Etikettarkiv: HELLA

A hella good higher education pedagogy

Charlotta Hilli,

Charlotta HilliIn the project Higher Education Learning Lab (HELLA), five higher education organisations join forces to develop a 60 ECTS programme in higher education pedagogy; personnel at VAMK, Novia, Arcada, University of Vaasa and Åbo Akademi University teach and administer around 22 000 students each year. It should be obvious that pedagogy unites us; administrators and teachers alike meet and teach students, sometimes they are looking for advice on their study plans, sometimes they are struggling to find time or energy for studying, sometimes they need feedback on texts. We are all responsible for them, and we have high expectations for them, together with the students we are the university, we make it work every day. Pedagogy means understanding the importance of relationships between teachers and students for teaching and learning.

The first courses in the programme, Introduction to teaching in higher education and Didactical design of courses in higher education are piloted this year. Other courses in the programme include mentoring, educational leadership and teaching and learning with digital technology. In this post, I will explain the reasoning behind the programme against the backdrop of the history of the university. As we have many international participants I decided to write the post in English this time.

Understanding the organisations we work in is part of the courses as is basic theoretical and practical knowledge in teaching. Pedagogy is never neutral or decontextualized. Schooling has always had political implications. Universities have provided education for eager students since around the year 800. Fatima Muhammad al-Fihri Al-Qurayash founded the first university that is still educating and teaching students in University of Al Quaraouiyine in Fés, Marocco. al-Fihri also established a mosque next to the school for religious and political discussions. In Europe, churches educated pupils to instill christian values and accepted knowledge. At Kungliga Akademien in Turku founded 1640, everyone started out at the faculty of philosophy and then moved on to specialize in either theology, law or medicine. Ideas of humanism and protestantism heavily influenced the teaching and research done at the time. Today many higher education organisations struggle with the logic of effectivity and productivity in line with ideas of New Public Management maintained by the Finnish government.

Bengt Kristensson Uggla among others claim we are living in a knowledge society and every organisation needs teachers to stay relevant in a society that values knowledge above else. It implies we will all be learning, all the time, everywhere, at work, at home. Leading the work of any organisation means being a teacher to employees and making learning possible for groups of people, it might entail offering systems that support the practical needs of the workforce, or, enhancing creative dialogues that develop what needs to be developed. If employees are overworked, underpaid and lack relevant knowledge the whole organisation will suffer. Educational leaders need to reflect pedagogically on everyday actions, on aims of the organisation, on how to include different perspectives when making decisions to make the organisation relevant for all who work and study there. 

Generally, an unpredictable future is related to the discourses on a knowledge society, often digitization is considered a main driving force. No doubt digital technology plays a part as it forces citizens, teachers, and students to adapt to digital solutions, sometimes they make life easier, sometimes not so much. Teaching with digital technology requires pedagogical and didactical reflections on digital tools chosen, but it also means reflecting on user integrity, data protection, copyright issues and so on. Digital technology is not only a tool, it is also a system of information and a process to handle things. We need teachers that can make informed decisions when it is relevant in the teaching practice and when it isn’t. And, we have a responsibility to teach our students this kind of digital competence, too.

In the European Medieval universities students faced long days, from early morning to late night. It was not cheap to study and the method of choice was lecture. We include study circle or collaborative work, action learning and research, flipped learning and seminars. A good and reflective lecture goes a long way to support students, but you cannot lecture for 135 hours, other activities need to be part of a course. In short, teaching in higher education today means a different setting altogether and knowledge of aims and learning goals, methods, media and assessment to make studies manageable for students. We have developed hybrid learning environments to make participation possible at a distance, offering flexible solutions for personnel to read material, collaborate and share reflections online.

Back in 1640 all lectures were in Latin, our courses are offered in three languages; Finnish, Swedish and English. We respect the language preferences of our participants, but we also encourage learning more languages, as more is always more when knowledge is concerned. In a multicultural society, knowing different languages and understanding cultural similarities and differences is important for teaching and learning in any context.

The number of students has grown steadily since 1640 when around 250 students were enrolled at Kungliga Akademien, today 6000 students are enrolled at Åbo Akademi University. Thus, the background of students in higher education vary, some feel at home from day one eagerly taking part in activities. Others are struggling or describe impostor syndrome because of their socioeconomic or cultural background, or because of their gender, or because they belong to ethnic, religious, sexual minorities. Some choose to drop out for different reasons.

In higher education pedagogy, we address different topics related to teaching and learning in higher education to make our site of education a good place to learn, somewhere personnel and students can grow as human beings and take part in and analyse local and global societies.

Högskolepedagogik – i gränssnittet mellan panik och glädje

Charlotta Hilli, , ,

Charlotta HilliKonferensen #Pedaforum2018 gick av stapeln 15–16 augusti i Åbo med temat Tulevaisuuden opettajuus – opettajuuden tulevaisuus. Det här inlägget fungerar som en skriftlig reflektion kring den och betydelsen av högskolepedagogik. Konferensen lär ha växt för varje år och arrangörerna tolkar detta som att intresset för högskolepedagogik växer likaså.

 

 

Konferensen innehöll keynotes om samarbetsformer mellan studerande, mellan högskola och företag med stöd av digital teknik av Anna-Greta Nyström från Åbo Akademi.

Framtidsforskning och individuella förmågor hos studerande med tanke på framtiderna, jo, pluralformen är medvetet vald av Leena Jokinen från Åbo universitet.

