Något som fångat mitt intresse inom forskningsområdet psykiskt välbefinnande hos äldre är användningen av djur i äldreomsorgen. Detta är inget som har någon direkt koppling till min forskning i nuläget, men eftersom det har visat sig att användningen av djur i äldreomsorgen på olika sätt kan främja den äldres hälsa är det något som jag har följt med intresse. Att det finns djur på äldreboenden är inget nytt fenomen. Att använda dem mer systematiskt för att främja den fysiska och psykiska hälsan hos den äldre är däremot något som är på uppgående. Möjligheterna för i vilka sammanhang man kan använda sig av djur är många och kan vara ett viktigt verktyg i även andra områden än äldrevård.

Hunden är kanske det djur som lyfts fram mest i sammanhang där djuret används som ett verktyg i vård och rehabilitering. S.k. vårdhundar kan användas till exempel i rehabiliterande syfte för att främja både fysisk och kognitiv funktionsförmåga. Enligt min uppfattning har arbetet med införandet av denna typ av verksamhet funnits något längre i Sverige. Det finns redan utbildningar för vårdhundar och olika försök med att använda vårdhundar på äldreboenden har gjorts. Under dessa försök har personalen bland annat kunna observera att behovet av mediciner mot oro och antidepressiva medel har minskat. Man har även kunnat se positiva effekter på den kognitiva funktionsförmågan hos äldre personer med demens. Enligt Socialstyrelsens (i Sverige) rapport ”Vårdhund för äldre i särskilt boende. En systematisk översikt om effekter och vetenskapligt stöd” från 2014 behövs det dock fler vetenskapliga studier där effekterna av användningen av hundar i äldreomsorgsverksamhet utvärderas. Positiva effekter av mötena med hunden har kunnat observeras på individnivå men det saknas fortfarande belägg för effekterna på gruppnivå. Socialstyrelsen har även publicerat rekommendationer för hur vårdhundar kan användas i vård och omsorg. För att kommuner och andra aktörer inom äldreomsorgen ska införa denna typ av verksamhet behövs också mer spridning av evidensbaserad kunskap om effekterna av att använda djur i äldreomsorgen och en mera systematisk utvärdering av redan existerande verksamhet.

Användningen av djur i äldreomsorgen har också på olika sätt inkluderats i aktuell forskning i Finland, exempelvis i projektet ”Eläinten toimijuus yhteiskunnassa – Näkökulmia Suomesta 1890-2040” (Animal Agency in Human Society – Finnish perspectives 1890-2040) som finansieras av Finlands Akademi. Som en del av projektet kommer etnologen Jussi Lehtonen med delprojektet ”Animal in senior citizens’ nursing and rehabilitation centers in the 2040s” undersöka hur man i framtiden kunde använda sig av djur i äldreomsorgen. Mer information om projektet i sin helhet hittas här: http://animalagency.utu.fi/

Användningen av djur i äldreomsorgen har även uppmärksammats i media. Den 5 augusti 2015 kunde man i HBL läsa om Karvinen och Klimppi som besökte ett serviceboende i Hollola. Denna typ av besöksverksamhet syftar inte till att systematiskt rehabilitera eller vårda den äldre så som användningen av en utbildad vårdhund gör, men kan trots det ha en hälsofrämjande inverkan på individen och upplevas som ett upplyftande inslag i vardagen. Artikeln är också ett bra exempel på att det även är möjligt att använda andra djur än hundar i detta syfte.

Bilden är tagen från en artikel som publicerades i HBL den 5 augusti 2015 (Foto: Cata Portin) och hittas ännu i sin helhet på webben: http://gamla.hbl.fi/feature/2015-08-05/765359/karvinen-och-klimppi-lockar-fram-leenden

Hästarna och deras ägare är aktiva i föreningen Finlands lurviga kompisar r.f. (Suomen karva-kaverit r.y.; suomenkarvakaverit.fi). Föreningen, som bygger på frivilligverksamhet, riktar sig även till andra grupper än äldre. Föreningen har även beviljats medel från RAY för ett treårigt projekt som har som syfte att inrätta och sprida djurassisterat frivilligarbete i Finland.

Om  man ställer mig frågan ”Kan djur främja den äldres hälsa?” svarar jag tveklöst ja. Min förhoppning är att man i framtiden kunde införa denna typ av ”alternativa” inslag i rehabiliteringen och vården av äldre och jag ser det som viktigt och nödvändigt att mera forskning inom detta område bedrivs.