To those about to teach online, I salute you!

Charlotta HilliFall is upon us and we are expected to keep on distancing. Many teachers have probably prepared courses with this in mind. In this post, I’d like to collect some good advice researchers and teachers have published during the summer.

During the Spring I wrote a post about teaching online with some guidelines that are still relevant. As I work with teachers who are moving their teaching practice into the distance domain I can assure you that it takes time to rethink your practice. Ideally, teachers in higher education would have more time allotted for planning distance courses and for providing feedback and guidance.

First of all, you have to know the content you are teaching to make it relevant to your students. Second, you need to learn as much as you can about the digital learning environments you use. Your third task is making sure the content and the learning environments support the students’ learning. You may still struggle after all this.

I came upon a new problem when a colleague of mine logged into Zoom through a seminar room at Academill while I and my students were at our computers. I wasn’t able to access the breakout rooms function. I checked, yes, I was logged in as host. I logged in again just to be sure. After that, the only thing I could think of was that my colleague had to log out of the Academill Zoom-room and only use her computer for access. It turned out to be the issue. The point is that even if you know the technology it still plays tricks on you sometimes. Solving problems is part of using technology. If you get stuck you can always ask your students to take a 15-minute break and try to solve it with the help of your digi-mentor or colleagues. Breaks are good to take anyways. 🙂

When it comes to distance education you have several options to choose from. Leonard Houx wrote a good post about how to plan your online lessons. He points out that you need to consider how to use the course material and assignments so they support students to rehearse and implement what they’ve learned. This is what he calls examples, dual coding, elaborative questions, retrieval practice and so on:

  1. Concrete examples: illustrate ideas with examples that students can easily grasp
  2. Dual coding: integrate words with images
  3. Elaborative questions: ask questions that help students connect new learning with prior learning
  4. Retrieval practice: have students practice with test questions on what they remember
  5. Interleave practice: mix practice test questions from a variety of lessons
  6. Space practice: delay interval periods between practice tests

Houx uses different examples depending on if you are planning a fully asynchronous course with no online meetings, or if you have synchronous meetings as part of the course design besides the individual or collaborative tasks. Take a look at these lessons and maybe you realize how much work it takes to create all of this in for example Moodle.

 

 

 

You need to study the content and decide what kind of assignments are suitable and relevant. Your students are probably struggling with the content at times, which is why these kinds of outlines are important to help them identify what they need to study further and what part of the content they know fairly well after completing the individual/collaborative tasks.

Jennifer Green, Marla Burrow and Lucila Carvalho published a great article in August (2020) on the transition forced upon teachers and students, Designing for Transition: Supporting Teachers and Students Cope with Emergency Remote Education. This is important because what most teachers are doing is not distance education – moving your lectures to Zoom in a hurry or handing out assignments for students to complete on their own is emergency remote education, but it’s not a good distance education. Take a look at the outlines Houx suggests and perhaps you see my point. Distance education means rethinking how to present content and materials, how to design assignments, feedback and learning environments. Asynchronous tasks are as important as synchronous ones.

Breakout rooms in Zoom can be a good choice but if tasks are not structured and planned for properly it can become a chaotic and boring experience for all involved. Green, Burrow and Carvalho give an example of a good breakout session:

A shift into breakout rooms has the potential to be a harrowing participant experience if not managed well. It is essential to provide clear direction, both written and spoken, prior to moving participants into breakout rooms, so that activities and expectations are understood by all and therefore able to be achieved. Once in the breakout rooms, each with 3–4 participants, a low stakes task was proposed (epistemic design), which involved participants introducing themselves and discovering whose birthday was closest to that day’s date, with that person becoming the leader for subsequent group activity. These tasks were based on teaching engagement strategies that students would experience in their course activities in the upcoming months (e.g. working in groups, assuming different roles within a group and participating in quizzes) and involved students using elements of the platform (set design) that would be used in the phase 3 teaching, when the courses in the Bachelor of Nursing programme were live.

Green, Burrow and Carvalho (2020) suggest a good list for those involved in emergency remote teaching. Setting up a team of colleagues to face this together is a very good start. Team teaching is something we should stick to post-corona too, by the way, it’s a great way to share the workload and develop the teaching practice: 

  1. Plan for a phased design that gradually introduces elements of set, social and epistemic design.
  2. Keep it simple to avoid overwhelming learners, include only a few elements at a time.
  3. Start with a ‘low stakes’ learning task, with an element of fun—it helps with the affective mood as well as with focus on learning about new elements rather than disciplinary knowledge content.
  4. Work on conviviality and inclusion with tasks that allow multiple voices to be heard.
  5. Bring the affective to the fore, offering safe opportunities to discuss issues (including anonymously) and use these as the basis for jointly exploring potential solutions.
  6. Offer printable resources for those with low connectivity or using small devices.
  7. Use visual cues, for learners and educators, to signal movement between learning spaces, e.g. the use of icons in a PDF to indicate a task and where it will take place—breakouts, plenary, and polling site.
  8. Privilege tasks and resources that require low bandwidth.
  9. Whenever possible, embrace team teaching—it allows for novice-apprentice exchanges.
  10. Organize staff discussions about their experiences—it allows for learning new pedagogical strategies and ways to tackle problems, and builds a sense of a community.

Teachers in different educational settings have expressed concerns during the Spring term relating to the low quality of teaching online and many are very tired already. Thomas Ryberg professor at Aalborg University in Denmark pointed out that Open University in the UK, which has been working with distance education since 1969, spends about two years on developing distance courses and they have teams of different experts (teachers, IT-personnel, administrators, etc.) to do it. No wonder teachers with no distance experience or training feel tired and overwhelmed. Take care of yourself, your students and your colleagues – together we will get through this although it feels like a bumpy ride at times.

Den late handledaren

Jag satt vid samma bord som en Noviastudent vid lunchen i Arken här om dagen. En av våra egna studenter presenterade oss för varandra och när Noviastudenten hörde att jag var en lärare vid religionsvetenskap undrade hon om jag trivs.

”Ja”, sade jag.

”Hur länge har du varit här?”

”Sådär tio år.”

”Vad är det bästa med att undervisa här?”

Jag fick fundera litet längre på svaret på den frågan. Jag har undervisat på ganska många olika ställen, och visst kan det vara mera spännande att stå inför tvåhundra människor i Indien än att leda ett seminarium med en handfull deltagare i vanliga Arken. Samtidigt är fördelen med att stanna kvar på ett ställe att man kan få se studenterna utvecklas.

Det kändes litet klichéartat, men jag sade just något sådant. Och jag fortsatte:

”Som din vän här – när han började med sin kandidatavhandling så verkade allt så svårt och knepigt, så ångestladdat och hopplöst, men så blev det ändå en alldeles utmärkt avhandling till sist. Inte för att mina kolleger och jag skulle vara så goda handledare, utan för att han växte så mycket som skribent och vetenskapsman. Och vad kunde vara bättre än att få se något sådant!”

Att jag skulle bli utnämnd till årets handledare kom som en fullständig överraskning för mig. Visst har jag gått några utbildningar och jag försöker väl ta handledarskapet på allvar – också de där småsakerna som att vara medveten om kroppsspråk, ord och exempel – men fram för allt upplever jag mig som en slö och lat handledare. Hur kunde jag få ett så fint pris?