Högskolelärares känslor, välmående och pedagogiska kompetens av Liisa Postareff från Åbo universitet.

Det var förvånande att Åbo Akademi hade endast 8 presentationer och av dessa var hälften relaterade till projektet Higher Education Learning Lab (HELLA). Som jämförelse kan sägas att Åbo universitet hade 15 presentationer, Helsingfors universitet kring 20.

Yrkeshögskolorna var likaså underrepresenterade och här kommer några utdrag Novia 1, Turun ammattikorkeakoulu 3, Arcada 2, Jyväskylän ammattikorkeakoulu 4, Tampereen ammattikorkeakoulu 4. Bland annat när det gäller lärmiljöer har yrkeshögskolorna utvecklat mycket intressant och det vore viktigt att minska tröskeln för dem att delta med tanke på den kunskap de besitter och den dialog mellan högskolor som kan uppstå tack vare konferensen. Ett sätt kan vara att välja en tematik som tydligt tangerar deras verksamhet och samtidigt avgränsar konferensen. En titt på programmet visar att det mesta rymdes med vilket erbjuder en trevlig öppenhet men samtidigt blir sessionerna splittrade.

Även vid Åbo Akademi finns det många lärare som gärna kunde delta med pedagogiska reflektioner kring sin praktik som ett led i att utveckla undervisningen. Förra hösten höll jag kursen Undervisning och handledning i teori och praktik i universitetspedagogik där cirka 60 personer deltog från ÅA och några andra universitet. På kursbloggen finns didaktiska kursplaneringar och pedagogiska reflektioner kring universitets framtid publicerade. Deltagarna är kloka kollegor som vill utveckla pedagogiken med tanke på våra studerande och sitt pedagogiska kunnande. Deras individuella reflektioner är utmärkta och förhoppningsvis har de fått mersmak för kollegiala inslag genom responsen de gav och fick. Konferenser är ytterligare en form av kollegialt lärande för att lära och utvecklas tillsammans som lärare.

När jag deltog i Pedaforum förra året för första gången blev jag förvånad över det starka inslaget av praktiska reflektioner, men egentligen är det inte märkligt alls. Den dag vi ska ställa oss inför en grupp studerande eller logga in för en online kurs är den dag vi inser varför det är viktigt med pedagogisk forskning och vi inser det eftersom vi har tusen frågor och fjärilar i magen. Du är alltid lärare med hela ditt jag, där står du kanske en dag och svettas av nervositet och kan inte annat.

Den bästa vägen framåt är att läsa pedagogiska studier, planera, prata med kollegor och sätta sig själv i blöt och genomföra undervisningen. Teori och praktik och erfarenheter. Ordningsföljden kan variera men lärarutbildningar väljer vanligtvis denna. För många högskolelärare är det snarast praktik och erfarenheter och teori som är ordningsföljden, eftersom praktiken upptar mycket tid och energi och informerar erfarenheterna, teorierna har vi vanligen fått med oss genom tidigare erfarenheter och de finns implicit med i praktiken. Ungefär i det här skedet är det viktigt att lärare kan reflektera kritiskt över sin undervisning och här kan pedagogiken ge begrepp, nya teorier och verktyg för att granska undervisningen och de strukturer som omger högskoleläraren. Praktik och erfarenheter och teori och reflektion.

Presentationer omfattade också avancerade forskningsprojekt, till exempel det som Postareff beskrev ovan. Även i Tammerfors pågår projekt där högskolelärares känslor mäts genom smarta ringar och självrapportering. Nokelainen et al. mätte totalt 16 känslor och mer erfarna lärare mätte en större omfång av känslor. Bland annat berättade Petri Nokelainen från Tammerfors tekniska universitet att studiens lärare var positiva till studerande centrerade metoder och negativa till informationsförmedling, något jag känner igen från diskussioner med mina kursdeltagare. Undervisning kan resultera i känslor av panik och irritation men också glädje och tillfredsställelse, något som säkert låter bekant för mången lärare.

Postareff et al. har identifierat betydelsen av längre utbildningsprogram för högskolelärares pedagogiska kompetens och efter ungefär 30 studiepoäng börjar lärare tänka mer i termer av studerande centrerade metoder. Det är inte helt överraskande eftersom mina kolleger vid klasslärarutbildningen säger att det tar cirka två år för lärarstuderande att lämna rollen som elev och anamma rollen som lärare. Postareff konstaterar i videoklippet ovan att det är viktigt att studera hur högskolelärare kan stödjas genom till exempel högskolepedagogiska studier för att öka deras välmående genom ökad pedagogisk kompetens. Om de negativa känslorna inte vägs upp av positiva kanske lärare väljer att byta yrke eller så präglas många andra i arbetsgemenskapen av den stress lärare känner inför undervisningen, för att inte tala om de studerande som möter en irriterad eller överbelastad lärare. Varken för individen eller organisationen är det här ett tilltalande alternativ.

Det betyder att högskolepedagogiken har en viktig funktion att fylla. I framtiden hoppas jag att högskolepedagogiken vid Åbo Akademi får fler tjänster för att möta det behov och intresse som finns, att tid avvaras för högskolepedagogiska studier i anställdas arbetsplaner och att vi i förlängningen har många fler ivriga konferensdeltagare som presenterar vid högskolepedagogiska konferenser.

I följande blogginlägg kommer jag att berätta mer om projektet Higher Education Learning Lab (HELLA) och det nya programmet på 60 studiepoäng för högskolelärare. En sneak peak finns här: