Studieåret har inletts vid Åbo Akademi och jag påbörjar det tredje läsåret som universitetslärare och forskare i bildkonstens didaktik inom språk- och kulturvetenskapernas didaktik vid Pedagogiska fakulteten. Under året kommer jag här att dokumentera forskning, arbetsvardag och erfarenheter av vetenskapligt engagemang. Jag har med stor behållning tagit del av ÅA bloggares inlägg tidigare men måste medge att min aktivitet hittills kommit till uttryck genom ett förhållningssätt som man i bloggkretsar kallar för en read only, non public participant eller lurker. Det innebär att jag har följt bloggar sporadiskt och att jag inte aktivt har gjort inlägg eller gett kommentarer. Nu är situationen en annan.

Det är självklart att jag innan jag skriver det första inlägget gör en snabbsökning på vad det är jag ger mig in i. Jag återläser ÅA-bloggen, scrollar igenom blogit.fi och prövar sökorden forskarblogg, bloggande forskare och researcher blog i sökmaskinen. Sökningen ger över 91 000 000 resultat. En av de första träffarna på sökningen är en blogg med rubriceringen Forskande bloggare- ett fenomen som är här för att stanna[1]. Jag fäster uppmärksamhet vid att bloggaren ger möjliga definitioner på vad en forskarblogg är och vad en bloggande forskare är. En forskarblogg beskrivs som en blogg som över tid följer tillvägagångssätt och resultat i ett visst forskningsprojekt medan en bloggande forskare till exempel kan föra fram forskningsresultat i tillämpbara sammanhang eller i allmänna ordalag placera pågående forskning.

Den här bloggen kommer att formas av både och – forskarblogg och bloggande forskare. Min avsikt med inläggen är att inte alltid föra ett följdriktigt resonemang om de teman jag bloggar om, snarare prövas olika gestalter av tankebilder i det virtuella rummet. En förhoppning som jag har är att mina inlägg erbjuder rum för att artikulera ett dialektiskt samtal i en digital miljö. Kanske kan förfaringssättet till och med synliggöra vad och hur en digital miljö kan föra in oväntade element i det som jag förstår som dialektiska samtal. Ja, bloggandet i sig är en utmaning som kittlar forskarnerven.

En annan utmaning som stimulerar forskarnerven är uppgiften som handledare. I dagarna har jag uppmärksammats positivt för arbetet med handledning av kandidatavhandlingar. Uppgiften som kandidathandledare i pedagogik är att forskning ska förse lärarstuderande med förhållningssätt och metoder som gör att de inspireras att framföra antaganden om verklighetstrogna utbildningsfenomen som kan leda mot nya frågor och insikter om undervisning och lärande. Den uppgiften har jag erhållit Åbo Akademis utmärkelse Årets handledare för. Hjärtligt Tack!

Hannah Kaihovirta-Rosvik