Men kanske det var just tack vare lättjan? Då jag inte kommer på något vettigt att säga studenten så får denne prata i stället, och jag får lyssna, och om jag lyssnar riktigt noga hör jag också något viktigt och kan ta fasta på det. För är det kanske så att handledarskap mest handlar om att ge studenten utrymme? Inte så mycket om att hålla studenten i handen som om att uppmuntra denne till att visa sina egna förmågor?

Den processen kräver ändå sin tid. Jag vet att många kolleger oroar sig för det kommande systemet med att ha studenterna att skriva sin kandidatavhandling på en termin i stället för två som tidigare. Jag oroar mig inte så mycket. Det verkar höra till dagens universitet att stora förändringar skall genomföras med något års mellanrum, kanske för att det skall kännas som att något händer. Förändringarna brukar inte leda till några större förbättringar men inte blir det nu så mycket sämre heller. Nog kommer det att gå att få fram kandidatavhandlingar på en höst. Men hinner studenten gå igenom samma process som förut?

Vi får väl se. Under tiden får jag fortsätta undervisa, handleda, forska och äta min lunch på Arkens café.

Nya kreditkortsprinciper och nytt resesystem – men varför? / New credit card principles and new travel system – but why?

Bästa kollegor,

Ni har säkert hunnit läsa förra veckans nyhet om det nya resesystemet och de nya kreditkortsprinciperna, som Åbo Akademi tar i bruk i oktober. Resesystemet byts till SAP Travel och för kreditkorten kommer innehavarna att få räkningen hem. Jag förstår mycket väl att framför allt kreditkorten väcker känslor. Jag ska här förklara varför vi gör detta.

Jag börjar med det enklare: bytet av resesystem. Det var oundvikligt, eftersom vår gamla Aditro Travel & Expense kommer att stängas ner. SAP Travel erbjuds av Certia och fungerar för slutanvändarna – resenärerna och godkännarna – i samma portal där vi har Martti, alltså sakgranskningen och godkännandet av inköpsfakturor. Det nya systemet är smidigare och mera intuitivt än vårt gamla, och därmed förväntar vi oss att resenärerna och godkännarna kommer att använda mindre tid på resehanteringen än tidigare. Vi har också sett över reseprinciperna och kommer att slopa kravet på formella resplaner för inrikes resor. Resplanerna ansågs ha lågt informationsvärde och vara ett oändamålsenligt extra steg. Utrikes resor är mera sällsynta, dyrare och resplanerna förser akademin med informationen om var våra anställda befinner oss, skulle någon krissituation uppstå någonstans. Man kommer åt den nya portalen också med mobil, så man kan redan under resan ladda upp sina kvitton elektroniskt till portalen om man så vill.

Åbo Akademis kreditkort kommer från och med oktober att följa en ny process. Det som det har mest kommit reaktioner på är detaljen att fakturorna kommer hem till kortinnehavaren. Det har kommit frågor såsom ”litar ni inte på oss?” och ”måste man betala ÅA:s utgifter först själv, före man får pengarna?”. De här är de mest allmänna frågorna, så jag vill besvara dem redan nu.

Det är inte fråga om brist på förtroende. Det är vedertagen praxis i olika organisationer att kortinnehavarna får fakturan hem, och arbetsgivaren ger kortet garanti. Det ändrar sist och slutligen väldigt lite i praktiken. Visst, man måste se till att man betalar fakturan i tid. Men det är en faktura per månad, förutsatt att man använder kortet varje månad. Banken kommer att erbjuda e-fakturering så betalningen är lätt att göra. Andra ändringar är väldigt få – man har hittills också varit tvungen att förklara sin kortanvändning i resesystemet. Det gör man i framtiden också, bara i ett smidigare system. Det borde bli lättare för slutanvändaren att göra sina rese- eller kostnadsersättningsansökningar, eftersom kreditkorten kommer att vara kopplade till det nya resesystemet. Transaktionerna kommer att finnas färdigt i resesystemet och man kan lätt plocka dem till sin reseräkning. Tack vare det nya systemet kan vi undvika extra utredningar och eventuella återkrav på pengar i efterskott, som är enligt min mening felanvändning av resurser och som kunde användas mycket bättre.

I samband med att processer ses över, ska de byggas som sådana att de förebygger missbruk och risker. Jag vill upprepa, att det inte är fråga om brist på förtroende. Det är fråga om helhetsriskbedömning. Vi föredrar att undvika risker i stället för att rätta till saker efteråt. Denna approach gäller inte bara resande, utan är en av nyckelfrågorna i all processutveckling. Det nya systemet synliggör också mera tydligt de anskaffningskanaler som används vid Åbo Akademi.

Man ska inte heller behöva betala räkningen själv först. Banken skickar fakturan månatligen, alltså 1-4 veckor efter själva transaktionen. Därtill har man 30 dagars betaltid. Man har alltså gott om tid att ansöka om och få pengarna före förfallodagen. Vi kommer också att betala ut ersättningarna oftare, en gång per vecka.

Jag är själv övertygad om att denna ändring kommer att underlätta resenärernas arbete. Jag är mycket medveten om att framför allt den forskande och undervisande personalen känner en börda av det administrativa arbetet. Det är en svår ekvation för vilken det inte finns en enkel eller enstaka lösning – men jag hoppas på att vi med denna ändring kan lite bidra till att underlätta situationen.

Om du har frågor kring denna ändring, ber jag dig skicka in dem via blanketten senast 27.9. Frågorna och svaren sammanställs till ett dokument som publiceras på intranätet.

Med vänlig hälsning,
Tapani Harkila
Ekonomidirektör

***
Dear colleagues,

I am sure that you by now have read the news item from last week regarding the new travel & expense system and credit card principles, which are to be taken in use in October. The T&E system will be switched to SAP Travel and the credit card invoices will be sent home to the cardholders. I can very well understand that in particular the credit cards are causing mixed feelings. I will in this post explain why we do this.

Let me begin with the easy part: the change of T&E system. It was unavoidable, as our old Aditro Travel & Expense is end-of-life and will be shut down. SAP Travel is provided to us by Certia, and the end users – travellers and approvers – will be using the same portal where we have Martti, our purchase invoice review and approval activities. The new system is more smooth and intuitive than our old one, and thus we are anticipating that the travellers and approvers will have to spend less time on travel & expense management than before. We have also reviewed the travel principles and decided to remove the requirement for formal travel plans for domestic travel. The domestic travel plans were deemed to have low added value and therefore an unnecessary extra step. International travel is less common, more expensive and the travel plans provide ÅAU with information on where our employees are located, in case a crisis situation would emerge somewhere. The new T&E portal is also accessible with mobile devices, so you can upload photos of your receipts to the system already during your trip.

The ÅAU credit cards will follow a new process from October onwards. The detail which has caused most questions to arise is that the credit card invoices will be sent home to the cardholders. I have received questions such as ”do you not trust us?” and ”do I have to pay up personally first and only then get my money back?”. These two are the most common questions, so I want to answer them already now.

