Under ca ett års tid har vi – även vi som tror att vi lever och arbetar i ett fritt land, i en västerländsk demokrati – levt under ett autoritärt styre, en halvdiktatur, som endast kan jämföras med världskrigets tider. Under 1939-1944 var det fråga om fosterlandets frihet och självständighet och allt kunde motiveras, åtminstone efteråt.
Nu är det fråga om någonting annat. Vad? Folkets hälsa, säger de som har makten. De har rätt, men samtidigt är besvikelsen stor i hela Europa och frustrationen och illamåendet urartar sig bl.a. i våldsamma demonstrationer överallt i världen. Det gamla, goda och toleranta EU-Europa har splittrats till aggressiva och egoistiska stater som ställer och styr sina medborgare med regler och restriktioner och dekret som ändras från dag till dag.
Pandemin utnyttjas av gangsterregim som i Viktor Orbans Ungern och Jaroslaw Kachynskijs Polen för att kväsa demokratin med hjälp av undantagslag och restriktiv lagstifning som kränker de mest primära mänskliga rättigheterna. Just nu, före den Internationella kvinnodagen är det chockerande att Polen har infört en abortlag, som vrider klockan tiotals år bakåt. Resultatet kommer att bli illegala avbrott av graviditet, korruption och otaliga dödsfall av kvinnor som lever i fattigdom och misär (vilka fortfarande förekommer i stor utsteckning i Polen). Ungern kan redan betraktas som ett förlorat territorium i den europeiska gemenskapen: då revanschismen blomstrar, ger det inget hopp för landet, varken i ett nationellt eller internationellt perspektiv. Landet har börjat två världskrig och förlorat två världskrig men vill inte acceptera det, trots att Parisfreden slöts 1947. En grov antisemitism är det som präglar dagens Ungern – vi vet vart det leder till.
Vi ska inte enbart kritisera de gamla Östblocket, utan oroväckande totalitära tendenser finns nästan överallt, även i väst. Ett skrämmande exempel är Spanien, som formellt demokratiserades efter fascistdiktator Francesco Francos död på 1970-talet. Den spanska lagstiftningen härstammar fortfarande delvis från denna epok av autokrati och statstortyr. Europeiska unionen svär för demokrati, pluralism och frihet, men då flera demokratiaktivister från Katalonien för några år sedan jagades till landsflykt och/eller dömdes till fängelsestraff upp till 13 år (!) stod Västeuropa tyst, med flit. Francisco Franco Bahamonde log i sin grav då han fick beskåda detta – över 40 år efter sin död. Spanien är ingen demokrati i ordets klassiska mening.
Europeiska Unionen bör förstärka sin sammanhållning och bli en verklig allians för frihet och mänskliga rättigheter. Egoistiska och populistiska beslut som tas av de nationella regeringarna under epidemins tider skadar hela det fria och demokratiska samfundet och gynnar totalitära stater i världen och totalitarism i största allmänhet. Europeiska unionen bör eftersträva en gemensam invandrings- och pandemistrategi. Vårt liv har redan skadats alltför mycket av olika länders hastiga och egoistiska och vacklande beslut under det gångna året. Vid många universitet i Europa finns det fortfarande hopp – vi kan fortsättningsvis debattera utan att behöva vara rädda för repressalier. Den internationella kvinnodagens idealism måste leva vidare.
Trevlig internationell kvinnodag 2021, trots allt!
Tapio Salmi
Skribenten är akademiprofessor (Finlands Akademi) och professor i kemisk reaktionsteknik (Åbo Akademi)