CHARM-seminarium kring GenAI i lärarutbildning

Lärar-, personal- och forskarutbyte/Staff and research mobility, ,

Som en del av CHARM EU:s Charming-week i Montpellier arrangerades ett tredagars seminarum med rubriken ”Challenges and Opportunities of GenAI in Teacher Education: Building European Practices”. Från ÅA deltog John Henriksson och Mats Braskén och deltagandet finansierades genom Erasmus+.

Innan seminariet arrangerades en online kickoff med lite förhandsinformation och insamling av deltagarnas förförståelse via en SWOT i Miro. De tre huvudteman som definierats gällande såväl kickoffen som seminariet var 1) användning av AI för planeringsarbete, 2) användning av AI vid lärandeaktiviteter och 3) AI ur respons- och bedömningsperspektiv. Redan vid kickoffen var det ganska tydligt att utmaningarna är gemensamma.

Programmet körde igång på måndag i Montpellier och inleddes med en genomgång av AI-GO!-ramverket (Npuls, 2025) för AI-litteracitet. Detta ramverk var nytt för oss och gillade starkt hur de etiska aspekterna av AI-litteracitet fått en särställning. I stort var dock diskussionen mycket liknande våra interna och nationella diskussioner. Efter en kort speed-dating för att lära känna varandra gick Vanessa Vigano (Universitetet i Montpellier) igenom en färsk jämförelse av CHARM-universitetens policydokument gällande AI. Variationer fanns utan tvekan men avsnittet kring transparens vid användning av AI ledde till störst diskussion. Liksom nationellt visade det sig att det finns flera sätt att förvänta sig transparens; en kort redogörelse i brödtext, ett separat reflekterande dokument eller citeringar enligt vetenskapliga normer. Därefter delades vi in i gruppdiskussioner och fick välja mellan praktiska AI-färdigheter eller etiska aspekter på implementering av AI. På måndag kväll fick vi innan middagen en guidad rundtur på Montpelliers botaniska trädgård som ägs av universitetet i Montpellier.

Tisdagen inleddes med en presentation av Aurélie Bourdais (Universitetet i Montpellier) gällande användning av AI i språkundervisningen. Hennes observationer och resultat motsvarade ganska långt de samma som vi också upplever. Dagens höjdpunkt blev en paneldebatt med studerande från universitet i Montpellier. Studerande hängde med hela dagen och hade hört diskussionerna innan men kunde snyggt paketera sina egna upplevelser och åsikter kring AI-temat. Under det senaste året har olika trafikljusmodeller för användning av AI skapats och implementerats här och var inklusive hos oss. Dessa är tänkta att fungera som ett verktyg för läraren och göra förväntningarna tydligare åt studerande. Utöver oss var det endast ett par andra universitet som hade motsvarande trafikljus och det visade sig att dessa delar åsikterna. På en del håll ses förbud av AI som konservativt bakåtsträvande, även om det bara vore för ett specifikt skede av en uppgift. Denna diskussion har vi inte stött på i samma grad i Norden och det anas kanske en mer kritisk hållning i våra diskussioner hemmavid. Den resterande delen av innehållet kom främst att bestå av workshopsaktiviteter där vi gruppvis skapade material utgående fån de tre teman som introducerats vid kickoffen. Dessa presenterades på onsdag innan seminariet avslutades.

Man blir lätt hemmablind och det är väldigt berikande att träffa andra som funderar på samma saker men i lite annan kontext. Jag skulle inte säga att vi tagit hem oss något alldeles revolutionerande nya insikter men däremot ett utökat nätverk och en del nya insikter. Om du som läser detta har möjlighet att åka på motsvarande träffar så lönar det sig att ta chansen!