It is not a question of mistrust. It is a best practice, which is utilized in various organisations, that the cardholders get the invoice home, and the employer issues a guarantee on the card. In the end, and in practice, this change is very minor. Sure, you must ensure that you pay the invoice on time. However, it is one invoice per month, provided of course that you use your card every month. The bank will also offer e-invoicing, making the invoice handling even smoother. Other changes are also scarce – you have already now been obliged to disclose of every single expense and usage of your card in the T&E system. Going forward, you do it as well, only in a more streamlined system. It ought to be easier for the end user to do any travel or expense claims, as all credit cards will be linked to the new system. All card transactions will be transferred overnight to the system and it’s easy to pick the relevant ones to your claim. Thanks to the new system, we also avoid additional investigations and possible repayment demands, which in my opinion is wrongful usage of resources and the time could be used much more effectively.

As the processes are thoroughly reviewed, they will also be built so that they prevent abuse and risks. I repeat, this is not a question of mistrust. It’s a case of overall risk management. We prefer to avoid risks instead of correcting them afterwards. This does not only apply to travel processes, but is a key element in all process development. The new system will also increase transparency in all procurement channels that are used at ÅAU.

You will also not need to pay up first. The bank will send the invoices monthly, practically 1-4 weeks after the transaction. And the invoice will have 30 days until due date. Therefore, you will have ample time to make your travel claim and get reimbursed before you will have to make payment. We will also start paying out the reimbursements more frequently, once per week.

I am personally very convinced that this change will cause less burden on the travellers. I am very aware that in particular the academic staff are struggling with the load of administrative work. That is a question with no silver bullet answer, but I am truly hoping that with this change, we can nudge it in the right direction.

If you have questions regarding the changes, I would kindly ask you to submit them via the form by Sep 27th. The questions and answers will be composed to a document which will be published on the intranet.

Sincerely,
Tapani Harkila
Chief Financial Officer

Some open science and scholarship initiatives at ÅAU

The value of open science lies in the fact that its core ideals match or even underscore fundamental values of scholarship, such as transparency, responsibility and openness. That is why it’s worth engaging with – at its very core, it is responsible research practice gone digital. Starting out as a set of researcher-led initiatives, it has now come to be cherished by research funders and ministries as well.

At ÅAU, numerous open science related initiatives or practices are going on. Individual researchers or groups practice open science by using open science workflow tools such as OSF.io, publishing openly or even reproducibly, and opening their data. Below I present some of the things my office at the ÅAU Library is involved with in some way.

Green open access publishing. ÅAU hosts fulltext versions of scholarly publications authored by its researchers in the research information system Artur, which functions as an open repository.  When you parallel publish your publication here (a peer reviewed version of it), it becomes available openly for anyone to read. The fulltext publication process is part of the process of validation of publication data which will be sent to the Ministry of Education and Culture, and based on which a share of the public funding granted to ÅAU is allocated. Much is going on in these regions as we speak – the services have been improved and enhanced greatly this year and the new, better platform AboCRIS is to replace the ancient but familiar Artur. With that, the visibility of parallel published papers in a range of international services will improve, and importing publication data will become much easier. Among other things.

Open access check. Are you thinking about whether to pay the fee or not, or which journal to choose? Or if it’s a serious open access journal or not? Contact us (openscience(a)abo.fi) and we will help you evaluate it.

Open access publication guide and APC-vouchers, credits and discounts.  We’ve compiled a guide to open access for those who would like to learn more or gain an overview of issues and possibilities. In this guide, we keep the updated list of APC-agreements which render 10-100% discounts for gold open access (full or hybrid) in thousands of journals, available to all ÅAU-affiliated researchers.

The APC-pool. It covers the fees for full open-access publishing for one publication per year per corresponding author – apply before submission. It’s basic principles were tested in a pilot pool autumn 2019, in which open access to 18 papers was funded.

The central idea behind the pool was that gold open access is not available to all researchers at ÅAU equally today, but only to those in fields where most journals do not charge APCs or for scholars who have access to project funding for APCs. A reminder: so-called hybrid journals are subscription journals in which gold open access is sold as an additional, optional service against an APC. This is an expensive road to open access which can often well be substituted by green open access, i.e. parallel publishing in a reliable open repository). This is why the pool funds full open access publications which do not charge subscription fees (i.e. ”double-dipping”), but only APCs. The pool will also fund books and chapters, and we are working on reasonable principles for these types of publications, so do apply to help us get our heads straight!

Open science education for all. Courses or information showers on open access and research data management are offered to researchers directly via the staff training services, but also on demand to departments or research groups. In the years to come, an increasing number of short courses will be arranged. And longer ones.

The open science coach program. In spring 2019, the first group of researchers in the coach program enrolled for a two-year journey.  Around 10 coaches are learning about all aspects of open science – how to do it, what’s behind it and so on. The coaches are your colleagues, there to assist you and help you find help. The coaches will also help us improve the support to researchers on open science issues. Would you like training to become a coach too? A new group will start in spring 2021 – keep your eyes on the staff newsletter. (A short set of slides on the coach program is found here.)

Research data management training. A very ambitions course, designed at University of Turku in 2018 was arranged in collaboration between UTU and ÅAU spring 2020. The course ”Basics of Research Data Management” 3 ECTS is open for both young and more experienced researchers and will run again in the spring  2021. In parallel, short courses on different themes relating to research data management will run for ÅAU staff, see Personnel training on the intranet. The point of rethinking the management of one’s data is manifold: research quality improvement, saving time and effort, avoidance of losing data, the possibility of preparing it for reuse in ways which have not been done before in many fields of research, but also acquiring the merits possible from making datasets findable and citable for others – or openly available, even. A guide on research data issues has been compiled to help researchers – a good place to get started.

Transparency of open access costs. The transition to an open access future should happen faster. We are now in a transition period since some years and the costs are in risk of escalating. Therefore, we need to make our costs for open access transparent to others than the publishers themselves. One way to do that is to keep track of APC payments and upload them to the open database OpenAPC. The work is in progress and we hope to be able to submit the 2019  information within a few months. Some of you will receive a survey questionnaire on your publications for this purpose. Please do give us a hand!

Open licenses. We need to learn to use Creative Commons licenses, to protect our rights as authors online (to powerpoint presentations, images, graphics, diagrams, research papers, blogposts…) and to ensure that our works can travel across the internet and be reused as widely as possible without being held back by unclear communication of reuse rights! Creative commons licenses are a system for informing users of your works what they are allowed and not allowed to do with it. We need to start using licenses (for free, and it only takes a few taps on the keyboard to license) to help our work spread. A good start is that there is a new version of the ÅAU powerpoint presentation template containing a cc-license statement on the intranet.

Open science support for research funding applications. Do you need to plan the sharing of data and publications and perhaps opening up your scholarly practices? There is assistance here for you. Also for the DMP.

FAIR/electronic lab notebook pilot spring 2020. Researchers from a few labs (chem & biosciences) are participating in the pilot of using OneNote (Microsoft 365) as electronic lab book. Peer support is a central feature in this pilot – some have used it long and we use Teams as a support channel. Progressing towards more transparency in lab science requires electronic lab notebooks, but what works the best? The pilot will be concluded with a session on how to describe and deposit lab note books in Fairdata.fi to make them citable datasets. We are delayed due to the Corona pandemic, so if you are interested, do join in.

