Ämnet informationsvetenskap är litet i Finland, med utbildningar vid enbart tre universitet, och på svenska är det Åbo Akademi som ansvarar för utbildningen som bl.a. är avsedd för dem som är intresserade av att arbeta vid biblioteks- och informationstjänster. Eftersom vi är en förhållandevis liten enhet har det i årtionden funnits ett nära samarbete med motsvarande utbildningar i alla de andra nordiska länderna, inte minst på forskningsnivå. Flera av professorerna i våra nordiska grannländer har de facto doktorerat vid Åbo Akademi. En av dem är Ágústa Pálsdóttir, som tidigare i år pensionerades från sin professur vid Islands universitet. Med anledning av pensioneringen hölls i slutet av oktober ett seminarium om bibliotekens roll i samhället benämnt Libraries as Hubs of Knowledge, Community, and Change vid Nordens Hus i Reykjavik. Med hjälp av ett reseunderstöd från Erasmus+ personalutbyte hade även jag möjlighet att under ett par dagar besöka Island just då för att delta i seminariet och andra aktiviteter. Flera av dem som deltog i seminariets paneldiskussioner är aktiva i forskningsprojektet PASSAGE (Public Library Services for Immigrants and Refugees), som förutom alla de nordiska länderna även omfattar forskare från Tyskland, Polen, Litauen, Ungern och Kroatien. Vårt ämne som gått med i detta forskningssamarbete för ett drygt år sedan och bl.a. nyligen samlat in ett omfattande enkätmaterial från allmänna bibliotek i Finland var representerat genom universitetslektor Hilda Ruokolainen och undertecknad, som ingick i en paneldiskussion om hur hållbarhet syns i vår undervisning och även i finländska bibliotek.
Nordens hus i Reykjavik ritades av Alvar Aalto och invigdes 1968. Möblerna är naturligtvis Artek.
Förutom seminariet fick vi även bekanta oss med Grófin-biblioteket i centrala Reykjavik, där en rundtur ordnades i det som snart kommer att bli en tillbyggnad till det nuvarande biblioteket, och det presenterades hur användarsamfundet involverats i designen av den delen av biblioteket och hur man lyssnat till deras önskemål och behov. Dessutom presenterade andra isländska bibliotek sin verksamhet med betoning på inkluderande verksamhet och hållbarhet. Vi fick bland annat delta i en inomhuspicknick som ett exempel på hur biblioteket ordnar aktiviteter som samlar människor med olika kulturell bakgrund så att de får mötas och lära sig av varandra. Eftersom vi var så många från projektet PASSAGE på plats höll vi även diskussioner om framtida samarbete och fortsatt forskning.
Användarnas önskemål har långt påverkat designen av Grófin-bibliotekets nya tillbyggnad.
Vårt besök i Reykjavik sammanföll även med 50-årsdagen av Kvennafrídagurinn (kvinnostrejken), då uppskattningsvis 90% av de isländska kvinnorna 24 oktober 1975 gått i strejk som protest mot lägre löner och sämre arbetsvillkor. Denna strejk omfattade även hushållssysslor för de kvinnor som inte arbetade utanför hemmet. Dagen till ära stängde även universitetet tidigare, så även vi som var besökare där avslutade arbetsdagen då. Precis som för 50 år sedan fylldes centrum av Reykjavik av tiotusentals kvinnor som påminde om att även om vissa saker förbättrats på femtio år, så finns det fortfarande mycket arbete kvar!
Tusentals strejkande kvinnor utanför parlamentshuset Alþingi.
Under dagen hade vår forskargrupp även möjlighet att få en privat guidning på en utställning om den tidigare presidenten Vigdís Finnbogadóttirs liv. Vigdís, som nu hunnit fylla 95 år, var ju världens första folkvalda kvinnliga president, något jag redan på den tiden hon var president – då jag gick i lågstadiet – tyckte var fantastiskt! På utställningen fick vi också se något mycket bekant, nämligen en finsk doktorshatt och värja. Det visade sig att Vigdís vid sidan av mycket annat även 1990 blev hedersdoktor vid Tammerfors universitet!
Vigdís, världens första demokratiskt valda kvinnliga president och hedersdoktor i Tammerfors.
Genom Erasmusutbytet hade jag möjlighet att under två dagar vidga mina vyer och bekanta mig med nya människor och såväl forskning om som praktiska lösningar inom biblioteks- och informationstjänster. Det här är en möjlighet som många kanske inte ens är medvetna om att finns, då Erasmusutbyten ofta förknippas med längre vistelser och undervisningsskyldighet. Det lönar sig ändå att åka även på kortare utbyten om man vill förkovra sig i god praxis inom andra organisationer i andra länder.
Kristina Eriksson-Backa
Professor i informationsvetenskap