Etikettarkiv: studier utomlands

På väg mot våren: Nya utmaningar

Saara Inkinen, , ,

Saara InkinenMed lysande lila, gula och vita blommor i träden har våren äntligen anlänt till Evanston. Vi har redan haft en vecka med väldigt varmt väder, och som tur är, så råkade denna vecka infalla just på semestern mellan vinter- och vårterminen (spring break). Den gångna vintern var exceptionellt varm i Illinois, vilket jag var mycket nöjd med, men våren och sommaren är nog lika efterlängtade här som i Finland. I mitt förra inlägg diskuterade jag allmänt om varför jag är här i Chicago, och om de största skillnaderna mellan USA och Finland vad gäller studielivet samt hur jag har tycker att teknikstudier skiljer sig från ekonomiska och ledningsstudier. Jag ska nu berätta mera specifikt om de kurser jag har tagit och om hur jag efter de första månaderna upplevt livet i USA.

Jag deltog i fyra kurser under vinterterminen och under vårterminen, som just startat, deltar jag i två kurser samt arbetar som praktikant vid Northwestern University’s innovationsenhet INVO (Innovations and New Ventures Office). Under vinterterminen studerade jag finans, affärsstrategi och bokföring för beslutsfattande. De här tre baskurserna gav mig en stark grund på vilken jag senare kan placera informationen från mera tillämpade kurser. Jag fick också en mycket bra allmän bild av affärshantering. Som den fjärde kursen tog jag en kurs som behandlade förvaltning av immateriella rättigheter. Den var direkt relaterad till min tidigare arbetserfarenhet, så den kändes lättare att anamma jämfört med de andra kurserna.

Såsom jag skrev i mitt förra inlägg så konkurrerar man med sina kurskamrater om vitsorden, och eftersom studiekollegerna inte bara är intelligenta utan också otroligt konkurrenskraftiga, så måste man verkligen kämpa för att vara bland de bästa. Jag måste medge att jag var lite orolig för mina vitsord under vinterterminen – jag kom från ett helt annat utbildningssystem och hade ingen aning om på vilken kunskapsnivå som de andra egentligen låg. De flesta av mina studiekamrater kommer ju från de bästa universiteterna i världen och har omfattande och flerårig arbetserfarenhet från relevanta positioner inom affärsvärlden/industrin. Men jag jobbade hårt, och till sist klarade jag alla mina kurser utan större problem, vilket naturligtvis gav mig mera självförtroende för den kommande andra halvan av min vistelse. Jag känner mig nu mycket mera avkopplad, trots den stora arbetsmängden.

Finanskursen fokuserade på effekten av tid och risk på det ekonomiska beslutsfattandet. Den första tanken som jag hade efter att vi började gå igenom kursinnehållet i detalj var:

– Jag vet inte hur jag har kunnat leva så här länge och klarat mig i arbetslivet och det personliga livet utan de här kunskaperna?

Och som uppföljning till det här:

– Hur  skulle jag ha kunnat komma vidare i min karriär utan denna kunskap?

Jag lärde mig till exempel att evaluera och jämföra finansieringen av olika projekt på basen av deras ”net present value” (NPV), att värdera och prissätta andelar och obligationer samt basteorin bakom effektiva marknader och hur man ska sammansätta investeringsportfolier.

Bokföringskursen var också mycket ögonöppnande. Jag lärde mig att konstruera och förstå finansiella rapporter från olika organisationer med betoning på länkarna mellan bokföringsinformation, ledningsplanering och beslutsfattande. Det som jag tyckte att var speciellt intressant var att förstå på hurdana beslut som rapporteringsprocessen baserar sig på, samt hur man kan använda och evaluera bokföringsdata.