Job shadowing in Barcelona

Lärar-, personal- och forskarutbyte/Staff and research mobility
In April, I had the opportunity to visit Dr Ieva Stončikaitė at the Department of the Humanities at Pompeu Fabra University in Barcelona, Spain through the Erasmus+ Job Shadowing programme. Dr Stončikaitė and I are colleagues working in the field of ageing research. We met a few years ago at a COST Action network meeting through the Ethics in Dementia (EDEM) CA21137 network and have kept in contact ever since.
Normally, when taking part in international activities, it involves presenting current research. When going for a staff exchange through the Erasmus+ programme, it is common for the guest to teach at the hosting institution for a pre-agreed number of hours. However, visiting through the Job Shadowing programme for a few days allowed me to attend seminars and presentations with the main purpose of learning rather than teaching myself. Visiting without preparation enabled me going in the first place during my own ongoing teaching period at Åbo Akademi. The visit at Pompeu Fabra University was a truly inspiring and enriching experience, and I got practical tips on how to engage students during the lessons. I attended when Dr Stončikaitė delivered a lecture on political rhetoric based on the works of George Orwell. It was inspiring to see how a lecturer can engage and activate students by moving around in the classroom and talking from different corners of the room during the lecture. Additionally, the students were activated by being asked individually to read quotes or smaller sections of text out loud. While this may be a more natural teaching element for students in English literature, I think similar activating assignments could be relevant also in social sciences. During my visit, I also got to take part in more informal conversations before and after the lectures about teaching in general, which was too an enriching experience. During my visit, Dr Stončikaitė arranged a book launch at the University, as she has recently published the book Contemporary Literary Perspectives on Female Ageing – Insights from Erica Jong with Routledge. I was very fortunate to be there to attend the event, and I got quite inspired to perhaps one day be part of writing, or editing, a book myself. To summarise, the visit in Barcelona was a very rewarding experience and I am thankful for being able to go.
 
I am grateful to Dr Stončikaitė, Professor Camilla Nordberg, Harriet Klåvus, Åbo Akademi, Pompeu Fabra University, and the Erasmus+ programme for enabling this visit! 😊 Thank you!

Picture taken at Pompeu Fabra University after Ieva’s book launch.

Ieva presenting.

I had been warned about pickpockets, and therefore took a post-run swim with both my phone and hotel key card in hand. 🙂

One of the campuses of Pompeu Fabra University.

Feeling grateful to be able to spend enriching and inspiring days in Barcelona together with my friend and colleague.

Best wishes,
Sarah Åkerman
Postdoc researcher / temporary university lecturer in social policy

Island som mål för min första Erasmus+-resa

Lärar-, personal- och forskarutbyte/Staff and research mobility, , ,

Ämnet informationsvetenskap är litet i Finland, med utbildningar vid enbart tre universitet, och på svenska är det Åbo Akademi som ansvarar för utbildningen som bl.a. är avsedd för dem som är intresserade av att arbeta vid biblioteks- och informationstjänster. Eftersom vi är en förhållandevis liten enhet har det i årtionden funnits ett nära samarbete med motsvarande utbildningar i alla de andra nordiska länderna, inte minst på forskningsnivå. Flera av professorerna i våra nordiska grannländer har de facto doktorerat vid Åbo Akademi. En av dem är Ágústa Pálsdóttir, som tidigare i år pensionerades från sin professur vid Islands universitet. Med anledning av pensioneringen hölls i slutet av oktober ett seminarium om bibliotekens roll i samhället benämnt Libraries as Hubs of Knowledge, Community, and Change vid Nordens Hus i Reykjavik. Med hjälp av ett reseunderstöd från Erasmus+ personalutbyte hade även jag möjlighet att under ett par dagar besöka Island just då för att delta i seminariet och andra aktiviteter. Flera av dem som deltog i seminariets paneldiskussioner är aktiva i forskningsprojektet PASSAGE (Public Library Services for Immigrants and Refugees), som förutom alla de nordiska länderna även omfattar forskare från Tyskland, Polen, Litauen, Ungern och Kroatien. Vårt ämne som gått med i detta forskningssamarbete för ett drygt år sedan och bl.a. nyligen samlat in ett omfattande enkätmaterial från allmänna bibliotek i Finland var representerat genom universitetslektor Hilda Ruokolainen och undertecknad, som ingick i en paneldiskussion om hur hållbarhet syns i vår undervisning och även i finländska bibliotek.


Nordens hus i Reykjavik ritades av Alvar Aalto och invigdes 1968. Möblerna är naturligtvis Artek.

Förutom seminariet fick vi även bekanta oss med Grófin-biblioteket i centrala Reykjavik, där en rundtur ordnades i det som snart kommer att bli en tillbyggnad till det nuvarande biblioteket, och det presenterades hur användarsamfundet involverats i designen av den delen av biblioteket och hur man lyssnat till deras önskemål och behov. Dessutom presenterade andra isländska bibliotek sin verksamhet med betoning på inkluderande verksamhet och hållbarhet. Vi fick bland annat delta i en inomhuspicknick som ett exempel på hur biblioteket ordnar aktiviteter som samlar människor med olika kulturell bakgrund så att de får mötas och lära sig av varandra. Eftersom vi var så många från projektet PASSAGE på plats höll vi även diskussioner om framtida samarbete och fortsatt forskning.


Användarnas önskemål har långt påverkat designen av Grófin-bibliotekets nya tillbyggnad.