What do you have cooking? Get in touch!

Den viktiga, vanliga skolan

Vi är i sista undervisningsveckan. Även om det mesta inte är sig likt finns en sak som är som vanligt: folk börjar längta efter lov och ledigheter. Och före paus brukar vi summera vad som varit. I år är det svårare än vanligt. Lärare, elever och föräldrar är fortfarande i viss mån i undantagsläge, och arbetar med nya och akuta frågor så gott som varje dag. Att sammanfatta och dra slutsatser är därför lite för tidigt, men några saker tror jag ändå vi kan säga att vi vet redan nu.

En första sådan är att det är uppenbart att distansundervisningen fungerat över förväntan. Lärare, elever och föräldrar är i stor utsträckning nöjda. Jag delar den uppfattningen. Den viktigaste orsaken till att det fungerat är enkel: alla inblandade har varit mycket motiverade, och velat göra det bästa av en situation som ingen rår över. Det som också bidragit positivt är att det under den period som distansundervisningen genomförts inte funnits konkurrerande aktiviteter till skolan. Föreningar av alla slag har haft uppehåll i sina verksamheter och ingen har kunnat träffa vänner. Föräldrars arbetstid har varit mera förutsägbar, med i praktiken helt inställda arbetsresor. Sammantaget har det här lett till att omständigheterna varit maximalt gynnsamma för att med mycket kort varsel lyckas med något till synes omöjligt.

Det har alltså gått bra, men det betyder inte att det inte funnits och finns problem. Det största problemet är riskerna för de resurssvagaste eleverna. Hela idén med offentligt finansierad utbildning är att ge alla barn möjligheter att forma sina liv, i möjligaste mån oberoende av familjeförhållanden och uppväxtvillkor. Skolan lyckas inte till alla delar med det, men har en enorm betydelse för att ge möjligheter för barn att överskrida de begränsningar som kan finnas utanför klassrummet. När man övergår till en undervisningsform som gör barn och unga mer beroende av familjen minskar skolans möjligheter att kompensera för skillnader mellan familjer. Det här märks knappast på den relativt korta tid som vi nu distansundervisat, men på lång sikt är riskerna för ojämlik utbildning stor.

Ökande skillnader gäller på individ- och familjenivå, men också med avseende på olikheter mellan skolor. Finsk skola är bra, och särskilt välfungerande med avseende på att reducera skillnader mellan skolor. Under corona-pandemin har det blivit uppenbart att vissa skolor har haft mer möjligheter än andra att digitalisera sin verksamhet. Det här gäller både praktiska verktyg, som datorer och lärplattor, och personalens kunnande och kompetens. På lite längre sikt finns behov av att säkra allas tillgång till verktyg och kunnande, om det inte skall bli så att rikare kommuners skolor har avsevärt mycket bättre förutsättningar än andra.

Trots att allt gått så bra och trots att många barn och unga verkar ha trivts överraskande bra med sina familjer vill de flesta ändå tillbaka till skolan. Inte mest för att de kunnat lära sig tillräckligt hemma, men för att de saknat att vara tillsammans med andra. Den här längtan till andra visar hur viktig skolan är som mötesplats. Barn och unga vill träffa varandra, helt i verkligheten, och verkar mer än redo att stiga upp tidigare och masa sig iväg till skolor och klassrum för att kunna få göra det. Den här mötesplatsdimensionen av skola och utbildning är svår att mäta, väga och jämföra, men när den inte funnits har det blivit uppenbart hur viktig den är.

Vad vi har lärt oss med avseende på betydelsen av det konkreta mötet mellan människor, och vilken roll och funktion det skall ha i en kommande mer digitaliserad skola, är något jag själv ser fram emot att fundera mera på under det kommande läsåret. Vi vill ha och behöver varandra, men finns det något från corona-krisen som gör att vi kan göra det ännu bättre och mer fungerande än tidigare? Att rakt av gå tillbaka till allt vi gjorde förr är knappast det bästa, men exakt var vi vill hamna, och hur vi skall ta oss dit, är något vi snart behöver föra en bred diskussion om. När vi gör det behöver vi komma ihåg att det i de konkreta mötena mellan människor också händer mycket som inte är önskvärt. I en stor skolhälsoundersökning gjord av THL verkar det som att mobbningen minskat betydligt under corona-krisen, till exempel.

Så här inför sommaren är det ändå bra att påminna sig om att det vi nu varit med om hittills trots allt varit en ganska kort period. Utbildningseffekter av olika slag åstadkoms under lång tid, och även om vi mitt uppe i krisen känner att allt är annorlunda kan det komma att visa sig att de bestående effekterna inte blir så stora som vi just nu tänker oss. Framtiden får utvisa.

Till dess att vi vet bättre om hur det blev är det möjligt och tillåtet att hoppas. Det jag hoppas på är att vi tar med oss det som enligt mig är det viktigaste: minnet av hur vi tillsammans, samfällt och med stor beslutsamhet varit beredda att göra så mycket för att andra, främst äldre, skall kunna vara trygga. Och att vi fortsatt göra det trots att vi fått göra avkall på något som uppenbart upplevs som mycket viktigt och värdefullt: vår helt vanliga vardagliga skola.

Fritjof Sahlström
Dekanus, Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier, Åbo Akademi

Från Newport Beach till Huntington Beach – kikaren i handväskan

Resväskan var packad och handbagaget var med. Jag brukar kalla mitt handbagage ’handväska’, eftersom jag kommer ihåg tre handväskor: muminmammas stora handväska, drottning Elizabeths otaliga handväskor och min mammas handväska (som man inte fick öppna). Även en man får nuförtiden ha en handväska – vi lever ju i jämställdhetens tidevarv. I min handväska fanns det pass, biljetter (förr i tiden var det absolut nödvändigt att ha den tryckta flygbiljetten med sig), tandborste, utprintade artiklar och manuskript som jag skulle läsa under den långa flygresan och: en snygg teaterkikare made in USSR som jag hade köpt på en loppmarknad i Budapest. Kikaren har jag fortfarande på mitt skrivbord. Detta lilla föremål är av bakelit, en härdplast som luktar en aning men optiken är utmärkt. En av mina kollegerna berättade att han kände en rysk biologiprofessor, akademiker som kom på besök till Helsingfors. Professorn hade en likadan kikare för att titta på balettföreställningar i Stora teatern i Moskva – brukar kallas Bolsjojteater i Finland. Kollegerna i Helsingfors bjöd den högt uppskattade akademikern till en performance och han tog fram kikaren för att titta på vad som pågick på scenen: det var en stripteasedans.  Akademikern var chockerad.

Vart var vi på väg? Till världens mest uppskattade konferens i kemisk reaktionsteknik, International Symposium in Chemical Reaction Engineering ISCRE15, som skulle hållas i Newport Beach, Californien. Hit kommer världens crème de la crème i kemisk reaktionsteknik för att presentera sina bästa forskningsresultat och umgås med varandra. Det långa flyget var avklarat och vi anlände till konferenssätet som var ett bunkalowhotell i Newport Beach. Vi hade ett veckoslut framför oss, så någonting borde göras – ett litet äventyr men ingenting riskabelt. Vi beslöt att hyra  en skåpbil och jag blev av kollegerna absolut förbjuden att köra bilen på en amerikansk highway (de känner till min skicklighet i bilkörning…).