Kursen om förvalting av  immateriella rättigheter gav mig en systematisk bild av innovationer och gick in på strategin och logiken bakom ämnet. Kursen behandlade verktyg, såsom uppfinningsanmälan, och klargjorde grundligt skillnaderna mellan olika typer av intellektuell egendom, samt skillnader mellan det europeiska och det amerikanska patentsystemet. Den förklarade också hurdant samspel patent, varumärken och upphovsrätt kan och borde ha, och de regler eller lagar som utgör grunden för de olika formerna av intellektuella egendomar. Jag lärde mig att evaluera, värdera och utnyttja de ovannämnda tillgångarna för att bygga, och på ett hållbart sätt uppehålla en konkurrensfördel. Det roliga med den här kursen var att jag direkt kunde tillämpa och relatera innehållet till mitt tidigare forskningsarbete och att jag kommer att utnyttja allt som jag lärde mig också i mina kommande uppgifter vid INVO samt mina kommande uppgifter inom teknologiöverföringen vid ÅA.

Vårtermin har som sagt just börjat och under den här terminen deltar jag i följande kurser: ”Biomedicinsk marknadsföring” och ”Entreprenörskap och bildande av nya företag”. Den förstnämnda kursen fokuserar på marknadsförningen av läkemedel och medicinska  instrument. På den kursen studerar man vikten av olika marknadsföringskoncept inom den biomedicinska industrin. Meningen är att studerandena blir effektiva ledare inom biomedicinska marknadsföringen genom att de bättre förstår reglerna och nyckelfigurerna på spelplanen. Kursen lyfter också fram etiska frågor relaterade till marknadsföringen av läkemedel. Som ett tillskott till facklitteraturen fick vi under de två första veckorna läsa två icke-vetenskapliga böcker: Jamie Reidys ”Hard Sell: The Evolution of a Viagra Salesman” och Atul Gawandes ”Complications: A Surgeon’s Note on an Imperfect Science”. Den förstnämnda beskrev läkemedelsindustrin ur en läkemedelsförsäljarens synvinkel och den andra ur en kirurgs synvinkel. Båda var ytterst underhållande och ett roligt sätt att dyka in i den här högst reglerade världen.

Alla kurser innefattar typiskt hemuppgifter eller större projekt som man gör i små (4-7 personer) grupper. De här arbetena och många andra studierelaterade uppgifter baserar på en så kallad ”Honour Code”. Denna ”Honour code” innebär , bland annat att man i de flesta fall endast får diskutera sina hemuppgifter med sin egen grupp eller att man i vissa kurser kan göra tenten hemma, men endast använda de resurser, material osv. som är angivna av läraren. Med andra ord, så litar man på att studernaden inte fuskar, även om det skulle finnas möjlighet till det, och baserat på mina observationer så tycker jag att det här systemet faktiskt fungerar mycket bra!

På entreprenörskapskursen jobbar vi med projekt som baserar sig på innovationer som  skapats av studeranden och som förhoppningsvis ska leda till riktiga startups. – Jag måste säga att detta är riktigt spännande! –  I början av kursen presenterade de studeranden som hade en affärsidé sin idé för de övriga deltagarna och försökte sedan samla ihop ett specifikt och idé-anpassat team för att maximera sina möjligheter att lyckas. Jag valde själv ett team med ett tema som tangerade mina tidigare kunskaper. Kursen är starkt baserad på studerandenas eget arbete och erfarenheter. Vi har endast några föreläsningar men desto flera diskussionstillfällen och möten med varandra eller mentorer från industrin. Under kursen skriver vi en officiell affärsplan som vi sedan presenterar för experter eller investerare från industrin. I min grupp vill en av oss också fortsätta med projektet på heltid, efter att han fått sina MBA-papper. Detta är med andra ord en otrolig möjlighet att få ta del av de första stegen som en startup måste ta, och jag hoppas att jag också får se hur startup-bolaget växer till en lukrativ äffärsverksamhet! En startup från vår kurs har redan blivit en framgångshistoria; den vann just över 800 000$ i 2012 Rice Business Plan Competition (RBPC) som är världens största affärsplanstävling på ”graduate” nivå!