Vårt besök i Reykjavik sammanföll även med 50-årsdagen av Kvennafrídagurinn (kvinnostrejken), då uppskattningsvis 90% av de isländska kvinnorna 24 oktober 1975 gått i strejk som protest mot lägre löner och sämre arbetsvillkor. Denna strejk omfattade även hushållssysslor för de kvinnor som inte arbetade utanför hemmet. Dagen till ära stängde även universitetet tidigare, så även vi som var besökare där avslutade arbetsdagen då. Precis som för 50 år sedan fylldes centrum av Reykjavik av tiotusentals kvinnor som påminde om att även om vissa saker förbättrats på femtio år, så finns det fortfarande mycket arbete kvar!


Tusentals strejkande kvinnor utanför parlamentshuset Alþingi.

Under dagen hade vår forskargrupp även möjlighet att få en privat guidning på en utställning om den tidigare presidenten Vigdís Finnbogadóttirs liv. Vigdís, som nu hunnit fylla 95 år, var ju världens första folkvalda kvinnliga president, något jag redan på den tiden hon var president – då jag gick i lågstadiet – tyckte var fantastiskt! På utställningen fick vi också se något mycket bekant, nämligen en finsk doktorshatt och värja. Det visade sig att Vigdís vid sidan av mycket annat även 1990 blev hedersdoktor vid Tammerfors universitet! 


Vigdís, världens första demokratiskt valda kvinnliga president och hedersdoktor i Tammerfors.

Genom Erasmusutbytet hade jag möjlighet att under två dagar vidga mina vyer och bekanta mig med nya människor och såväl forskning om som praktiska lösningar inom biblioteks- och informationstjänster. Det här är en möjlighet som många kanske inte ens är medvetna om att finns, då Erasmusutbyten ofta förknippas med längre vistelser och undervisningsskyldighet. Det lönar sig ändå att åka även på kortare utbyten om man vill förkovra sig i god praxis inom andra organisationer i andra länder.



Kristina Eriksson-Backa
Professor i informationsvetenskap

Afrikaprogrammet vid Högskolan Dalarna – tankar från en Erasmus-lärare

Lärar-, personal- och forskarutbyte/Staff and research mobility

Under flera år har jag varit engagerad som gästföreläsare i Afrikaprogrammet vid Högskolan Dalarna, som ligger i Falun. Afrikaprogrammet är ett tvåårigt masterprogram där deltagarna tillbringar ett år i Falun och ett andra år vid sitt hemuniversitet. De obligatoriska studierna i Dalarna består av kurserna “The Dynamics of African Societies”, “Religion and Politics in African Societies” och “Education and Change in African Societies”. Därutöver ges ett antal valfria kurser. Året i Falun avslutas genom att studerandena skriver en masteruppsats. Afrikaprogrammet är en starkt internationell miljö med studenter från hela världen. Traditionellt har många studenter kommit från Italien. Programmet har också nästan varje år haft studenter från olika länder i Afrika. Själv brukar jag undervisa inom kursen Religion and Politics. Här baserar jag min undervisning på min egen forskning och mina egna erfarenheter i Afrika. Jag diskuterar framför allt Europas närvaro i Afrika, i år med särskilt fokus på Namibia och Demokratiska republiken Kongo (”DRC”), och dess yttringar och konsekvenser. Frågor om makt, kolonisation, religiositet, kulturarv etc. flyter ofta in i varandra. Diskuterar ja – det här är ofta en kommunikativ grupp på cirka 20 studenter som inser att de kan ha nytta av det de lär sig. De skriver reflekterande arbeten med starkt fokus på potentiella tillämpningar, de funderar över sina magisteruppsatser och tänker på vad de kan ta med sig, och de vet att de kommer att söka arbete där de förväntas ha fått kunskap och expertis genom Afrikaprogrammet. Det innebär att de har förväntningar på undervisningen och det innebär att jag måste anpassa min undervisning och utgå från att det jag lär ut inte bara ska hålla en hög standard utan också ge deltagarna nycklar som de kan använda senare. Inte helt annorlunda än hur jag undervisar i mina egna kurser vid Åbo Akademi, men med en starkare koppling till den konkreta nyttan och relevansen med det stoff som behandlas. Jag är inte den enda externa läraren som undervisar på Afrikaprogrammet i Falun. Programmet är nämligen starkt kopplat till Erasmus+, vilket gör det möjligt för ett stort antal experter att bidra med sina kunskaper och erfarenheter. Jag är glad över att genom Erasmus, som lärare få möjligheten att undervisa i Högskolan Dalarnas Afrikaprogram – ett annorlunda sammanhang än det som erbjuds vid mitt eget hemuniversitet. //Universitetslektor Kim Groop