Inte så långt borta från Newport Beach finns Huntington Beach som är ett mycket omtyckt badstrand med vit sand och evigt solsken. Dit skulle vi åka med skåpbilen. Vädret var underbart: sol och litet vind, inte för hett för en skandinav.  Ah, jag såg vågorna och hörde vågornas brus. Ska du inte sitta en stund på den vita stranden och ta solbad, frågade kollegerna. Senare, det är ju ett härligt vatten, jag vill omedlebart simma som en fisk på hemorten Pargas – är ni rädda för någonting, kom med, ropade jag och sprang som en vild hund till oceanen. Det var gemytligt tills den första stora vågen kom och en väldig kraft slängde mig någonstans och det tog en tid att komma tillbaka till ytan igen. Dags att ta en paus. På något sätt var det en aning dimmigt trots att det var solsken. Varför? Kollegan gav svaret: Tapio, var är dina glasögon? Tydligen blev de i Stilla havet, replikerade jag kort och bittert. Närsynta fiskar har kanske någon nytta av dem: vänstra ögat har dioptertalet ca -2,5 medan det högra har -4,0. Jag har alltid sett bättre med vänstra ögat.

Det var ett deprimerande ögonblick, men lyckligvis fanns det öl i skåpbilen. Man sätter ölburken in i  en papperspåse; då kan man dricka lagligt på en badstrand i USA. Vi i Europa skulle kalla detta dubbelmoral: So, you think that the police and the Lord are not able to look inside the paper cover, frågade jag en gång en amerikansk kollega. Han svarade ingenting.  – Aftonen kom och solnedgången var oförglömlig. Jag och min unga doktorand J.-P. Mikkola satt fortfarande på stranden. Den nyblivna doktorn i laboratoriet, Juha Lehtonen rasade: om ni inte kommer omedelbart till bilen, så lämnar jag er här, nu startar vi mot Newport Beach.

Följande morgon vaknade vi i Newport Beach och konferensen började. Många presentatörer hade alltför mycket text och alltför liten font i sina powerpointfolier. Vad kan jag göra, glasögonen blev ju förlorade i Stilla havets botten? Jag kom ihåg  min handväska och teaterkikaren made in USSR. Kikaren räddade allt: plötsligt kunde jag se de minsta detaljerna i reaktionstekniska experiment och matematiska modeller som presenterades på scenen. Det var som en balletföreställning i Moskva eller striptease i Helsingfors.

Konferensen i Newport Beach blev oförglömlig, inte bara pga incidenten med borttappade glasögon utan pga det mångsidiga och vetenskapligt högklassigta innehållet och flera nostalgiska träff. Det var sista gången jag kunde prata med professor Octave Levenspiel från Oregon State University. Levenspiel publicerade 1962 läroboken Chemical Reaction Engineering, som blev en klassiker och de facto definierade vad modern kemisk reaktionsteknik är och blir.

Jag är fortfarande tacksam till mina unga och kära resekamrater som alla har avancerat väl i yrkeslivet: Johan Wärnå, professor i kemisk reaktionsteknik vid Åbo Akademi, Juha Lehtonen, forskarprofessor vid Statens Tekniska Forskningscentral (VTT) och J.-P. Mikkola, professor i teknisk kemi, hållbar utveckling vid Umeå Universitet. Professor Octave Levenspiel, den levande klassikern avled 2017 i 90 års ålder i Oregon.

I dag protesterar folk  i Californien med stora demonstrationer mot den demokratiske guvernören Gavin Newsom  för att få det härliga Huntington Beach öppnat igen trots att coronavirus härjar i delstaten.  Förhoppningsvis har de en teaterkikare eller kristallkula i handväskan för att se framtiden…

 

Tapio Salmi

Skribenten är akademiprofessor (Finlands Akademi) och professor i kemisk reaktionsteknik (Åbo Akademi)

Coronavirus och akademisk ledarskap

Jag har arbetat vid Åbo Akademi sedan 1980,  först anställd vid ett industriprojekt som blev mitt diplomarbete (kallas examensarbete i Sverige), därefter i olika akademiska positioner som assistent, överassistent, biträdande professor och professor. Åbo Akademi har alltid varit en vänlig och flexibel arbetsgivare som har givit sina medarbetare en stor frihet, både vad forskning och annan verksamhet beträffar. Under årens lopp har jag haft otaliga forskningsvistelser och studieresor utomlands samt flera tjänstledigheter pga forskarpositioner vid Finlands Akademi, senast 2009-2013 och 2019-2023. Även den fysiska infrastrukturen har under årens lopp utvecklats väl: i mitt ämne, teknisk kemi och reaktionsteknik spelar experimentell forskning en central roll. Ledningen för Åbo Akademi – oberoende av rektorns eller prorektorernas bakgrund – har visat en stor förståelse för den forskning som genomförs i naturvetenskaper och teknik vid vårt universitet.

Nu blåser annorlunda vindar. Under den pågående coronakrisen är Fakulteten för naturvetenskaper och teknik (FNT) den som lider mest. Laboratorierna är hermetiskt stängda och personalen är hänvisad till ’distansarbete’. Den högsta ledningen vid vårt universitet har de facto nedfryst största delen av forskningen i naturvetenskaper och teknik. Några veckor kan man klara sig genom att sitta hemma och göra litteraturstudier och förbättra sina artikelmanuskript, men i det långa loppet blir det ödesdigert för den vetenskapliga produktiviteten. Som de flesta av oss vet – och speciellt den högsta ledningen torde veta  – så baseras finansieringen av universiteten i vårt land i högsta grad på examina och publikationer. Vem bär ansvaret då publikationsmängden sjunker dramatiskt och Åbo Akademis finansiering under de kommande åren sinar pga av ledningens åtgärder?.  Fakulteternas dekaner, förstås – så har det alltid varit. Jag var dekanus för Fakulteten för naturvetenskaper och teknik under åren 2015-2018 och alltid satt dekanerna på de anklagades bänk. Planeringschefen tog fram statistik då rektors ledningsgrupp hade möten: varför har publikationsmängden i ämnet X sjunkit, varför har dessa doktorander inte publicerat en enda artikel under det gångna året? I och för sig är dessa berättigade frågor, men alltid bör orsakerna analyseras grundligt.

FNT har blivit verkligen illa behandlat under de gångna veckorna med denna lockout. Man har vädjat till den högsta ledningen och begärt att vissa centrala forskningsfunktioner i laboratorierna skulle få fortsätta, dock så att de begränsningar som pandemin orsakar, beaktas. Till alla konstruktiva förslag från FNT kommer det ett blankt nej. Jag har ett omfattande nationellt och internationellt nätverk till kollegerna i Finland och Europa. Före påsken diskuterade jag med en professor vid Uleåborgs universitet. Hon berättade att experimentell verksamhet pågår i hennes laboratorium (på process- och miljötekniska området) i begränsad omfattning så att hälsoriskerna minimeras genom att begränsa antalet forskare i samma utrymme och alternera närvaron av personalen. Vi har däremot fått ett portförbud av våra ledare. De bryr sig inte om huruvida den experimentella forskningen framskrider eller inte: efter krisen kan ju dekanerna och professorerna alltid ställas till svars för nedsatt aktivitet!