Fråga gärna ifall ni vill veta mera om mitt program vid Kellogg! Eftersom planen är att även nästa år en eller två doktorander eller postdocar med vetenskaplig bakgrund får en likadan möjlighet att komma hit, så svarar jag  gärna på frågor också per epost ifall någon redan blivit intresserad. ÅA med samarbetspartners kommer också att ordna en ekonomi och startup-relaterad kurs för forskare på hösten 2012, so stay tuned!

Från en värld som regleras av Van der Waals till en omgivning som styrs av Porters fem krafter

Saara Inkinen, ,

Saara InkinenI slutet av december anlände jag till Chicago för att studera ekonomi och förvaltning av immateriella rättigheter vid Kellogg School of Management vid Northwestern University.

Jag är forskare vid laboratoriet för teknisk polymerkemi och hade tidigare bland annat arbetat som forskare inom industrin under några år. I höstas fick jag höra att Stiftelsen för Åbo Akademi   finansierar ett forskarprogram vid Kellogg. Programmet är riktat till en doktorand eller postdoc som har en biovetenskaplig- eller biomaterialrelaterad bakgrund. Jag blev genast intresserad! Jag fick platsen och har nu varit här i lite över två månader. Det här är första gången jag skriver i Forskarbloggen och jag kommer under de kvarvarande fyra månaderna att blogga, mer eller mindre regelbundet, om mina erfarenheter ur en polymerteknologs synvinkel. I detta första inlägg berättar jag lite om min bakgrund och mina funderingar kring de första månaderna i den akademiska ”businessvärlden”.

Matchande pusselbitar

Ända sedan jag var liten så har jag vetat att naturvetenskaper skulle vara mitt sätt att försöka ändra på världen till en bättre plats. När jag 1999 började studera vid ÅA, var det här ett av mina motiv för beslutet att komma och studera vid det dåvarande KTF; jag ville göra någonting som potentiellt kan förbättra miljön, och att bli forskare var ett val som på ett naturligt sätt passade min karaktär.

I början av 2011 disputerade jag och min avhandling behandlade biopolymerer och olika modifieringar av deras egenskaper – ett tema som kombinerade mina professionella ambitioner och även sammanfattade ett flerårigt arbete till ett fylligt och konkret paket. Min forskning hade främst varit inriktad på industriellt samarbete i form av olika produktutveckligsprojekt, och möjligheten att vidareutveckla mina kunskaper i teknologiöverföring från universiteten till industrin passade mycket bra in i mina karriärplaner.

Campusområdet i Chicago

Trots att jag hade stött på budgetering och olika strategiska initiativ i samband med projektplanering, hade jag inte haft möjlighet och tid att fundera så mycket på hurdana detaljer, processer eller lagar det finns bakom det ekonomiska systemet. Finansvärlden hade till en viss grad till och med verkat som en djungel utan regler för mig. Det är först nu, efter en tid i businesskolan, som jag har börjat inse att på samma sätt som man kan styra de molekylära interaktionerna hos polymerkedjor så är det också möjligt att till exempel basera en affärsstrategi på förvånansvärt liknande teorier. Jag har börjat få en djupare förståelse om hur affärsstrategier och förvaltningen av intellektuell egendom består av olika pusselbitar, som man ur ett strategiskt perspektiv måste kunna placera i en större helhet både på ett korrekt sätt och vid en korrekt tidpunkt samt även hur allt detta kan tillämpas på nya vetenskapliga innovationer.

