Alla inlägg av Simon Holmbacka

Göra videoföreläsningar i praktiken

Hur gör man egentligen videoföreläsningar? Vad behövs, och vilka kunskaper krävs för att kunna hålla en föreläsning helt i digitalt format? I detta blogginlägg delar jag med mig mina erfarenheter om att skapa och spela in videoföreläsningar på en online MooC plattform.

Man skulle kanske tro att vi som datatekniker är långt framme i den digitaliserade undervisningen, att vi sedan länge har förflyttat undervisningen till online plattformar och håller distansinlärning över videolänkar. Ironiskt nog är det helt åt andra hållet, men i projektet EIT Digital, som vi arbetade med 2015-2016 tänkte vi ändra på situationen. Vårt mål i detta projekt var att skapa ett kluster av digitala föreläsningar som skulle skötas helt autonomt och publiceras på onlineplattformen Coursera. Coursera är den största MooC plattformen i USA och har över 15 miljoner användare världen över. MooC, eller Massively open online Course, är ett begrepp som står för fritt spridd information och kunskap ofta i form av videoföreläsningar. Vårt projekt hade flertalet partners så som Turun yliopisto, TU Eindhoven, KTH, TU Twente och TU Berlin, och allas mål var att skapa en digital kurs enligt egen expertis inom området för inbyggda datorsystem. I ÅAs fall planerades kursen som jag själv föreläser, alltså Realtidssystem. Vi var alla, utom TU Eindhoven, nybörjare inom detta ämne. Ingen hade erfarenhet av varken videoinspelning eller hur man anpassar föreläsningsmaterial för MooC plattformar.

Att komma igång

I början var hela projektet ett såseri. Hur skall en video se ut? Hur lång skall en video vara? Vad ska man säga och göra i en video? Hur ska slidsen se ut? Allt var mycket flummigt och det fanns så många frågor att man inte kom på var man ska börja. Efter ca ett halvår av email, möten och presentationer började saker klarna. Vad vi konkret hade framför oss var det följande:

  • Nyskapande av kurs eller överföring av existerande on-campus kurs till digital form (videoföreläsning).
  • En kurs skall bestå av 5 moduler, och varje modul skall vara en veckas arbetstid för eleven.
  • Varje modul består av 5-7 föreläsningar, och en övningsuppgift.
  • En föreläsning består av en 7-10 minuters video där materialet motsvarar en 2×45 minuters vanlig föreläsning.

Läste jag rätt nu? Skall information som ges under en 90 minuters vanlig lektion klippas ner till 7 minuter utan att en väsentlig del av informationen faller bort? Det kanske låter omöjligt, med de facto är att under en vanlig ”improviserad” föreläsning ingår mycket tom prat som ”hmmm” ”öööh” ”tjaa”, det ingår frågor från elever, och teknik som inte fungerar. Allt detta leder till att vi behöver 90 minuter för att lära ut alla delar. I en videoföreläsning skall materialet skrivas ner på ett manuskript. Det betyder att man i förväg skriver ner vartenda ord som skall sägas i video. När man klipper ner allt till endast de viktiga delarna kan man se att 7-10 minuter faktiskt räcker! Så varför 7 minuter? – Enligt undersökningar från Coursera är 7 minuter det maximala antalet minuter man kan fullt koncentrera sig på en videoföreläsning. I vissa fall var vi tvungna att utöka materialet till ca 10 minuter, men längre än så är meningslöst eftersom eleven ändå tappar koncentrationen vid det laget.

Skapandet börjar

Så kan jag enkelt copy-pastea min kurs till ett online format? Tyvärr är det korta svaret: nej. Det var helt klart en fördel i mitt fall att min kurs redan existerade som vanlig katederundervisning, eftersom det tekniska materialet redan fanns. Det som var tidskrävande var dock att överföra detta till 7 minuters modellen. I praktiken betydde detta att mitt material skall överföras från en typ av PowerPoint format till ett annat, och allt görs för hand. I en videoföreläsning skall vikten sitta på presentationen som helhet och inte i form av text bullets. Vi fick råd om att använda oss av runt tre bullets per sida och dessa bullets skall mycket kortfattat summera informationen. Efter som ungefär 20% av Courseras studerande använder endast mobiltelefonen för inlärning måste texten göras tillräckligt stor för att den skall vara läslig på en sådan liten skärm.