Då en organisation är i kris eller en naturkatastrof inträffar eller fienden attackerar brutalt fosterlandet, t.ex. 1939, så brukar ledningen stå i spetsen och vara framme och uppmuntra folket. Ledningen tar ansvaret på en institutionell och personlig nivå. Så gör Finlands regering nu. Någonting sådant har vi inte sett vid Åbo Akademi under den pågående krisen. Vi får elektroniska brev (läs: e-post) med hotfull vokabulär och ren byråkrattext, där vi behandlas som undersåtar. Om man själv skickar en e-post, så får man inget svar, om man tar ett samtal, så får man motta hånfullt skratt och ibland telefonluren i örat: ledarskap vid Åbo Akademi år 2020.

Jag slutar optimistiskt: alla kriser slutar någon dag och och inga akademiska ledare väljs för livstid.

Tapio Salmi

Skribenten är professor i kemisk reaktionsteknik (Åbo Akademi) och akademiprofessor (Finlands Akademi)

The life-changing 6 months

During my Master’s studies, I come to know about the role of telomerase in cancer and aging. The topic had a deep impact on my mind and, thus, I decided to increase my knowledge in telomerase biology. I approached the Savitribai Phule Pune University. The research grant offered by the University was the first step of my research carrier. This seed funding strongly increased my understanding about the guanine quadruplex formation, and how targeting this structure could inhibit the cancer progression. Eventually, the topic become my PhD research work where I used structure-based drug design approach for selecting the inhibitors and spend time synthesizing porphyrin derivatives. I defended my thesis successfully in 2018.

During this project, I learned that the field of telomerase is still unexplored and is more challenging than what I thought before. Hence, I decided to go further with telomerase. But this time I wanted to understand more about the structure and function of telomerase apart from inhibiting this enzyme. You will be amazed to know that the expression of telomerase is highly, highly regulated and that there is a large number of post-translational modifications this unique enzyme undergoes. Maybe that’s why someone called telomerase the Elixir of Life.

I contacted Prof. Outi Salo-Ahen in the Pharmaceutical Sciences Laboratory (PSL) and Structural Bioinformatics Laboratory (SBL) at the Åbo Akademi University and expressed my interest in continuing the research path. I was excited when she picked my interest and gave me the chance to explore the field.

First Scandinavian snow experience

Finland is very respected country in India. Location of the Åbo Akademi University is also unique, the oldest town in the country in the Varsinais-Suomi (Essential Finland) region. I would like to mention that I had a very smooth process in getting the hosting agreement and other documents on time for applying the residential permit. I appreciate the help I received from the personnel at  the Åbo Akademi Research Services and my Professor.

My son with his little ”Olaf”

The newly developed Finnish Immigration Service (Migri) portal for making the residence permit application is also very straightforward and I appreciate the efforts put by the Migri workers.

My little world

Moving with the whole family is always challenging and it was a big task to get proper accommodation. I would like to give credit to the Turku Student Village Foundation (TYS) office workers. They are working hard to find proper accommodation for researchers like us. I got both the housing offer and residence permit well advance to book my flight before my planned date to come here. Moving from known to unknown is always mysterious and challenging but the aspiration to achieve a new horizon was so high that these things hardly bothered me when I landed here.

Me and my family at Chhatrapati Shivaji Maharaj International Airport Mumbai

First day in Turku was amazing and confusing, too…In my home region in India we have constant day times but here in September the sun was still high in the sky at 8.00 pm. At home in India we can easily guess the time of the day just by looking into the sky, but here was different. Then a thought came in my mind, “Is this the reason why clocks are always hanging in big towers all over the Europe???”

First click while on the way to Turku, Finland

I will always cherish the first day at PSL and SBL, Biocity where I interacted with my Professor and got formally introduced to all. The whole day went in excitement and completing all the formal paper work that was fortunately quite simple and straightforward.

My supervisor and our group

From the next day onwards, I started working on the project where my task was to understand human telomerase reverse transcriptase protein (hTERT). Computational facilities as well as the X-ray crystallization lab of SBL are at the state-of-the-art. Thanks to Prof. Mark Johnson and Adjunct Prof. Tiina Salminen for making these facilities available for us. As the focus of my work was to apply bioinformatics methods and carry out homology modeling, I was also given the access to the computational resources at SBL. SBL is part of the Turku node of the Finnish Instruct National Affiliate Centre (TURKU Instruct-NAC) that provides a platform to facilitate protein structure studies and bioinformatics analysis and collaborates with the Finnish IT Centre for Science, CSC. Through CSC I got experience in working with world-class supercomputers such as Taito and Puhti. I also learned to carry out molecular dynamics simulations with all the state-of-the-art molecular dynamics platforms (Amber, Gromacs, Desmond) to strengthen my understanding in the topic. I was able to successfully complete my bioinformatics studies and molecular dynamics simulation of hTERT homology models.

”कर्मभूमी” My workplace

Since my Professor’s group is part of both PSL and SBL, I was also part of both of these research laboratories. Prof. Jessica Rosenholm who leads the nanomedicine group at PSL helped me attend the NORDIC POP (https://nordicpop.ku.dk) workshops at the University of Oslo, Norway and Uppsala University, Sweden. Both visits increased my knowledge and understanding of my research topic and other related topics. I also witnessed the Scandinavian geography and culture for first time in my life.

Frontiers of Science Seminars – BioCity Turku

CompLifeSci seminars

 

 

 

 

 

 

 

I was always amazed by the existing co-operation between the Åbo Akademi University and the University of Turku. Due to this I was able to attend many common seminars and workshops, particularly the CompLifeSci seminars (https://www.biocity.turku.fi/research-programmes/computational-and-molecular-methodologies-for-life-sciences-complifesci/) and Frontiers of Science seminars (https://www.biocity.turku.fi/biocityevents/frontiers-of-science-seminars/) in Biocity, which deeply impacted my understanding of various advanced emerging techniques in the field of my research.

Truly speaking, this six-month mobility gave me lot. It became the platform from where my aspiration to do research got new thrust and boost!

 

Två stater i Europa

Nya stater i Europa

Landskapet Nyland åtskildes fysiskt från övriga Finland under veckoslutet 27-28 mars 2020. Efter denna stora schism existerar två suveräna stater på den finländska halvön: Demokratiska  Republiken Nyland och Storfurstendömet Finland.

Demokratiska Republiken Nyland

Midnatten mellan 27 och 28 mars 2020 stängdes alla gränser till landskapet Nyland som tidigare var en del av Republiken Finland. En ny stat de facto har uppstått i Europa: Nylands republik, som offciellt heter Demokratiska Republiken Nyland (förkortning DRN, få finska: Uudenmaan Demokraattinen Tasavalta, förkortning UDT, i internationell diplomati: République Démocratique de Terre Neuve RDTN). Det blir en autoritär presidentiell stat, som i vardagligt språkbruk heter ’Nylandstan’. Till president för livstid har deklarerats Helsingfors överborgmästare Jan Vapaavuori-Friberg (f.d. Vapaavuori), som ska styra landet med hjälp av Presidentens råd (PR), vars medlemmar utses av den demokratiska republikens president, som även har rätten att upplösa rådet med omedelbar verkan, ifall rådet inte åtnjuter presidentens förtroende. Ett tillfälligt konstitutionellt råd har utsetts av livstidspresidenten Vapaavuori-Friberg. Rådet skall utarbeta en konstitution för den nya republiken. Vissa huvudrag av den nya grundlagen sammanfattas nedan.