Lärar-och personalutbyte inom omvårdnad vid katastrofer

Lärar-, personal- och forskarutbyte/Staff and research mobility

I början av oktober hade vi den stora förmånen att få delta i ett lärar- och personalutbyte till Koç University i Istanbul inom ramen för Erasmus+ projektet Enhancing Practices and Strengthening Core Competencies in Disaster Nursing through the Learning Hub EcoDN-HUB. Projektet koordineras av Akdeniz University, Faculty of Nursing i Turkiet, och löper under en period på 24 månader, från december 2024 till november 2026. Projektets övergripande mål är att utveckla innovativa VR- och AR-lösningar för utbildning inom katastrofomvårdnad, ett område som blir alltmer aktuellt i takt med ökade globala risker och behov av snabb, säker och flexibel vårdkompetens. En central del av satsningen är att etablera ett så kallat Learning Hub, en digital lärplattform för kunskapsutbyte och kompetensutveckling inom katastrofomvårdnad.

Koç University Hospital

Under våra dagar i Istanbul fylldes schemat av givande projektmöten, erfarenhetsutbyten och inspirerande studiebesök. En särskild höjdpunkt var besöket vid Koç University Hospital som är ett modernt universitetssjukhus med imponerande forsknings- och utbildningsmiljöer. Vi fick även möjlighet att besöka företaget RMK AIMES, vars stora simuleringscenter är beläget i samma byggnad. Där introducerades vi till den senaste teknologin inom medicinsk simulering: avancerade robottekniker, simuleringsdockor och annan högteknologisk utrustning och utrymmen används i vårdutbildningar. Simuleringscentret hade en hel våning för Objective Structured Clinical Examination (OSCE) som används för att utvärdera klinisk kompetens hos läkare och sjukskötare. Koç University School of Nursing är lokaliserat i samma byggnad som Koç University hospital och RMK AIMES, vilket ger deras sjukskötarstuderande fina praktik- och simuleringsmöjligheter. 

Våning med OSCE evalueringsrum

Den första mötesdagen hade våra värdar dessutom planerat en minnesvärd båtutflykt längs Bosporen, sundet som förbinder Svarta havet med Marmarasjön och delar Istanbul mellan den europeiska och den asiatiska sidan. Det var en fantastisk upplevelse att få se staden från vattnet, med dess blandning av historiska byggnader, moderna skyline och pulserande hamnliv. Utflykten, som inleddes i stilla regn, avslutades i kvällssol och med dans till välkända turkiska låtar, en glädjefylld gest från våra värdar som på ett fint sätt förde samman deltagare från flera länder. 

Båtutflykt längs Bosporen

Ett oförglömligt inslag under vistelsen var också den jordbävning på richterskala 5 som inträffade under en av dagarna. Händelsen blev en påtaglig påminnelse om varför projektet EcoDN-HUB Disaster Nursing är så viktigt – att genom forskning, samarbete och teknikutveckling bidra till framtidens vårdutbildning och beredskap vid katastrofer. 

 

Utbytet gav inte bara värdefulla insikter i hur teknik och omvårdnad kan integreras för att stärka katastrofberedskapen, utan också inspiration och energi inför det fortsatta arbetet vid våra egna lärosäten. Vi kan varmt rekommendera Erasmus+-utbyten av detta slag, de ger nya perspektiv, stärker samarbeten och påminner oss om den internationella dimensionen i utbildning och forskning. 

Projektgruppen

 

Tack för möjligheten till ett internationellt personalutbyte. Det värdefulla samarbetet länderna emellan fortsätter.  

Universitetslektor Malin Andtfolk

Universitetslärare och doktorand Susanna Nylund 

Fakulteten för naturvetenskap och teknik, Institutionen för natur- och hälsovetenskaper

Bilder: Malin Andtfolk och Susanna Nylund

Sommarskola i Tyskland – eller varför det är bra med BIP

Lärar-, personal- och forskarutbyte/Staff and research mobility

I något skede blev jag inbjuden att delta i en BIP. I Pippis anda svarade jag att det har jag aldrig gjort förut, så det blir säkert bra. Frågan kom inom ramen för ett europeiskt, löst sammansatt konsortium, som bland annat ägnar sig åt surveyforskning och forskningsansökningar och sommarskolor, allt på temat politik och förvaltning på lokal nivå.