Det rekommenderades också att göra sidorna något mer flashiga, ibland i form av lite windows 95-stil flygande meningar. Detta kanske låter lite löjligt, men i en kompakt videopresentation är det lättare att hålla kvar koncentrationen just med sådana knep – och allt handlar om elevens koncentration och uppmärksamhet. Överanvändning av sådana tekniker rekommenderas så klart inte. Vad jag i slutändan lyckades producera under vintern 2015-2016 var:

  • PowerPoint material för 28 videoföreläsningar.
  • Manus för 28 videoföreläsningar.
  • Lärandemål för kursen, alla moduler och även samtliga videoföreläsningar.

Så börjar filmandet

Okej, nu var arbetet alltså bara att filmandet! Vi arbetade tillsammans med ett produktionsbolag i Belgien där filmningen skedde i deras studio. Filmteamet bestod av en producent (alltså personen som håller reda på innehållet), en regissör (hen som håller reda på hur skådespelaren uppträder) och en kameraman. Skådespelaren var alltså jag. Att uppträda framför kameran, alltså att skådespela, hade jag absolut ingen tidigare erfarenheter av. Men min uppgift var ju bara att le och läsa av manuset som rullade framför mig i en teleprompter, så hur svårt kunde det vara? studio Det visade sig vara svårt, och mycket utmattande. Även fast ens ända uppgift är att läsa en rullande text i ca 1 minuters tagningar framför sig gör man fel gång på gång. Vissa ord hoppar man över, vissa uttalar man fel, och allt som oftast blir rytmen i ens läsande ojämn och man hör ”cut!” från regissören. Också ens Engelska uttal är inte perfekt alla gånger eftersom man inte talar språket som modersmål. Speciellt vi som finlandssvenskar har svårt att få till en intressant tongång eftersom vårt naturliga tal har en mycket monoton ton – Inte som rikssvenskan som naturligt går upp och ner och passar mycket bättre till videoinspelning. Vad som krävs är att man frångår sitt naturliga sätt att tala och istället följer regissörens instruktioner. Detta är ofta mycket obekvämt, men nödvändigt. Hemligheten att bli bättre är tyvärr bara öva, öva och öva. Knepet är att läsa texten högt själv eller inför andra även fast det känns lite dumt.

Simon_Review

För dessa 28 videoföreläsningar som var mellan 7 och 10 minuter, filmade vi 10 timmar per dag, fem dagar i streck. Detta var oerhört tungt. I genomsnitt tog varje video ca fyra tagningar med i best case en tagning och i worst case 9 tagningar. Personligen skulle jag inte överleva en sjätte dag av filmande med denna intensitet, vilket började synas i de allra sista videorna där ord och uttal helt enkelt föll bort på grund av utmattning. Efter filmandet var klart väntade en månad av post produktion skött av produktionsbolaget. I detta steg klipper man ihop de relevanta delarna, ställer in ljus och filter och sätter till eventuell pop-up text och andra visuella effekter.

När videofilerna var färdiga återstod bara att skapa själva Coursera kursen. Coursera plattformen är lite som en blandning mellan youtube och Moodle. Man kan ladda upp videon, skapa övningar, forum och så vidare. Gränssnittet är enkelt och man lär sig det ganska komplett efter en dags klickande. Efter allt detta arbete lanserade vi kursen ”Development of Real-Time Systems” som nu har varit online sedan Maj 2016 och har för tillfället över 3500 aktiva studenter.

Kursen finns tillgänglig och är helt gratis för alla på adressen:

https://www.coursera.org/learn/real-time-systems/home/welcome

Jag svarar gärna på frågor på sholmbac@abo.fi


– -Simon Holmbacka