Etikettarkiv: nätkurs

Äntligen!

Det finns vissa pedagogiska kurser vid Åbo Akademi som jag länge har försökt gå, och en av dem är ”Kursbeskrivning och lärandemål”. Ofta har den inte passat in i min tidtabell, och förra året, när jag faktiskt inte hade någon annan plikt den dagen, blev den inställd! I år blev det äntligen av till slut.

 

Varför är jag då så entusiastisk över just denna kurs? Det är för att jag ser särskilt lärandemålen som ett utmärkt redskap för att formulera för mig själv som lärare exakt vad jag anser att studerandena behöver behärska, och i förlängningen vilket syftet med själva kursen är. Om lärandemålen förblir otydliga, kan jag förstås inte heller förklara för studerandena varför just denna kurs är lärorik och framförallt rolig och inspirerande att ta.

 

Vad är då ett lärandemål? Alla lärare vid Åbo Akademi är förstås välbekanta med detta begrepp, men för övriga läsare är det kanske mindre uppenbart vad det betyder. Lärandemålen för en kurs vid ÅA sammanfattar de kunskaper och färdigheter som studenterna ska ha uppnått för att få kursen godkänd. Det handlar ofta om att kunna beskriva, sammanfatta, analysera eller tolka ett ämnesspecifikt kunskapsstoff, samtidigt som den mer allmänt tillämpbara förmågan att kommunicera i tal och skrift, att samarbeta i grupp, hantera projekt, etc. övas upp.

 

Ur mitt eget perspektiv som lärare är det nyttigaste med att göra en kursbeskrivning att det hjälper mig att reflektera över hur jag kan koppla ihop lärandemål, undervisningsformer och aktiviteter samt examination. Vilka undervisningsmetoder är de bästa för att uppnå just dessa lärandemål, och hurudan examination bör jag ha för att kunna mäta om lärandemålen uppnåtts? Jag har märkt att jag har fått en bättre matchning mellan lärandemål, undervisningsform och examination när jag har gjort upp lärandemål för varje enskilt undervisningstillfälle, och sedan funderat över genom vilken aktivitet målet bäst kunde uppnås, och hur jag skulle kunna se att det uppnåtts.

 

För att ta ett exempel, så planerade jag upp en nätbaserad engelsk introduktionskurs i folkloristik förra året, och det var första gången jag tillämpade denna metod i sådan utsträckning. Syftet med kursen, det vill säga lärandemålen, är att lära sig vad folklore är (folkets tro, dikt, sed och folkets sätt att tänka, brukar vi säga) och hur den uttrycks i samtiden och det förflutna, att kunna identifiera folklorens typiska genrer och funktioner samt lära sig folkloristikens vetenskapliga terminologi och få kännedom om dess material och metoder.

Mätningen av hur dessa mål uppnåtts kan förstås utföras på många sätt. Eftersom den engelska varianten av kursen är tänkt att tas av enstaka studenter som en självstudiekurs när behov finns, är gruppaktiviteter i allmänhet uteslutna. Lärandemålet för det första undervisningstillfället var att kunna identifiera och definiera grundläggande folkloristisk terminologi. Stoffet kunde inhämtas dels genom en översiktlig text om folklore och folkloristik ur en introduktionsbok, dels genom en videoföreläsning. Lärandet genom aktiviteten mättes genom att studenten gjorde upp en ordlista på 10–15 termer, som gavs definitioner på två till tre meningar var.

 

Hur skulle jag då veta hur väl studenterna uppnått målen för hela kursen? Jo, jag tänkte som så att det bästa sättet att visa att man förstått något, är att förmedla det till andra. Slutuppgiften var att skriva ett brev till en vän som var helt okunnig om folklore och folkloristik, och förklara vad var för något och hur det kan studeras. Brev är kanske lite otidsenliga, men jag föredrog det framför en studentblogg till exempel, för att jag ansåg att arbetet borde vara självständigt och personligt: om bloggarna inte skrivs ungefär samtidigt, skulle inspirationen från andra kanske bli för stor, även om det brukar vara bra med modeller att förhålla sig till. I realiteten sätter praktiska omständigheter sålunda ofta gränser för vilka undervisningsmetoder och examinationsformer man kan välja.

 

Den stora behållningen av kursen om kursbeskrivning och lärandemål var, förutom att jag insåg att jag måste vässa formuleringarna på sina ställen, att den lät mig lyfta blicken från den enskilda kursen till större helheter. Hur passar min lilla kurs in i lärandemålen för kandidatnivån, till exempel, eller för hela utbildningen i folkloristik? Den röda tråden genom utbildningen blev tydlig. Det var väldigt lärorikt.

