Etikettarkiv: erasmus+

Utbyte som lärare

Det är alltid bra att åka på utbyte – det säger vi till studenterna, men det gäller också oss lärare. Man får möjlighet att undervisa i en ny omgivning, med nya, lite annorlunda studenter. Man får tala om sin forskning och berätta om något nytt, om något lite annorlunda till studenterna. Man lär sig nya saker. Man träffar nya människor och funderar vidare på det framtida samarbetet, både undervisnings- och forskningsmässigt. Man stärker gamla kontakter och skapar nya. Men det är inte bara professionellt värdefullt utan också på den mänskliga nivån, och dessutom är man också lite turist!

Jag har varit på utbyte i sådana ställen där jag knappast kände någon på förhand, och då får man knyta sin institution till någon annan institution. Denna gång i början av 2024 var jag dock i Chambéry, Université Savoie Mont Blanc, i franska Alperna. Kollegerna kände jag ursprungligen från tidigare kongressresor men också därför att de redan varit på besök vid ÅA; dessa kontakter förstärktes avsevärt. Universitetet och staden var nya till mig, och förutom universitetet såg jag Chambéry (bild) och dess omgivningar – och många restauranger.

Det är svårt att inte varmt rekommendera ett Erasmus-utbyte: som EU Erasmus+-blanketten uttrycker det, ”the exchange increases my job satisfaction”!

– Meri Larjavaara, professor i franska

Erasmus. Utrecht, Holland 13-17.11.2023

Novembervädret i Utrecht var vått, men som tur var gick spårvagnen smidigt från vårt hotell inne i centrum till Science Park som är en liten bit utanför stadskärnan. Utrecht University har två bibliotek, ett i Science Park ”The black madonna”, en sex våningar hög byggnad, svart både på utsidan och insidan, med röda accenter inne i byggnaden. I centrum finns ”The white lady”, ett av Napoleons tidigare palats där man satsat på vitt och ljusa färger.

Utrecht Universitet grundades 1636 och består idag av 7 fakulteter med 8654 anställda, 700 professurer och 39 000 studerande. Årsbudgeten är 1,1 miljarder euro.

Biblioteket grundades redan 1584 och har idag en personalstyrka på 160 personer. I samlingarna finns 3,5 miljoner tryckta dokument varav specialsamlingarna utgör 1 miljon dokument. Ifall man skulle rada upp allt material som finns i magasinet skulle det räcka 75 kilometer. I biblioteksbyggnaderna finns 600 respektive 800 studieplatser och problemen är de samma som på många andra ställen att platserna inte räcker till och studerande reserverar platser orimligt länge.

Vi var 12 deltagare från olika länder i Europa som deltog i en veckas Library Staff Mobility Training week med temat ”The future proof library”. Bibliotekschefen talade om att innovationer är bibliotekens uppdrag. Framtidens bibliotek kommer att få en större roll när det gäller etiska frågor och information. En annan roll är att studerande och forskare ska kunna bli klara i tid från sina studier och där är bibliotekets uppgift att se till att det finns tillgång till litteratur. Trots att mer och mer av servicen blir alltmer digital behövs ändå biblioteken som ett fysiskt flaggskepp för verksamheten, varifrån man kan sälja sin produkt. Bibliotekarier räknas som pålitliga informationskällor, så biblioteken kommer att ha en uppgift även i framtiden. En viktig men svår uppgift är att få ut den informationen till forskare och personal på universiteten.

Öppen vetenskap var ett av veckans teman och Jereoen Bosman berättade om hur man tänker och arbetar med öppen vetenskap på universitetet. Han anser att det är viktigt att man arbetar med öppen vetenskap ute på fakulteterna och att varje fakultet har ett eget Open Science team. Målet att få forskare att publicera öppet och inte fastna i hur många jufo-poäng tidskriften har. I stället för jufo-poäng borde man mäta uppmärksamheten, reaktionerna som man fått på sin artikel. Ingen lätt uppgift eftersom många fortfarande anser att publicering i jufo-poängs tidskrifter är det enda sättet att göra en karriär på. Man arbetar även med att redan i ett tidigt skede försöka få ut information om öppen vetenskap till alla studerande i hopp om att de som sedan blir forskare ska kunna utnyttja detta i när de själva publicerar något. Detta gör man bland annat genom att skapa informativa websidor samt att hitta goda rollmodeller.