Kulturskillnader

Kultursskillnaderna mellan Finland och USA har nog absolut varit större både vad gäller studierna och livet i övrigt, trots att jag har rest relativt mycket runt om i världen och också besökt den här kontinenten tidigare. Under min studietid bodde jag i England under några år och studerade bioteknik vid University College London. Jag märkte redan då att det finns tydliga skillnader, inte bara i lärostilen, men till en viss grad också i motivationen och beredskapen hos studerandena att satsa på kurserna. Här vid Kellogg är undervisningen starkt baserad på att man redan läst teorin eller bakgrunden till det som behandlas i klassrummet före man kommer på föreläsningen. På föreläsningarna gås teorin igenom mycket snabbt, om ens överhuvudtaget, och den största delen av undervisningen går ut på att man gör tillämpade räkneövningar eller går igenom illustrativa exempel. Med andra ord kräver varje föreläsning i vanliga fall flera timmar av självständigt arbete före själva undervisningssessionen. Studerandena är väldigt aktiva och har mycket frågor, och det är också typiskt att professorn använder ”cold calling” vilket betyder att han eller hon ber valda studeranden att svara på frågor under föreläsningen, och eftersom också timaktiviteten påverkar vitsordet är det under inga omständigheter möjligt att passivt gömma sig på bakbänken.

Vikten av finansiella incitament

Efter att jag läste professor Olav Eklunds text i Forskarbloggen om den omvända Gauss distributionen i vitsorden på ÅAs kurser, började jag fundera mera på de möjliga orsakerna till det och tog reda på hur kurserna bedöms på Kellogg. Den första tydliga skillnaden i studieomständigheterna är att man i vanliga fall endast kan tenta en viss kurs en gång och på ett förhandsbestämt datum. Terminsavgifterna är höga, vilket naturligtvis ger studerandena en mycket stark motivation för att satsa allt på att lära sig effektivt och prestera det som krävs. Jag tar hälften av mina kurser på kvällarna med deltidsprogrammet. Deltidsstuderandena arbetar på heltid samtidigt som de studerar på kvällarna. I deltidsprogrammet tycker jag att konkurrensen till och med är hårdare än i heltidsprogrammet, inte minst för att det är vanligt att en prosentuell andel av terminsavgiften betalas av arbetsgivaren och att den procentuella andelen är beroende av vitsordet.

Det finns också en enorm kulturskillnad relaterad till hedern. Såsom redan diskuterades i Professor Eklunds blogg och kanske lite överdrivet i den påföljande diskussionen, så tycker några studeranden i Finland att det inte spelar så stor roll om man inte klarar tenten på första gången eller bara får en etta för att ”ingen kommer att titta på dina betyg senare i alla fall” och ”man lär sig det som man behöver på jobbet”. Situationen är mycket annorlunda här. För det första så tycker studerandena att det väldigt pinsamt att inte kunna svara på professorns frågor både på föreläsningen och i tenten. Som ett resultat av det här och de ovannämnda finansiella incitamenten så är vitsordfördelningen mycket kraftigt viktad mot de högsta vitsorden.

Det här leder mig till den andra större skillnaden i systemet jämfört med det som jag är van vid. Kursvitsorden är inte baserade på själva poängen utan den prosentuella distributionen, så att 40% av de bästa får det bästa vitsordet A, 50% får ett B, och 10% av studerandena, med de lägsta poängen, får ett C. Jag har ingen officiell information om följande påstående, men enligt det som jag har hört, så är det emellertid inte möjligt att bli underkänd så länge som man visar lite intresse för kursen. Vitsorden är alltså inte baserade på vad man kan, utan på hur mycket som man kan i förhållande till de andra på kursen. Jag behöver ännu lite tid för att bestämma mig för vilket system som jag tycker att är det bästa. Vad tycker ni?

Som ett exempel på hur det här fungerar i verkligheten kan jag nämna att mina senaste tent poäng var 93 av 105 och jag kände mig väldigt nöjd, med tanke på att ämnet var relativt nytt för mig. Men eftersom medelvärdet var 88, medianen 89 och standardavvikelsen 8 poäng så hade ungefär en tredjedel av mina kurskompisar fått ännu högre poäng. Ett sådant här system reflekterar nog bättre den konkurrensbaserade reella världen men kanske också tar bort en del av glädjen att lära sig.