Som doktorander sitter vi i en intressant sits. Dels var vi nyligen (host host) studerande själva och har en uppfattning om hur utbildningen fungerar från ett studerandeperspektiv, dels får vi ta våra första stapplande steg som föreläsare och möta undervisningens utmaningar. Vi har lärt oss hur man ”borde göra”, men stämmer denna bild överens med verkligheten? Vi har fått ta del av nationella undersökningar och ÅA:s studieklimatutvärdering som pekar på problem, men vad tycker specifikt våra studerande om sin utbildning?

Vi kan lämna det osagt om vårt engagemang beror på att vi ännu är någorlunda naiva och tror att vi kan förbättra världen, eller på att vi gärna prokrastinerar och lämnar avhandlingsdjupet för en stund. Alltför många obesvarade frågor resulterade i en elektronisk enkät och två diskussionstillfällen för att ta reda på hur statsvetarstuderande i Vasa upplever sin utbildning.

Hur gjorde vi?

Första steget var att nå alla statsvetarstuderande. Likt många av oss, svämmar också deras mejlboxar över med den ena enkäten efter den andra. Vi ville att vår enkät skulle sticka ut i mängden och strävade därför efter att använda en väldigt personlig ton i våra mejl. Vi smorde studerandenas egon och poängterade hur unik chans de har att utvärdera sin egen utbildning. Sammanlagt skickade vi ut ett inbjudningsmejl och två påminnelsemejl under tre veckors tid. Vi smög också in på några föreläsningar för att predika om enkäten.

Hur fick vi folk att svara på ännu en enkät? Vi kände att det är lätt att utveckla en enkätimmunitet vid ÅA och försökte därför göra vad vi kunde för att undvika den klassiska glädjedödaren e-lomake. Av en slump snubblade vi över enkätverktyget my.surveypal.com som verkade estetiskt tilltalande och dessutom gratis för en stund. Verktyget fick till och med godkännande från grafisk-designer-i-smyg Lindholm som har ett öga för visuella framställningar. Studerandena berömde enkätens utseende och upplägg. Vi är övertygade om att första intrycket och en snygg design är oerhört viktiga saker för krävande unga studerande. De är vana vid att se på vacker webbdesign.

Skärmdump från enkätens första sida.

En orsak till att vi fick relativt sett hög svarsprocent (ca 50 %) var draghjälpen av studentföreningen Politivas. Föreningen tog till sig vårt budskap om enkäter åt alla och spred glatt länken vidare till sina undersåtar, främst via Facebook. Vi spred också själva enkätlänken på Facebook och märkte i förbifarten att Statsvetenskapens Facebooksida senast uppdaterats 2013. Det hjälpte också att vi lyckades få sponsorering och kunde locka med finfina priser, bland annat ett årsmedlemskap i ÅA-motion.

Ett problem med rekryteringen till enkäten var att vi inte själva undervisar regelbundet. Det gör att vi inte träffar studerande på daglig basis. Vi har inte särskilt bra koll på vilka de är eller hur de ser ut. Förhållandet är ömsesidigt, för många studerande vet nog inte heller vilka vi doktorander är eller vad vi håller på med. Samtidigt som bristen på personlig kontakt kunde ses som ett problem när vi försökte få folk att svara på enkäten, upplevde vi den som en styrka under de två diskussionstillfällena. Vi kände att studerandena var uppriktiga i sin kritik och troligen gav ärligare feedback än vad de hade gjort till i diskussion med någon högre upp i personalens näringskedja.

Vad har vi lärt oss?

Personlig kontakt ansikte mot ansikte är fortfarande det bästa sättet att nå ut till studerande. Många missar mejl och glömmer genast det de har läst. Chansen att få folk att ställa upp ökar när vi pratar med dem personligen. Humor (av varierande kvalitet) är också en viktig ingrediens, exempelvis så här kan en inbjudan till diskussion se ut:

Studerande vill bli hörda och sedda. Vi upplevde att de törstade efter att säga sin åsikt om utbildningen. Många välkomnade initiativet och hade mycket på hjärtat. Samtidigt vore det viktigt att också höra ”den andra sidan”. Hur tycker personalen vi kan gå tillväga för att göra utbildningen bättre? Studerande är bara en sida av myntet. Nästa steg kunde vara att höra personalens tankar och sammanföra de två parterna i en konstruktiv diskussion. Förhoppningsvis kan det här resultera i en bättre utbildning.

Vi fick genom enkäten och diskussionen med studerande flera realistiska förbättringsförslag. Förutom dessa kom det även fram många positiva saker om utbildningen. Vi fick reda på vad som fungerar, att studerande lär sig kritiskt tänkande och att de i regel är nöjda med sin utbildning.

Att öppna upp för kritik från studerande är inte smärtfritt ur lärarens synvinkel, och det kan kännas som att dyka ner i Pandoras box. Vi må kanske tycka att studerande är konstiga, bortskämda och otacksamma, men vi tror att vi som pedagoger gör oss själva en björntjänst om vi inte regelbundet utvärderar våra utbildningar.

Jenny Lindholm & Janne Berg