Republiken blir officiellt femspråkig; statspråken är finska, svenska, Helsingfors jargong (brukar kallas ’Stadin slangi’), estniska och ryska. Den nya staten blir formellt en flerpartistat, men verksamhetstillståndet till de politiska partierna ges av Republikens president, som omedelbart kan förbjuda ett parti, ifall det anses förbereda eller idka statsfientlig verksamhet. Alla tillåtna politiska rörelser ansluts till en fosterländsk takorganisation Nyländsk Front (NF),  som omfattar den ledande politiska kraften Förenat Nyland (presidentens parti) samt ungdomsorganisationen Fri Nyländsk Ungdom (FNU), Nylands Brigad, det Kristdemokratiska Partiet samt Förbundet för Nyländska Bönder (FNB). Endast personer med en stark anknytning till NF har rätten att bli medlemmar av Presidentens råd.

De stora linjerna för den nya republiken börjar klarna, men en finslipning behövs, konstaterar president Vapaavuori-Friberg. – Det konstitutionella rådet har förstås sin roll, men i själva verket är jag den suveräna experten, konstaterar Republikens president i en specialintervju. Varför anser Eder excellens detta, frågade en journalist i presskonferensen som hölls den 28.3. – Jag har en mångsidig erfarenhet, först som ungdomsbrottsling i Stadi Helsingfors, sedan som utbildad jurist från Helsingfors universitet och dessutom är jag en  erfaren och visionär politiker, en född ledare, konstaterar Vapaavuori-Friberg. Nästa vecka ska jag åka till inofficiella arbetsbesök till både Moskva och Minsk för att konsultera Vladimir Putin och Aljaksandr Lukaschenka om hur en presidentiell demokrati bäst kan förverkligas på nyländsk mark.

President Vapaavuori-Friberg berättar öppet om framtidsplanerna för den nya republiken. Helsingfors ska i längden inte förbli republikens huvudstad, utan det presidentiella rådet ska arbeta i Hangö och regeringssätet ska slå sig ned på ön Bengtskär, där ett fantastiskt fyrhus från kejsartiden står till förfogande. Republikens president ska bosätta sig i högsta våningen i fyren och de övriga utrymmena står till förfogande för presidentens stab. Varje sommar kommer en stor folkfest att hållas på Bengtskär,  lovar den nye presidenten. Statens högsta ledning placerar sig i republikens sydligaste punkt för att demonstra att vi under alla omständigheter är redo att försvara varje kvatratmeter av den nya staten, avslutar president Vapaavuori-Friberg.

Storfurstendömet Finland-Åland

Efter att utbrytarregionen Nyland oåterkalleligt har lämnat Finland upplöstes de republikanska strukturerna i det gamla rikets övriga landskap, som fattade beslutet att ansluta sig till en federal monarki Storfurstendömet Finland-Åland  (Suomen-Ahvenanmaan suuriruhtinaskunta). Denna monarki har förklarat sig till laglig efterträdare av Republiken Finland som de facto har upphört. Detta innebär att Storfurstendömet Finland omedelbart tar kontroll över Finlands ambassader överallt i världen och Finlands medlemskap i Europeiska Unionen, Nordiska rådet, Förenta Nationer och övriga multinationella organisationer.

Storfurstendömet Finland blir en konstitutionell och federal monarki, som består av det ’Gamla Finland’ samt det autonoma öriket Åland. Storfurstendömet kommer att ha f.d. stadsdirektör för Åbo, Finlands äldsta stad, Minna Arve som första regent. I monarkins anda tar hon namnet Minna A. I, där ’I’ betyder ’det första’. – Jag kommer att gå i Karin Månsdotters fotspår, jubilerar den pratglada storfurstinnan (Karin Månsdotter var gift med den svenske kungen Erik XIV; Karin var den enda svenska drottningen med ett finländskt ursprung).

Äntligen blev vi av med Nyland, vars ledande beslutsfattare alltid har agerat emot oss, bromsat våra initiativ  och velat isolera Finlands kustområden från det övriga riket. Nu ser vi, då coronavirus härjar över Europa hur viktiga kustområden är för ländernas existens: utrikeshandeln och passagerartrafiken stoppas och vi sjunker mot fattigdom i rask takt, fortsätter  Minna A.I. Men vi reser oss från detta elände, vi har ett starkt näringsliv, ett intensivt jordbruk och blomstrande universitet och högskolor, fortsätter hon.

Storfurstendömet Finland kommer att följa Republiken Finlands (6.12.1917-27.3.2020) grundlag med vissa smärre modifikationer. Presidentens maktbefogenheter överförs till storfursten/storfurstinnan, men ett speciellt Regentens råd ska inrättas; rådet ska bestå av representanter från varje landskap i det nya riket. Landskapsgränserna från den 27.3 bibehålls tills vidare. Alla specialbestämmelser som gäller för det autonoma öriket Åland kommer att respekteras, inklusive demilitariseng och neutralisering av Åland.

Det administrativa sätet för Storfurstendömet Finland blir Åbo slott, där det federala parlamentet kommer att ha sin plenisal. Minst tre-fyra gånger per år ska parlamentet ha sessioner i landskapshuvudstäder, dvs Tammerfors, Tavastehus, Jyväskylä, Kuopio, Uleåborg, Rovaniemi o.s.v. Finland kommer att ha en dubbel sommarhuvudstad Nådendal-Mariehamn. Gullranda i Nådendal kommer att bibehålla sin status som sommarresidens för regenten och en motsvarande sommaresidens kommer att inrättas i Kastelholms slott på Åland.

I en konstitutionell monarki behövs en ställföreträdare för regenten. I detta fall är valet självklart: det blir Minna A. I:s bror Kalle Arve, som är utbildad teknologie doktor från Kemisk-tekniska fakulteten vid Åbo Akademi (KTF), med teknisk kemi och reaktionsteknik som huvudämne. Temat för hans doktorsavhandling var utveckling av reningssystem för bilavgaser med hjälp av silverbaserade katalysatorer. Doktorsavhandlingen fick ett europeiskt pris p.g.a. av den höga vetenskapliga nivån och praktiska relevansen. Senare studerade Kalle vid Medicinska fakulteten vid Åbo universitet och blev tandläkare – silver hade förvandlats till guld; jag kan alltid installera en krona i patientens mun, guld eller något billigare material, försäkrar Kalle I (I står för det andra namnet ’Ilmari’ men även för ’ett’, ’första’) .  – En bättre ställföreträdare kunde jag inte ha, konstaterar Minna A.I, Kalle/Karl I blir även min främsta vetenskapliga rådgivare; i en monarki gäller regeln: om du har  tillgång till en släkting, utnyttja honom/henne avslutar den förhoppningsfulla regenten intervjun.