BIP står för Blended Intensive Programme, vilket innebär att kursen skall innehålla ett digitalt element och en intensiv del. Just denna BIP byggdes upp av presentationer av studenter, varav de flesta handlade om reformer i lokalförvaltningen. Den inledande delen användes då för att kort introducera varje tema, för att man skulle kunna ställa frågor redan i det skedet, vilket i sin tur avsågs hjälpa studenterna att avgränsa eller utveckla innehållet i deras presentationer. Under den intensiva delen var det sedan lärarnas uppgift att ytterligare fördjupa innehållet.

Eftersom den tyska partnern skötte alla finansieringsansökningar och arrangemang sträckte sig mitt ansvar till att hitta studenter som kunde delta i en veckas kurs i Tyskland veckan efter midsommar och sköta den egna reseadministrationen. (Ur en finländsk synvinkel var tidpunkten för denna BIP inte alldeles optimal.) I kursen deltog 35 studenter från 5 universitet i Finland, Polen, Schweiz, Spanien och Tyskland. (För den som funderar i ERASMUS+-termer – nej, alla dessa ’räknades’ inte ur finansieringssynvinkel, bland annat Schweiz.) Den intensiva delen, kallad sommarskolan, arrangerades av TU Darmstadt, i det ganska fantastiska slott som utgör universitetets huvudbyggnad men också hemvist för de lokala värdarna.

Det var en fin vecka, både pedagogiskt och socialt. Ur pedagogisk synvinkel noteras att jämförelse också här är ett kraftigt verktyg, att ett systems karakteristika förtydligas i jämförelse med andra. Socialt sett hittade studenterna varandra från första stund. Presentationstraditionerna uppvisar en del skillnader; tyskarna läste från papper, polackerna satt ner och talade, mellaneuropéerna applåderar genom att knacka i bordet och så vidare. En del av skillnaderna berodde på att sommarskolan är ett inslag i minst fem olika kurser och att dessa kurser ser olika ut. Examinationen i schweizarnas kurs byggde på ett skrivet paper, vilket gjorde att deras presentationer hade djupare frågeställningar än de flesta andra. Studenterna var också på något olika nivå. Utgångpunkten var att BIP:en var en kurs på magisternivå men av olika anledningar bestod den polska gruppen av studenter både på kandidat-, magister- och doktorandnivå. I praktiken fungerade detta dock väl. Lite mindre väl fungerade tekniken, där den tekniska nivån var lägre i dessa alldeles nyrenoverade föreläsningssalar än vad vi är vana vid men det kan bero på svårigheterna att kombinera luftkonditionering och AV-utrustning från 2020-talet med skyddade stenväggar från 1500-talet.  (Luftkonditioneringen hade varit av nöden. Också i ett stenslott blir det varmt, om temperaturen utomhus ligger runt 30 grader.)

Erasmus+ har överraskande gammalmodiga dokument men i sak fungerar systemet uppenbarligen smidigt. Informationen och bemötandet från Internationella enheten är utmärkt, vilket underlättar de praktiska arrangemangen betydligt. Om någon frågar dig om du vill delta i en BIP är svaret därför enkelt: Det vill du gärna!

 

Undervisnings- och fortbildningsutbyte till Bonns universitet

Lärar-, personal- och forskarutbyte/Staff and research mobility, ,

21-28 maj hade jag glädjen att besöka Bonns universitet i Tyskland för ett kombinerat undervisnings- och fortbildningsutbyte. Jag undervisade om finlandssvensk litteratur, litterär flerspråkighet och barnlitteratur, och det var som alltid givande att få diskutera nordisk litteratur med studerande utanför Norden, som studerar skandinaviska språk och kommer med nya perspektiv på denna litteratur.

Skandinavistikinstitutionerna i Bonn och Köln samarbetar regelbundet – denna gång träffades man i de nya lokalerna i Bonn.

Dessutom hade jag förmånen att ”skugga” min kollega Judith Meurer-Bongardt, Wissenschaftliche Mitarbeiterin (motsvarande universitetslektor) och hennes undervisning i finlandssvensk litteratur och översättning. Ett viktigt inslag under veckan var också att på nära håll få studera och lära av samarbetet mellan Skandinavistiken vid Bonns och Kölns universitet. Det skedde dels genom en forskningsdag då studenterna vid de båda institutionerna träffas, tar del av pågående magisterarbeten och forskning samt umgås, dels via ett studiebesök till Skandinavistiken i Köln. Skandinavistik-institutionerna i Tyskland påminner i storlek om de svenskspråkiga litteraturämnena i Finland: litteraturvetenskapen vid Åbo Akademi och nordisk litteratur vid Helsingfors universitet. Många av de utmaningar vi lever med i våra små, finlandssvenska akademiska miljöer är också desamma som för skandinavisterna i Tyskland, och Erasmusveckan gav många konkreta förslag på utökat samarbete inte bara på lärar- och forskarhåll utan även för studenterna.

