Fyrtio år samarbete i Finland – tekniska utbildningens horisont

För fyrtio år sedan beslöt de tekniska högskolorna och fakulteterna i vårt land att samarbeta i urvalet av studenter till utbildningsprogram som leder till diplomingenjörs- och arkitektexamen. Nuförtiden kallas detta långt utvecklade system DIA-urval. Systemet med ett centralt urval till ett stort antal utbildningsprogram i Otnäs, Tammerfors, Uleåborg, Villmanstrand och Åbo etablerades 1974. Detta var ett stort och rationellt steg framåt: en student kunde välja bland många utbildningar, från byggnadsteknik till maskinteknik, från elektroteknik till kemiteknik, delta i ett urvalsprov på endast en gång på en ort, och – om allt gick lyckligt till – få en och endast en studieplats som leder till diplomingenjörs- eller arkitektexamen.

Vad var så unikt med detta system? Jag vill påstå att det är den rationella och pragmatiska andan som har präglat samarbetet genom årtionden. De flesta utbildningsområden i Finland har inte lyckats åstadkomma ett lika vattentätt men samtidigt smidigt urvalssystem. Vill man t.ex. studera medicin, som visserligen har ett gemensamt urvalsprov för hela landet, så ska man resa till den ort man vill börja studera och avlägga urvalsprovet där. Om man vill studera medicin i Tammerfors kan man inte avlägga urvalsprovet i Åbo, trots att samma prov ordnas här. Man kan söka till ett enda utbildningsprogram i medicin, inte till flera rangordnade alternativ som på teknikens område. Provresultaten i medicin poängsätts på olika sätt av universiteten i olika delar av landet, vilket har lett till obehagliga fall och klagomål: sökande X har sökt till medicinska fakulteten A, kommer inte in dit, men skulle med samma prestation ha kommit in il fakulteten B, eftersom poängen räknas annorlunda där! Praxisen är ur en ren juridisk synpunkt helt korrekt, men ur sökandens synvinkel orimlig och upplevs som orättvis.

Inom teknikens område är det mycket bättre, för vi tänker rationellt. För utbildningsprogram som leder till diplomingenjörsexamen har vi samma urvalsprov i matematik, fysik, kemi och samhällsvetenskaper och proven granskas och poängsätts på enhetliga grunder. Ansvaret för provuppgifterna roterar mellan deltagande universitet, men verksamheten övervakas och koordineras av en urvalsledare. En sökande kan delta i proven på sex orter (Otnäs, Tammerfors, Uleåborg, Vasa, Villmanstrand, Åbo). Under åren har urvalsproven utvecklats och nya element inbyggts. Grunden till urvalsproven är gymnasiekurserna i respektive ämnen, men nyligen har ett nytt element inbyggts i fysikprovet: en uppgift baserar sig på utdelat material och sökanden ska visa sin förmåga att tillämpa materialet på lösning av tekniska problemställningar. Alla sökande behöver inte delta i urvalsprov; om man har ett gott studentexamensbetyg, så kan man bli antagen till ett utbildningsprogram direkt på basis av vitsorden i betyget. Här ingår många detaljer, så läsaren hänvisas till websidan www.dia.fi.

Nu var det dags att fira det fyrtioåriga tekniska urvalssystemet med ett jubileumssymposium som ägde rum på Dipoli den 21 oktober. Bland inbjudna talare fanns bl.a. kanslichef Anja Lehikoinen (undervisnings- och kulturministeriet), professor Patrick Scheinin (studentexamensnämnden), partiledare och riksdagsman Juha Sipilä (C) samt undertecknad (ordförande för centrala urvalskommittén för de tekniska vetenskaperna). Stämningen var god; avsikten var att presentera teknik och arkitektur i ett brett, också futuristiskt perspektiv, så dagen hade temat ’Teknikutbildningens horisont’.

Fru Lehikoinens budskap var väntat: tekniska universitet och fakulteter är i bra skick och väljer sina studenter på ett kompetent sätt, men resurserna kommer ytterligare att krympas och mera resultat förväntas! Efter sitt tal lämnade fru Lehikoinen seminariet. Som vi alla vet, så i Finland har ministeriets kanslichef ibland mera makt än själva ministern; då finns det ingen större benägenhet att stanna kvar i föreläsningssalen! Vad fru Lehikoinens uttalande kommer att innebära i praktiken återstår att se. Lyckligtvis är ett riksdagsval på kommande.

Professor Scheinin hade granskat resultaten i studentexamen med stringenta vetenskapliga metoder och lyfte upp intressanta synpunkter. Vi har hittills trott på Karl Friedrich Gauss då vitsorden ska fördelas för en population som deltagit i en examen, förståss under vissa villkor. Detta är dock inte den bästa metoden då det är fråga om små ämnen, t.ex. främmande språk som läses i mindre omfattning än engelska. Den studentpopulation som skriver t.ex. tyska, franska eller ryska är redan på något sätt utvald och presterar i genomsnitt bättre än populationerna i ’stora’ ämnen, vilket leder till att det blir svårare att uppnå de högsta vitsorden i mer sällsynta främmande språk. Resultatet tenderar att bli en ond spiral: en och annan abiturient vågar inte skriva dessa ’små’ språk. Detta har även en konsekvens på ingenjörerna, för Finland behöver även på teknikens område språkkunnigt folk. Professor Scheinin presenterade en korrigerande algoritm för fördelning av vitsorden – hoppas den kan tas i bruk i framtiden.

Seminariets bästa anförande hölls av riksdagsledamoten Juha Sipilä (observera att detta inte är en valreklam, utan min subjektiva åsikt!). Han pratade humorisktiskt om sin karriär som innovator och företagare, alltså om tiden före toppolitiker och riksdagsman. Sipilä är diplomingenjör från Tekniska fakulteten vid Uleåborgs universitet och inledde sin yrkeskarriär som elektronikingenjör. Sipilä konstruerade bl.a. antenner för mobiltelefoner. Han visade en bild där Mikhail Gorbatjov testade en ny telefon, då han en gång var på besök till Uleåborg. Sipilä har haft många företag och han var en av initiativtagarna för en ekologisk by i norra Österbotten: byn producerade sin elektricitet med hjälp av vind och biomassa. Begrepp som ’bioekonomi’ och ’grön kemi ’ förekom i Sipiläs powerpoint-presentation. Jättekul!

Efter föredragen gavs hedersbetygelser till personer som har gjort stora insatser för DIA-antagningen. Från Åbo Akademi prisbelöntes studiechef Ulla Bäckström. Kvällen avslutades med ett cocktailparty.