Biblioteket hade även en stor roll i RDM (Resource Data Management) där man hjälpt till att bygga upp en infrastruktur och organisationsmodell. RDM-teamet har även öppet 2 timmar i veckan för drop-in kunder. För mera information gå till https://www.uu.nl/en/research/research-data-management/guides

Digitalisering av samlingar än något som berör många bibliotek som idag har stora mängder tryckt material som ännu inte kan sökas i bibliotekskatalogen. Det gäller att både skanna in värdefullt material och att bevara det för framtiden men också att öppna upp bibliotekskataloger och göra dem sökbara på nätet. Ett sätt är att göra samlingarna mera tillgängliga är att skanna in de gamla fysiska kortkatalogerna och göra dem sökbara i bibliotekskatalogen. För äldre material kan handskriven text vålla problem men med hjälp av olika dataprogram och AI kan man lära upp programmens olika datamodeller att tolka även handskriven text och göra den maskinläsbar.

Utrecht universitetsbiblioteket har valt att inte ha en egen biblioteksdatabas utan man har valt att använda Worldcat som bibliotekskatalog och allt material i bibliotekets samlingar finns där. För att förenkla processerna har man valt att katalogisera allt på engelska, då materialet i Worldcat till största del redan är på engelska och kan då också lättare utnyttjas av andra bibliotek i samma databas. I Finland katalogiserar vi på finska och svenska. Med den ökande mängden e-material ökar mängden engelska bibliografiska poster även i våra söktjänster. I Utrecht har man på biblioteket hemsida en lista på de databaser som biblioteket prenumererar på. I stället för en egen söktjänst förväntas studerande använda Google Scholar för artikelsökningar.

En vecka går fort och med en massa nya intryck i bagaget var det dags att åka hem. Att åka på ett Erasmus utbyte kan verkligen rekommenderas. Att få diskutera med nya människor om gemensamma problem och möjligheter skapar en gemenskap och en förståelse för det man arbetar med, men och möjligheter att lära sig nytt. Men det som kanske mest fastnade är att man i Nederländerna inte längre har någon regelrätt biblioteksutbildning utan personer med många olika sorters kunskap anställs och ett flertal av dem känner inte till något om den klassiska biblioteksverksamheten. Ett yrke i förändring, kanske den hyssjande biblioteksdamen med knut i nacken är ett minne blott på bibliotek.

Text: Pia Backman, Isabel Nygård-Anturaniemi

Teknopedagogik i frankofon tappning

Det lugna vattnet på Genèvesjön speglar de enstaka vita stackmolnen som dröjer kvar på den vackert ljusblåa himlen. De långa, lata skälvningarna på vattenytan upplöser dem till mjuka dansande ljusgråa skuggor som smälter samman med kustlinjen på andra sidan sjön. Den låglänta bergskedjan vill sig massiv och stark, men mjukas upp av allt det omkringliggande vackra som dränker den i bara en lite mörkare nyans av behagligt blått.

I den här bildsköna miljön ordnade tre universitet, Université Savoie Mont Blanc (USMB), Haute École Spécialisée de Suisse Occidentale (HES-SO) och Université du Québec à Trois-Rivières (UQTR) den 1-3 oktober en fortbildning i digipedagogik under temat Enseigner à l’ère du numérique, som det var möjligt för mig att delta i inom ramen för Erasmus+ Staff Training Mobility-programmet. Målet med fortbildningen var att diskutera och belysa från olika perspektiv frågan på vilket sätt digitala lösningar på bästa sätt kan motivera studenterna och stöda dem i deras utveckling i samverkan med andra. Betoningen i presentationerna låg på innehållet mera än på själva digitaliseringen och inläggen lyfte på olika sätt fram deras inbördes förhållande. Den viktigaste frågan som diskuterades var: vilken teknologi stöder bäst lärande av ett visst innehåll?