Beethoven blickar ut över torget

Staden Bonn var ett kärt återseende. Beethoven ser man överallt, inte minst på torget där han strängt blickar ut över terassgästerna. Jag är glad över att Erasmusveckan har gett mig möjlighet att få nya perspektiv på undervisningen och nya idéer för ökat akademiskt samarbete, nationellt och internationellt.

Årets lärare: tacktal vid inskriptionen 4.9.2024 / Katja Sandqvist

Årets lärare/handledare, Okategoriserade

Bästa kansler, rektor, Åbo Akademi, vetenskapens idkare, studenter, gäster, vänner. Jag vill å samtliga prismottagares av Harry Elvings legat vägnar framföra vårt varmaste tack för denna enorma heder och ära och detta oerhört fina erkännande av vårt arbete vid Åbo Akademi.

 

Då jag själv inledde mina studier vid ÅA – anno dazumal – hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag en dag skulle stå här och ta emot det här fantastiska priset som Årets lärare. Än mindre hade jag kunnat föreställa mig att nu stå här och hålla tal inför hela den här församlingen. Tanken på att undervisa skrämde mig nämligen som student.

 

Men, såsom Michel de Montaigne säger:

”Mitt liv har varit fullt av fruktansvärda motgångar, varav de flesta aldrig har hänt.”

 

Med andra ord, det gäller att våga stiga utanför sin så kallade bekvämlighetszon, något som jag alltid uppmuntrat mina studenter både vid Litteraturvetenskapen och vid arbetslivsinriktningen Litterär produktion att göra. Och när de har gjort det, till exempel genom att läsa upp sitt eget drama inför en fullsatt teatersalong, eller bara genom att helt enkelt våga framföra sin åsikt inför resten av gruppen, har jag varit precis lika glad och stolt som de själva.

 

Med hjälp av några andra citat av Montaigne tänker jag nu illustrera några principer som har fungerat som ledstjärnor i mitt arbete som lärare vid ÅA.

 

För det första: ”Alla stora tankar kommer från hjärtat”

 

Med detta citat vill jag betona vikten av att skapa en varm och accepterande, inkluderande undervisningsmiljö där studenterna känner sig tillräckligt trygga för att uttrycka sina tankar både inför läraren och inför varandra. Att skapa sammanhållning, vi-anda och en ämnesidentitet har varit särskilt viktigt i pandemins kölvatten.

 

Jag vill dock särskilt betona att detta är något som vi alla gör tillsammans. Å mina egna och de andra prismottagarnas vägnar vill jag lyfta fram alla våra kollegor som också gör ett fantastiskt jobb, men som inte blir premierade denna gång. Otaliga är de som skulle förtjäna ett pris, hängivna personer som gör allt för våra studerande och för forskningen. Jag använder här ordet kollega i en mycket vid bemärkelse, inte bara syftande på andra lärare och forskare, utan på representanter för alla slag av stödfunktioner som tillsammans arbetar för att skapa en gemensam bra arbetsplats för alla vid Åbo Akademi, som ordnar det stöd som behövs för att kunna genomföra god forskning och undervisning och trivsel för studenter vid vårt universitet.

 

Tillsammans leder och handleder vi våra studenter genom studierna, kurserna och avhandlingarna ut i det verkliga livet där de i sin tur kan hjälpa till att sprida vidare den kunskap som vi har skapat tillsammans.

 

Ett annat citat av Montaigne som jag vill lyfta fram som princip i min undervisning är:

”Det säkraste tecknet på visdom är munterhet.”

Detta citat kan tolkas på många olika sätt, men jag väljer att se det som att betona vikten av att införliva även glädje och humor i undervisningen.

 

Här handlar det till stor del om att våga bjuda på sig själv som lärare, vilket leder mig vidare till nästa Montaigne-citat (som också blir det sista): ”Man får lov att spela en liten smula idiot för att undgå att bli kallad fullkomlig idiot.”

