Mat och matlagning intresserar många av oss. Det finns otaliga tv-program där maten på ett eller annat sätt är i fokus. Endera får vi nya recept eller så följer vi glada amatörer och proffskockar som tävlar mot varandra i matlagningens finaste konst eller alternativt blir utskälda av ilskna stjärnkockar på sina restauranger.
Också olika dietprogram är populära, och ett växande antal människor är mycket medvetna om – till och med fixerade av- matens näringssammansättning och andra hälsoaspekter. Några av de populäraste dietalternativen understryker behovet av proteiner som näringskälla. Och det facto har finländarnas köttkonsumtion tredubblats på 60 år; idag äter en medelmänniska nästan 80 kg kött per år. Som motvikt till den här trenden rekommenderar de nyaste nordiska näringsrekommendationerna från hösten 2013 att konsumtionen av rött kött inte skall överskrida 300 g per vecka, d.v.s. ca 16 kg per år.
Matproduktion och speciellt djuruppfödning innebär även märkbara miljöeffekter och ger upphov till etiska frågor, vilka för dagens medvetna konsumenter blir allt viktigare. Produktion av proteinhaltig mat innebär oftast att nånting av djurriket skall inkluderas även om många baljväxter också är goda proteinkällor. Nyheterna under förra hösten innehöll en hel del intressanta idéer om potentiella produktionssätt av animaliska produkter för konsumenter som vill ha både etiskt och miljömässigt goda alternativ för produktion av proteiner. Syntetiskt kött producerat av stamceller och odling av olika insekter presenterades som framtidens viktiga(ste) proteinkällor.
Ingetdera av alternativen har gett upphov till stora glädjerop utan båda verkar vara mindre aptitretande, åtminstone hos finländare och andra européer. Insektätande är vanligt på många håll i världen, och dessutom skulle produktionen vara rätt billig redan idag. Det kan dock vara svårt att lancera detta alternativ till västerländska människor på grund av kulturhistoriska skäl, eftersom vi i allmänhet tycker att insekter är smutsiga och rent av äckliga. Syntetiskt kött än så länge svårt att producera, så det tar väl några år innan massproduktion är ens tekniskt möjligt. Priset på den första hamburgaren, 250 000 € för 150 g kött, som tillverkades i höstas överstiger långt medelmänniskans likviditet.
Fisk är ju också ett bra alternativ som proteinkälla. Dessutom anses fisken på många sätt vara hälsosammare att äta än köttet. Tyvärr har vi redan exploaterat värdshaven rätt tomma på matduglig fisk; över 50 % fiskstammarna är kraftigt påverkade om inte helt utfiskade. Fisk kan förstås också odlas, och i brist på vildfisk växer odlingvolymen konstant på alla håll i världen. Enligt en färsk rapport från Världsbanken kommer över 50 % av matfisk att komma från odlingarna år 2030. Odling av fisk orsakar tyvärr oftast stora miljöpåverkningar bl.a. i form av ökad eutrofiering, spridning av sjukdomar och utarmning av genpoolen hos vildfisk. Att äta miljömässigt och etiskt rätt är inte lätt i dagens värld.
Fiskodling i öppna kassar i havet är som att ha en grisfarm i öppet vatten. Det finns ingen reell möjlighet att fånga upp närsalter från avföring eller överlopps mat som fisken inte äter upp. Odling av fisk i bassänger på land skulle ge en möjlighet att leda vattnet genom att reningsverk och på det viset fånga upp största delen av närsalterna innan de sprids ut till havet. Då kan man också minska på risken på rymlingar från odlingen. Problemet har varit och är att priset på fisken som lätt stiger upp till höjderna på grund av dyr teknik och små odlingsmängder jämfört med kassodlad fisk. Under de senare åren har dock en ny teknik med recirkulation av vatten och nästan slutna system kommit till marknaden. Den här tekniken är komplicerad men verkar lovande, även om ingen av de existerande matfiskodlingarna ännu är vinstbringande.
En recirkulationsodling av regnbåge planeras för fullt på Åland. Den nya odlingen planeras att producera ca 3 000 ton fisk per år, vilket skulle nästan fördubbla den nuvarande produktionen på dryga 4 000 ton fisk i kassodlingar. Investerarna planerar att ha odlingen i gång redan år 2015. Tidtabellen verkar rätt optimistisk, men kanske här ändå finns ett alternativ till etisk och miljömässigt bra alternativ produktion av proteiner även i våra havsområden. Recirkulationsodlingar kan nämligen med fördel kombineras med olika växtodlingar och tillverkning av biogas. Låter inte en energimässigt självförsörjande fiskodling med minimala näringsutsläpp mycket lockande? Hälsosamma fiskproteiner och som efterrätt inhemska jordgubbar från odlingens växthus som gödslas av odlingsvattnet och drivs med egenproducerad biogas. En ouppfylld dröm ännu idag, men kanske verklighet inom 10 år.