Diskussionerna kring digitalisering i och av undervisningen gick långt i samma banor i de franskspråkiga länderna som hos oss: unga och äldre använder inte nätet på samma sätt. Hur ska vi lägga upp undervisningen optimalt för alla ålderskategorier, i synnerhet om de går på samma kurs och oberoende av om kursen ges som närstudier eller på distans? Har vi insett i vilken utsträckning unga studerar på mobiltelefonen? De vill gärna ha en fungerande app för olika innehåll så att den bäst stöder deras lärande. Hur ska vi lägga upp informationen om våra kurser på nätet så att studenterna hittar den: en på seminariet citerad studie menar att om studenten inte hittar den sökta informationen inom 7 sekunder så finns den inte.

Alla tre högskolor integrerar datorspel i olika moduler i formella lärsituationer i klass och på nätkurser. Vi fick ta del av hur de använder serious games på sina kurser, men fick också själv testa VR-glasögon och spelkonsol som används t.ex. inom utbildningarna för vårdare och farmaceuter vid HES-SO. I UQTR i Québec simulerar man inom ingenjörsutbildningen farosituationer där broar på hjul transporteras från ett ställe till ett annat. Man använder också spel inom kommunikationskurserna där studenterna utbildas till att i olika typer av krissituationer (naturkatastrof, terrorattack, etc.) bemästra kommunikationssituationerna med allmänheten och öva sig i att inge förtroende för att läget är under kontroll.

Enligt studier vid HES-SO finns det inte belägg för att alla skulle lära sig allt innehåll bättre med datorspel, men deras studier visar att inom alla ålderskategorier ökar motivationen när man använder sig av digitala hjälpmedel i formella undervisningssituationer. I Québec använder man sig också av olika typer av belöningssystem i spelen; man samlar pengar eller blir hjälte när man räddat människor eller samhällen i nöd.

Ett annat viktigt digitalt instrument som presenterades var eportfolio som först används på en viss kurs för att sedan utvidgas till att vara ett samlingsdokument online för kunskaper och färdigheter som studenterna samlar på sig under hela utbildningen. Slutligen tar de portfolion med sig ut i arbetslivet för att dels visa upp vilken kompetens de har, dels för att utvidga den med sina erfarenheter från arbetslivet.

Det tredje stora temat var integreringen av studenter ”en situation de handicap” i UQTR. Man hade statistik på olika synliga och osynliga, fysiska och psykiska, ”troubles” som förekommer bland studenterna och i Québec beaktar man alla och allt: från ansökan om att få ta djur in i byggnaderna till val av golvmaterial, färger och placering av vattenbehållare mobila, bäst så för alla. Attityden är just den att det som är bäst för en student som behöver särlösningar också är bra för alla andra.

Studenterna uppmuntras att med ett team studierådgivare diskutera sina behov genast de inleder studierna och listan på lösningar som universitetet erbjuder är imponerande lång: bl.a. hörapparater i alla auditorier och blindskriftsmaskin med kopieringsfunktion till förfogande för studenter med nedsatt syn. Attityden och servicen gör att man t.ex. haft en blind person som studerat anatomi. Ja, varför inte? Personen var hyperintelligent och viljan satt i fingrarna. I stället för bilder med kroppsdelar som studenter ska peka ut tänkte man ut andra, kinestetiska, lösningar. Läraren ser automatiskt om det finns personer med särskilda behov på en kurs och vilka lösningar som diskuterats fram. Allt är centraliserat.

Presentationerna och diskussionerna tar slut kring halv fem. Jag stiger ut ur det vackra Palais Lumière i det bländande solskenet och går över gatan mot vattnet. Sätter mig på en bänk vid sjön och låter tre dagars enorma dos av teknopedagogiska funderingar och lyckade digtala experiment och lösningar långsamt sjunka in medan vattnet mjukt sköljer över stenarna som är uppstaplade mot strandpromenaden.

 

Mia Panisse

lektor i franska

Centret för språk och kommunikation/CLL