till en meters storlek. Artbestämningen verifierades med DNA-analyser varav en del gjordes av Christer Lindqvist, lektor vid marin- och miljöbiologi vid Åbo Akademi.

Foto: Valter Weijola

När Valter sökte efter nya varanarter för sin doktorsavhandling, råkade han även hitta en ny art av råttor, Rattus detentus. Den här arten är också relativt stor; den individ som Valter hittade var 26 cm lång, utan svans.

Dessa arter är inte de första som Valter Weijola har upptäckt. Redan under 2009, i samband med hans pro gradu –arbete vid miljö- och marinbiologi, gjorde Valter sin första varanupptäckt i Indonesien. Den här första nya arten döptes till Varanus obor, var obor inte syftar till Åbo (även om det skulle vara trevligt) utan betyder en fackla. Namnet syftar till den röda färgteckningen av den för övrigt svarta varanen som kan växa till en storlek på 1,5 meter.

Vid slutet av 2000-talet fanns det beskrivningar på 5487 arter av däggdjur, som råttorna tillhör i, och av 8743 kräldjur, som varanerna tillhör i, och man uppskattade att det antagligen finns ca 5500 olika däggdjur och ca 10000 kräldjur i världen*. Att en ung man från Finland har varit med om att upptäckta tre nya arter av dessa relativt väl beskrivna djurgrupper är rätt enastående. Roligt också att man ännu idag kan göra fullgod och spännande vetenskap genom upptäcktsresande á la Charles Darwin och Robert Wallace.

Foto: Jukka Vauras

Man behöver dock inte nödvändigtvis resa till Indonesiens obebodda öar för att hitta nya arter. Att hitta för världen en ny däggdjursart i Finland är dock mycket osannolikt och skulle göra en världssensation, men i andra organismgrupper finns det mycket att upptäcka även i våra närmiljöer. Ett gott exempel på sådana upptäckter är till exempel en svampart som Jukka Vauras vid de biologiska samlingarna vid Åbo Akademi upptäckte på Åland. Den här noppingen, Entoloma xanthoserrulatum, växer på Ekön, bara några hundra meter från Husö biologiska station. Jukka, som är en av de ledande svampexperterna i Finland, har under sin långa karriär beskrivit ett tjogtal nya stora (makroskopiska) svamparter, vilket inte heller är så dåligt även om det antas förekomma ca 1,5 miljoner svamparter i världen, varav ca 100 000 är beskrivna.

Översta bilden: Lispocephala falculata Underst, vänster: Drosophila tristis, mitten: huvud tillhörande Drosophila tristis, höger: Dilophus. Foton: Anssi Teräs

Viktiga upptäckter av nya arter i mera regionalt perspektiv görs ännu oftare än upptäckter av helt nya arter. Det finns många oupptäckta djur-, växt- och svamparter kvar även i Finland. Dessutom den pågående klimatförändringen föranleder till en kontinuerlig invasion av nya, ofta ursprungligen mera sydliga arter till vårt land. Även i Östersjön upptäcker man kontinuerligt nya arter som oftast härstammar från fartygens ballastvatten och har ofta sitt ursprung någonstans långt borta i Amerika eller Asien. Som ett exempel på för Finland nya arter som har upptäckts av ÅA-anknutna forskare kan nämnas tre nya flugarter som hittades av en grupp insektforskare som besökte Husö biologiska station hösten 2012. Anssi Teräs från de biologiska samlingarna och resten av gruppen lyckades bara på några få dagar hitta dessa arter inom stationens närmaste omgivning. Det tyder på att många fler arter skulle finnas att upptäcka om de rätta experterna hade möjlighet till en längre vistelse och besök i ännu fler biotoper. Även den här typen av artbeskrivningar är mycket värdefulla, eftersom de kompletterar vår bild av naturens mångformighet och reflekterar eventuellt pågående miljöförändringar.

Ibland kan man också få äran att bli förevigad i artbeskrivningar även om man kanske inte själv har varit med om att upptäcka och beskriva en ny art. En sådan här ära skänktes till Hans-Peter Fagerholm, forskare i parasitologi vid Åbo Akademi, för några år sedan. En forskargrupp i USA upptäckte en ny art av rundmaskar (Nematoda) som lever som parasit hos pelikanfåglar i Florida, och den här arter döptes till Contracaecum fagerholmi efter Åboforskaren. Hans-Peter ärades för utvecklandet av de forskningsmetoder som hade använts vid den taxonomiska identifieringen av en ny art.

Dessa små glimtar av nya upptäckter speglar en del av den kanske mindre känd forskning inom biodiversitetsstudier som utförs vid Åbo Akademi och som väcker uppmärksamhet i yrkeskretsarna, och ibland även mera generellt, världen runt. Exemplen här visar också att Åbo Akademi och den forskning som görs är global i många olika perspektiv. Forskarna reser och gör sina upptäckter i olika delar av världen och som i vilken som helst modern forskning är samarbete med forskare på alla kontinenter mycket viktigt och fruktbart.

*Chapman, A. D. (2009). Numbers of Living Species in Australia and the World (2nd ed.). Canberra: Australian Biological Resources Study. pp. 1–80. ISBN 978 0 642 56861