 

Skämt åsido, jag ska avsluta med att ge ett konkret exempel på detta. Själv skaffar jag mig inspiration till undervisningen genom att resa och vid tillfälle tar jag bilder som kan infogas i mitt undervisningsmaterial. Under en resa till Paris i somras råkade jag promenera förbi Montaignes staty. Efter att ha lyckats med att koppla bort från jobbet för att återfå krafterna under semesterresan var det faktiskt åsynen av statyn som väckte min inspiration inför det nya läsåret och jag kom på idén att ta en selfie med Montaigne att infoga i min power point om att skriva essäistik. Montaigne har ett underbart finurligt småleende på statyn som jag ansträngde mig till det yttersta att efterlikna och således verkställde jag det föregående citatet, nämligen ”att spela en smula idiot”. Men det finurliga småleendet tillsammans med den vakna blicken på statyn tycker jag sammanfattar på ett komprimerat sätt hur jag önskar att mina studenter ska närma sig studierna och hur jag själv strävar efter att möta dem.

 

ETT STORT TACK!!

Katja Sandqvist

Universitetslärare i litteraturvetenskap

 

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.

Lärarutbyte i Caen, Frankrike

Lärar-, personal- och forskarutbyte/Staff and research mobility, , ,

I början av februari hade jag den stora förmånen att för andra gången få vistas vid Institutet för nordiska studier vid Université de Basse-Normandie i Caen, Frankrike som utbyteslärare inom ramarna för Erasmus+-programmet. Utbytet skedde således mitt i den nyckfulla nordiska vinterns tvära kastningar mellan köldknäppar, snöstorm, översvämning och isbana, så därför kändes det befriande att mötas av 12 grader varmt, fågelsång och grönt på marken. Vårkänslorna som jag upplevde i Caen var dock inte enbart knutna till själva temperaturen, utan mer till de mentala friska fläktar som miljöombytet mitt i terminen innebar. Att det ingalunda var ett avbrott i arbetet, utan närmast en förflyttning, hade en häpnadsväckande stor energigivande funktion och gjorde också att det kändes mycket lättare att återvända till det ”vanliga” jobbet efteråt än det kan göra t.ex. efter en semesterresa.

 

Tanken bakom lärarutbytena är att den gästande läraren ska bidra med relevant innehåll till de kurser som pågår vid värduniversitetet, samtidigt som hen erbjuder sin egen unika expertis. Att känna att man bidrar med något värdefullt är kanske det finaste med läraryrket, oavsett om det gäller ”egna” studenter eller andras. Här vill jag tacka lektor Annelie Jarl Ireman i Caen för det utomordentliga program hon hade utarbetat åt mig. Bland ämnena för mina föreläsningar kan nämnas t.ex. intertextualitet i allmänhet och hos Karin Smirnoff och August Strindberg i synnerhet, sedlighetsdebatten i Norden under 1880-talet exemplifierad genom Bjørnstjerne Bjørnsons pjäs En hanske och Edvard Brandes pjäs Ett besøg, Tove Janssons författarskap med textanalys av novellen ”L’enfant invisible” (”Det osynliga barnet”) samt finlandssvenska och finländska högtider med betoning på de mytiska aspekterna av dem.

 

Ett råd som jag brukat ge mina studenter på de skrivarkurser jag hållit både vid Litteraturvetenskapen och inom arbetslivsinriktningen Litterär produktion, är att ta sig utanför sin så kallade bekvämlighetszon, vilket enligt kreativitetsforskare ska ha en stimulerande effekt på kreativiteten. Denna gång levde jag faktiskt som jag lär. Av de åtta lektioner jag höll vid universitetet i Caen skedde sex på franska, något jag aldrig hade kunnat föreställa mig då jag började studera språket i mogen ålder för drygt fyra år sedan. Att utmana sig själv ger energi. Att det inte ens kändes så värst nervöst var också intressant att upptäcka. En bidragande orsak till detta var nog det faktum att det väsentliga här var sakinnehållet, inte mina grammatik- och uttalsfel. I vissa fall kan de senare kanske också vara till fördel: under min föreläsning om finländska högtider upptäckte jag att vissa studenter plötsligt fick svårt att hålla sig för skratt. Det dröjde dock inte länge förrän jag insåg att det nog berodde på att jag apropå firandet av sjusovardagen i Finland och legenden om de sju sovarna i Ephèse (”Sept dormants d’Éphèse”) hade uttalat ”d’Éphèse” som ”des fesses”… Det bjuder jag på! Om det kan få studenterna att minnas min föreläsning för resten av livet (eller åtminstone för resten av terminen), så varför inte?!