Nätkurs som metod

Det är nu 16 år sedan jag bekantade mig med nätkurser första gången. Här använder jag begreppet nätkurs medvetet i stället för nätstödd kurs för att antyda att vi talar om kurser som inte enbart har en Moodle-sida för informationsspridning utan sådana där också en betydande del av undervisningen, eller lärandet, sker via en kursplattform. På den tiden var den här formen av undervisning ny och vid ÅA var verksamheten endast i planeringsstadiet. Den nya utvecklingen ledde också till kritiska röster, ”kan man använda sådant här vid universitet?” ”Kan man lära sig teori och kritisk analys tillsammans med en dator i stället för att gå på föreläsningar och sitta på seminarium?” ”Läser någon om man kan googla?” Känns argumenten bekanta? Dagens nya metoder för undervisning och lärande får nog ofta samma mottagande.

Tillbaka till nätkurserna. Har de kanske blivit gammalmodiga nu när olika former av aktiverande metoder och workshoppar upplevs som det som fungerar bäst? Betyder det att nätkurser varit en misslyckad satsning? Nej i bägge fallen, lärarens verktygslåda utökas med allt flera olika redskap som alla har sina egna användningsändamål. Det är också sällan som en kurs kan kategoriseras som endast det ena eller det andra. De flesta kurserna vid ÅA har väl i dag en Moodle-sida eller någon annan form av nätstöd. Detta gör dem inte till nätkurser. Det är knappast heller många kurser vid ÅA som någonsin varit fullständiga nätkurser, dvs. det som någon gång kallats elektroniska brevkurser, utan några fysiska studieträffar alls. Nya teknologier kommer också hela tiden i bruk, nätarbetet kan ta sig många olika former och studieträffarna, ja, de är sällan rena föreläsningar de heller.

Vi har lärt oss att olika människor lär sig på olika sätt och kanske också på olika sätt vid olika tillfällen eller gällande olika former av innehåll. Element som att läsa, tänka och skriva ensam och att kunna vara med i en diskussionsgemenskap utan krav på on-line snabba svar genast låter inte speciellt främmande i en akademisk miljö. Det gör forskare, när de får forska i fred och det gör studerande, på nätkurser. Ok, det ställer krav på läraren också, det tar tid att läsa och kommentera skrivna texter, i synnerhet om man ska göra det skriftligen. Det gäller också att få studerande att förstå idén, att faktiskt läsa tillräckligt, och att satsa på hur man skriver även om texten kanske ibland inte får bli mer än 200 ord lång. Alltid lyckas det inte, men rätt ofta faktiskt.

Man kan också göra en mängd mycket mera aktiva och interaktiva saker på en nätkurs, det är upp till var och en att pröva sig fram. Men, alltid måste man inte. Ur lärarens synvinkel, hur kul är det egentligen att tala till en webbkamera som inte reagerar, vare sig med nickar eller gäspningar? Riktiga, gamla hederliga föreläsningar har också sina fördelar, men man måste inte det heller. På samma sätt som studerande har olika inlärningsstilar har också lärare anlag för olika former av undervisning. Alla är inte fascinerande, medryckande föreläsare som får åhörarna att sitta i trans i 90 minuter oberoende av tema. Alla är inte heller av naturen sporrande och engagerande lagledare som kan få ett team av studerande att på eget bevåg upptäcka, utforska och kläcka idéer med substans. Man kan lära sig mycket, även som lärare, men i någon mån tror jag att också lärarens personlighet spelar in när det gäller att hitta en optimal kombination av tema, inlärningsstil och metod.

Nätkurser har en styrka i att kunna förena studerande, och lärare, som befinner sig på olika ort eller inte har möjlighet att träffas vid en gemensam tidpunkt. Men, nätkurser fungerar faktiskt ännu bättre om deltagarna träffas ibland, eller åtminstone har träffats då kursen inletts. Vid den träffen är också aktiverande metoder nödvändiga.

Det går alltså inte att spela ut olika metoder mot varandra, alla behövs och kompletterar varandra. Olika metoder kan användas för olika element i en kurs men samtidigt behöver vi, om vi ser på saken ur den studerandes synvinkel, tänka tidsmässigt. I rätt långt schemalagda kursprogram är det bra om de kurser en studerande deltar i samtidigt är olika till sin natur. En nätkurs, en projektkurs och en kurs som pågår på en viss plats med en fast tidtabell kompletterar varandra bättre än tre kurser som alla är likadana.