Åtgärder för Gamla Finland

Riksdagen för Republiken Finland upplöstes i samråd av president Sauli Niinistö och statsminister Sanna Marin, och regeringen har beviljats avsked av Republikens president. Riksdagen för Gamla Finland har enhälligt beviljat titeln ’Hederspresident för Finland, Sauli I’ till President Sauli Niinistö. Han blev den sista innehavaren av presidentämbetet för Republiken Finland. En folkfest kommer att hållas i Saulis hemstad Salo efter att Nyland och Finland-Åland har återhämtat sig från koronavirusepidemin.

Åbo, den 1 april 2020,

fridfull påsk till alla läsare önskar

amatörjournalisten Tapio Salmi

Professor i kemisk reaktionsteknik (ÅA),  Akademiprofessor (FA)

 

 

 

 

 

 

The good, the bad and the ugly of distance education

Charlotta HilliÅbo Akademi University decided to move all teaching online until further notice. Most higher education institutions have made the same decision over the past weeks. Several distance education experts have written down their tips to support staff and students. Donald Clark made ten good suggestions if you’re new to online teaching. Tony Bates narrowed his list down to eight suggestions and he also added useful links at the end of his post. Here are some of my thoughts as a distance education researcher and teacher.

Distance education is suddenly the number one teaching method around the world. Research tells us that there is good distance education – better than face-to-face alternatives. There are bad distance courses that people try their best to forget. And there is the ugly side to it, a lack of resources, no support for students or teachers and lacking infrastructure. It takes time to develop distance education, but now time’s up. We are going online, whether we want to or not.

A clear structure is half the workload

Generally when planning distance courses you need to have the course outline ready when it starts. Simply because students need to be able to plan ahead. They need to know the assignments, the workload and the deadlines. Or, the What? When? How? Where? questions of didactics. Remember that the bigger the group of students the more important this is. The workload quickly becomes overwhelming if you have several assignments that need grading throughout the course.

The bad news is it takes time to design a well-structured course, if you are in a rush, my suggestion would be to start by cutting down the content to make the overview of the course and workload manageable for you and for the students. A lot of distance teachers choose to share weekly assignments which also helps students divide the course into smaller parts.

Gilly Salmon has developed e-tivities as a way for teachers to plan their online assignments to make them interesting and informative. It is also a good way to keep the focus and the overall structure of the course in mind.

Diana Laurillard has introduced her ABC model to help teachers identify what kind of learning they are after in their classes, for example, acqusition, discussion, inquiry or production. This is another way to rethink your course(s).

In a situation like this, when students are thrown into online education I would suggest you keep a close eye on your email and try to answer questions promptly and kindly. This is a good way to establish a relationship with those who reach out (although most won’t). If you get a lot of questions you probably have an unclear structure. 😉

Flexible content is king/queen

In most cases, students take distance courses because they are unable to be on campus for different reasons. These reasons differ and they matter. In distance education, flexibility is key and we rarely expect people to be online at the same time. For that reason, content and assignments are accessible around the clock. 

Creating good content yourself takes time. Take a look at the topic you are teaching and ask yourself what the key concepts/theories/practices are and what you want your students to learn from them. This is how I try to narrow the content down. Yes, sometimes I have to kill my darlings to not drag out online sessions. Often we get stuck in interesting background details or additional information that seems relevant to us – but actually it might not be for the students. In online environments, these kind of digressions can be demotivating since there is no relationship between teacher and student to support all those ’fun extras’.

Diana Laurillard (2012) did a study on online video lectures and found interesting differences between two courses. In the first course, 80 % of the students understood the content because the video was clearly focused on the topic, gave examples and provided evidence for it. In the other course, only 46 % of the students understood the content. The video claimed to explain the differences between two theories, but in reality the video provided descriptions of the two theories, while the students were left alone with the difficult task to understand the differences. Pick your focus, stick to it and don’t digress – would be my suggestion.

The platform is your friend

You need to know your online platforms and what they can and cannot provide. The more you know about digital tools and didactics the easier it will be for you to decide what you want your students to do on the platform(s). Examples of bad distance courses include an insane amount of material dumped on a platform without any didactical purpose to it. Take a moment and think about what you want your students to do with the material and why they should do it, when they should do it and where they should do it? The didactical questions are always relevant.

In my view, Moodle works well for structuring individual assignments and it provides a better overview of courses with many different assignments and a set course outline. Teams is better for collaboration and project-based or dynamic courses where the content is negotiated throughout the course and students can add their own content to share with others.

One of my main concerns is that teachers will replace on campus seminars with online seminars and expect everyone to participate as normal. Some students are unable to access online seminars, they may lack the technology or the internet connection. There have been reported issues with, for example, Zoom already – a plan B is good to have for many reasons.

Students need to get comfortable in an online seminar. Make sure you know who is present and get to know the group. Perhaps some personal comments or anecdotes about where you all are spacewise might help. Alastair Creelman asked his participants to show a personal item that is always on their desks as a discussion starter. What a great idea! In my case the Lovi santa is always present. 

In big groups chats work wonders. In Zoom, breakout rooms are excellent ways to create spaces for discussions and joint projects. The whiteboard can be used for brainstorming. Students can share their screens and presentations are generally much easier online. If they cannot take part in seminars perhaps they can share presentations on Moodle or Teams.

One of my students told me that with three children at home it is difficult to focus on an online seminar. My course History of pedagogical ideas is planned around four days (9–16) which is not ideal for an online environment. However, when I looked at my prezi presentation I realized that I had already planned for group assignments, Ted-talks and digital texts that work in Zoom too. I will plan for more breaks during our Zooming and make sure there are reflective individual assignments too that can be done away from the screen. If students cannot make the seminars they can do the assignments at a convenient time for them. Since I use a course journal as main assessment it is easy to follow their reflections there. All in all it was fairly easy to change the course to online mode.

Please be flexible and respectful towards your students and provide alternative ways to completing the course. When you look at your structure there might be several assignments that can be done asynchronously on the platform when the students have time or access. Discussions can be done in Moodle/Teams. Seminars can be recorded. You can do distance education in so many different ways!

Trust your colleagues – you are not alone

The good news is you probably have colleagues that are facing this challenge too. You can learn from and support each other in different ways. Set up a Teams-room or a chat channel (Yammer) where you talk about current issues, successes and share what you are up to. Your digimentors will try their best to answer your questions, perhaps you could meet them as a group? Talking through your courses is always a great way to specify potential pitfalls and unclarities. An online lunch with supportive colleagues is more productive than struggling alone any day.

Photo by Thought Catalog on Unsplash

 

 

I made a couple of videos on teaching in higher education in case you want some more pointers. In the playlist you also find Matilda Ståhl’s input on gamification if you are ready to try something slightly different.

If your class starts in a week you might struggle with some or all of the points above. We all did! Start with the things you know and the first classes, then take on more as you gain a footing. No need to worry, students will no doubt understand the pressure you are under if you explain it to them. Flexibility (and a couple of crazy ideas) is always needed in distance education. As my student wrote in the email: thank you for being flexible – I really appreciate it! Meeting each other halfway is the best we can do in most situations.