 

Jag vill tacka Harriet Klåvus och Internationella enheten som möjliggjort detta inspirerande lärarutbyte samt Svante Lindberg vid Franska språket och litteraturen som inkluderat oss vid Litteraturvetenskapen i det ömsesidiga utbytet mellan institutionerna i Caen och Åbo. Därtill vill jag tacka Svante och hans kollegor David Chataignier och Meri Larjavaara vid franskan för att de så generöst tagit emot mig på sina kurser, utan vilket det hade varit omöjligt för mig att föreläsa på franska. Därför vill jag också tacka Katarina Ohls-Ahlskog vid Språkcentret för hennes effektiva och inspirerande undervisning som i sin tur gav mig den grund som behövdes för att kunna delta i franskämnets kurser. Och sist men inte minst vill jag tacka mina egna kollegor vid Litteraturvetenskapen för deras uppmuntrande inställning till lärarutbytet och mitt franskintresse i allmänhet!

 

Jag kan bara varmt rekommendera lärar- och personalutbyten av detta slag! Nu hägrar sommarferierna för de flesta, men snart har vi hösten här igen och då kan tanken på ett energigivande utbyte vara just det som ger extra inspiration inför det nya läsåret!

 

Katja Sandqvist

Universitetslärare i litteraturvetenskap

Karriärvägledning i grön omställning

Lärar-, personal- och forskarutbyte/Staff and research mobility, ,

Processen att ställa om samhället till mera ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet behöver genomsyra även karriärvägledning idag.  Peter Plant (2020) menar att den gröna omställningen innebär att karriärvägledningen står inför ett paradigmskifte där en bredare syn på karriärutveckling blir nödvändig. Frågor som hållbar utveckling inom olika sektorer, yrkeskarriärer med beaktande av miljökonsekvenser, levnadssätt som främjar hälsa, ekonomisk trygghet och social rättvisa är viktiga för den yrkesgrupp som i allra högsta grad har en roll inom kompetensförsörjning och livslångt lärande.   

Den gemensamma referensramen för hållbar utveckling i Europa utgör utgångspunkt för frågor karriärvägledaren behöver förhålla sig till i sitt arbete. Vilka är de 17 hållbarhetsmålen i Agenda 2030 och vad betyder de för framtidsutsikterna och utvecklingen inom olika sektorer samt arbetskrafts- och kompetensbehoven? Vilka hållbarhetskompetenser kommer att behövas för att nå hållbarhetsmålen? Hur kan karriärvägledaren i sitt vägledningsarbete befrämja balans mellan samhällets behov och individens ambitioner? 

Temat grön omställning inom karriärvägledning utgör ett gemensamt utvecklingsintresse mellan Centret för livslångt lärande, Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier och Vasa övningsskolas gymnasium. Ifjol beviljades Vasa övningsskola i ett samarbete med Centret för livslångt lärande ett Erasmus+ KA2-projekt inom Green Career Guidance med parter i Tjeckien, Slovakien och Slovenien. Parallellt med Erasmus+ projektet samarbetar CLL och FPV kring fortbildningshelheten Karriärvägledning för framtidens kunnande (https://www.abo.fi/projekt/karriarvagledning-for-framtidens-kunnande), där grön omställning utgör en modul. Samma modul ingår även i de behörighetsgivande studierna för elev-och studiehandledare. Eftersom ämnesområdet är nytt för oss på alla enheter samarbetar vi för att utveckla den kompetens som behövs inom området för att kunna utveckla utbildningen, undervisningen och ett pedagogiskt material kopplat till temat. Samarbetet mellan fortbildning och utbildning på olika stadier är givande. Ur detta föds tankar ur olika perspektiv och idéer testas med olika målgrupper i åtanke. 

Tack vare Erasmus+ bidrag för ett personalutbyte kunde vi gemensamt delta i en första träff inom Erasmus+ KA2-projektet i Prag för att tillsammans med europeiska kollegor fördjupa förståelsen av grön omställning i karriärvägledning. Under tre intensiva dagar arbetade vi med att hitta en första gemensam referensram för vad grön karriärvägledning kan innebära och skapa struktur för det fortsatta arbetet. Fokus för projektet är skolkontext och målet är att skapa ett gemensamt fortbildningsmaterial för karriärvägledare och lärare.  

Temat är komplext och mångfacetterat, vilket gör det intressant men utmanande att implementera i vägledarprofessionen. Det var givande att via ett internationellt utbyte få insikter om hur man kan närma sig den gröna omställningen på olika sätt. Vi har olika formella förutsättningar för karriärvägledning i olika länder men vi står ändå inför samma utmaningar.

Tack för möjligheten till ett internationellt personalutbyte. Det värdefulla samarbetet länderna emellan fortsätter.  

Text: Kicki Häggblom & Satu Laitila
Bild: Pia Lustig