Till slut ska vi ägna en tanke åt ordet nätkurs. En liten sökning på internet ger nästan 50 000 träffar på det här ordet i jämförelse med nätbaserad kurs som ger 15 000. Och det är fortfarande inte, lika lite som i början, fråga om tillverkning av fiskeredskap.

Studenterna önskar nätstöd i undervisningen, visar studieklimatundersökningen 2012

I studieklimatundersökningen 2012 ställde vi i alla fyra enkäter (till åk 1, åk 3, åk 5 och Masters-studerande) följande frågor:
”I vilken typ av kurser/för vilka situationer skulle du vilja ha nätstöd (t.ex. Moodle, videoföreläsningar, möjlighet delta i seminarier/föreläsningar på distans, e-tent)?”
”Hurudan form av nätstöd skulle i så fall stöda ditt lärande och dina studier?”
Frågorna var inte obligatoriska och besvarades av 190 av totalt 466 svarande (dvs. ca 41 %).

16 % av de som svarade önskade nätstöd på alla kurser eller åtminstone på fler kurser än det finns nu. Respondenterna nämnde särskilt följande typer av kurser där de önskar nätstöd: obligatoriska kurser (bl.a. obligatoriska språkkurser), läskurser, sommarkurser och kurser som går sent period 4, kurser som går på annan ÅA-ort, kurser som ges vartannat åt, biämnen och kurser för kand-/pro graduarbetet.
”Ett exempel på en superbra kurs är Databaser på ÖPU, den går över två perioder så att man verkligen hinner förstå vad man sysslar med”.
Ett fåtal påpekade uttryckligen att de inte önskar nätstöd eller åtminstone inte endast nätstöd.

I alla fyra enkäter var det framför allt Moodle som nämndes (39 % av de som besvarade frågorna om nätstöd i undervisningen). Studenterna ville framför allt att material (inkl. föreläsningsmaterial) skulle distribueras via Moodle.
”Moodle är ett väldigt bra sätt att samla allt genomgånget kursmaterial på (stående ovationer för kursen Organisk kemi I) och bör i mitt tycke användas på samtliga kurser som går igenom information utöver det som står i någon av kursböckerna.”
Studenterna tyckte också att Moodle var bra för att se till att kursinformation var tillgänglig, och för diskussioner och inlämning av övningsuppgifter. Överraskande få såg dock Moodle som en kanal för att få feedback.
Moodle fick också väldigt lite kritik, fastän man kunde tänka sig att programvaran redan kunde anses en aning föråldrad. Det påpekades dock att det är viktigt att kursernas Moodle-sidor är tydliga.
Det kom också kommentarer om att kurssidor borde centraliseras till Moodle, så att man hittar alla kurser material på samma ställe och inte behöver ”irra runt på en massa webbsidor”.

E-tent nämndes av överraskande många studerande (17 % av dem som besvarade dessa frågor), trots att rätt få studenter fram till våren 2012 hade haft möjlighet att ta del av det. Vissa uttryckte bara ett allmänt önskemål, medan några studenter skrev att det borde erbjudas e-tentmöjlighet i alla kurser. E-tent önskades också för följande typer av kurser: fördjupade studier, läskurser, sommarstudier, då tenter kolliderar, i valbara kurser.

Videoföreläsningar önskades av totalt ca 18 % av dem som besvarade dessa frågor (i vissa fall avsågs online-föreläsningar, medan de flesta torde ha avsett inspelade föreläsningar). Här nämner flera den möjlighet till repetition det ger eller att det är bra om man missar en föreläsning.
”Jag önskar verkligen att ÅA skulle komma igång med videoföreläsningar. Vore ypperligt som alternativ/komplement om man varit frånvarande!”

Vi ser alltså att studenterna frågar efter sådant nätstöd i undervisningen och lärandet som stöder genomströmningen (e-tent för att flexibelt kunna avlägga tenter, videoföreläsningar så att man kan ta igen det man förlorat om man varit frånvarande, Moodle för att få tag på allt material).

Under 2013 kommer medlemmar i ledningsgruppen för nätstödd undervisning att göra inlägg i lärarbloggen, för att visa på olika dimensioner av detta med nätstödd undervisning.

Tove Forslund, Lärcentret
Sekreterare i ledningsgruppen för nätstödd undervisning

______________________________________________
Totalt antal svar i enkäterna:
Första året 198 av 756 (26 %)
Tredje året 137av 503 (27 %)
Femte året 113 av 432 (26 %)
Master 18 av 42 (43 %)
Totalt 466 av 1733 (27 %)

Lyssna också på Ole Karlssons presentation av resultaten från studieklimatundersökningen 2012 (video 29 min).